Henrik "Häng med !" Jönsson är en av av få nyliberaler i den offentliga debatten som jag imponeras av och finner väl värd att lyssna till. Som här i sitt försvar inte bara för kärnkraftens överlevnad, utan också argumenterar för dess utbyggnad. Hans analys är som vanligt väldigt kunnig och ambitiös. Lyssna gärna till hans argumentering genom att klicka på länken ovan.
Foto från en av Henrik Jönssons program.
Jönsson som är en entreprenör i ordets verkliga mening. Hans publika verksamhet finansieras med gåvor från hans publik. Detta gör att Jönsson står helt fri från olika särintressen som t.ex. företag, partier, fack och andra aktörer i samhället. Men Jönsson är öppen med sina borgerliga ideal som i hans fall, tillskillnad emot mig, vilar på en klassisk liberalism. Medan min samhällssyn bygger på en kristen humanism. Till skillnad emot Jönsson står jag den kontintala kristdemokratin nära. Även Jönssons politiska motståndare på vänsterkanten har uttryckt sin beundran för Jönssons intellektuella djup, t.ex. vänster sossen Göran Greider. Jönsson är en av få inom svensk borgerlighet som har en genomtänkt och en djupt förankrad ideologisk övertygelse. Som i hans fall uppenbart har byggts upp på fler åriga studier av olika aspekter på människan både som individ och som samhällsvarelse. Just detta gör Jönsson intressant och till ett föredöme för oss som inte röstar vänster. Tyvärr är detta sällsynt i Sverige. I den mån detta förekommer finner man detta från Socialdemokratins vänsterkant och ännu längre vänster ut än så. Det är just denna brist och slagsida i svensk samhällsdebatt som driver mig att skriva inlägg i denna blogg.
Göran Greider (S).
Stefan Löven (S) på studiebesök
i en kärnkraftsvänlig miljö, ett stålverk.
Men denna kvasi religiösa ryggmärgs motstånd mot kärnkraft byggs också upp på en fantasifylld samhällsutopi om den Ädle Vilden, först presenterad av den franska revolutionens ledande ideolog Jean-Jacques Rousseau, som innehåller en bergfast övertygelse om att kunna skapa ett ny människa och ett nytt ideal samhälle. Där individen har befriats från det moderna livet med alla dess krav på effektivt, utveckling, prestation och handling manifesterat med dess industrialism, handel, vetenskap och kultur. I detta låg också en strävan av att befria människan från hennes sociala "bojor" i form av traditionella institutioner som familj och kyrka. Individen skulle bli rotlös men fri från alla begränsningar som släkt, hembygd och kärnfamilj kan innebära. I stället skulle individen in ordnats i en ny nationell gemenskap. Där likhet kom att bli ett nytt överordnat mål för samhällets utveckling. Som bl.a. kom att leda till en ökad diskriminering av olika inhemska minoriteter till följd av medveten regional likriktning och ökad styrning från centrala statliga organ.
Foto av personer som levde i ett kollektiv
i början av 1970-talet,
utanför Delsbo i Hälsingland.
Under 1968-års vänstervåg tog denna strävan delvis nya och rent bisarra uttryck när unga intellektuella och studenter gav sig ut och bosatte sig förfallna ödegårdar i glesbygd för leva ett nytt och sunt liv i jämlika kollektiv. Där den traditionella förankringen baserat på släktband ersattes av nya baserade på en dogmatisk ideologisk övertygelse. Där att tänka och leva rätt stod i fokus för allt. Denna mode nyck som kom att kallas för Gröna Vågen inom populär kultur. Dog snabbt ut. Akademikerna från storstan fick snabbt lära sig att livet på landet inte var en dans på rosor. Och att det finns flera skäl till varför personer under de senaste 150 åren har valt att flytta till städerna.
Ett foto från (MP):s tidiga historia.
Precis som Jönsson med all rätt för fram finns det i denna orealistiska utopi en övertygelse om att individens existens och liv skall underordnas kollektivet både i smått som i stort. I detta ideella ligger också ett förakt för det sant mänskliga i att ha en strävan om att utveckla sin person, förbättra våra liv och andras. Vilket är en både sann och naturlig drift hos oss människor. Dessa ideal har bevarats inom miljörörelsen och utgör grund för dess motstånd mot kärnkraft. Miljöpartiet är sprungit ut ur denna och flera andra icke marxistiska alternativ rörelser med inslag av t.ex. ekologism, veganism, pacifism och feminism. Att (MP) valt maskrosen som sin partisymbol ligger helt i linje med den kultur som finns i inom partiet av civilisationskritik och framstegsnegativism.
En affisch som jag väl kom i håg
med Ayatollah Khomeinis porträtt.
Jag delar Jönssons uppfattning att kärnkraftsmotstånd bedöms vara en helt avgörande för partiets överlevnad av miljöpartisterna själva. Denna fråga var dessutom orsak till att man bildades och har bidragit till att hålla partiet kvar i riksdagen. Medan vänsterpartiets motstånd, från detta dåligt reformerade gamla kommunistparti, handlar nog mer om ren populism och är ett utslag av ett strategiskt vägval i sin överordnade kamp mot kapitalism och av borgerliga partier.
Torbjörn Fälldin (C) f.d. statsminister o partiordförande.
Centerpartiets anti-kärnkrafts fanatism är lite svårare att förstå sig på. Johannes Antonsson, 1:e vice partiordförande som kandiderade mot Torbjörn Fälldin om val till posten som ny partiordförande i början av 1970-talet var positiv till kärnkraft. Sedan dess har det nog inte funnits någon ledande centerpartist som öppet vågat argumentera för en utbyggnad av detta energislag. Troligen kan kärnkrafts motståndet hos den gamla centern, med sina rötter i dåvarande Bondeförbundet, har haft sin grund i en allmän misstro mot teknisk utveckling, urbanisering och tillväxt i sig. Och allt annat som upplevs som inslag av modernitet från storstan.
Affisch från (C):s föregångare
Bondeförbundet.
Numera med partiets extrem make over till ett kulturradikalt liberalt parti för väl utbildade i större städer så kunde man förvänta sig en ideologisk omorientering även i denna samhällsfråga. Men ännu tycks tiden inte vara mogen för detta inom partiets ledande sikt. Kanske tycker centrens ledning att man sedan 1970-talet har investerat för mycket politisk prestige i kärnkraftsfrågan för att nu kunna ändra sig. Men en kall vinter till eller flera inom de närmaste åren kan kanske få partiet att ändra uppfattning. Men denna Åsa Nisse marxism, som detta tankesätt skämtsamt kom att benämnas, förenar både (MP) och (C) i energipolitiken.
Landsbygdens anti hjälte Åsa Nisse
gestaltad i flera
filmer av John Elfström.
Kristdemokraterna kom att förändra sin energipolitik den sista delen av Alf Svenssons långa period som ordförande. Var inledningsvis emot kärnkraft och är nu ett kärnkrafts vänligt parti. Och kan dessutom tänka sig att den byggs ut. En omsvängning som bland annat tog sin grund i en ökad misstro inom partiet om de alternativa energislagens effektivt och tillförlitlighet. En annan faktor bakom detta förändrade synsätt på kärnkraft har med (KD):s övergripande utveckling från att, i huvudsak, vara ett intresseparti för fri- och lågkyrklighet till att bli ett idéparti att göra. Vilket kom att förändra både (KD):s profil som dess sakpolitik. I början av sin historia var (KD) ett protestparti som utgick från ett motstånd mot en kulturradikal samtidskultur. Och kom att utvecklas till att bygga upp sin politik på en filosofisk kristen humanism inspirerad av de stora europiska kristdemokratiska partierna i central Europa. Denna ideologiska resa bidrog också till att skapa ett annat intellektuellt och politiskt klimat inom partiet när det gäller synen på kärnkraft.
Exempel på ett ideologiskt förankrat budskap
från Kristdemokraterna.
Jag delar nuvarande partiledare Ebba Bush syn om att det finns ett behov av att bygga ut kärnkraften. Jag delar också hennes förslag om att detta kan göras genom att etablera flera mindre men mycket mer effektiva minireaktorer. Och detta kan bli en viktig valfråga. Nya moderna kärnkraftsreaktorer skulle välkommas av många väljare efter erfarenheter från denna vinter. En helt ny typ av kärnkraft som bland annat kan drivas av utbränt kärnbränsle från våra stora anläggningar. Och som även på lite längre sikt kan kylas med hjälp av helt ny teknik som bl.a. använder kvicksilver.
Microsofts grundare o filantrop Bill Gates
investerar 3,5 miljarder av sin förmögenhet
i eget bolag: Terra Power LCC
för att utveckla en ny typ av minireaktorer
så kallade Travelling Wawe reaktorer.
En teknisk lösning som bl.a. Bill Gates inventerar stort i. På grund av sin övertygelse av att en utbyggnad av kärnkraft behövs för att klara klimatutmaningen. Som, enligt Gates, särskilt kommer drabba fattiga i U-länderna i form av torka, översvämningar och livsmedelskris. Hans nya teknik gör överhettning av en rektorns härd omöjlig. Görs ingen förändring av svensk energipolitik står vi snabbt inför en allvarlig elbrist nästa gång vi får kalla vinterdagar. En el-brist som troligtvis kommer att eskalera de närmaste åren. Krav på en utbyggnad av kärnkraft kan bli en valvinnare för (KD) och för andra partier som också positivt inställd till kärnkraft t.ex. (M) och (L). Och på sikt kan detta kanske bidrag till att (S) börjar besinna sig i frågan. Tillskinnad emot mellankrigs generationerna på 1900-talets början så accepterar 2020-tals svenskar inte ett osäkert elsystem med ständiga driftsstörningar och snabbt växande elpriser. Och i ännu mindre grad ransoneringar. Likt Jönsson och Bush anser jag att det inte bara är en fråga om bevara den kärnkraft vi redan har utan att vi behöver en utbyggnad av kärnkraft. Ett led i denna tillnyckring är att starta upp det kärnkrafts aggregat som vi nyligen stängde av, Ringhals 1. Vilket liberalernas partiordförande Nymako Sabuni nu framför krav om.
Jönsson tar upp en moraliskt aspekt på kärnkraft frågan som brukar glömmas bort. Han har rätt i att mycket av den argumentering som framförs om kärnkraft hämtas från omständigheter som inte har med kärnkraft i sig att göra. Utan som är en produkt av politiska beslut. T.ex. tesen om denna teknik är föråldrad. Som bl.a. är en konsekvens av ett nationellt förbud mot att forska fram ny teknik inom området. Eller argumentet om att kärnkraften inte är ekonomisk lönsam. Vilket i sin tur beror på olika extra skatter och andra straff avgifter som läggs på kärnkrafts producerad el. Samtidigt som politiska beslut tas som leder till ett kraftig ökat behov av el bland annat genom en elektrifiering av godstransporter på väg och nya höghastighetsbanor för järnväg.
Foto från Lund på en eldriven bussgata.
Dessutom är en etablering av flera olika mycket elintensiva service anläggningar för datalagring för bl.a. olika multinationella företag, verksamma inom e-handel och multimedia. T.ex. Amazons central för Norden eller ett nordeuropeisk centra för Google i Dalarna som nu byggs. Etableringar som stöds genom olika bidrag och kraftiga subventioner av företagens elpris, i vissa fall upp till 75% samtidigt som vanligt folk dingar under skyhöga elräkningar. En annan sak som i detta sammanhang har väckt debatt är att dessa företag med sina plattformar som t.ex. Facebook och Twitter har börjat censurera och stänga ner svenska konton från så kallad regeringskritisk Alternativ media. Bara själva misstanken om det kan finnas ett möjligt samband mellan dessa två händelser är en mycket allvarlig sak. Att en regering i en demokrati kan misstänkas att muta till sig censur av privata företag genom kraftiga subventioner av deras elpriser är allvarligt. Detta måste utredas. Underlag för beslut om subventionerna måste redovisas och bli granskade. Att försvåra för kritiska medier att verka är naturligtvis både olagligt och oetiskt. Och skulle vara en fullständig katastrof för svensk demokrati om dessa misstankar visar sig ha relevans.
Foto från en svensk datahall.
Anläggningar som enskilt varje dag drar lika mycket ström som Stockholms innerstad under en kall vinterdag. Sedan har Jönsson rätt i en annan moralisk aspekt. Vi medborgare har rätt att kräva av våra politiker att det skall finns el när vi behöver den eller när vi vill förbruka den. Om det nu är för att koka kaffe, duscha eller laga mat. Spelar ingen roll. Och vi har också rätt att kräva ett elsystem som fungerar över hela landet utan att vi behöver ta till ransonering, starta upp det kraftverk som finns som en sista nödlösning i Karlshamn. En anläggning som drivs av gammal ineffektiv oljeeldning (denna anläggning har man varit tvungen att starta upp i vinter) eller att vara tvingade att importera smutsig brunkols el från Polen eller Baltikum. Vi som bor i västra Skåne gillar inte då danskarna startar upp sitt föråldrade kolkraftverk på Amager strax utanför Köpenhamn. Dessutom eftersom Danmark också har fått en kall vinter har vi inte kunnat importera el till södra Sverige där ifrån.
Danska kolkrafts verket på Amager.
Harsprångets vattenkraftverk vid Luleälven,
nära Porjus, Jokkmokks kommun,
som ger oss 75% av all svensk vattenkrafts el.
Sedan har Jönssons en viktig poäng i sin argumentering om att det är märkligt att media inte fullgör sin uppgift och granskar regeringens energipolitik med dess konsekvenser för bl.a. ekonomi och sysselsättning. Utan tvärt om gör sig till en lydig talesperson för dess beslut. Media borde helt naturligt intressera sig för att skildra hur elberoende vårt moderna samhälle faktiskt är. Ett el avbrott som endast varar ett dygn skulle få allvarliga konsekvenser för hela samhället. En utveckling som inte alls är osannolik. Kalla vinterdagar köper vi redan nu stora mängder el från syd-och central Europa. I efterhand har visat sig att vi den 8 februari endast var en dag eller två ifrån en allmän och total nedstängning av det gemensamma europeiska elnätet på grund av att efterfrågan översteg den mängd el som fanns att tillgå. Under flera timmar drabbades delar av södra Europa och i stort sätt hela Balkan av en total nedstängning.
En skånsk vinterdag då verken solkraft eller
vindkraft kan producera el.
Foto från 8 september strax utanför Malmö.
Om även vi hade fått en nedstängning som varar mer än några timmar då slås flera reserv system ut vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser t.ex. allt ifrån att bli sittande fast i en hiss, snabbt få kallt och mörkt i våra bostäder, få stora svårigheter att klara att upprätthålla vår sjukvård, inte kunna tanka bilen, laga mat, ladda sin mobil, använda datorn, se på TV, ens att komma in genom porten i sitt hyreshus, få sin lön utbetalad, betala sina räkningar i tid eller kunna handla livsmedel med sitt betalkort. Samtidigt som nästan alla tåg skulle stå stilla. Ljussignaler sluta fungera i trafiken etc. Att som SVT:s rapporter föreslå att vi skall undvika att dammsuga kalla dagar. Är inte bara pinsamt eller har ett löjes skimmer över sig. Utan är ett allvarligt tecken på den okunskap som råder inom samhället i stort när det gäller energipolitik. Samtidigt utgör denna inslag om att dammsuga också ett exempel på att SVT och annan public service media inte alltid klarar av sitt uppdrag att leverera en oberoende och en kritik granskande journalistik till oss medborgare i en för samhället avgörande framtidsfråga.
Ett talande affisch från Moderaterna.
Etiketter: Kärnkraft, Elbrist, El, Energipolitik, Henrik Jönsson, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Centerpartiet, Johannes Antonsson, Torbjörn Fälldin, Kristdemokraterna, Alf Svensson, Ebba Bush, Liberalerna Nyamko Sabuni, Västerpartiet, Bill Gates, Minireaktorer, Travelling Wave reaktorer, Göran Greider, Gröna Vågen, Åsa Nisse marxister, Åsa Nisse, John Elfström, Ayatollah Khomeini, Ja till kärnkraft, Nej till kärnkraft, Nya reaktorer, Jean-Jacques Rousseau, Franska revolutionen, Sveriges Television, SVT, Public Service, Amazon, Google,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar