Adam
Cwejman har skrivit en intressant analys i Göteborgs Posten om Socialdemokraternas (S) taktik att skrämma sig kvar
vid makten till varje pris. Cwejman har rätt. (S) och Stefan Löfven uppfattar att sitt maktprojekt Januari överenskommelsen
(Jöken) med dess övergripande syfte att få sitta kvar i Rosenbad nu är i
allvarlig fara. På grund av att Liberalerna (L) har hotat att lämna samarbetet då (S) har gjort upp med Miljöpartiet bakom ryggen på samarbetspartierna (L) och Centern (C). Inom migrationspolitiken för att hålla sin
regeringspartner Miljöpartiet på gott humör. (Har kommenterat detta på min blogg
i januari se länk i slutet av detta inlägg). En insikt om att (L) faktiskt kan göra allvar av sitt hot har utlyst en panik på det socialdemokratiska
partihögkvarteret på Sveavägen och inom deras grupp i riksdagen. Cwejmans
artikel är publicerad under rubrik: ” När bara rädslan återstår för
socialdemokraterna.”
Här kan du läsa Cwejmans ledare i GP
1980-talets variant på när (S) lanserar ett nytt högerspöke.
Enligt den berömda karikatyr tecknaren Jeanders.
Cwejman har rätt i sin uppfattning om att denna panik hos
(S) och den svenska vänstern i stort har flera orsaker. Cwejman har helt rätt i
sin analys om att en faktor bakom denna känsla inom (S) är att man vet med sig att partiet i dag
saknar lösningar på flera samhällsproblem som väljarna uppfattar som viktiga. Därför kan (S) inte heller kan förmedla ut något trovärdigt budskap att man
kan bidra till att dessa ting blir lösta. I sin artikel ger Cwejman flera
exempel. Misstagen i hanteringen av av Coronapandemin, åtgärda bristerna i vår
krigsberedskap, en snabbt ökande arbetslöshet, turist- och besöksnäringarnas akuta problem, ett växande utanförskap i våra förorter med gängvåld och dödsskjutningar som
i allt oftare drabbar helt oskyldiga eller att hantera skenade elpriser på grund av kärnkraftens avveckling.
Dessa ämnen vill (S) få bort från den politiska debattens
centrum och avlägsna från nästa valrörelse. Man vill nu skrämma (L) till att inte våga
lämna Jöken med att föra fram fascismen inom Sverigedemokraterna (SD). Dessutom genom att
ta till påståenden om att det finns ett "abortspöke" inom Kristdemokraterna (KD) och
Moderaterna (M).
En annan orsak är att (S) inte uppfattar sig själv som
ett parti bland andra. I sin självbild uppfattar många socialdemokrater sig
själva och sitt parti att har fått en särskild roll av historien, eller ödet,
att leda den svenska nationen. En roll som är övertygad om att bara (S) kan
sköta och skall ha. Varje gång man tvingats tidvis låna ut makten till andra
ses detta som ett kollektivt misstag, ett svek av det kontrakt man upplever sig ha ingått
med nationen och med folket. Att detta metafysiska och kvasireligiösa ideal
fortfarande är starkt hos svenska socialdemokrater är märkligt och skiljer ut
partiet från sina nordiska systerpartier. Där dessa tankar försvann redan under
1950-talet. Just den maktarrogans som nu och tidvis vid andra tillfällen blir
extra tydlig i det socialdemokratiska partiets agerande. Har sin främsta grund i denna
självuppblåsta självbild.
En utveckling som också innebär att (S) inte längre kan styra den offentliga tanken genom att kunna ge statliga poster som generaldirektörer, ambassadörer och chefer för statliga bolag som t.ex. Sveriges Radio (SR) eller Sveriges Television (SVT) till socialdemokrater eller till personer med olika väster ideal. Att få behålla denna möjlighet var nog en viktig anledning för (S) att ingå Jöken med (C) och (L). Och naturligtvis för att detta också gav en möjlighet till att spränga det borgerliga blocket. Det är uppenbart att (S) anser att få behålla denna utnämningsmakt är en viktig strategisk tillgång i sin strävan att fortsatt kunna ha ett dominerande inflytande i det svenska samhället.
Det mest allvarliga i detta är inte att Sverige kanske
inte får en ny regering som vi just nu behöver. Vilket är illa nog. Utan också
att (S) faktiskt kan lyckas med sin skrämseltaktik. Vilket man har lyckats med
förr. Vi som är äldre minns när Olof
Palme i slutskedet av en valrörelse under 1980-talet förde fram hot om att en moderat
ledd regering med Ulf Adelsohn som ny
statsminister skulle slakta välfärden och ta fotbollsplanerna ifrån barnen. Mer
allvarligt är att detta maktarrogansens språk kan leda till en ökad misstro för
politiken och minska förtroendet för våra demokratiska institutioner i stort.
Vilket gråsossen Widar Andersson tar
upp i en ledare i sin tidning Folket.
Andersson har rätt. Det måste finnas några moraliska gränser för vad ett parti
och en regering kan få tillåta sig att påstå om sin opposition för att få
behålla makten.
Här kan du läsa Anderssons ledare i Folket
Sedan kan det vara av intresse att lägga märkte till att Adam Cwejman som själv är både jude och liberal avvisar bestämt det nazist- och fascist kort som (S) nu spelar ut. I detta sammanhang vara på sin plats att påpeka att (S) i så fall kastar sten i glashus. (S) har i årtionden har kunnat regera med hjälp av ett parti som tillskillnad emot andra vänstersocialistiska partier i norra Västeuropa har en obruten direkt tradition från en sovjetstyrd kommunism. Ett annat föga glamouröst inslag i partihistoria är att (S) krävde av tyska myndigheter att de skulle stämpla J i judiska personers pass och identitetshandlingar, inrättandet av det rasbiologiska institutet i Uppsala, att partiet bestämt avvisade invandring av judiska akademiker under 1930-talet, gav tillstånd till och försvarade ända in på början av 1970-talet, skallmätningar på samer, romer, ”tattare” och tornedalsfinnar. Eller tvångssteriliseringar av ”sinnesslöa” och ”osociala” kvinnor från 1920-talet fram till mitten av 1970-talet.
Andra skamfläckar för (S) är en feg samarbetspolitik med nazityskland under Andra världskriget. En politik som på flera avgörande punkter var i strid mot den internationella rättens bestämmelser om hur en neutral stat skall agera mot krigförande parter. Där Nazityskland klart favoriserades. Vilket bland annat innebar tillstånd för att använda svenska ledningar för sin militära kommunikation mellan det ockuperade Norge och Tyskland, tyska trupptransporter genom Sverige och tillstånd för deras flygvapen att flyga över norra Sverige. Med Sovjet Ryssland efter kriget och fram till slutet av 1980-talet. T.ex. genom att officiellt avvisa självständighet för de Baltiska staterna, genomföra den så kallade baltutlämningen och underfallenhet mot sovjet till exempel när det gäller utforska diplomaten Raoul Wallenbergs öde. Andra exempel är att reagera svagt på förekomst av sovjetiska ubåtar i svenskt vatten eller nedskjutningen av svenska spaningsplan i internationellt luftrum under kalla kriget. En underdånig attityd mot Moskva som också manifesterades också att låta bli att kraftfullt reagera på avslöjanden av olika ryska spioner i Sverige som t.ex. flygöversten Stig Wennerström (bl.a. militär attaché i Washington) och Stig Berling som var anställd inom Säpos enhet för kontraspionage.
Det svenska samhället behöver också av mentala skäl en ny
regering. I en parlamentarisk demokrati är regeringskriser eller växling vid
makten inte tecken på att demokratin inte fungerar utan tvärtom om. Utgör ett
bevis på motsatsen. Vilket den liberalt ledda regeringen i Nederländerna nyligen
visade prov på när man självmant avgick efter ett avslöjande om att flera
tusentals personer felaktigt har fått betala tillbaka bidrag som på rätt sätt hade betalats ut
från olika offentliga trygghetssystem. Man såg till att olika myndigheter snabbat betalade tillbaka pengarna till de som blev drabbade och avgick med en motivering om att en regering alltid har ett moraliskt ansvar för vad som sker inom statliga myndigheter. Men så är det tyvärr inte i Sverige. Vi
har en igen tradition av regeringskriser i modern tid. Den senaste inträffade
1958. Och endast vid några få tillfällen sedan 1945 har socialdemokraterna motvilligt fått
släppa ifrån sig makten.
Att ett parti som (S) har fått dominera politiken och samhällsutvecklingen som i Sverige. Är inte bra för demokratin. Är inte bra i någon nation. En ny regering skulle inte hota demokratin. Utan tvärtom kunna bidra till att den vitaliserades. Ge den ny frisk luft. Det kan också bli ett vårtecken för demokratin att g(J)öken gal tidigt i år.
Etiketter: Adam Cwejman, Göteborgs Posten, Widar Andersson, Folket, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centern, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Regeringskris, Nyval, Maktskifte, Abort, Fascism, Nazism, Kommunism, Jöken, Raoul Wallenberg, Det kalla kriget, Stig Berling, Ubåtskränkningar, Rasbiologiska institutet, Skallmätningar, Samer, Romer, Tattare, Tornedalsfinnar, Sameblod, Tvångssteriliseringar, Sveriges Television, Sveriges Radio, Dan Eliasson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar