Med foten på gaspedalen

Har fascismen djupa rötter i vårt land? Och "Someting is rotten in the state of Sweden."

I den danska dagstidningen Politikken, som är radikal- och står vänsterliberala partiet Radikale Venstre nära, har journalisten Hilde Sandvik skrivit en längre krönika om rasism och högerextremism i Sverige. I Sandviks artikel jämförs den svenska utvecklingen med den danska och norska. I sin artikel gör Sandvik en intressant jämförelse mellan Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti och Fremskrittspartiet.

Sandvik är annars vanligtvis knuten till högerliberala Berlingske Tidende som kulturjournalist. Sandvik har utkommit med flera böcker där hon analyser utvecklingen i de norska länderna. Sandvik brukar föra fram sin åsikt om att de olika nationerna inom Norden är mer olika än vad vi ofta tror. Och vi inom Norden har alltför dålig kunskap om våra grannländer, dess historia och samhällsutveckling. Tyvärr har Sandvik rätt. Vår kunskap om våra nordiska grannar är för dålig och blir tyvärr allt sämre.

Sandviks krönika i Politikken har den provocerade rubriken:

"Someting is rotten in the state of Sweden."

Artikeln är intressant och tankvärd. Jag rekomederar varmt att den läses. Danska i text kan verka lite skrämande för rikssvenskar. Men som skåning kan jag utlova att det är mycket lättare för oss att förstå dansk text än vad vi har för danska i tal.

Hilde Sandviks krönika om Sverige

Sandviks analyserar högerextremism i Sverige. Hon skriver:

" Den ekstreme højrefløj marcherer igen i Sverige. Sverigedemokraterna (SD), der har rødder i højreekstremt muld, er det tredjestørste parti (mellem 9 og 14 procent i meningsmålingerne), og svenske aviser er fyldt med artikler om, hvordan man skal slå ned på fascismen. "

Längre ner artikeln fortsätter Sandvik sin analys:

"Fascismen har dybe rødder i Sverige. Dens 90 år gamle tradition – med et ubehageligt højdepunkt under Anden Verdenskrig – gør svensk historie anderledes end både den norske og danske. Og, viser de seneste års tværnordiske debat, meget vanskeligere at håndtere.

I en tid, hvor velfærdsstaten er presset, og trangen til at diskutere nationens grænser vokser, bliver svenskerne sprogløse og handlingslammede.
 
Af mangel på argumenter optræder den svenske kulturelite som storebror og hoverer over, at Sveriges mindre søskende i syd og vest, Danmark og Norge, er racistiske og fremmedfjendske. "

Sandvik fortsätter sin analys av Sverigedemokraterna:

" Göran Rosenbergs skræmmebillede er Danmark – et land, som ifølge ham har overskredet den uskrevne grænse, Sverige stadig har for ytringsfriheden. Denne uskrevne grænse har givet Sverige partier, som ligger langt til højre for det norske Fremskrittspartiet og Dansk Folkeparti."

I sin krönika gör Sandvik en intressant analys av hur debatten om invandring och flyktingar skiljer sig åt i Sverige, i Danmark och i Norge. Sandvik skriver:

" »Danmark fører an på dette felt med foden på benzinpedalen, mens svenskerne har foden på bremsen, og nordmændene er passageren, der kan hive i håndbremsen eller lade debatten folde sig ud«, sagde bogaktuelle Ahmed Akkari, da jeg spurgte om hans syn på de forskellige landes debatkultur. " 


Bildkälla: Wikipedia.
Bild ovan: Öresundsbron, sedd från den danska sidan.
Bild nedan: Det danska parlamentet, Folketinget och dess sessionsal.
Benzinpedalen blir gaspedalen på svenska.



Etiketter: Ahmed Akkari, Norden, Sverige, Danmark, Sverige, Högerpopulism, Högerextremism, Fascism, Nazism, Sverigedemokraterna, SD, Invandring, Invandrare, Flyktingar, Flyktingmottagning,  Nationalism, Kultur, Nationell kultur, Dansk folkeparti, Framstegspartiet, Fremskrittspartiet, Politikken, Berlingske Tidende, Hilde Sandvik, Skandinavien, Nordiska grannländer, Andra väldskriget, Radikal, Radikale Venstre, Liberal, Göran Rosenberg,

Mer resuser till försvaret

I Dagens Nyheter skriver Alliansens fyra partiledare en debattartikel med rubrik:

"Vi vill höja försvaret anslag med fem miljarder årligen."

I artikeln utlovar partiledarna en ökad satsning på försvaret. Äntligen vill man utbrista! Ända sedan Berlinmurens fall så har försvarets resurser urholkas. Nu bryts denna utveckling för första gången på 30 år. Det är uppenbart att folkpartister och kristdemokrater har tagit fajten med moderater och centerpartister och tvingat fram en omoriteringen av regeringens försvars- och säkerhetspolitik.

För M och C är denna en omvändelse, en omvändelse under galgen. M och C har givit med sig för att få bort försvaret från valrörelsen. Man är helt klart rädd för att förlora röster i valet på försvarspolitiken. Sedan har nog också det faktum att FP och KD har fått stöd från SD och även ifrån flera ledande företrädare inom S påverkat M och C. Man fruktar nog att sitt parti skall råka ut för ökad politisk isolering inom försvars- och säkerhetspolitik. Då både inom den allmänna opinionen som i riksdagen. Sedan har naturligtvis även M och C partikanslier noterat att den svenska opinionen blir alltmer vänligt inställd till ökade försvarsanslag och ett medlemskap av Nato. Det blir politiskt allt svårare att motivera nuvarande nivå på försvarsanlagen på 1,2 procent när flertalet andra jämförbara länder, t.ex. våra nordiska grannländer, ligger på en nivåer på mellan 2-3 procent av BNP.

För M har det också varit alltmer besvärligt att sin egen utrikesminister Carl Bildt och två tidigare försvarsministrar Mikael Odenberg och Anders Björck offentligt har kritiserat sitt eget parti för den förda politiken. Dessutom har två partier inom den egna Alliansregeringen alltmer kraftfullt protesterat och offentligt uttryckt sitt ogillande.    

Efter Putins aggressiva nynationalism och Rysslands annektering av områden i flera av sina grannländer, t.ex. i Ukraina, i Georgien och i Moldavien, blir 1980- och 1990 talens
försvarspolitik omöjlig att fortsätta att försvara.

Alliansens artikel om försvaret i DN




I sin artikel skriver partiledarna bl.a.:

"Allianspartierna är nu överens om att det är önskvärt och nödvändigt att väsentligen öka resurserna till försvaret både under kommande mandatperiod och på längre sikt. På sikt uppgår de ökade resurserna till 5,5 miljarder kronor årligen.

Mot bakgrund av utvecklingen i vårt närområde kan det vara särskilt motiverat att markera svensk närvaro i Östersjön och på Gotland. Vi vill se en utökad övningsverksamhet i och över Östersjön för samtliga stridskrafter, till exempel genom större markstridsövningar och en ökad möjlighet till tillfällig basering på Gotland för marin och flyg. Vi kommer också att tillföra medel för att öka incidentberedskapen. Dessa tillskott bör fortsätta i nivå även efter 2018. Sammantaget kommer Försvarsmakten att kunna ha en högre närvaro i Östersjön och på Gotland vilket ger en förstärkt tröskeleffekt och därmed än bättre förutsättningar att tidigt upptäcka och avvisa eventuella hot. Hemvärnet ges ökade möjligheter att öva. "

Jag har tidigare skrivit på denna blogg som den borgerliga splittringen inom försvars- och säkerhetspolitiken och partiernas olika synsätt inom den pågående parlamentariska Försvarsberedningen. 

Ett tidigare inlägg om partierna och Försvarsberedningen

Det här tydligt att genom denna artikel i DN och regeringspartiernas gemensamma presskonferens  i dag att M offrar sina egna politiker försvarsminister Karin Enström och Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren, som nu måste anses vara politiskt döda, och att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har fått en prestigeförlust. Deras makt över försvars- och säkerhetspolitiken inom regeringen har minskat betydligt. Det är också uppenbart att nuvarande ordning där finansdepartementet styr över försvarspolitiken och att försvaret används som en budgetgenerator överges.

Men ännu återstår mycket att göra  innan vi har avvecklat årtiondens försummelser och önsketänkande. Nästa test blir om M och C är bredda att släppa igenom skrivningar i försvarsberedningens slutdokument där Rysslands fara för vår demokrati och säkerhet klart och tydligt redovisas. Hitintills har M och C vägrat. Cecilia Widegren har varit tydlig att hon inte ser att Ryssland utgör ett hot mot Sverige. KD och FP med stöd av SD har krävt just detta. S officiella partilinje har varit otydlig. S utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har öppet givit stöd åt KD och FP på denna punkt och instämt i dessa partiers uppfattning om att säkerhetsläget kraftigt har försämrats för Sverige under de senaste åren.  S partiordförande Stefan Lövéns uppfattning ännu så länge oklar. Troligen vill S-ledningen inte få en strid inom sitt parti med sin vänsterflygel innan valet och försvåra en eventuell framtida regeringsbildning med MP och V.

Du kan se partiledarnas presskonferens om försvaret i efterhand här

Bildkälla: Wikipedia
Bild ovan: Partiledarna Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund (FP)
Mellanbild: JAS Gripen
Bild från HMS Norrköping under övningen BALTOPS 2003




Etiketter:  M, KD, FP,C, Alliansens, Allisensregeringen, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern, Försvaret, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Ryssland, Östersjön, Gotland, Ukraina, Krim, Moldavien, Georgien, Vladimir Putin, Ryssland, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Cecilia Widegren, Försvarsberedningen, Karin Enström, Försvarsminister, Utrikesminister, Statsminister, Finansminister, Göran Hägglund, DN, Dagens Nyheter, Annie Lööf, Jan Björklund, Nato, Natomedlemskap, Urban Ahlin, Stefan Lövén, S, Socialdemokraterna, SD Sverigedemokraterna, Gotland, Miljöpartiet, MP, V, Vänsterpartiet,

Finanisera välfärden med försäkringar

Rickard Murray f.d. chefsekonom på Statskontoret har i Dagens Nyheter skrivit en debattartikel som publicerats med rubrik:
”Att finansiera välfärd med avgifter skulle ge fler jobb”.

Denna artikel är intressant och väcker en rad frågor. Jag vill erkänna att Murrays tankar får mig till att överväga att tänka nytt och våga ifrågasätta mina tidigare värderingar. Murrays har en poäng i sitt resonemang om att det finns en växande efterfrågan av flera centrala välfärdstjänster som det offentliga får allt svårare att tillfredsställa. Detta beror på att det finns begränsningar i hur höga skatter vi kan ha och att denna begränsning plus den höga arbetslösheten gör det allt svårare att finanisera välfärden och klara medborgarnas växande efterfrågan av dessa tjänster t.ex. när det gäller äldreomsorg. SKL (Förbundet för Sveriges kommuner- och landsting) har beräknat att det skulle  behövas över 200 tusen fler anställda inom vård- och omsorg under de närmaste tio åren. Dessutom varierar statens och kommunsektorns skatteintäkter på grund av ekonomiska konjunkturer medan efterfrågan styrs av helt andra faktorer och  påverkas av andra samhällsförändringar t.ex. medicinska framsteg, ett växande antal äldre och antal barn som födds.

Murrays artikel i DN

Min ryggmärgsreflex är att tjänster inom välfärdens kärna t.ex. vård, skola omsorg skall vara offentligt finansierad. Men att dessa tjänster gärna kan utföras av andra alternativa aktörer som t.ex. ideella organisationer, kooperativ och företag. Men jag måste erkänna att det ligger någonting i Murrays resonemang om försäkringslösningar. Jag har ännu inte tänkt färdigt. Det ska bli intressant att ta emot synpunkter från andra på detta blogginlägg.

Murray skriver bl.a.:

"Den kroniska arbetslösheten och svårigheterna att finansiera välfärdsåtagandena i framtiden är två sidor av samma mynt. Vi efterfrågar allt mer tjänster, och en huvuddel av dessa produceras i den offentliga sektorn. Problemet är att de finansieras med skatt. Går det inte att öka skattekvoten så går det inte att tillmötesgå denna efterfrågan. Och det blir heller inga jobb.

SNS konjunkturråd och såväl TCO som Saco har lyft frågan hur vi ska finansiera välfärdstjänsterna i framtiden. För 11 år sedan behandlade finansdepartementets Långtidsutredning denna fråga. Jag hade då bidragit med en bilaga i ämnet: Alternativ finansiering av offentliga tjänster, SOU 2003:57. Redan då hade Sveriges kommuner och landsting pekat på en ohållbar utveckling: om deras tjänster – skola, äldreomsorg, sjukvård, kultur, fritid, miljö med mera – skulle hänga med utvecklingen av den privata konsumtionen – volymmässigt och kvalitetsmässigt – skulle kommunalskatten så småningom uppgå till 75 procent."

Längre ner i sin artikel fortsätter Murray  sin analys och presenterar ett förslag:

"Sänkt krogmoms, rot- och rutavdrag har bidragit till att öka utbudet av tjänster och har mildrat problemet men är marginella bidrag. Efterfrågan på exempelvis god äldreomsorg är däremot långt ifrån mättad. En äldreomsorgsförsäkring, som SNS konjunkturråd föreslagit, skulle kunna bidra till finansieringen av mer och kvalitativt bättre äldreomsorg. Något som också skulle ge fler jobb. Bättre omsorg i sjukvården är också starkt efterfrågat och kunde den finansieras skulle det också ge många fler jobb. Och så vidare.

Ett viktigt men: Att betala ur egen ficka är inte alla förunnat att kunna göra. Det bereder ett fördelningsproblem, som man samtidigt måste lösa. Exempel på en sådan lösning är att man kan få betala mer ju högre inkomst man har innan man når upp till högkostnadsskyddet i sjukvården. Lösningar på andra områden presenterades i SOU 2003:7. "

Murray kan ha rätt. Vi måste tänka nytt och kanske vara beredda att delvis överge den soldiariska finansieringen av våra välfärdstjänster för att klara en växande efterfrågan och effektivit kunna bekämpa arbetslöshetens gissel. Läs gärna hans artikel och tänk till för egen del. Vilka slutsatser drar just du?

Bildkälla: Wikepedia
Bild ovan: En man på ett äldreboende
Bild nedan: Finansminister Anders Borg (M) med statens budget,
Budgetpropositionen, (Statsverkspropositionen,
även kallad Nådiga Luntan).



Etiketter: Dagens Nyheter, DN, Skatter, Skattekvot, Välfärd, Välfärdstjänster, Vård, Skola, Omsorg, Rickard Murray, SNS, SNS Konjunkturråd, Studieförbundet Näringsliv och samhälle,  SACO, TCO, LO, Långtidsutredningen, Konsumtion, Privat konsumtion, Offentlig konsumtion, Statskontoret, Arbetslöshet, Äldreomsorg, Offentlig sektor,  Stat, Kommuner, Landsting, Regioner, Rut, Rot, Rut avdrag, Rot avdrag, Restaurangmoms,  Krogmoms, Sjukvård, Budgetpropositionen, Nådiga Lutan, Statsverkspropositionen, Anders Borg, Finansminister, M, Moderaterna, SkL, Förbundetför Sveriges  kommuner och landsting,

 

Det är inte alla som kan fira påsk

 

Under rubrik:

"Den blodigaste berättelsen någon",
Susanne Nyström har skrivit en ledare i Gävle Dagblad som väcker eftertanke och som tar upp ett tema som känns extra aktuellt nu under påsktiden och som märkligt nog inte har uppmärksammas i svensk media. Nyström skriver:

" Enligt organisationen Open Doors diskrimineras och förföljs omkring 100 miljoner av jordens 2,2 miljarder kristna. Det utgör cirka 80 procent av världens religiösa förföljelse och uppskattningsvis dör 100 000 kristna per år för sin religiösa tillhörighets skull. Värst är situationen i Nordkorea, där 70 000 kristna lever i arbetsläger, tätt följt av muslimska länder som Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan och Saudiarabien. Något längre ner på listan finns Kina, Vietnam och Indien. "

Susanne Nyströms artikel

Nyström fortsätter:

"Än värre än siffrorna i sig är att utvecklingen går åt fel håll. Enligt rapporten Förföljda och glömda?, som den katolska hjälporganisationen Aid to the Church in Need publicerade i höstas, har situationen för kristna dramatiskt försämrats. Det beror bland annat på att den arabiska våren har lett till en kristen vinter, och rapportförfattarna varnar för att allt fler länder töms på kristna."

I sin artikel tar Nyström upp en viktig frågeställning om varför denna utveckling inte uppmärksammas i Sverige? Det finns flera förklaringar till detta. En är den kultur av religiös beröringsskräck, Teofobi, som kännetecknar Sverige i grad som gör oss unika i ett västerländskt perspektiv. En annan förkaring är att den offentliga debatten i vårt land domineras av en kulturradikalism, både från vänster och från höger, som bl.a. innebär ett förakt för allt som kan betecknas som traditionella värderingar.

Att media och det offentliga samtalet domineras av personer som själv uppfattar som vänster förstärker denna antireligiösa samhällsnorm ytterligare. Sedan får svensk kristenhet också ta på sig en del av skulden. Man kan intellektuellt förstå att vårt samhällsklimat gör att kristna hukar och drar sig undan, men detta underlättar en utveckling som gör att den offentliga scen, politik, kultur, media etc, domineras av andra uppfattningar.

Nyström skriver om detta i sin artikel:

"Sammantaget vittnar rapport efter rapport om att situationen för kristna på många håll är en katastrof som har börjat anta bibliska proportioner, och det har i princip skett i total medieskugga. Det senare har säkert många förklaringar, men en är sannolikt att många i västvärlden, bland annat i Sverige, ser kristendomen som norm.

I ett land där kampen i modern tid snarare har handlat om rätten att slippa underordna sig kyrkans ramar, än om rätten att få utöva sin religion, är det svårt att ställa om och betrakta kristna som en utsatt grupp, som kämpar för rätten till dop och nattvard här är det dock hög tid att tänka om och det minsta vi kan göra är att ge förtrycket den rapportering det förtjänar. Inte primärt för att det är kristna som förföljs, utan för att det är medmänniskor som förföljs."

Bild ovan: Nattvarden, en fresk av Leonard da Vinci en av konsthistoriens mest kända skildring av påsken 
Bild nedan: Ett foto tagit i smyg från ett arbetsläger för religiösa- och politiska fångar.



Etiketter: Kristna, Kristendom, Religion, Påsk, Jesus Kristus, Religionsfrihet, Religion, Mänskliga rättigheter, Förföljelse, Religionsförföljelse, Arbetsläger, Koncentrationsläger, Open Doors, Den arabiska våren, Katolsk Kyrkan, Svenska kyrkan,  Teofobi, Nordafrika,  Susanne Nyström, Gävle Dagblad, Nordkorea, Indien, Pakistan, Saudi Arabien, Indonesien, Somalia, Syrien, Iran, Irak, Afghanistan, Kina, Aid to the Church in Need, Hjälporganisation, Muslimska länder, Islam, Dop, Nattvard, 

Ukraina krisen avslöjar vänstern!

I Expressen har Adam Cwejman (FP), vars familj har ukrainska rötter, skrivit en pedagogisk artikel i Expressen om hur konflikten i Ukraina avslöjar en otrevlig attityd av beundran och en förståelse för Putins nytotalitära Ryssland som finns inom den svenska vänstern. I sin artikel som publiceras under rubriken:

" Ukrainadebatten tar fram det sämsta ur vänstern" 

exemplifierar Cwejman denna attityd med Göran Greider, chefredaktör för Dala Demokraten och Åsa Lindborg, kulturchef på Aftonbladet.

Cwejman skriver i sin artikel:

"I den svenska debatten lockar krisen fram det sämsta från vissa. I synnerhet två personer har utmärkt sig. Göran Greider och Åsa Lindeborg påminner om vänstern under efterkrigstiden då öst och väst ansågs vara lika goda kålsupare. För denna vänster ligger det alltid nära till hands att jämställa Ryssland med Västeuropa.

Konflikten i Ukraina är en spegel som kan användas för att blottlägga ideologiskt och historiskt bagage i den svenska offentligheten. Och medan ryska trupper marscherar in i ett oberoende land varnar Greider för EU:s okänslighet och Linderborg för russofobi."



Göran Greider

Cwejmans artikel

Cwejman har rätt i sin analys om att det i den svenska debatten finns en politisk kultur som har sina rötter i 68 vänstern. Denna kultur är fortfarande inflytelserik inom en rad samhällsområden som t.ex. media, kultur och universitetsvärlden.

Jag har tidigare på denna blogg kommenterat att detta gör Sverige ganska unikt i ett västeuropeiskt perspektiv. Då även om vi jämför med våra nordiska grannländer. I Sverige genomförde vi aldrig någon uppgörelse i offentligenheten med fascismen eller nationalismen efter andra världskriget. Inte heller med kommunismen under det kalla kriget. Få medlöpare ställdes inför rätta. Personer med klara nazist eller kommunist sympatier fick fortsätta på sina offentliga tjänster inom t.ex. Sveriges Radio, polis, militär, domstolar etc. Detta har flera förklaringar.

En är en tyst överenskommelse mellan socialdemokraterna och dåvarande Högerpartiet om att lägga locket på. S ville inte komma i konflikt med kommunisterna vars stöd man var beroende av för att kunna fortsätta att regera. Dessutom fanns det flera inflytelserika personer på socialdemokratins vänster flygel som kände en viss idologisk samhörighet med kommunismen. Troligen hade en taktisk analys betydelse om att det gällde att inte utmana kommunisterna för mycket i fall öst skulle besegra väst. För Högerpartiet gällde att slå vakt om militären, polisen och domstolornas goda rykte och hindra att dessa institutioner helt togs över av vänstern.

Konsekvenserna av denna kohandel märks ännu på flera sätt. I riksdagen har vi ännu kvar ett dåligt reformert kommunistparti som ännu vägrar göra upp med sitt förflutna. Sverigedemokraternas framgångar, ett parti som kommer från nynazism och Vitmakt rörelsen, och som blir representerad i parlamentet. Båda dessa fenomen skulle vara otänkbara i flertalet länder i Västeuropa. Med detta exemplifieras också med den tradition som Greider och Lindeborg representerar av att medvetet misstänkliggöra de västeuropeiska demokratierna, markandsekonomin och i att föra över ett kommunistiskt och en vänstersocialistiskt beundran för sovjetsystemet över på Putins Ryssland. En annan förklaring är naturligtvis att vi slapp båda världskrigen, och att bli ockuperade av både Nazityskland och Sovjet.

Detta medför att vi i Sverige har vi inte samma känslighet för extremistiska politiska ideal som i flertalet andra jämförbara länder. Denna bristande insikt har tyvärr påverkat hur det svenska samhället styrs och organiseras. T.ex. vi har ännu ingen en författningsdomstol, saknar ett regionalt självstyre och har en lagstiftning som kännetecknas av en frånvaro av naturrätt. På samtliga dessa punkter skiljer vi ut oss i ett västeuropeiskt sammanhang. Det är denna anda som bl.a. kan förklara vårt EU motstånd och att vi ännu inte är med i Nato.
              

I sin artikel skriver Cwejman som just detta drag av diktatur kramare hos kulturvänstern: 

 

"Det är denna bristande förmåga att se skillnad på hur demokratisk och tyrannisk makt utövas som kännetecknar Greider och Linderborg. Förvisso erkänner båda, Putin gör fel. Men Greider varnar i Dala-Demokraten (15/4) för att "det är uppenbart att EU länge har agerat okänsligt när man gärna velat inkorporera Ukraina i vad som måste kallas EU:s intressesfär". Som om det fanns något som helst släktskap mellan EU:s associationsavtal från förra året och Rysslands ockupation och utpressning.

" Och Linderborg dömer ut det Ukrainska styret som högerextremt och beskriver i Aftonbladet (4/3) att: "Russofobin bestämmer infallsvinklar och faktaurval: det är Ryssland som är roten till det onda, medan den västvänliga oppositionen vägleds av en fram till nu uppdämd frihetslängtan".

Något är ordentligt skevt med ens ideologiska kompass om man inte har vett nog att begripa att den europeiska gemenskapen inneburit enormt mycket för Östeuropa. Det vill säga den del av Östeuropa som av Ryssland tillåtits närma sig Europa. Eller att den folkliga resningen i Ukraina till överväldigande del motiverats av ett missnöje med vanstyre och korruption, inte av högerextrema åsikter. "

Bild ovan: Rysk trupp i östra Ukraina.
Bild nedan: Åsa Lindeborg.



Etiketter: Göran Greider, Åsa Lindeborg, Ukraina, Ryssland, Sovjet, Sovjetväldet, Sovjetunionen, Kommunism, Fascism, Nazism, Kulturvänstern, Studentvänstern, 1968, 68 vänstern, Expressen, Adam Cwejman, Dala Demokraten, Aftonbladet, EU, Europeiska unionen, Östeuropa, Russofobi, EU:s associationsavtal, Nynazism, Viktmakt rörelsen, SD, Sverigedemokraterna, V, Vänsterpartiet, Nato, Naturrätt, Högerpartiet, S, Socialdemokraterna,
 

Udanfallenhet stoppar inte Putin

På Måndagsrörelsens blogg publiceras ett tal av Mikael Odenberg, f.d. riksdagsledamot (M) och försvarsminister, om utvecklingen i Ukraina. 

Odenberg säger bland annat:

"Låt oss inte ha några illusioner! Vladimir Putin är beredd att gå precis så långt som omvärlden tillåter honom att gå. Passivitet eller undfallenhet från Europa och USA kommer inte att leda till ”fred i vår tid”. "

Odenbergs tal

Det är bara hålla med Odenberg i hans insikt om:

" Primärt är det heller inte rysk militär styrka som Vladimir Putin utnyttjar, utan omvärldens politiska svaghet.

Därför är det nödvändigt att Europa och USA inte svävar på målet. Det måste vara kristallklart att de ryska brotten mot internationell rätt aldrig kan tolereras. Det måste vara kristallklart att folken i Ukraina och övriga länder i Rysslands ”nära utland” har rätten att bestämma över sin framtid utan någon rysk inblandning."

Det är intressant att Odenberg kritiserar en annan moderat, utrikesminister Carl Bildt, och hans uppfattning om tveksamhet inför ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Odenberg har rätt när han framför:

" Därför är det fel när Carl Bildt uttalar tveksamhet om nyttan av ekonomiska sanktioner. Priset för det ryska agerandet måste göras så högt att Vladimir Putin tvingas backa och lägga om kursen.

Det förutsätter ett EU som talar med en röst. Det förutsätter ett EU som är berett att sätta kraft bakom orden genom sanktioner som biter. Det förutsätter ett EU som målmedvetet minskar det europeiska energiberoendet av Ryssland. Bara ett kraftfullt och enat europeiskt agerande kan skydda Ukraina och i förlängningen länder som t.ex. Estland, Lettland och Moldavien. "

Bild nedan: Euromaidan (Europatorget), Kyiev (frihetstorget i Kiev)
Bild nedan: Mikael Odenberg



Etiketter: Ukraina. Krim, Mikael Odenberg ,Vladimir Putin, Carl Bildt, EU, Europeiska unionen, USA, Moderaterna, Utrikesminister, Försvarsminister, Europa, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Försvars och säkerhetspolitik, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Georgien, Armenien, Måndagsrörelsen, Kazakstan, Vitryssland, Ryssland, Internationell rätt, Rysk gas, Gazprom,  Det nära utlandet,

Återinför ett insatsförsvar!

I Axess Magasin  har PJ Anders Linder skrivit en intressant ledare om svensk försvarspolitik och säkerhets läget i Europa efter det kalla kriget och Berlinmurens fall.  Linders artikel har rubrik:

" Hot efter den stora sorglöshetens tid."

Linder förklarar i sin ledare den allmänt rådande attityden:

" När Det Stora Hotet tonade bort trädde inget i dess ställe utan Den Stora Sorglösheten fick ta över. Personer som varnat för drömmar om den eviga freden har kunnat avfärdats som kalla krigare, och politiska beslutsfattare har lyssnat till deras varningar med samma överseende leende som man betraktar frisyrerna på en semesterbild från ett förgånget decennium.

Att slå vakt om det nationella försvaret har setts som hopplös 1980-talsnostalgi, fullt jämförbar med att värna pudelklippningen."

PJ Anders Linders artikel

Tyvärr verkar det som om att hoppas på ett reellt uppvaknande är att hoppas för mycket. Men detta måste till. I detta uppvaknande måste också finnas en insikt om Sverige ska bli medlem i Nato och vi måste ha både en mental och en politisk  beredskap om att det kan bli nödvändigt att ta till militärt våld för att stoppa Putins drömmar om att återskapa ett nytt ryskt imperium i Europa. Här kan Natos flygbombningar under kriget i det forna Jugoslavien vara ett exempel att lära sig något av. Under 1990- talet upphörde Belgrads nationalistiska aggressionen i Bosnien och Kosovo tack vare Natos flygbombningar av Serbien.

Det är tyvärr bara att instämma i Linders analys och konsekvensbeskrivning:

"Resultatet för Sveriges del blev först en ”strategisk timeout”, vars egentliga innebörd helt enkelt bara var ”time out”, det vill säga en period av dyrbar och destruktiv irrelevans, för vari det strategiska skulle bestå förblir en gåta. Därefter kom det internationella åtagandet i fokus, varvid pliktsystemet monterades ned utan att någon hållfast ersättning fanns på plats och vi fick en förbandsstruktur helt opåverkad av nationella behov. Väckarklockan Georgien 2008 fick i alla fall några med ansvar att gå från sovande till halvsovande tillstånd, men det har inte fått något större genomslag utanför retoriken.

Och nu har Ryssland erövrat en bit av ett grannland."

Trots att väckarklockan har ringt några gånger nu på allvar sedan 2008 så fortsätter vi som ingenting har hänt. Denna oansvarliga attityd måste ersättas med en helt annan attityd av realism och beslutskraft. Önskedrömmarnas tid måste vara ett passerat stadium inom svensk försvars- och säkerhetspolitik.



Bild källa: Wikepdia
Bild ovan. Nato flyg.
Bild nedan: Ett svenskt logement från värnpliktens senare decennier.

Etiketter: Vladimir Putin, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, PJ Anders Linder, Axcess, Axcess Magasin, Försvar, Försvarspolitik, Värnplikt, Georgien, Ukraina, Krim, Nato, Serbien, Krig, Militärt våld, Försvars- och säkerhetspolitik, Svensk försvars- och säkerhetspoliti, Serbien, Kosovo, Bosnien,  Jugoslavien, Balkan, Balkankriget,  

Åtala Gorbatjov - upplösningen av Sovjet olaglig

På bloggen: Cornucopia har jag funnit en intressant om ett förslag från flera ryska parlamentariker om att riksåklagaren ska väcka åtal mot Gorbatjov för de baltiska staternas frigörelse. Artikeln är publicerad under rubrik:

"Åtalsförslag mot Gorbatjov - upplösningen av Sovjetunionen olaglig."

 

I artikeln får vi följande beskrivning av förslaget: 

"Flera ryska parlamentsledamöter har lagt ett förslag om åtal mot Gorbatjov, för att ha upplöst Sovjetunionen. Specifikt för att baltstaternas frihet ska vara olaglig och de ska alltså återföras till Ryssland, som ses som Sovjetunionens arvtagare.

Den ryska duman ska ha ställt en förfrågan till den ryska riksåklagaren Jurij Chaika, om att åtal bör väckas mot Gorbatjov. Enligt framställan ska det råd Gorbatjov ledde, saknat lagligt stöd. Bland annat beslöt rådet att tillåta baltstaternas oberoende, vilket anses olagligt. (Censor.net.ua även den ryska statliga nyhetsbyrån ITAR-TASS)"

Artikel om åtal mot Gorbatjov

Det är bara att hålla med skribenten i hennes/hans analys:

 

" Det intressanta är inte själva åtalsförslaget mot Gorbatjov, utan tankegångarna och attityden som ligger bakom. Sovjetunionens upplösning ska alltså förklaras för olaglig, och därmed kan ingen fd Sovjetrepublik gå säker, utan Ryssland ska ha legitim rätt att återta dessa. Just att man gör ett specifikt utspel mot NATO-länderna i Baltikum är förstås extra intressant, speciellt för oss svenskar."

 

Bild ovan: Sovjetunionens flagga.

Bild nedan: Sovjetunionens sista ledare Michail Gorbatjov (2010).

Bildkälla: Wikipedia.

 

 

Etiketter: Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, Sovjetunionens upplösning, Baltikum, De baltiska staterna, Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Nationalism, Kommunism, Michail Gorbatjov, Vladimir Putin, Cornucopia,  

katoliker flyr från Krim

"Den rysk-ortodoxa kyrkan i Krim visat sig redo att ta över den grekisk-katolska kyrkans fastigheter och annan egendom."

I Tidningen Dagen har Anna Bieniaszewski Sandberg  skrivit en artikel om att katoliker* flyr Krim efter Rysslands ockupation.  Denna artikel publiceras under rubrik:

"Ukrainska katoliker flyr från Krim."

Bienianszewski Sandberg skriver i sin artikel bland annat:

"Den grekisk katolska minoriteten i Krim känner sig allvarligt hotad efter den ryska annekteringen. Allt fler säljer sina bostäder, packar ihop vad de har och flyttar från halvön."

BS artikel om Krim

Jag är inte förvånad över vad som händer på Krim. I Putins alltmer totalitära och nationalistiska Ryssland inskränks medborgarliga friheter alltmer. Under senare har en rad religiösa institutioner stängs, en rad organisationer och oberoende medier har tvingats att avveckla sin verksamhet, t.ex. Moder Teresas kärleks missionärer har tvingats lämna landet. Dessa "slumsystrar" i modern mening bedrev social verksamhet bland hemlösa, drogmissbrukare och prostituerade i några större städer. Katolsk mission motarbetas och flera andra ordnar har lämnat landet. Liknande är situationen för en rad väckelsekristna och andra protestanter vars kyrkor och intuitioner stängs eller begränsas alltmer. Situationen är likartad för andra religiösa minoritetsgrupper som t.ex. muslimer och judar. Antemistismen är av tradition är stark i Ryssland och har tyvärr har ökat under Putins styre och får en alltmer tydlig uppbackning av ledande ryska politiker.

Det har blivit tydligt att Putin  har stärkt den ortodoxa kyrkans ställning och under senare år har en medveten stävan om att begränsa alla andra religiösa riktningar. Putin har i flera offentliga framträdanden framfört åsikten om att vara ortodox är att vara sann ryss. Denna religiösa introlerans är farlig för demokratin och mänskliga rättigheter både inom Ryssland och för befolkningar inom andra länder vilket nu katoliker, protestanter och muslimer på Krim får uppleva. Den ortodoxa kyrkan i Ryssland blir alltmer en del av Putins nationalistiska agenda. Som konsekvens isolerar sig Patriarkatet i Moskva alltmer från internationella kontakter med andra kyrkor och samfund. Den ryska kyrkan får alltmer ansträngda relationer t. o. m. med andra ortodoxa kyrkor som den rumänska, den bulgariska, den serbiska och den grekiska. Flera internationella organisationer som Europarådet, EU och Kyrkornas Världsråd uttrycker oro för utvecklingen när det gäller religiösa minoriteters rättigheter i Ryssland.

Bieniaszewski Sandberg skriver vidare i sin artikel:

"Relationen med den rysk-ortodoxa kyrkan, som även tidigare varit ansträngd, uppges nu vara allvarligt skadad. Enligt fader Michailo Milchakovskij, .... .  har den rysk-ortodoxa kyrkan i Krim visat sig redo att ta över den grekisk-katolska kyrkans fastigheter och annan egendom.

Enligt Milchakovskij är så gott som alla präster och diakoner nu på flykt undan FSB.
I Sydvästra Ukraina har flera attacker mot grekisk-katolska kyrkor noterats mellan den 15 och 26 mars. Bland annat brändes ett kloster ner till grunden."

* I artikeln talas om "Den grekisk katolska kyrkan" som  också kallas för: "Den ukrainska grekiska katolska kyrkan". Med detta menas katoliker med ortodox rit som är i union med övriga katoliker, det vill säga katoliker med latinsk- eller orientalisk rit och med påven i Rom. Västra Ukraina domineras av katoliker med latinsk rit.

Att läsa mer:

På denna blogg har jag kommenterat muslimernas situation på Krim efter den ryska ockupationen:

Om Krimtatarerna

Jag vill rekommendera några andra artiklar om Ryssland, Ukraina och Putin:

Om Putins vägran att acceptera det presidentvalet i Ukrina   (på engelska)

Om en varning för Putins propaganda

En debattartikel i SVD om att använda ekonomisk påtryckning på Ryssland

Bild ovan: En biskop som firar mässan i en grekisk katolsk kyrka
i östra Slovakien.  
Bild nedan: Ärkebiskop Sviatoslav Shevchuk,
ledare för Den ukrainska grekiska katolska kyrkan.



Tags: Ryssland, Ukraina, Krim, Religion, Religionsfrihet, Mänskliga rättigheter, Demokrati,  Vladimir Putin, Ortodoxa kyrkan, Patriarkatet i Moskva, Moskva patriarkatet,  Katoliker,  Väckelsekristna, Protestanter, Judar, Muslimer, FSB, Ryska säkerhetstjänsten, Grekisk ortodoxa, Serbisk ortodoxa, Bulgarisk ortodoxa, Rumänsk ortodoxa, Grekisk katolska kyrkan, Anna Bieniaszewski Sandberg, Dagen, Den ukrainska grekiska katolska kyrkan, Ärkebiskop Sviatoslav Shevchuk, Moder Teresa, Påven, Serbien, Bulgarien, Grekland, Rumänien, EU, Europeiska unionen, Europarådet, Kyrkornas världsråd,    



          

Attefallhus är en modern bostadspolitik

                      

”Lite mer frihet och tydliga incitament ge utrymme för folk att lösa utmaningarna själva.”

 

PM Nilsson chefredaktör för Dagens Industri har skrivit en ledare om bostadsminister Stefan Attefall (KD) och Alliansregeringens bostadspolitik under rubrik:

 

"Attefallhuset är en tydlig bostadspolitik"

 

PM Nilsson skriver inledningsvis i sin artikel:

                                     

" Det är märkligt vad lite frihet kan göra för att få saker gjorda. Ingen förbjöd bodbyggen i Sverige före 1979 men befrielse från bygglov på byggnationer under tio kvadrat fick byggandet att explodera och Friggeboden att bli en älskad frizon. I dag ståtar boden överallt i landet som ett frihetsmonument över Fälldinregeringarnas blygsamma liberalism, alltmer påkostad och tidsenligt smyckad med kakel och zinktak.

Alliansregeringen tänker nu återupprepa succén men i större skala. Först utvidgades Friggeboden till 20 kvadrat och strax togs det stora klivet till det så kallade Attefallshuset, en minivilla på 25 kvadratmeter avsedd för permanentboende med en respektabel taknockshöjd på hela fyra meter. Det sista är viktigt då fyra meter lätt fäller en skugga över grannens söderläge, varför Lagrådet bestämt avfärdade planerna. "

 

PM Nilssons artikel om Attefallshuset

 

 

Bostads- och Civilminister Stefan Attefall (KD.

 

 I sin artikel riktar PM Nilsson beröm till Stefan Attefall och förklarar hans bostadspolitik. Nilsson skriver bl.a. följande:

 

"Men om man tittar på vad bostadsminister Stefan Attefall, för övrigt en gång Kristdemokraternas mest intressanta idépolitiker, har gjort finns det faktiskt en tydlig linje. Gränsen för skatt på hyresinkomster har höjts till 40.000 kronor om året, kraven på detaljplan har mjukats upp, bygglov för att dela upp hus eller lägenhet i flera hushåll har slopats, liksom bygglov för tillbyggnad och takkupor, och så nu minivillan.  

En politik som gör det enklare att dela på boendeytan och tomtmarken är kanske inte den grandiosa bostadspolitik som syns i landskapet och som bygger nya städer, men det är en politik som snabbt löser ett svårt problem och som etablerar den mellanform som har saknats på boendemarknaden. Det är också en politik som tillhör alliansregeringens mer sympatiska drag: att med lite mer frihet och tydliga incitament ge utrymme för folk att lösa utmaningarna själva."

Läs mer:

"Krånglet för småhusägare  ska minskas ytterligare."
Debattartikel tillsammans med Göran Hägglund i Svenska Dagbladet:

Attefalls och Hägglunds artikel i SVD

På denna blogg har jag skrivit en tidigare artikel om svensk bostadspolitik i en internationell jämförelse. "Ingen bostad nu."

Svensk bostadspolitik



Bild ovan: Bostadsminister Stefan Attefall (KD)
Bild nedan: Premiär visning av Attefallhus på Sergels Torg i Stockholm


Tags: Stefan Attefall, (KD), Kristdemokraterna, Bostadsminister, Attefallhus, Bostadsbyggande, Boende, Bostadspolitik,  Boendeytan, Bostadsyta, Bostadssubventioner, Bostadsyta, Bygglov, Markandshyror, Plan och Bygglag, PBL, Alliansen, Alliansregeringen, Regeringen,  Friggebod, Friggeboden, Hyresrätt, Villor, Tillbyggnad, Takkupor, Dagens Industri, DI, PM Nilsson, Sergels Torg, Stockholm, Lagrådet,

Putins kulturkrig med väst

 

Har vi ett kulturkrig mellan Putins nationalistiska Ryssland och väst?

Anders Rydell som är kulturjournalist och chefredaktör för tidningen Konstnären har på sin privata blogg skrivit en intressant artikel om ett kulturkrig mellan Putins Ryssland och västvärlden. Hans artikel väcker till eftertanke.  Rydell tar konflikten mellan USA och Ryssland om det så kallade Schneerson-arkivet, ett judisk arkiv från 1800-talet, som utgångspunkt från sin analys om att ett kulturellt kallt krig nu råder mellan Ryssland och väst.

Rydell förklarar:

"Konflikten bröt ut 2010 då en amerikansk domstol slog fast att Ryssland skulle överlämna en stor samling med judiska böcker och artefakter till den judisk-ortodoxa rörelsen Chabad, som har sitt huvudkontor i New York.

Domen ledde till att ryska museer och institutioner frös all utlåning av konst och andra museiobjekt till USA, och sedan 2010 har ingen utlåning överhuvudtaget skett."

Rydells artikel

Rydell har rätt i slutsats om att denna konflikt i egentligen handlar om Rysslands förhållande till sin egen historia och sin antisemitism. Rydell skriver:

" I själva verket är konflikten är en del av en betydligt större fråga som i grunden handlar om Rysslands förhållande till sin historia.

I centrum för konflikten står det så kallade Schneerson-arkivet, som består av 12 000 böcker och 50 000 andra värdefulla dokument. Arkivet byggdes upp av fem generationer rabbiner i judisk-ortodoxa Chabad-Lubavitch-rörelsen som grundades i Ryssland i slutet av 1800-talet. Större delen av arkivet nationaliserades av bolsjevikerna efter ryska revolutionen, medan rabbinen Joseph I. Schneerson lyckades fly till USA med en del av arkivet och etablera rörelsens nya centrum i New York.

Strax före Sovjetunionens fall 1991, under glasnost-eran, dömde en domstol i Moskva att samlingen skulle återlämnas till Chabad. Men samlingen skulle aldrig anlända till New York. Beslutet återdrogs snabbt efter Sovjets fall och idag, med Vladimir Putin vid makten, har Ryssland ett än mer kallsinnigt förhållande till återlämnande av kulturella artefakter.

Efter domen i januari svarade ryska myndigheter att samlingen är en ”del av Rysslands nationella arv och kan inte återlämnas”.

Detsamma gäller andra återlämningskrav av konstverk som ställts efter den så kallade Washingtonkonferensen 1998, där bland annat Ryssland förband sig att återlämna verk och egendom som förskingrades från judiska familjer under Förintelsen. Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike och ett flertal andra länder har gjort större ansträngningar för att återlämna verk. "
 
 Beslutet är också en del av den nya Putindoktrinen, som ämnar sätta stopp för återlämningskrav.
 
Frågan är framför allt besvärande för ett Ryssland som har stora problem att hantera sin historia.
 
Frågan om Schneersonarkivet utgör dock något av ett specialfall, och tillför ytterligare en dimension av komplexitet. Konflikten berör direkt ett än mer känsligt ämne, landets djupa antisemitiska rötter – antisemitismen är fortfarande utbredd i Ryssland.
 
Putin har varit mån om att återföda en ny rysk nationell stolthet, där förlåtelse för historiska synder har liten plats."

Tyvärr har Rydell rätt i sin analys om att även inom kulturens område kännetecknas Putins politik av nationalism, imperialism och nytotalitära ideal. Rydell ger i sin artikel flera exempel på hur Putins Ryssland även inom kulturområdet för en politik som blir alltmer aggressiv och fientlig mot sin omvärld.  

Rydell har också debatterat en annan en viktig kulturfråga. Om det behövs en gemensam europeiskt kulturpolitik inom EU? Rydell uttalar sig i denna fråga i ett inslag i Kulturnyheterna på SVT. På Kulturnyheternas sajt kan man läsa bl.a.:

 – Man ska komma ihåg att kulturskapare, konstnärer och musiker är en grupp som mer än andra grupper arbetar internationellt. Det borde finnas stora möjligheter att underlätta arbetet för deras rättigheter. Och även för att exportera svenska framgångar som det svenska utställningsavtalet, och för att få fler länder att följa det på Europanivå.

”Kulturarvet faller sönder”

 

Anders Rydell tycker att det behövs en större kulturbudget och starkare EU-lagstiftning.
 
– Man har sett att kulturarvet håller på att falla sönder i flera länder i södra Europa, men flera svenska partierna är inte intresserad av att hjälpa de här länderna. Här borde EU gå in och stödja upprustning och hindra att kulturarv går förlorat.
 
När väggpartier stjäls från Pompeji eller hus rasar – då borde det finnas EU-pengar att försvara kulturarvet med, tycker chefredaktören. "  

Läs mer och se inslaget med Rydell i Kulturnyheterna:

 Rydell om en modigare kulturpolitik i EU

Bildkälla: Wikipedia.
Bil ovan: Ett exempel på judisk kultur i Ryssland. Verket: Föräldrar, av den rysk judiske konstnären Marc Chagall
Bild nedan: Ett exempel på ett gemensamt europeiskt kulturarv som faller sönder:
Colosseum i Rom.

 

Etiketter: Kultur, Kulturpolitik, Europeisk kultur, Europeisk kulturpolitik, EU, Europeiska unionen, Anders Rydell, Kulturnyheterna, SVT, Konstnären, Tidskriften Konstnären, Vladimir Putin, Kulturkrig, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, Förintelsen, Konst, Judar, Judisk, New York, USA, Amerikanska regeringen, Schneerson-arkivet, Judendom, Antisemitism, Ortodoxa rörelsen, Ortodoxa judar, Ortodox judendom, Chabad, Chabad-Lubavitch, Chabad-Lubavitch-rörelsen, Glasnost, Moskva, Kreml, Washingtonkonferensen, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Holland, Frankrike, Putindoktrinen, EU budget, Kulturbudget, Pompeji, Konstnärer, Musiker, Utställningsavtalet, Ett europeiskt utställningsavtal, Det kalla kriget, Marc Chagall, Colosseum,