Denna
vecka har svensk militär för första gången sedan Kalla krigets slut genomfört
en så kallad Beredskapsinsats i Östersjön och på Gotland. Detta innebär
bl.a. att fullt utrustade soldater med skarp ammunition och försatta i högsta
stridsberedskap transporterats till Gotland under skydd av Gripenplan och marina
stridsbåtar. Insatsen innebär också att öns nya regemente Gotlands Garnison (P18) har försatts stridsläge. Alltså så nära en
verklig strid man kan komma.
PJ Anders Linder kommenterar detta i en läsvärd artikel i hans Axess Magasin under rubrik: Blir det överhuvudtaget något försvarsbeslut?
Du kan läsa Linders artikel här
En svensk Leopard 2 stridsvagn, Tofta skjutfält, Gotland.
Detta skarpa läge har sin bakgrund i de militära aktiviteter som har genomförts i Östersjön på grund av situationen i Belarus (Vitryssland). En av de händelser som fick militära högkvarteret att trycka på en den röda knappen var när ryska landstigningsfartyg fulla med stridsberedda soldater satte kurs på Gotland och rundade ön. Från Nato håll har marina enheter och flygplan förflyttas till vårt grannland Litauen, som i sin tur gränsar till Belarus. Med anledning av de hot som Belarus diktator Alexandr Lukasjenko har uttalat hot mot väst och Nato i allmänhet och särskilt mot Litauen. Vilket förmodligen beror denna nations stöd för demokratiska oppositionen i Minsk och för att man givit asyl åt flera oppositionella. Men de beskyllningar som regimen i Minsk har framfört mot det tre Baltiska staterna som ett område för en uppmarsch inför ett förestående angrepp från Nato mot Belarus inger oro. Litauens geografiska läge inklämt mellan Belarus och den ryska enklaven Kaliningrad, gör denna nations position är extra utsatt vid en konflikt mellan öst och väst. Och i Baltikum känner man igen detta från sin egen historia. Det var just denna retorik som Stalin använde när han invaderade Estland, Lettland och Litauen 1939. Skall nu historien upprepa sig undrar man i dessa tre demokratier?
Ryska trupper rullar in i Lettlands huvudstad Riga 1939.
Det är bra att högkvarteret ger en tydlig markering om att vi är bredda att försvara Gotland. Men att säkerhetsläget kraftigt har försämrats bör inte vara någon överraskning för någon. Denna utveckling har varit tydlig sedan Rysslands invasion av Georgien 2005. Och borde inte kunna förnekas av någon sedan annekteringen av Krim och östra Ukraina 2014. Förutom ett mer aggressivt utrikespolitiskt agerande har Vladimir Putins Ryssland genomfört en massiv försträckning av sina militära resurser sedan han kom till makten år 2000. En upprustning som till stor del har koncentrats till Östersjön och Kolahalvön.
Ett exempel på rysk upprustning. En ny träffsäker kärnvapenmissil Iskander som har placerats ut i Kaliningrad.
Riksdagens
försvarsberedning konstaterade i rapporten Värnkraft att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas
samt att en militär konflikt i Sveriges närområde oundvikligen kommer att
direkt påverka oss. Ett av många scenarion som kan tänkas påverka Sverige är
att Ryssland vill få kontroll över svenskt territorium för att för att begränsa
Nato:s möjligheter att föra över militära förband till Baltikum inför ett ryskt anfall. Om denna utveckling inte redan har varit en anledning för svenska
politiker att ompröva den förda säkerhets- och försvarspolitiken inför höstens
försvarsbeslut, så borde åtminstone de senaste dagarnas händelser på Gotland
utgöra en väckarklocka.
Försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow (S) överlämnar Värnkraft till försvarsminister Peter Hultqvist (S).
Regeringen
skall lägga fram sin försvarsproposition till riksdagen i september. Den kommer
att innehålla förslag om försvarets inriktning fram till 2025. Beslutet kommer
sedan fattas senare under hösten. Under våren kollapsade förhandlingarna om
försvarsbeslutet eftersom regeringen inte ville tillföra den finansiering som
krävs för att uppfylla de förslag som riksdagspartierna i det stora hela hade
kommit överens om i Värnkraft. Detta innebär att endast
c:a 40 procent av beredningens förslag finns med, vilket är en mycket kraftig
sänkning av ambitionerna i förhållande till den militära kapacitet som både (S) och (MP) tidigare ställt sig bakom. Detta svek mot Värnkraft har finansminister
Magdalena Andersson (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) ursäktat med
Corona pandemin.
Finansminister Magdalena Andersson (S).
Men idiotin stoppar inte med detta. När det gäller att ta situationen i och runt Östersjön på allvar är strutsmentaliteten och önsketänkandet ännu mer påtaglig. Det uppges nu att regeringen överväger att försöka komma undan och gå runt detta svek genom att helt skippa ett nytt försvarsbeslut. Vilket innebär att vi skulle gå från 10-åriga planeringsperioder till 1-åriga och att försvarspolitiken endast blir en post bland andra i budgeten. Man undrar vilka alternativa säkerhetspolitiska analyser som finns på finansdepartementet och i statsrådsberedningen? Och likt PJ Anders Linder kan man undra om regeringen tror att försvaret genomför denna skarpa insats på och runt Gotland för skojs skull? Det är hög tid för ny och mer realistisk försvars- och säkerhetspolitik. Vilket i sin tur kommer att kräva en ny regering.
PJ Anders Linder, Axess.
Foto överst:
Luftvärnssystemet Bamse, aktiverat för att skydda Visby hamn.
Etiketter: Gotland, Östersjön, Försvaret, Beredskapsinsats, Skarp beredskapsinsats, Säkerhetspolitik, Försvarspolitik, Försvarsberedningen, Värnkraft, Försvarsbeslut, Corona, Corona pandemin, Magdalena Andersson (S), Peter Hultqvist (S), Försvarsministern, Finansministern, Baltiska staterna, Baltikum, Belarus, Alexandr Lukasjenko, Vladimir Putin, PJ Anders Linder, Axess, Axess Magasin, P18, Gotlands Garnison,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar