På Facebook fann jag ett meddelande, i en för mig okänd person, Tor S Nilsson. Vars inlägg finns på en blogg: Rotherutsnosslinplace.Home.Blogg. Denna historia är en fascinerade berättelse om den åldrande mannen, en veteran från landstigningen i Normandie 1944, som smiter från sitt vårdhem i England för att kunna vara med i firandet av inledningen av Västeuropas befrielse från Nazismen under den så kallade D-dagen. Även känd under sitt militär kod namn: Operation Overlord. Det är uppenbart att denna historia har något viktigt att säga till oss. Ett budskap om att rätten för delaktighet i sitt eget liv och i samhällets utveckling är värden väl värd att kämpa för. Då 1944 som i vår tid 2014. Tyvärr fick denna veteran ta denna kamp för dessa värden en andra gång i sitt liv. Vilket vi alla borde känna stor skam över men också en stor tacksamhet för att denna äldre man väcker oss till insikt.
I blogginlägget med rubrik ”Den 6 juni en mans kamp för demokratin”. Kan man läsa bl.a. följande om denna man:
”En äldre engelsk herre
som var med om de hemskheter som kriget innebar ville delta i en stor minnesceremoni
som hölls till 70-års minnet för landstigningen i Normandie, Dagen D, Han
önskade att träffa sina veteranvänner och hedra de vänner som aldrig kunde
lämna stranden i Normandie. Han ville vara delaktig i sin omsorg.
Han vände sig därför till personalen på det servicehus som hade i och frågade om detta gick bra. De nekade honom med tanke på hans höga ålder och att det därför kunde vara farligt för honom. De tänkte inte på att just denne man som sett faran i vitögat när han sprang för sitt och våra liv på stränderna i Normandie.
Några dagar innan
minnesceremonin i Normandie försvann han spårlöst från hemmet. Personalen blev
naturligtvis orolig för honom. Runt den sjätte juni 2014 på årsdagen av
landstingen i Normandie kom ett vykort till hemmet från den äldre mannen.
Mannen sa stolt att han nu var med ett par glada krigsveteraner på den strand i
Normandie där de sprang för 70 år sedan. … ”
Längre ner i samma inlägg kan vi läsa.
”Denna ceremoni vara oerhört
viktig från honom och det är nog inte så märkligt för att han var då var med om ”här och nu”. Han visste inte om skulle få se morgondagens ljus. Detta var
för honom en stark känsla som fortfarande satt kvar. Han var nämligen delaktig
i en mycket stor händelse för världen då han stred för rätten över sitt och för andras rätt att vara delaktig i samhällets och sin egen utveckling, när han
sprang på stränderna i Normandie.”
Att personalen inte kunde se, eller förstod inte, hur denna stund i denna mans livshistoria hade påverkat honom. Är en stor brist. Man kan tycka att hans önskan om att få hedra minnet av alla dom som fick offra sitt liv denna dag. Och att lägga blommor på sina närmaste vänners gravar inte borde vara svårt att ta till sig. Att unga personer numera blir alltmer okunniga om Andra världskriget och inte har någon intellektuell förståelse att vi har våra veteraner från detta blodiga krig att tacka för vår demokrati och vår välfärd i västra Europa. Inger oro.
Ett annat exempel på detta. I vår tid år uppgav en majoritet av eleverna i årskurs 9 i en nationell undersökning att de tvivlade på att förintelsen hade ägt rum. Bristande kunskaper i vår moderna historia utgör ett hot för vår demokrati. Det var bra Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson (S) då reagerade på detta och skapade Forum för Levande Historia. Men då får inte skolan svika sitt ansvar att lära ut om detta världskrig och hur det har påverkat det Europa vi nu lever i. Det andra vi kan lära av denna engelska veterans äventyr i Frankrike är att personalen lät sina förutfattade meningar om äldre personer styra istället för att stätta sig ned med honom för att finna en lösning. I England finns olika veteranföreningar att kontakta som med glädje hade hjälp till. Att denna man nu istället på eget bevåg liftade med olika lastbilschaufförer till Normandie är naturligtvis igen ideal lösning för en gammal man. Men han tog strid för sin rätt till värdighet en gång till i sitt liv och vann denna gång också. Han kom så småningom hem till sitt servicehus. Undrar om personalen skäms? Undrar om vi skäms? För det gör faktiskt jag.
Inlägget i sin helhet kan du läsa här:
Etiketter: Dagen, Normandie, Landstigningen i Normandie, Krigsveteran, Andra världskriget, Veteran, Frankrike, England, historia, Nutidshistoria, Europeisk historia, Servicehus, Tor S Nilsson, Förintelsen, Antisemitism, Dwight Eisenhower, D-dagen, Operation Overlord, Frankrike, England,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar