I Anna Kinberg Batras sommarprogram på Sveriges Radios P1 den 6 juli berättade den tidigare moderatledaren bl.a. om sin farfar Albert Hilding Kinberg om troligen var tysk spion under Andra Världskriget. En orolig själ som sannolikt utvecklade psykisk ohälsa under sitt hemliga liv eller som förvärrade sina personliga problem som agent. Kinberg Batra berättade att sin farfar aldrig riktigt återhämtade sig och inte klarade av att återgå till ett normalt liv efter kriget. I sitt program berättar Kindberg Batra vidare att man inom familjen förgäves försökt försökt få ut sin farfars akt från Säpo. Efter stora problem fick hon läsa mindre delar av akten där det bland annat framgår att han också hade varit verksam i kommunistiska Östtyskland och på Irland strax efter kriget. Av de stycken av hans akt som Kinberg Batra kunnat ta del av framgår att han blev fängslad och torterad av Stasi i Östberlin. Och blev släppt efter att svenska UD hade agerat i ärendet.
Fil. dr. Lena Breitner här tillsammans med sin make
Gunnar Ekberg (som under flera år var verksam inom
dåvarande militära underrättelsetjänsten IB).
I bakgrunden syns deras gemensamma bok
Det hemliga Malmö som handlar om spioner och
agenter i deras hemstad från 1600-talet till nutid.
Lena Breitner som har har goda kunskaper om Säpos hantering av sekretess tar upp Kinberg Batras farfar som ett exempel på den inkonsekvens som kännetecknar hur akter från Kalla krigets tidiga skeende 1950-1960- och 1970-talen hanteras av Säpo i dag. I ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg med rubrik: Kinberg Batras farfar - spion eller galning (se länk nedan) tar Bretiner upp att det är klart att vissa uppgifter måste skyddas t.ex. om dubbelagenter som ännu kan vara vid liv eller uppgifter från andra nationers säkerhetstjänster där vi har utlovat särskild sekretess. Men likt Bretiner anser jag att det är det viktigt att detta behov av sekretess för att vårda våra relationer till andra nationer eller personers lagtima behov av skydda vissa privata uppgifter om sin person, t ex. sitt sexliv eller oskyldiga familjemedlemmar, inte missbrukas för att skydda politiskt obekväma uppgifter för dagens makthavare t.ex. om den omfattade sovjetiska rekrytering av diplomater verksamma i Östeuropa innan, under och efter Andra världskriget. Precis om den rekrytering som flera kommunistiska nationers underrättelsetjänster bedrev på våra universitet och högskolor under kalla kriget. Uppgifter bl.a. blivit offentliga efter att ha avslöjats i östtyska arkiv efter Berlinmurens fall. Och genom uppgifter från flera avhoppare från Öst t.ex. den tjeckiske ÖB:en General Jan Schenja som flydde till väst med hemliga handlingar till Västtyskland inför Warszawa paktens invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Uppgifter som i Sverige ännu är förlagda med stark sekretess. På samma sätt har uppgifter i Stasi arkiv över svenskar som gick den östtyska DDR:s diktaturens ärenden hanteras. Det finns ett stort allmän intresse av att få veta hur många diplomater, politiker, journalister, militärer, poliser, statstjänstemän och universitetslärare som gick kommunismens ärenden i Öst. Och att dessa personer namnges.
Sverker Åström (S).
Det lär finnas uppgifter i Säpos arkiv som bekräftar misstankar som förts fram från olika håll om att den svenska karriärdiplomaten Sverker Åström skall ha blivit rekryterad av sovjetiska KGB när var stationerad i Moskva under Andra världskriget. Uppgifter om att en person högt placerad på UD, benämnd med sitt kodnamn "Getingen", regelbundet under flera år träffade KGB agenter i Stockholm och utomlands finns i olika utländska källor. Pensionerade personer inom Säpos så kallade Ryssrotel som t.ex. Olof Frånstedt har lämnat ut uppgifter som tydligt pekar ut Åström som Getingen. I sina memoarer Spionjägaren bekräftar Frånstedt att man bedriv aktiv spaning på Åström. Författaren Anders Sundelin utkom 2018 med sin bok om Åström, Diplomaten, där han analyserar Åströms roll i flygöversten Stig Wennerströms spioneri för Ryssland. I sin bok tar Sundelin också upp Åströms påverkan på regeringen samt UD:s passiva hantering av Raoul Wallenbergs öde i Budapest när han blev bortförd av KGB:s företrädare NKVD och senare avrättad i Moskva. Och det ointresse att få klarhet i Wallenbergs öde som kännetecknade svenska kontakter med Moskva under Det kalla kriget. Dessa två avsnitt i boken blev uppmärksammade och väckte debatt. Misstankar om att Åström, som är avliden, har skyddats efter Berlinmurrens fall på grund av sina nära personliga relationer med flera ledande socialdemokrater är skäl nog för att lägga alla papper på bordet. Liksom när det gäller Pierre Schori som ännu lever.
Pierre Schori (S)
En annan aktiv socialdemokrat som vi vet det finns uppgifter om i Säpos register är politikern Pierre Schori. I sitt eget sommarprogram för några år sedan erkände Schori att han hade varit föremål för undersökning av Säpos enhet för kontraspionage. I sitt program angav Schori att han endast fått läsa korta delar av sin akt trots att han var en av statsminister Olof Palmes (S) närmaste medarbetare, f.d FN-ambassadör och vice utrikesminister. Utomlands, men knappast alls i Sverige, men bl.a. i Danmark, fick den avhoppade kubanska KGB (DGI) översten Oscar Ramirez utpekade av Schori som inflytande agent för kommunistregimen på Kuba stort utrymme. Ramirez hade innan han blev ansvarig för DGI:s verksamhet i södra USA varit stationerad i Europa och där ansvarat för DGI:s kontakter med sina inflytande agenter i olika västländer. Intresset i Danmark för Ramirez berodde bl.a. på uppgifter om aktiv kubansk inblandning i några våldsdåd från yttersta vänstern i Danmark under 1960- och 1970-talen. Bland annat av den så kallade Blekingegaads bandets bankrån och mord på en polis. Åström, Schori och andra som kan ha valt att gå kommunismens ärende måste bli offentligt avslöjade. Deras förräderi måste få komma till allmän kännedom. Dels för att vi skall förstå historien. Men också för presumtiva förrädare förstår att man inte kommer undan. Och att man inte kan agera för evigt i det fördolda. Sedan kan man inte låta bli att utifrån Ramirez relatera till den kubanska kommunistdiktaturens fortsatta öde. Tyvärr lider det kubanska folket ännu av denna diktatur i Havanna.
Etiketter: Lena Breitner, Gunnar Ekberg, Anna Kindberg Batra, Albert Hilding Kinberg, Säpo, Kontraspionage, Spioneri, Förrädare, Inflytande agent, Ryssland, Sovjet, Moskva, KGB, DGI, Kuba, Havanna, Sverker Åström, Getingen, Pierre Schori, Oscar Ramirez, Danmark, Olof Frånstedt, Ryssrotel, Stig Wennerström, Raoul Wallenberg, Moderaterna, Sommarprogram, Sveriges Radio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar