Flytta vinter OS från Peking

 

Den svenska frilans journalisten Jojje Olsson som noga följer utvecklingen i Folkrepubliken Kina från grannlandet Taiwan har på sin blogg Inbjeing skrivit två intressanta inlägg om att vinter OS 2022 måste flyttas från Peking. Olsson var tidigare bosatt i Peking under flera år men under ett tillfälligt besök hemma i Sverige fick veta att han var eftersökt av kinesisk polis troligen för de artiklar han har skrivit om den kommunistiska diktaturens övergrepp mot mänskliga rättigheter.

Olssons inlägg om vinter OS i Peking 

Olssons bok om Gui Minhai och Peter Dahlin. 

Du kan beställa Olssons bok här på Adlibris

2017 utkom Olsson med sin bok: De kidnappade kinasvenskarna som tar upp hur de svenska medborgarna Peter Dahlin och Gui Minhai fördes bort och fängslades av kinesisk säkerhetspolis. Dahlin frigavs efter att suttit fängslad under ett par veckor i en mörk jordhåla. Dahlin tvingades till offentlig avbön i regeringskontrollerad media innan han frigavs. Vilket också Gui Minhai fick genomgå. 

Angela Gui och hennes pappa Gui Minhai.

Men Minhai sitter fortfarande fängslad efter att ha blivit bortförd en andra gång, kort efter att ha frigivits med villkorlig dom från ett särskilt fängelse för politiska fångar, när han tillsammans med svenska diplomater reste till Peking med tåg för att få genomgå en läkarundersökning av hjärtspecialist. Gui Minhai var bokförläggare och bokhandlare i Hongkong och utnyttjade den pressfrihet som fram till nyligen fanns i den forna brittiska kronkolonin enligt det avtal som slöts mellan Peking och London när Hongkong åter blev kinesiskt 1997. Ett avtal som regimen i Peking helt struntar i efter att ha förlorat stort till den demokratiska oppositionen i valet till Hongkongs eget parlament. I Minhais bokhandel och i de böcker som hans förlag gav ut kunde man läsa litteratur bl.a. om korruption och annat maktmissbruk, plus skandaler med inslag av drogmissbruk, kontakter med prostituerade och ren inkompetens inom kommunistpartiets ledning och av höga statstjänstemän. Uppgifter som regimen anser skall hållas hemliga. Minhai har därför dömts för att spridit statshemligheter till utlandet. Det verkliga skälet är naturligtvis man vill hålla sitt missbruk av makten dolda för sin egen befolkning. Det har spekulerats i att flera personer i ledande ställning inom partiet och staten kan ha anledning att känna obehag inför den information som Minhai kan avslöja om eller när han släpps fri. Och därför håller man honom inlåst. Det är anmärkningsvärt att Minhai blev bortförd av agenter från  säkerhetstjänsten utomlands när han var i sitt sommarhus i Thailand och utsmugglad till Kina. Att vårt eget UD inte direkt har varit Minhais dotter, Angela Gui, som bor i Sverige, till någon större hjälp utan tvärtom förvärrat saken är både en politisk som en diplomatisk skandal. Olsson som själv studerade journalistik i Hongkong och som talar mandarin flytande har bl.a. skrivit artiklar om demokratirörelsen i Hongkong som publicerats i flera svenska medier.  

Från invigningen av vinter OS 2018. 

Självklart har Olsson rätt. Olympiska kommittén (IOK) måste ta beslut om att flytta vinter OS från Peking 2022. Jag håller med honom att det är glädjande att två västerländska parlament, det nederländska och det kanadensiska, har beslut med stor majoritet att kräva av sina nationella regeringar att de skall verka för att nästa vinter OS flyttas. Dessutom är både Nederländerna och Kanada ganska framgångsrika nationer i vintersport. Nederländerna främst när det gäller hastighetsåkning på skridskor, Kanada i alpint och konståkning. Båda dessa nationer tog fler medaljer än både Sverige och Finland och kom bland de fem främsta i medaljligan under förra vinter OS i Pyeongchang 2018. Att hålla vinter OS i Peking 2022 skulle bli ytterligare en skamfläck för den olympiska rörelsen och för sportvärlden. Och hamna i samma skamvrå som sommar OS i Moskva 1980, efter den ryska inmarschen i Afghanistan, och det OS som hölls i nazityska Berlin 1936.

Utrikesminister Ann Linde (S).

Det finns flera viktiga skäl att just nu utsätta regimen i Peking inför ett internationellt opinionstryck. Förutom att Peking har brutit avtalet med Storbritannien ang fortsatt demokrati i Hongkong inom modellen med en nation och två system. Så har situationen för mänskliga rättigheter kraftigt försämras under senare år, i takt med ökad militär och politisk svansföring internationellt bl.a. mot sina grannländer i Asien genom att t.ex. dagligt kränka Taiwans territorium med stridsflygplan och örlogsfartyg. Eller att beskjuta indiska styrkor i Himalaya. En utveckling som tvingat fram kraftigt ökade militära anslag, inte bara i Taiwan och Indien, utan också i flera andra nationer som Japan, Vietnam, Thailand, Filippinerna, Malaysia och Singapore. Förutom ständiga kräkningar och hot mot sina grannar så håller Peking militärjuntan i Myanmar (f.d. Burma) under armarna genom att i strid mot internationella sanktioner ge aktivet militärt och civilt stöd. 

Xi Jinping Kinas diktator o Tsai Ing-wen Taiwans folkvalde president.

I Kina har de få fria medier och oberoende röster i multimedia, som t.ex. anti korruptionsbloggar, som tidigare fanns tystas ner. Bl.a. genom att regelbundet helt stänga ner plattformar som Facebook och Twitter. Och inskränka möjligheter för västerländsk media att verka som t.ex. brittiska BBC och amerikanska CBS som har fått stänga sina kontor och kalla hem sina korrespondenter. Inte endast i Hongkong har journalister, intellektuella och akademiker med misstänkta utländska kontakter avskedats och blivit utsatta för olika trakasserier. Många har fängslats eller är spårlöst försvunna. Människorätts organisationer som t.ex. Amnesty och Reportrar utan gränser är helt förbjudna att verka i Kina.

              

Demokratiaktivister protesterar mot ökad censur.

Men särskilt allvarligt är att flera inhemska minoriteter som Xinjiangs muslimska befolkningsmajoritet i form av uigurer och azerer utsätts för en hårdhänt kulturimperialism. Moskéer rivs. Deras respektive språk förbjuds på allmän plats. Traditionell klädsel och andra inslag av folkgruppernas kultur förbjuds som böcker, musik och friandet av olika helgdagar. Andra inslag i denna politik är tvångsaborter och tvångssterilisering av kvinnor som har två barn eller fler. Trots att Xinjiang inte är särskilt tätbefolkat. Tvångsinlösen av uigurers och azerers egendom som delas ut till inflyttade Han-kineser. 

Ett smygfoto av ett nybyggt omskolningsläger i Xinjiang.

Särskilda läger har byggts upp där vuxna män och kvinnor med tvång "omskolas". I flera rapporter som förts utomlands och enligt vittnesbörd från f.d. fångar så är det vanligt med våldtäkter av unga kvinnor och tortyr av manliga fångar. Under senare tid har t. o. m. förskolebarn tagits bort från sina föräldrar för att under långa perioder få lära sig ett kinesiskt sätt att leva och tänka på särskilda lägerskolor. Alla former av utåtriktad religiös verksamhet är stängt förbjuden. Vilket också den kristna minoriteten bland uigurerna drabbas av. Situationen är likartad i det buddistiska Tibet och Inre Mongoliet med sina muslimska majoriteter av turkmener och mongoler. 

H&M:s logotype.

Förra våren publicerade amerikanska ABC rapporter från demokratirörelsen med reella bevis på att tvångarbete under slavliknande former var vanligt förekommande i Xinjiang och i Tibet. Bland de företag som pekades fanns underleverantörer till svenska H&M och Electrolux. Och till andra utländska multinationella företag som t.ex. Apple, Nike, BMV, Volkswagen och Samsung. Plus inhemska kinesiska företag som Lenovo, Geely (som äger Volvo) och Huawei.   

Kultur- och idrottsminister Amanda Lind (MP).

Man undrar nu likt Olsson när vi i Sverige skall komma lika långt som i Nederländerna och Kanada? Men när det gäller vår egen regering är jag inte speciellt förhoppningsfull. Vilket visades med all oönskad tydligt här om dagen när riksdagen diskuterade regerings utrikespolitiska deklaration. På direkta direkta frågor från ledamöterna: Lars Adaktusson (KD) och Fredrik Malm (L) ville inte vår utrikesminister Ann Linde (S) uttala något stöd för att IOK flyttar OS från Peking. Inte heller Kultur- och idrottsminister Amanda Lind (MP) ville uttala sitt stöd från flytt av vinter OS när Adaktusson och Markus Wiechel (SD) för en tid sedan ställde en särskild fråga till henne om detta under riksdagens frågestund. Samma ställningstagande som Lind intog tidigare på en fråga från Wiechel ang ishockey VM i Belarus (Vitryssland). Men där tog internationella ishockeyförbundet till slut sitt förnuft till fånga och flyttade de matcher som skulle ha spelats i Belarus till Lettland.

Belarus ishockey intresserade diktator 

Aleksandr Lukasjenko och René Fasel

ordförande för internationella ishockeyförbundet.

Det är tydligt att vår röd-gröna regering med sitt stödparti (V) har svårt att sätta ner foton och uttrycka offentlig kritik mot kommunistdiktaturen i Peking. Att (V) har svårt med kinakritik är inte förvånas över tanke på det partiets totalitära idéhistoria. Men att två demokratiska vänsterpartier som (S) och (MP) inte kan agera för demokratiska rättigheter i Kina är en skandal. Och man undrar när (L) och (C) skall börja säga ifrån emot Stefan Löven, Ann Linde och Amanda Lind? Denna ovilja bygger dels på en obefogad rädsla för kinesiska motåtgärder mot de nationer som verkar för att spelen flyttas eller som skulle bojkotta OS i Peking. Vilket regimen redan har meddelat hot om i internationell media. Men tyvärr delvis också för att delar av vänstern i Sverige inte vill ta strid mot diktaturen i Peking av ideologiska skäl. Man känner en viss socialistisk samhörighet med Peking precis som med Putins Ryssland. Och nu undrar jag vad är regeringen och svenska politiker beredda att göra inom EU och Nordiska Rådet för att spelen flyttas? Och om OS inte flyttas kommer man då vara beredd att besluta om svensk bojkott? 

Foto från IOK:s olympiska museum i Lausanne. 

Länk till denna blogg

Foto överst:

De olympiska ringarna fotografiernas i Peking.

Etiketter: Kina, Folkrepubliken Kina, XI Jinping, Peking Jojje Olsson, Inbejing, Vinter OS, IOK, Olympiska kommittén, Nederländerna, Haag, Kanada, Ottawa, Kanadensiska parlamentet, Justin Trudeau, Liberaler, Konservativa, Kommunister, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Socialdemokrater, (S), (V), Vänsterpartister, (MP), Miljöpartiet, Miljöpartister, Kristdemokrater, Liberaler, Kristdemokraterna, Nederländerna, Nederländernas parlament, CDA, (L), Mark Rutte, Högerliberala VVD, Centerdemokrater, Lars Adaktusson, Fredrik Malm, Ann Linde, Amanda Lind, (C), Utrikesminister, Idrottsminister, EU, Europarådet, Nordiska Rådet, Xinjiang, Tibet, Inre Mongoliet, Taiwan, Tsai Ing-wen, Indien, Filippinerna, Japan, Vietnam, Malaysia, Singapore, Myanmar, Gui Minhai, Angela Gui, Hongkong, Storbritannien, Peter Dahlin, Turkmener, Mongoler, Uigurer, Azerer, Tibetaner, Tibet, Markus Wiechel, (SD), Sverigedemokrater, Sverigedemokraterna, Aleksandr Lukasjenko, René Fasel, Internationella Ishockeyförbundet, Ishockey, Ishockey VM, Lettland, Volvo, Geely, H&M, Electrolux, Nike, Volkswagen, BMW, Apple, Samsung, Huawei, Lenovo,   

Kärnkraft behövs!

Henrik "Häng med !" Jönsson är en av av få nyliberaler i den offentliga debatten som jag imponeras av och finner väl värd att lyssna till. Som här i sitt försvar inte bara för kärnkraftens överlevnad, utan också argumenterar för dess utbyggnad. Hans analys är som vanligt väldigt kunnig och ambitiös. Lyssna gärna till hans argumentering genom att klicka på länken ovan.

Foto från en av Henrik Jönssons program.

     

Jönsson som är en entreprenör i ordets verkliga mening. Hans publika verksamhet finansieras med gåvor från hans publik. Detta gör att Jönsson står helt fri från olika särintressen som t.ex. företag, partier, fack och andra aktörer i samhället. Men Jönsson är öppen med sina borgerliga ideal som i hans fall, tillskillnad emot mig, vilar på en klassisk liberalism. Medan min samhällssyn bygger på en kristen humanism. Till skillnad emot Jönsson står jag den kontintala kristdemokratin nära. Även Jönssons politiska motståndare på vänsterkanten har uttryckt sin beundran för Jönssons intellektuella djup, t.ex. vänster sossen Göran Greider. Jönsson är en av få inom svensk borgerlighet som har en genomtänkt och en djupt förankrad ideologisk övertygelse. Som i hans fall uppenbart har byggts upp på fler åriga studier av olika aspekter på människan både som individ och som samhällsvarelse. Just detta gör Jönsson intressant och till ett föredöme för oss som inte röstar vänster. Tyvärr är detta sällsynt i Sverige. I den mån detta förekommer finner man detta från Socialdemokratins vänsterkant och ännu längre vänster ut än så. Det är just denna brist och slagsida i svensk samhällsdebatt som driver mig att skriva inlägg i denna blogg.

Göran Greider (S).

Jönsson har rätt i sin analys om kärnkraftspolitiken i Sverige byggs upp på en kombination av två för samhället olyckliga faktorer. Dels Socialdemokratins ambition att få regera till vilket pris som helst. Stefan Löven är med sina rötter i den elintensiva verkstadsindustrin är personligen positiv inställd till kärnkraft. Och detta är han nog inte ensam om inom S-ledningen. Men skall (S) få regera vidare måste han och hans parti acceptera destruktiv energipolitik från de partier som (S) maktställning är beroende av: (MP), (V) och (C). Alltså nationers bästa offras för innehav regeringsmakten. 

Stefan Löven (S) på studiebesök 

i en kärnkraftsvänlig miljö, ett stålverk.

Men denna kvasi religiösa ryggmärgs motstånd mot kärnkraft byggs också upp på en fantasifylld samhällsutopi om den Ädle Vilden, först presenterad av den franska revolutionens ledande ideolog Jean-Jacques Rousseau, som innehåller en bergfast övertygelse om att kunna skapa ett ny människa och ett nytt ideal samhälle. Där individen har befriats från det moderna livet med alla dess krav på effektivt, utveckling, prestation och handling manifesterat med dess industrialism, handel, vetenskap och kultur. I detta låg också en strävan av att befria människan från hennes sociala "bojor" i form av traditionella institutioner som familj och kyrka. Individen skulle bli rotlös men fri från alla begränsningar som släkt, hembygd och kärnfamilj kan innebära. I stället skulle individen in ordnats i en ny nationell gemenskap. Där likhet kom att bli ett nytt överordnat mål för samhällets utveckling. Som bl.a. kom att leda till en ökad diskriminering av olika inhemska minoriteter till följd av medveten regional likriktning och ökad styrning från centrala statliga organ.

Foto av personer som levde i ett kollektiv 

i början av 1970-talet,

utanför Delsbo i Hälsingland.

Under 1968-års vänstervåg tog denna strävan delvis nya och rent bisarra uttryck när unga intellektuella och studenter gav sig ut och bosatte sig förfallna ödegårdar i glesbygd för leva ett nytt och sunt liv i jämlika kollektiv. Där den traditionella förankringen baserat på släktband ersattes av nya baserade på en dogmatisk ideologisk övertygelse. Där att tänka och leva rätt stod i fokus för allt. Denna mode nyck som kom att kallas för Gröna Vågen inom populär kultur. Dog snabbt ut. Akademikerna från storstan fick snabbt lära sig att livet på landet inte var en dans på rosor. Och att det finns flera skäl till varför personer under de senaste 150 åren har valt att flytta till städerna. 

Ett foto från (MP):s tidiga historia.

Precis som Jönsson med all rätt för fram finns det i denna orealistiska utopi en övertygelse om att individens existens och liv skall underordnas kollektivet både i smått som i stort. I detta ideella ligger också ett förakt för det sant mänskliga i att ha en strävan om att utveckla sin person, förbättra våra liv och andras. Vilket är en både sann och naturlig drift hos oss människor. Dessa ideal har bevarats inom miljörörelsen och utgör grund för dess motstånd mot kärnkraft. Miljöpartiet är sprungit ut ur denna och flera andra icke marxistiska alternativ rörelser med inslag av t.ex. ekologism, veganism, pacifism och feminism. Att (MP) valt maskrosen som sin partisymbol ligger helt i linje med den kultur som finns i inom partiet av civilisationskritik och framstegsnegativism.   

En affisch som jag väl kom i håg  

med Ayatollah Khomeinis porträtt. 

Jag delar Jönssons uppfattning att kärnkraftsmotstånd bedöms vara en helt avgörande för partiets överlevnad av miljöpartisterna själva. Denna fråga var dessutom orsak till att man bildades och har bidragit till att hålla partiet kvar i riksdagen. Medan vänsterpartiets motstånd, från detta dåligt reformerade gamla kommunistparti, handlar nog mer om ren populism och är ett utslag av ett strategiskt vägval i sin överordnade kamp mot kapitalism och av borgerliga partier. 

Torbjörn Fälldin (C) f.d. statsminister o partiordförande.

Centerpartiets anti-kärnkrafts fanatism är lite svårare att förstå sig på. Johannes Antonsson, 1:e vice partiordförande som kandiderade mot Torbjörn Fälldin om val till posten som ny partiordförande i början av 1970-talet var positiv till kärnkraft. Sedan dess har det nog inte funnits någon ledande centerpartist som öppet vågat argumentera för en utbyggnad av detta energislag. Troligen kan kärnkrafts motståndet hos den gamla centern, med sina rötter i dåvarande Bondeförbundet, har haft sin grund i en allmän misstro mot teknisk utveckling, urbanisering och tillväxt i sig. Och allt annat som upplevs som inslag av modernitet från storstan.

Affisch från (C):s föregångare 

Bondeförbundet.

Numera med partiets extrem make over till ett kulturradikalt liberalt parti för väl utbildade i större städer så kunde man förvänta sig en ideologisk omorientering även i denna samhällsfråga. Men ännu tycks tiden inte vara mogen för detta inom partiets ledande sikt. Kanske tycker centrens ledning att man sedan 1970-talet har investerat för mycket politisk prestige i kärnkraftsfrågan för att nu kunna ändra sig. Men en kall vinter till eller flera inom de närmaste åren kan kanske få partiet att ändra uppfattning. Men denna Åsa Nisse marxism, som detta tankesätt skämtsamt kom att benämnas, förenar både (MP) och (C) i energipolitiken.

Landsbygdens anti hjälte Åsa Nisse 

gestaltad i flera

filmer av John Elfström.

Kristdemokraterna kom att förändra sin energipolitik den sista delen av Alf Svenssons långa period som ordförande. Var inledningsvis emot kärnkraft och är nu ett kärnkrafts vänligt parti. Och kan dessutom tänka sig att den byggs ut. En omsvängning som bland annat tog sin grund i en ökad misstro inom partiet om de alternativa energislagens effektivt och tillförlitlighet. En annan faktor bakom detta förändrade synsätt på kärnkraft har med (KD):s övergripande utveckling från att, i huvudsak, vara ett intresseparti för fri- och lågkyrklighet till att bli ett idéparti att göra. Vilket kom att förändra både (KD):s profil som dess sakpolitik. I början av sin historia var (KD) ett protestparti som utgick från ett motstånd mot en kulturradikal samtidskultur. Och kom att utvecklas till att bygga upp sin politik på en filosofisk kristen humanism inspirerad av de stora europiska kristdemokratiska partierna i central Europa. Denna ideologiska resa bidrog också till att skapa ett annat intellektuellt och politiskt klimat inom partiet när det gäller synen på kärnkraft. 

Exempel på ett ideologiskt förankrat budskap

från Kristdemokraterna.

Jag delar nuvarande partiledare Ebba Bush syn om att det finns ett behov av att bygga ut kärnkraften. Jag delar också hennes förslag om att detta kan göras genom att etablera flera mindre men mycket mer effektiva minireaktorer. Och detta kan bli en viktig valfråga. Nya moderna kärnkraftsreaktorer skulle välkommas av många väljare efter erfarenheter från denna vinter. En helt ny typ av kärnkraft som bland annat kan drivas av utbränt kärnbränsle från våra stora anläggningar. Och som även på lite längre sikt kan kylas med hjälp av helt ny teknik som bl.a. använder kvicksilver. 

Microsofts grundare o filantrop Bill Gates

investerar 3,5 miljarder av sin förmögenhet

i eget bolag: Terra Power LCC 

för att utveckla en ny typ av minireaktorer

så kallade Travelling Wawe reaktorer. 

En teknisk lösning som bl.a. Bill Gates inventerar stort i. På grund av sin övertygelse av att en utbyggnad av kärnkraft behövs för att klara klimatutmaningen. Som, enligt Gates, särskilt kommer drabba fattiga i U-länderna i form av torka, översvämningar och livsmedelskris. Hans nya teknik gör överhettning av en rektorns härd omöjlig. Görs ingen förändring av svensk energipolitik står vi snabbt inför en allvarlig elbrist nästa gång vi får kalla vinterdagar. En el-brist som troligtvis kommer att eskalera de närmaste åren. Krav på en utbyggnad av kärnkraft kan bli en valvinnare för (KD) och för andra partier som också positivt inställd till kärnkraft t.ex. (M) och (L). Och på sikt kan detta kanske bidrag till att (S) börjar besinna sig i frågan. Tillskinnad emot mellankrigs generationerna på 1900-talets början så accepterar 2020-tals svenskar inte ett osäkert elsystem med ständiga driftsstörningar och snabbt växande elpriser. Och i ännu mindre grad ransoneringar. Likt Jönsson och Bush anser jag att det inte bara är en fråga om bevara den kärnkraft vi redan har utan att vi behöver en utbyggnad av kärnkraft. Ett led i denna tillnyckring är att starta upp det kärnkrafts aggregat som vi nyligen stängde av, Ringhals 1. Vilket liberalernas partiordförande Nymako Sabuni nu framför krav om. 

Ebba Bush (KD).

Jönsson tar upp en moraliskt aspekt på kärnkraft frågan som brukar glömmas bort. Han har rätt i att mycket av den argumentering som framförs om kärnkraft hämtas från omständigheter som inte har med kärnkraft i sig att göra. Utan som är en produkt av politiska beslut. T.ex. tesen om denna teknik är föråldrad. Som bl.a. är en konsekvens av ett nationellt förbud mot att forska fram ny teknik inom området. Eller argumentet om att kärnkraften inte är ekonomisk lönsam. Vilket i sin tur beror på olika extra skatter och andra straff avgifter som läggs på kärnkrafts producerad el. Samtidigt som politiska beslut tas som leder till ett kraftig ökat behov av el bland annat genom en elektrifiering av godstransporter på väg och nya höghastighetsbanor för järnväg. 

Foto från Lund på en eldriven bussgata.

Dessutom är en etablering av flera olika mycket elintensiva service anläggningar för datalagring för bl.a. olika multinationella företag, verksamma inom e-handel och multimedia. T.ex. Amazons central för Norden eller ett nordeuropeisk centra för Google i Dalarna som nu byggs. Etableringar som stöds genom olika bidrag och kraftiga subventioner av företagens elpris, i vissa fall upp till 75% samtidigt som vanligt folk dingar under skyhöga elräkningar. En annan sak som i detta sammanhang har väckt debatt är att dessa företag med sina plattformar som t.ex. Facebook och Twitter har börjat censurera och stänga ner svenska konton från så kallad regeringskritisk Alternativ media. Bara själva misstanken om det kan finnas ett möjligt samband mellan dessa två händelser är en mycket allvarlig sak. Att en regering i en demokrati kan misstänkas att muta till sig censur av privata företag genom kraftiga subventioner av deras elpriser är allvarligt. Detta måste utredas. Underlag för beslut om subventionerna måste redovisas och bli granskade. Att försvåra för kritiska medier att verka är naturligtvis både olagligt och oetiskt. Och skulle vara en fullständig katastrof för svensk demokrati om dessa misstankar visar sig ha relevans.

Foto från en svensk datahall.

Anläggningar som enskilt varje dag drar lika mycket ström som Stockholms innerstad under en kall vinterdag. Sedan har Jönsson rätt i en annan moralisk aspekt. Vi medborgare har rätt att kräva av våra politiker att det skall finns el när vi behöver den eller när vi vill förbruka den. Om det nu är för att koka kaffe, duscha eller laga mat. Spelar ingen roll. Och vi har också rätt att kräva ett elsystem som fungerar över hela landet utan att vi behöver ta till ransonering, starta upp det  kraftverk som finns som en sista nödlösning i Karlshamn. En anläggning som drivs av gammal ineffektiv oljeeldning (denna anläggning har man varit tvungen att starta upp i vinter) eller att vara tvingade att importera smutsig brunkols el från Polen eller Baltikum. Vi som bor i västra Skåne gillar inte då danskarna startar upp sitt föråldrade kolkraftverk på Amager strax utanför Köpenhamn. Dessutom eftersom Danmark också har fått en kall vinter har vi inte kunnat importera el till södra Sverige där ifrån. 

Danska kolkrafts verket på Amager. 

Jönsson är klockren i sin argumentering om att vi behöver ha en så kallad Svängningskapacitet när det är vindstilla, kallt och då solen skyms av moln. Dagar då en liten mängd sol- och vindkraft kan produceras. Som flera dagar nu i vinter. Detta för att vi ska ha ett system som omedelbart kan leverera el till södra Sverige där flertalet svenskar bor. Kärnkraftens styrka är dess omedelbarhet. Direkt kan den mängd el som just nu behövs produceras och föras dit den då behövs. Som bekant produceras nästan all vattenkraft i norra Sverige. En elkraft som inte snabbt kan föras söder ut. Av flera skäl. Bl.a. för att våra att kapaciteten i våra stamnät är för dålig. En utbyggnad som skulle ta flera årtionden att rätta till och kosta enorma summor. Ännu finns inga metoder för att långtids lagra vattenkrafts el.  

Harsprångets vattenkraftverk vid Luleälven, 

nära Porjus, Jokkmokks kommun, 

som ger oss 75% av all svensk vattenkrafts el.  

Sedan har Jönssons en viktig poäng i sin argumentering om att det är märkligt att media inte fullgör sin uppgift och granskar regeringens energipolitik med dess konsekvenser för bl.a. ekonomi och sysselsättning. Utan tvärt om gör sig till en lydig talesperson för dess beslut. Media borde helt naturligt intressera sig för att skildra hur elberoende vårt moderna samhälle faktiskt är. Ett el avbrott som endast varar ett dygn skulle få allvarliga konsekvenser för hela samhället. En utveckling som inte alls är osannolik. Kalla vinterdagar köper vi redan nu stora mängder el från syd-och central Europa. I efterhand har visat sig att vi den 8 februari endast var en dag eller två ifrån en allmän och total nedstängning av det gemensamma europeiska elnätet på grund av att efterfrågan översteg den mängd el som fanns att tillgå. Under flera timmar drabbades delar av södra Europa och i stort sätt hela Balkan av en total nedstängning. 

En skånsk vinterdag då verken solkraft eller 

vindkraft kan producera el.

Foto från 8 september strax utanför Malmö.

Om även vi hade fått en nedstängning som varar mer än några timmar då slås flera reserv system ut vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser t.ex. allt ifrån att bli sittande fast i en hiss, snabbt få kallt och mörkt i våra bostäder, få stora svårigheter att klara att upprätthålla vår sjukvård, inte kunna tanka bilen, laga mat, ladda sin mobil, använda datorn, se på TV, ens att komma in genom porten i sitt hyreshus, få sin lön utbetalad, betala sina räkningar i tid eller kunna handla livsmedel med sitt betalkort. Samtidigt som nästan alla tåg skulle stå stilla. Ljussignaler sluta fungera i trafiken etc. Att som SVT:s rapporter föreslå att vi skall undvika att dammsuga kalla dagar. Är inte bara pinsamt eller har ett löjes skimmer över sig. Utan är ett allvarligt tecken på den okunskap som råder inom samhället i stort när det gäller energipolitik. Samtidigt utgör denna inslag om att dammsuga också ett exempel på att SVT och annan public service media inte alltid klarar av sitt uppdrag att leverera en oberoende och en kritik granskande journalistik till oss medborgare i en för samhället avgörande framtidsfråga.   

Ett talande affisch från Moderaterna. 

Länk till denna blogg

Etiketter: Kärnkraft, Elbrist, El, Energipolitik, Henrik Jönsson, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Centerpartiet, Johannes Antonsson, Torbjörn Fälldin, Kristdemokraterna, Alf Svensson, Ebba Bush, Liberalerna Nyamko Sabuni, Västerpartiet, Bill Gates, Minireaktorer, Travelling Wave reaktorer, Göran Greider, Gröna Vågen, Åsa Nisse marxister, Åsa Nisse, John Elfström, Ayatollah Khomeini, Ja till kärnkraft, Nej till kärnkraft, Nya reaktorer, Jean-Jacques Rousseau, Franska revolutionen, Sveriges Television, SVT, Public Service, Amazon, Google,

 

Abort är en existentiell fråga

 

Jörgen Huitfeldt som är chefredaktör för den liberala tidskriften Kvartal och fristående kolumnist i Dagens Nyheter (DN) har skrivit en läsvärd artikel där han har modet att framföra sin mening om att abort är en existentiell fråga. Och att denna just denna aspekt kan man inte komma undan om man på ett ansvarfullt sätt samt med ärlighet vill diskutera denna frågeställning. Hur mycket man än vill. Huitfeldt har skrivit sin artikel mot bakgrund av den senaste tidens kulturradikala anstormning mot Kristdemokraterna (KD) för att en av deras ledamöter i partiets jämställdhets grupp Sara Havneraas har varit medlem i anti abort organisation. Huitfeldts artikel är publicerad under rubrik: ”Twitter debattens dimridåer kan inte dölja att abort är en svår och existentiell fråga.”

Här kan du läsa Huitfeldts artikel

En kvinna med ett barn som har Downs syndrom.

Vad gör Huitfeldts artikel extra intressant är att hans text för det första är publicerad i DN som har en långvarig tradition att utgöra ett flaggskepp för olika kulturradikala ideal. Vilket positivt överraskar mig och många andra kan jag tro. Men också att Huitfeldt i sin text inte viker undan för det centrala, men samtidigt obehagliga, att abort faktiskt innebär ett beslut om någon skall få komma att leva eller inte. Att sedan Huitfeldt dessutom öppet refererar till sin egen beslutsångest när han fick veta att hans tredje barn som hans hustru då bar i sin mage blev diagnostiserad med Downs syndrom (mongolism). Denna uppriktighet gör hans text personlig. Här känns det existentiella ända in i ens egen själ. För denna öppenhet är Huitfeldt väl värd vår respekt och tacksamhet. 

Ett fasansfullt foto från en avrättning i Iran.

Även Huitfeldts analys om abortfrågan ur ett samhällsperspektiv är intressant. För det första delar jag hans uppfattning att frågan om abort i första hand inte är etisk, eller är moralisk (även om båda dessa perspektiv har relevans i sammanhanget), utan är existentiell. Rent korrekt blir frågan, som Huitfeldt delvis skyndar förbi, vad är en människa? Den etiska biten blir en fråga om hur beslut om andras liv och död skall fattas i vårt samhälle. Och av vem? Och den moraliska aspekten blir i detta sammanhang när och i vilken utsträckning är det acceptabelt att staten begränsar min makt över andra i samhället? Just detta ligger bakom att dödsstraff är förbjudit inom EU:s samtliga medlemsnationer. Att ta sig an frågan ur detta perspektiv är obehagligt, smärtsamt, för detta kräver att du besvarar frågan om livets gränser och dess mening. Inför dig själv och andra.

Ett exempel på modernistisk 1930-tals arkitektur i Sverige.

Jag håller med Huitfeldt om att en förklaring för den senaste tidens kritik mot (KD) är politisk taktik från vänsterhåll med tanke på ett eventuellt nyval och regeringskris. Där detta parti trots sin storlek, har en nyckelroll för att en borgerlig regering skall kunna bildats, särskilt om Liberalerna byter sida. Men att detta också kan förstås utifrån två andra fenomen i samhället. En är att Sverige sedan 1920-talet har dominerats av olika slags radikala ideal. I en utsträckning som är unikt i Västeuropa även jämfört med våra nordiska grannländer. Modernismens starka ställning inom politik, undervisning, samhällsplanering, arkitektur, konst och litteratur har först under senare år blivit föremål för debatt och omprövning.

Ett viktig symbol för en kristen påsk. Jesus på korset.

Andra exempel är att sekulära och rent antireligiösa ideal har fått officiell legitimitet och aktivet understötts av staten. T.ex. förbud mot skolavslutningar i kyrkan (om Gud nämns vid namn). Feminister, liberaler och socialister har målmedvetet gått till storms mot t.ex. den traditionella familjen, kyrkor- och samfund, hembygden och kulturella traditioner som att nämna Kristi födelse vid jul eller Johannes Döparen vid midsommar. Till detta hör också ett öppet förakt mot folkmusik, konsthantverk och hembygdsgårdar. I mycket av denna radikala iver har under senare år olika islamister deltagit med liv och lust. I detta radikala kulturkrig har olika former av kristligt engagemang och tro blivit utsatt för spott och spe. Som att fira en religiös påsk. Eller förekomst av religiösa program i radio och TV. Detta förakt för det icke moderna har drabbat olika inhemska minoriteter som t.ex. judar och samer. På grund av att dessa folkgruppers livsstil och traditioner inte anses leva upp på krav på modernitet. Till detta kommer också att förkasta allt som inte upplevs ge uttryck för en radikal och en jämlik samhällsordning. Vilket innebär t.ex. kunskaper om den europeiska antiken och medeltiden, klassiska språk, renässansens konst eller den kristna traditionen med grundläggande kunskaper om Bibeln och den kristna kyrkans historia.  

Venus födelse av Sandro Botticelli målad 1483.

Huitfeldt har rätt en viktig poäng i sin analys om att det inte bara är illvilja som ligger bakom denna reaktion om abort i media och på sociala medier. En annan viktig förklaring är flertalet svenskar helt enkelt inte kan bättre än så. Precis som Huitfeldt för fram i sin text. Sekularisering, radikalism och förakt för humaniora med dess västerländska filosofi och kultur har gjort det svårt för nutidens svenskar att handskas med etiska frågeställningar. Vilket inte bara märks i abortfrågan utan också i frågor om medicinsk etik t.ex. angående aktiv dödshjälp. Hit här också diskussionen om att samvetsfrihet för offentligt anställda som läkare, poliser, lärare och domare som finns i flertalet nationer i västra Europa. Som t.ex. Norge och Tyskland. Åtgärder som infördes efter erfarenheter av Andra världskrigets barbari. En annan central frågeställning om vi kan acceptera naturrättslig etik i vår lagstiftning? Skall våra lagar byggas upp på några väl valda etiska värderingar som anses vara tidlösa och som vi uppfattar avspeglar en grundläggande humanism som ger frihet och inger värdighet (som i naturrätt) eller skall våra lagar helt sakna denna aspekt och endast anses vara uttryck för vad politiken just nu tycker passar sig? Den senare uppfattningen har dominerat i Sverige sedan början av 1900-talet.

Foto från omskärelse av en judisk pojke.

I detta sammanhang hör frågan om rituell liturgisk omskärelse av pojkar som förekommer inom judendom och inom islam skall vara tillåten. Judar omskär inte kvinnor då de anses automatiskt tillhöra förbundet mellan Gud och Israel. Det vill säga Guds eget folk. I vissa muslimska nationer förekommer kvinnlig omskärelse av kulturella skäl fast detta saknar en religiös legitimitet t.ex. i Afrika. Omskärelse av flickor, tillskillnad på pojkar, kan enligt min mening inte accepteras. Manlig omskärelse skall som i Sverige ske under reglerade former av medicinskt utbildade personer. Bland annat på grund av att omskärelse av pojkar inte innebär risker för hälsa eller påverkar vuxenlivets sexualitet. Vilket omskärelse av flickor tydligt gör. Dessutom är detta en fråga om religionsfrihet. Men också en fråga om respekt för en inhemsk nationell minoritet som har funnits i Sverige sedan 1600-talet. Andra frågor som väcker konflikt i detta sammanhang är om muslimska flickor skall ha rätt till enkönad gymnastik eller undervisning i simning. Eller om religiösa friskolor skall få verka inom ett offentligt finansierat skolsystem. 

 

Enkönad undervisning i gymnastik har diskuterats länge

och av flera olika anledningar.

Huitfeldts insikt om att vår nutida abortlagstiftning inte alls är problemfri är en viktig poäng. Hans argument om att det är anmärkningsvärt att Sverige har klart högre aborttal än våra nordiska grannländer har relevans. Vår nuvarande unikt fria abortlag ger kvinnan rätt att själv bestämma om abort upp till 18 veckor. I flertalet andra nationer i norra Europa gäller denna rättighet upp 12 veckor (en tidpunkt då ett foster anses livsdugligt). Efter 18 veckor krävs särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Till detta kommer en frågeställning som ofta glöms bort. Om mannens roll och rätt i detta sammanhang. Vilket gällande lag inte alls tar någon som helst hänsyn till. Vår abortlag krockar också med vad FN och Europarådet slagit fast om grundläggande mänskliga rättigheter. Rätten till liv anses, av dessa båda internationella organisationer, fullt naturligt, utgöra grund för alla andra rättigheter. Och denna aspekt är så obekväm att den sällan ens tas upp och nämns när abort och frågor om medicinsk etik debatteras.   

En illustration om att abort handlar om liv och död.

Vi måste ha klart för oss att frågan om rätt till abort påverkar också vilka attityder som gäller i vårt samhälle angående det icke friska, det icke produktiva eller det icke önskade livet. Vilket är en uppfattning som olika företrädare för brukar- och anhörig organisationer inom funktionshinderområdet brukar föra fram. Och precis som Huitfeldt tycks mena och som Havneraas har gett uttryck för bör det vara en naturlig målsättning för oss alla att antalet aborter minskar i Sverige. 

Icke önskvärt liv? Ett foto från svensk äldreomsorg.

Länk till denna blogg

Etiketter: Abort, Medicinsk etik, Människosyn, Etik, Moral, Filosofi, Kristdemokraterna, KD, DN, Jörgen Huitfeldt, Sara Havneraas, Rättsfilosofi, Kultur, Tradition, Modernitet, Folkhemmet, Sekularisering, Humanism, Religion, Lagstiftning, Judar, Kristna, Muslimer, Islam, Samer, Andra världskriget, Samvetsfrihet, Naturrättslig lagstiftning, Naturrätt, Socialstyrelsen, Social medier, Kulturradikalism, Manlig omskärelse, Aktiv dödshjälp, Samvetsfrihet,    

Navalnyj och Kalsongförgiftaren

"Och hur han än skulle försöka framställa sig som en stor geopolitiker och världsledare så hyser han framför allt agg mig därför att det är som förgiftare han nu kommer att gå till historien. Ni vet, en gång fanns Alexander Befriaren och Jaroslav den Vise, och nu kommer vi att ha Vladimir Kalsongförgiftaren. Det är exakt så han kommer att gå till historien. "

Med stor moraliskt pondus framför Aleksej Navalnyj ett tal till ett försvar, inte första hand för mig själv, utan för mänskliga värden som sanning, rättvisa, mänskliga rättigheter och mot oacceptabla företeelser som politiskt styrda domstolor, politiskt fabricerade åtal, korruption och maktfullkomlighet hos politiska ledare, som Vladimir Putin själv. Han är också tydlig i sin kritik av korruption av statstjänstemän inom rättsväsende, polis och säkerhetsorgan. Om detta talade Navalnyj väl när han dömdes till fängelse i en domstol i Moskva den 2 februari. 

En elak karikatyr över att Navalnyjs kalsonger gör Putin löjlig. 

Att diplomater från bland annat Sverige, Finland, de baltiska staterna plus några andra nationer inom EU följde rättegången på plats har lett till sura ryska motreaktioner. Med detta ger avtalet om fred och säkerhet i Europa, det så kallade OSSE-avtalet, Sverige och andra nationer i Europa rätt till. Det är värt att notera att Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) är under detta år är organisationens ordförande. Samtliga nationer som hade personal på plats har bestraffats av Kreml genom att få diplomater utvisade.

OSSE:s logotyp o flagga.

OSCE är avtalets- och organisationens franska förkortning.

OSSE används på engelska och svenska. 

Kalle Kniivlä har en intressant blogg, Glasnost, där han främst skriver om Ryssland. Där har han översatt det tal som Navalnyj höll i domstolen och som finns utlagd på sociala medier. Förmodligen är denna inspelning från domstolen gjord i helighet.

Här kan du läsa Kniivläs artikel

Tre saker slår när man lyssnar till Navalnyj och läser hans tal i översättning.

1. Åtalet mot honom är så absurt att man nästan kan tro att det är hämtat ur en roman av Franz Kafka eller förekommer i parodi på rättvisa av det klassiska engelska humorgänget Monty Python. Navalnyj står åtalad för att ha överträtt bestämmelser i en villkorlig dom från 2017 som han blev påförd som ett extra tilläggsstraff på en dom från 2014, på 3,5 år fängelse (samma strafflängd som nu fick) för ett åtal som han senare helt har friats ifrån, genom beslut i Europadomstolen. Ett domslut som Ryssland officiellt har godkänt och betalat ut skadestånd till honom för. 

Domare vid Europadomstolen i Strassburg, förkunnar dom. 

Trots detta togs aldrig de inskärningar som han hade dömts till 2017 bort efter att ha släpps fri från fängelset. Utan tvärtom hans villkorliga straff med dess prövotid förlängdes ytterligare strax innan den första perioden hade löpt ut. Detta innebar att Navalnyj, precis som hans bror, regelbundet, varje vecka, skulle visa upp sig hos polisen. Och få deras stämplar på ett dokument som han sedan skall lämna in till en lokal domstol. Allt detta på grund av en dom för ett brott som han redan har blivit frikänd för. Tala om ett Moment 22 situation. Men detta är ett arv från kommunismen. Humo sovjeticum (Sovjetmänniskan) lever än. För Putin regimen är det viktigt att nutida ryssar liksom medborgare i det dåvarande sovjet samhället har klart för sig vem det är som bestämmer. Och att man vet att du är skyldig om och så länge myndigheterna vill att du skall vara det. Oberoende om detta rent faktiskt är sant eller inte, eller om din skuld kan anses vara bevisad utan allt rimligt tvivel eller ej. Arvet från Stalinismen lever ännu kvar i det moderna post sovjetiska samhället.

En illustration av det sovjetiska arvet.

Tomma butikshyllor i Moskva från

början av 1970-talet.

2. Förutom att rättsprocessen mot honom är absurd i sig så är den senaste domen mot honom ännu märkligare. Domstolen gör klart att Navalanyj tidigare villkorliga dom nu skall förvandlas till fängelse på grund av att han inte har infunnit sig hos polisen och skickat in dokument med polisens stämplar på till sin lokala domstol. Det faktum att han länge svävade mellan liv och död på grund av att ha förgiftas när han gick ombord på ett inrikesflyg från Tomsk i Sibirien som skulle flyga till Moskva. En förgiftning som drabbade honom efter att han har fått det militära nervgiftet Novitjok på sina kläder. Och som medförde att han intensiv vårdas utomlands i Tyskland. Men detta anser inte domstolen utgör en förmildrande omständighet. Och därför avvisar man helt att detta ursäktar att Navalnyj har brutit mot de villkor som åläggas honom i hans villkorliga dom. Samma gift som två andra ryska agenter från den militära underrättelsetjänsten GRU använde mot den ryska avhopparen Sergej Skripal och hans dotter Julia i engelska Salisbury för två år sedan. Har skrivit om detta. Se länk längre ner i detta inlägg. I väst bör vi notera att ett led av en alltmer pågående återstalinisering, som förgiftningen av Navalnyj och likvideringen av flera andra, är exempel på, är att KGB:s gamla kommando för avrättning av oppositionella, avhoppare och för Kreml besvärliga personer SMRSH (död åt spionerna) tycks har återinförts inom nutida KGB, FSB. Och att denna enhet är precis som sin sovjetiska föregångare är verksam både inrikes som utrikes. Och att en motsvarade verksamhet finns inom GRU.  

Foto på de två GRU agenter från en övervakningskamera

i brittiska Salisbury. Utifrån öppna ryska källor var det möjligt

att fastställa deras namn och militära grad.

Tack vare en kraftfull internationell press på Kreml och ett modigt ingripande av planets piloter och skickliga läkare överlevde han detta mordförsök. Detta trots svåra smärtor och att han senare hamnade i koma. Navalnyj flögs efter några dagar till Berlin där han fick fortsatt specialistvård. Hans kläder, som hans hustru i ett obevakat ögonblick, lyckades roffa åt sig på det ryska sjukhus i Omsk där Navalnyj hade förts till i ambulans efter att piloterna hade nödlandat på stadens lokala flygplats, trots landningsförbud och att de blivit beordrade att flyga vidare till Moskva. Att piloterna trots order från nationella myndigheter beordrade att en läkarförsedd ambulans skulle möta upp direkt efter landning. Bidrog nog till att hans liv kunde räddas. Man undrar nu vilka repressalier som de har blivit utsatta för på grund av sitt moraliska hjältemod? Någon som vet? Frågan fick för några få dagar sedan ökad aktualitet sedan den läkare som räddade hans liv på akuten hittades död under oklara omständigheter. Navalnyjs kläder blev senare undersöka av svenska och tyska experter som hittade rester av gift på hans kläder bl.a. i hans kalsonger. Vilket i sin tur förmodas beror på att Navalnyj gick på toaletten strax innan han steg ombord på planet. Troligen placerades Novitjok på hans kläder när Navalnyj fikade i flygplatsens kafeteria. Tre agenter från den politiska säkerhetstjänsten FSB, f.d. KGB, har utpekas som troliga gärningsmän efter att filmer från privatpersoner har lagts ut på sociala medier och att film från flygplatsens övervakningskameror har smugglats ut till väst. Vladimir Putin själv har offentligt erkänt att Navalnyj stod under särskild övervakning av FSB på grund av hans "antistatliga aktiviteter".

Navalnyj med Putin och en av de tre FSB agenter

som troligen försökte giftmörda honom.

En person som Navalnyj senare lyckades identifiera 

och lokalisera. Navalnyj ringde själv upp denna 

agent från Tyskland och ställde honom till svars.

3. Det är märkligt att trots denna Drefys likande skådeprocess ännu finns många inom den svenska vänstern som helt eller delvis försvarar Putin och hans regim. Traditionen av underdånighet mot Moskva sitter djupt hos många från socialdemokratins vänsterflygel och inom den svenska västerns övriga två partier: Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är t.ex. få radikala vänstersossar som har talat klarspråk och tagit en tydlig ställning för Navalnyj i offentligheten. Och satt sig in i processen mot honom. Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, som jag ofta finner anledning att kritisera, är en av få. Från regering och (S) har annars mest lama aja baja kommentarer förts fram. Väntar ännu på hur Sverige, OSSE och EU skall regera på de ryska utvisningarna. Förutom ett svar i form av att ryska diplomater nu förklaras icke önskvärda runt om i flera olika europeiska huvudstäder. Är nog inga kraftfulla motåtgärder att vänta som t.ex. att stoppa den ryska naturgasledningen i Östersjön. 

Utläggning av den ryska gasledningen Nord Stream 2

Kanske utökas de symboliska sanktionerna något. Här har Navalnyj rätt. Det är endast kraftfulla sanktioner mot oligarker och andra personer i Kremls maktkrets som kan få Putin på fall. Genom tvinga fram att dessa skurkar drar undan sitt stöd för honom. När deras egna ihop roffade miljarder uppleves vara hotade. Att avslöja Putins djupa relation med dessa super skurkar för den ryska allmänheten. Låg bakom den film om Putins karriär och hans palats i Sotji som Navalnyj och kretsen runt honom har lagt ut på sociala medier. Denna film var producerad innan Navalnyj återvände till Ryssland. Och lanserades efter att han hade blivit bortförd av polis. Vilket var noga planerat i förväg. Och utgör ett statement om att jag är inte rädd för dig, Putin. Vi måste inse att regimen i Kreml är ond och att den utgör ett hot mot vår demokrati. Nato medlemskap nu och starta upp en kraftig militär upprustning genast tack. 

Affisch från 2019 års film om Alfred Drefys.

Historien om Alfred Drefys är väl värd att lägga på minnet. Drefys en officer som omkring förra sekelskiftet var på väg upp i sin karriär mot höga befattningar men som på grund av sin judiska börd blev offentligt förnedrad, oskyldigt anklagad och dömd för högförräderi till livstids straffarbete. Han satt flera år förvisad på en straffkoloni i franska Guyana. Hans öde upprörde flera av hans kollegor. Som trots hot om repressalier fick den då välkände författaren och journalisten Emile Zola att börja utreda hans öde. Hans mycket berömda artikel från 1898 med rubrik J´accouse (jag anklagar) ledde till att Drefys blev frikänd och återupprättad. 

Ett foto från filmen om Drefys.

Under första världskriget tjänstgjorde han som överste i artilleriet. Men var både fysiskt och mentalt delvis en bruten man efter sina år i straffkolonin. Och fick hemförlovas innan kriget tog slut 1918. Zola lyckade bevisa förutom förekomst av fabricerade bevis att vittnen medvetet ljugit under rättegången. Men fram för allt lyckades Zola visa att hela processen mot Drefys var en medveten plan för att skyla över en skandal. Ett pinsamt avslöjande om att det hade funnits en fransk officer som spionerade för Tyskland inom den franska generalstabens innersta kretsar. Vars namn senare blev offentlig. Han åtalades aldrig och tog några år senare sitt liv i London där han levde i misär efter att ha avskedats med hedersomnämnande från armén innan Drefys åtalades. Trots att några högre officerare hade kunskap om hans skuld. Det märks att Navalnyj har Zola och Drefys i sina tankar när han argumenterar för sin sak i domstolen. En annan sak som Navalnyj och Drefys har gemensamt är att båda utsätts för förföljelse på grund av sin judiska bakgrund. Antisemitismen är stark i Putins Ryssland. Denna rasism får ett aktivet stöd från Kreml och är en medveten strategi i deras strävan att säkra regimens överlevnad.

Ett foto av Putins palats i Sotji.

Tagit med hjälp av en drönare.

Foto överst:

Från en demonstration med Navalnyj i Moskva mot korruptionen i det ryska samhället.

Läs mer:

Mitt förra inlägg om Navalnyj skrev jag efter att förgiftningen av honom blev känd. KGB:s giftmördare slår till igen. Detta inlägg skrevs medan han vårdades i Berlin.

Här kan du läsa detta inlägg

I ett tidigare inlägg. "Stå upp mot Putins gansterstat." Kommenteras den unika utvecklingen i Ryssland där oligarker och KGB tog över staten, plundrade den på dess tillgångar och använde dessa enorma summor till att berika en ganska liten maktelit runt Putin. Och att denna krets skaffade sig makt inrikes och såväl som utrikes genom korruption och andra ljusskygga affärer. Mitt inlägg skrev jag utifrån Olof Ehrenkronas recension av Cathrine Beltons uppmärksammade bok Putins Pepole. Enligt Belton har Putin och den korrumperade kretsen runt honom medvetet använt sina ekonomiska tillgångar till att köpa sig inflytande i väst. Belton nämner folkomröstningen om Brexit och Trumps valkampanj som exempel. Likande misstankar har framförts bl.a. anseende oljegasledningen i Östersjön, Nord Stream, och inför beslutet om att få vinter OS i Sojti.

Här kan läsa mitt inlägg om Beltons bok

     

Har kommenterat giftattentatet mot Sergej och Julia Skipal i brittiska Salisbury.

Här kan du läsa mitt inlägg om GRU:s attentat mot Skripals

Länk till denna blogg

Etiketter:

Vladimir Putin, Ryssland, Aleksej Navalnyj, FSB, KGB, GRU, Novitjok, Alfred Drefys, Emile Zola, Jag anklagar, Antisemitism, Tomsk, Moskva, Korruption, Oberoende rättsväsen, Mänskliga rättigheter, Salisbury, Sergej Skripal, Jula Skripal,  Nord Stream, Kreml, EU, Nato, OSSE, Avtalet om fred och säkerhet i Europa, OSSE-avlet, Ann Linde, Finland, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Anders Lindberg, Aftonbladet, Kalle Kniivilä, Glasnost, Frans Kafka, Monty Python, Putins palats, Sotji, Berlin, Moskva, Omsk, Tomsk,