Skall vi vara rädd för Putin och Trump?

Utgör USA och Ryssland ett hot mot Sverige? Har vi anledning att vara rädda för dessa två stormakter? Dessa frågor ställs i en läsvärd ledare som är publicerad Smålandsposten under rubrik: Rädslan är fienden. Denna artikel är skriven av Daniel Braw.

Du kan läsa Braws ledare här

Det är lätt att hålla med Braw i hans konstaterande att det är märkligt att trots Putins alltmer aggressiva utrikespolitik och militära expansion så tycks inte vi i Sverige ha blivit mer oroliga eller rädda för Ryssland. Men samtidigt är det viktigt, som Braw också för fram, att vi inte blir handlingsförlamade. Flera viktiga beslut måste fattas. Vårt försvar måste rustas upp. Vi måste på kort sikt vara beredda att öppna upp för medlemskap i Nato och måste ta initiativ till ett gemensamt framtida europeiskt försvar i EU-regi eftersom vi på längre sikt inte kan lita på USA. Dessutom måste värnplikten utökas och nya vapensystem tillföras. Försvarets ekonomi måste blir mer säker och dess underfinansiering måste upphöra. Både ett civilt- och ett psykologiskt försvar måste byggas upp från grunden. 


Svenskt artilleri system 08 (Archer) från Bofors.

Men naturligtvis har vi all anledning att dra öronen åt oss. Braw nämner själv i sin text flera anledningar t.ex. annekteringen av Krim, inblandningen i inbördeskriget i Syrien och giftgas attentatet mot Sergej Skripal  och hans dotter i engelska Salisbury. För egen del skulle jag kunna lägga till bl.a. anfall på Georgien och Moldavien, ett ökat tryck mot från rysk sida mot de baltiska staterna och Polen. Ökad militär aktivitet i Östersjön med anfallsövningar mot svenska Gotland, finska Åland, danska Bornholm, estniska Ösel. Där enheter både från Kina och Vitryssland har deltagit. Den ryska inblandningen i det amerikanska presidentvalet och att det finns anledning att misstänka att detta även har skett i den brittiska Brexitprocessen.

Fotokollage med Sergej Skripal från hans 

rättegång i Moskva och från den sanering 

som genomförde utanför den pub i 

Salisbury där han och hans dotter Julia påträffades.  

Du kan läsa min text som ökade ryska hot i Östersjön här

Du kan läsa min text som Putin inblandning i Brexitprocessen här

Braw har säkert rätt i sin analys att den socialdemokratiska myten av att Sverige var neutral och stående fritt mitt emellan USA och Sovjet som spreds under det kalla kriget ännu påverkar opinionen. En annan orsak är naturligtvis det USA hat som har varit starkt i det offentliga Sverige sedan mitten av 1960-talet som är ett arv från 1968 års studentmarxism. En tredje anledning tror jag är att en politisk motvilja att bedöma Putins Ryssland utan ideologiska skygglappar. Delar av vänstern har aldrig riktigt förlåtit borgerligheten för de fick rätt om kommunismens brott och dess svaga folkliga stöd. Berlinmurens fall och kommunismens avveckling i östra Europa efter 1989 sprider fortfarande olustkänslor inom delar av vänstern. För det fjärde så kombineras allt detta på ett olyckligt sätt med en bristande kunskap hos flertalet svenskar om den auktoritära ryska tradition som Putins regim gärna återknyter till.

Taggtråds stängel och ett vakttorn i sovjetiska 

Gulag.

Du kan läsa min text om Putins regimens förkärlek till Rysslands auktoritära historia här

Braw har också rätt i sin analys om att Socialdemokratin i sin Nato-noja är beredda att göra allt möjligt för att kunna stoppa ett svenskt medlemskap. Regeringens fördjupade bilaterala försvarssamarbete med både USA och Storbritannien har just detta syfte.

Sveriges nya luftvärns robot amerikanska 

Patriot som valdes ut trots att nyare 

och billigare europeiska system fanns 

att tillgå.

I sin text kommenterar Braw en undersökning från Novus som tydligt visar att vi i Sverige har blivit mer rädd för USA. Jag delar hans analys om detta är en tydlig Trump effekt. USA:s nuvarande president har vi i Europa anledning att delvis misstro. Men till skillnad mot Ryssland är USA fortfarande en demokrati med fria medier, en marknadsekonomi och som har bevarat mänskliga rättigheter för sina medborgare. Men tyvärr kan vi européer för första gången sedan Andra världskrigets slut inte längre vara säkra på att amerikansk hjälp vid ett ryskt anfall. Dessutom har Trumps vänskapliga attityd med Putin och andra auktoritära politiker som Filippinernas Duterte, Nordkoreas Jong-un, Brasiliens Bolsonaro och Turkiets Erdoğan, samtidigt som hans uppenbara ogillande av politiska ledare som Kanadas Trudeau, Tysklands Merkel och Frankrikes Macron, väckt en rad frågor om hans omdöme och politiska målsättningar.

Trump skakar hand med Nordkoreas 

Kim Jon-Un 2018. 

Du kan läsa min text om att Trumps och Putins negativa påverkan på Europa här

Braw avslutar sin artikel med att citera chefen för den militära Underrättelse – och Säkerhetstjänsten (MUST) Lena Hallin. Det är helt riktigt som Hallin framför att både Kina och Ryssland försöker på olika sätt att utmana USA:s dominans. Hallin har också rätt i sin analys om Ryssland har utvecklat en så kallad Icke linjär krigföring för att uppnå politiska långsiktiga mål. Som innebär att ekonomiska, politiska, kulturella och militära mål kombineras. Och innebär en ny utrikespolitik där gränsen mellan krig och fred suddas ut. Rysslands långvariga och småskaliga militära engagemang i Ukraina och i andra grannländer som Moldavien, Georgien, Armenien eller Azerbajdzjan är viktiga delar för denna Icke linjära krigföring. Att skapa misstro och osäkerhet utomlands är centrala inslag i denna strategi. Det är ett dubbelt elände, i dubbel bemörkelse, att vi dessutom har en administration i Washington och en annan i London som vi européer inte kan lita på.

Generalmajor Lena Hallin, chef för MUST.

Foto överst:

Foto från ett möte mellan Trump och Putin i Helsingfors 2018. 

Etiketter:

Smålandsposten, Daniel Braw, Vladimir Putin, Gulag, USA, Donald Trump, MUST, Lena Hallin, Sverige, Östersjön, Brexit, EU, Europa, Nato, Bornholm, Gotland, Åland, Baltikum, Polen, Icke linjär krigföring, Kina, Vitryssland, Nordkorea, Filippinerna, Rodrigo Duterte  Kim Jong-un, Turkiet,  Recep Tayyip Erdoğan, Georgien, Moldavien, Armenien, Georgien, Ösel, Estland, Ukraina, Azerbajdzjan, Tyskland Angela Merkel, Kanada, Justin Trudeau, Emmanuel Macron, Frankrike, Brasilien, Jair Bolsonaro,