Hippokrates etik behövs även nu

Numera framförs ofta i den allmänna debatten en uppfattning om att kunskaper om antiken är "mossiga" och "onödiga". Ibland framförs dessa åsikter på grund av okunskap. I bland ligger politiska och andra dolda motiv bakom. 

Under senare tid har representanter för, de som Ebba Bush-Thor kallar "Myndighetsvänstern", uttryckt ringaktning för vårt västerländska kulturarv. Tydligt manifesterat av talibanerna på Skolverket som önskar ta bort antiken, medeltiden och renässansen ur grundskolans historieundervisning. Jag har kommenterat detta i ett tidigare inlägg på denna blogg. 

Du kan läsa detta inlägg här

Byst av Hippokrates, Peter Paul Rubens 

1638. 

Som detta oförstånd inte var nog, så vill Skolverket även ta bort undervisning om bibeln i religionskunskap och styrka nationalsången ur musikämnet. 

Ett tydligt exempel på hur vi kan påverkas när vi glömmer eller gömmer det antika arvet är vad vi kan lära av den antika grekiska läkaren Hippokrets (†370 f.Kr.). Han blev redan under antiken berömd. Bl.a. Aristoteles (†322 f.Kr.) nämner honom och lovordar hans insatser för läkekonsten. Redan under antiken ansågs Hippokrates vara ”läkekonstens fader”. Hans främsta bidrag till medicinens utveckling var att han kraftfullt tar avstånd från tankar om att sjukdomar är en straffdom från gudar och andra andeväsen. Hippokrates var också först med utveckla former för medicinsk diagnos som vi delvis ännu använder. Enligt Hippokrates var läkekosten en vetenskap som låg nära filosofi och naturvetenskap.

    

Den Hippokratiska eden i ett bysantinsk 

manuskript från 1200-talet.

Hippokrates är mest känd för sin medicinska ed, som i Sverige var ett obligatoriskt inslag i läkarexamen fram till 1960. Främst i södra Europa används denna ed ännu för beslut om medicin och forskning. I några tyska delstater återinfördes den efter Andra världskrigets slut. 

I Sverige brukar denna ed tas upp när olika medicinsk etiska frågor som abort och dödshjälp diskuteras. En annan viktig del av hans etik är att läkaren måste respektera patienters och anhörigas integritet. Under senare år har Hippokrates tydliga motstånd mot sexuella trakasserier uppmärksammas. Hans betoning av att behandling och andra insatser skall ha vetenskaplig grund har används i debatten mellan traditionell medicin kontra alternativa behandlingar. 

Sanct Christopher´s Hopice i London.

Den Hippokratiska etiken och dess betoning på att lindra lidande och smärta, även av obotligt sjuka som manifesterades av de medeltida hospitalen, togs åter upp i vår tid. 1963 invigdes Sanct Christopher´s Hopice i London, ett modernt hopice, som verkar i Hippokrates anda, för vård och omsorg av obotligt patienter som är i livets slutskede. Sanct Christopher har fått flera efterföljare även i Sverige. Och har påverkat hur vi numera utformar så kallad Palliativ vård, främst inom vård av cancer patienter.    

Den del av Hippokrates ed som handlar om att det finns tidlösa högre humana värden som vetenskapen skall tjäna har ofta glöms bort. I vår tid tycks det vara en svårsmält uppfattning att allt man gör även när det gäller insatser för sjuka och döende måste ha en högre mening. Men hos Hippokrates är just detta läkekostens syfte. Kanske är det insikter av detta slag som skrämmer olika värdenihilister, kulturradikaler och annan vänster. Men trots deras iver så har, även i Sverige, hans ed fått en ökad uppmärksamhet under senare år när det gäller undervisning inom medicinsk etik. 

Ett annat exempel på hur Hippokrates etik ännu påverkar vår syn på vård och omsorg är att det internationella läkarförbundet vid sin senaste kongress i Tbilisi beslutade att läkare inte ska assistera vid aktiv dödshjälp. I detta kloka beslut hänvisade förbundet direkt till Hippokrates ed och etik.  

Aesklepios, läkarkonstens gud i 

den antika grekiska mytologin.

Hippokrates och hans ed har präglat hur vi i vår västerländska civilisation uppfattar viktiga saker som liv, död, sjukdom, hälsa och behandling. Utan grundläggande kunskaper om detta arv har vi svårt att förstå oss själva och vår egen tid. För intresserade bifogar jag hans ed i detta inlägg.

Vipeholms gymnasieskola i Lund som tidigare var en särskild anstalt, med riksintag, för personer med svåra förståndsnedsättningar. Under 1940-, 1950- och 1960-talen användes vårdtagarna i forskning på karies, det så kallade Vipeholms projektet. I delvis ofrivilliga försök fick vårdtagare äta godis och andra sötsaker i stora mängder. Numera anses detta vara den största medicinsk etiska skandalen i moderna Sverige tillsammans med de skallmätningar som genomfördes på samer (som skildras i filmen Sameblod), tornedalsfinnar, romer och resandefolket fram till början av 1960-talet. Skrämmande exempel på när kunskaper om Hippokrates etik hade behövs.

 

Vipeholm i Lund.

”Jag svär vid Apollon, vid Aesklepios (läkekonstens gudom, ofta avbildad genom en orm som ringlar sig uppför en stav), Hypiea och Panakeia samt alla andar och gudinnor, tagna dem till vittnen, att jag tänker efter bästa förmåga och förstånd skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse.

Den som lär mig denna konst skall jag akta lika högt som mina föräldrar, jag ska dela med honom vad jag äger och hjälpa honom i nödens stund. Hans sönder skall jag betrakta som mina bröder, och om de önskar lära känna denna konst, skall undervisa dem däri utan lön eller villkor.

Föreskrifter, föreläsningar och allt vad undervisning i övrigt kräver skall jag ge mina och min lärares söner samt lärjungar, som avgift skriftligt och edlig förbindelse enligt läkarens sed, med inte någon annan.

Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagna rikast för mina patienter och om det kan skada eller irritera dem skall jag undvika. Jag skall icke ge någon gift, även om jag blir ombedd, ej heller ordinera någon sådant, ej heller skall ge någon kvinna fosterdrivande medel.

Läkaren, en målning av Samuel Luke Fildes 1891.

I renhet och fromhet skall jag leva mitt liv och utföra, min konst. Stensnitt skall jag icke befatta mig med utan överlåta denna praktik åt dem som sysslar därmed.

I hus där jag går in skall jag vara till gagn för de lidande och avhålla mig från varje medveten fördärvlig orättfärdighet, särskilt från könsumgänge med kvinnor och män, såväl fria som slavar.

Vad jag under min yrkesutövning än hör och ser bland människor av den beskaffenhet att det måhända icke bör spridas, skall jag förtiga och betrakta som osagt.

Om jag nu håller denna ed och ej brister däri, så må det förunnas mig att glädja mig åt livet och min konst, aktad av alla människor i alla tider. Men om jag bryter och blir menedare, då må motsatsen bli min lott.”  

Översättning till svenska: Svenska Läkarsällskapet. 

En målning av en så kallad Hippokratisk bänk

i en bysantinsk utgåva av Galenos medicin från

100 e.Kr. 

Bild överst:

Aesklepelion på Kos.   

Etiketter: 

Hippokrates, Den Hippokratiska eden, Medicinsk etik, Etik, Kulturradikalism, Skolverket, Ebba Bush Thor, Kristdemokraterna, Antiken, Läkekonsten, Svenska Läkarsällskapet, Aristoteles, Abort, Dödshjälp, Sexuella trakasserier, Vipeholmsprojektet, Galenos, Hippokratisk bänk, Samer, Sampi, Sameblod, Romer, Resandefolket, Internationella Läkarförbundet, Aeskleplion, Kos,