Den svenska frilans journalisten Jojje Olsson som noga följer utvecklingen i Folkrepubliken Kina från grannlandet Taiwan har på sin blogg Inbjeing skrivit två intressanta inlägg om att vinter OS 2022 måste flyttas från Peking. Olsson var tidigare bosatt i Peking under flera år men under ett tillfälligt besök hemma i Sverige fick veta att han var eftersökt av kinesisk polis troligen för de artiklar han har skrivit om den kommunistiska diktaturens övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Olssons inlägg om vinter OS i Peking
2017 utkom Olsson med sin bok: De kidnappade kinasvenskarna som tar upp hur de svenska medborgarna Peter Dahlin och Gui Minhai fördes bort och fängslades av kinesisk säkerhetspolis. Dahlin frigavs efter att suttit fängslad under ett par veckor i en mörk jordhåla. Dahlin tvingades till offentlig avbön i regeringskontrollerad media innan han frigavs. Vilket också Gui Minhai fick genomgå.
Men Minhai sitter fortfarande fängslad efter att ha blivit bortförd en andra gång, kort efter att ha frigivits med villkorlig dom från ett särskilt fängelse för politiska fångar, när han tillsammans med svenska diplomater reste till Peking med tåg för att få genomgå en läkarundersökning av hjärtspecialist. Gui Minhai var bokförläggare och bokhandlare i Hongkong och utnyttjade den pressfrihet som fram till nyligen fanns i den forna brittiska kronkolonin enligt det avtal som slöts mellan Peking och London när Hongkong åter blev kinesiskt 1997. Ett avtal som regimen i Peking helt struntar i efter att ha förlorat stort till den demokratiska oppositionen i valet till Hongkongs eget parlament. I Minhais bokhandel och i de böcker som hans förlag gav ut kunde man läsa litteratur bl.a. om korruption och annat maktmissbruk, plus skandaler med inslag av drogmissbruk, kontakter med prostituerade och ren inkompetens inom kommunistpartiets ledning och av höga statstjänstemän. Uppgifter som regimen anser skall hållas hemliga. Minhai har därför dömts för att spridit statshemligheter till utlandet. Det verkliga skälet är naturligtvis man vill hålla sitt missbruk av makten dolda för sin egen befolkning. Det har spekulerats i att flera personer i ledande ställning inom partiet och staten kan ha anledning att känna obehag inför den information som Minhai kan avslöja om eller när han släpps fri. Och därför håller man honom inlåst. Det är anmärkningsvärt att Minhai blev bortförd av agenter från säkerhetstjänsten utomlands när han var i sitt sommarhus i Thailand och utsmugglad till Kina. Att vårt eget UD inte direkt har varit Minhais dotter, Angela Gui, som bor i Sverige, till någon större hjälp utan tvärtom förvärrat saken är både en politisk som en diplomatisk skandal. Olsson som själv studerade journalistik i Hongkong och som talar mandarin flytande har bl.a. skrivit artiklar om demokratirörelsen i Hongkong som publicerats i flera svenska medier.
Självklart har Olsson rätt. Olympiska kommittén (IOK) måste ta beslut om att flytta vinter OS från Peking 2022. Jag håller med honom att det är glädjande att två västerländska parlament, det nederländska och det kanadensiska, har beslut med stor majoritet att kräva av sina nationella regeringar att de skall verka för att nästa vinter OS flyttas. Dessutom är både Nederländerna och Kanada ganska framgångsrika nationer i vintersport. Nederländerna främst när det gäller hastighetsåkning på skridskor, Kanada i alpint och konståkning. Båda dessa nationer tog fler medaljer än både Sverige och Finland och kom bland de fem främsta i medaljligan under förra vinter OS i Pyeongchang 2018. Att hålla vinter OS i Peking 2022 skulle bli ytterligare en skamfläck för den olympiska rörelsen och för sportvärlden. Och hamna i samma skamvrå som sommar OS i Moskva 1980, efter den ryska inmarschen i Afghanistan, och det OS som hölls i nazityska Berlin 1936.
Det finns flera viktiga skäl att just nu utsätta regimen i Peking inför ett internationellt opinionstryck. Förutom att Peking har brutit avtalet med Storbritannien ang fortsatt demokrati i Hongkong inom modellen med en nation och två system. Så har situationen för mänskliga rättigheter kraftigt försämras under senare år, i takt med ökad militär och politisk svansföring internationellt bl.a. mot sina grannländer i Asien genom att t.ex. dagligt kränka Taiwans territorium med stridsflygplan och örlogsfartyg. Eller att beskjuta indiska styrkor i Himalaya. En utveckling som tvingat fram kraftigt ökade militära anslag, inte bara i Taiwan och Indien, utan också i flera andra nationer som Japan, Vietnam, Thailand, Filippinerna, Malaysia och Singapore. Förutom ständiga kräkningar och hot mot sina grannar så håller Peking militärjuntan i Myanmar (f.d. Burma) under armarna genom att i strid mot internationella sanktioner ge aktivet militärt och civilt stöd.
Xi Jinping Kinas diktator o Tsai Ing-wen Taiwans folkvalde president.
I Kina har de få fria medier och oberoende
röster i multimedia, som t.ex. anti korruptionsbloggar, som tidigare fanns
tystas ner. Bl.a. genom att regelbundet helt stänga ner plattformar som
Facebook och Twitter. Och inskränka möjligheter för västerländsk media att verka som t.ex. brittiska BBC och
amerikanska CBS som har fått stänga sina kontor och kalla hem sina korrespondenter.
Inte endast i Hongkong har journalister, intellektuella och akademiker med
misstänkta utländska kontakter avskedats och blivit utsatta för olika
trakasserier. Många har fängslats eller är spårlöst försvunna. Människorätts
organisationer som t.ex. Amnesty och Reportrar utan gränser är helt förbjudna
att verka i Kina.
Men särskilt allvarligt är att flera inhemska minoriteter som Xinjiangs muslimska befolkningsmajoritet i form av uigurer och azerer utsätts för en hårdhänt kulturimperialism. Moskéer rivs. Deras respektive språk förbjuds på allmän plats. Traditionell klädsel och andra inslag av folkgruppernas kultur förbjuds som böcker, musik och friandet av olika helgdagar. Andra inslag i denna politik är tvångsaborter och tvångssterilisering av kvinnor som har två barn eller fler. Trots att Xinjiang inte är särskilt tätbefolkat. Tvångsinlösen av uigurers och azerers egendom som delas ut till inflyttade Han-kineser.
Särskilda läger har byggts upp där vuxna män och kvinnor med tvång "omskolas". I flera rapporter som förts utomlands och enligt vittnesbörd från f.d. fångar så är det vanligt med våldtäkter av unga kvinnor och tortyr av manliga fångar. Under senare tid har t. o. m. förskolebarn tagits bort från sina föräldrar för att under långa perioder få lära sig ett kinesiskt sätt att leva och tänka på särskilda lägerskolor. Alla former av utåtriktad religiös verksamhet är stängt förbjuden. Vilket också den kristna minoriteten bland uigurerna drabbas av. Situationen är likartad i det buddistiska Tibet och Inre Mongoliet med sina muslimska majoriteter av turkmener och mongoler.
H&M:s logotype.
Förra våren publicerade amerikanska ABC rapporter från demokratirörelsen med reella bevis på att tvångarbete under slavliknande former var vanligt förekommande i Xinjiang och i Tibet. Bland de företag som pekades fanns underleverantörer till svenska H&M och Electrolux. Och till andra utländska multinationella företag som t.ex. Apple, Nike, BMV, Volkswagen och Samsung. Plus inhemska kinesiska företag som Lenovo, Geely (som äger Volvo) och Huawei.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar