Den massiva kritik som mot regeringens förslag om att göra
förnekelse av förintelsen kriminell är både fel i sak och ytterst märklig. Denna känslostorm är ett tydligt exempel på bristande insikter om vår europeiska historia och ett utslag av en populistisk konflikträdsla. I Sverige
har vi svårt att säga nej. Och framför allt att ta konflikt för sant och rätt. Men här håller
jag med regeringen och justitieminister Morgan
Johansson (S). Och det händer inte så ofta.
Justitieminister Morgan Johansson (S).
Här kan läsa SVT:s artikel om förslaget
Ett viktigt argument för att kriminalisera att förneka förintelsen är att under senare årtionden har olika former av antisemitism ökat och tagit allt aggressiva former. Här utgör Sverige inget undantag. Även om utvecklingen gått längre hos oss än i de flesta andra nationer i Västeuropa. Att hålla kunskap om förintelsen vid liv, aktuell, är viktigt för att bekämpa olika slags antisemitism. Men också för att skydda demokrati och mänskliga rättigheter för övriga grupper i samhället. Antisemitism är rasism och hets mot folkgrupp i en särskild grov form. Då detta innebär att man inte ens accepterar existens av ett folk, en kultur samt en religion. På en och samma gång. Det finns flera olika typer av antisemitiska tankar och ideal. Från vänster på grund av att man inte vill acceptera en judisk stat. För att man upplever Israel som en kolonial USA-stat. Från islamister och vissa muslimska kretsar som upplever att judar och Israel är otrogna fiender till den sanna läran, islam, som därför måste bekämpas. Från vissa liberaler och andra kulturradikaler är man kritisk mot den judiska kulturen för att den upplevs vara alltför traditionsbunden och för att den vilar på en tydlig religiös grund. Israel kritiseras utifrån samma utgångspunkter. Nationalister och högerradikala grupper anser att judar, likt samer, är främmande inslag i det svenska samhället. En osvensk kultur helt enkelt. Medan nynazism håller kvar vid absurda rasbiologiska teorier.
Antisemitiskt klotter i Sverige 2021.
Malmö utgör ett skrämmande exempel på hur olika former av antisemitism kan lyckas få ett stort inflytande och sätta sin prägel på hur judar och judendom uppfattas privat såväl som i det offentliga rummet. I Malmö är förnekelse av förintelsen vanligt förekommande inte bara i islamiska kretsar utan också bland olika vänstergrupper. På grund av att antisemitism och förintelse förnekelse har strukits medhårs och accepterats av vänstern under deras långvariga makt i stadshuset lämnar judar i stor skara sin stad och vågar inte bo kvar. Att judiska män skulle visa sig ute på gator och torg med en Kippa på sitt huvud eller för judiska kvinnor att synligt bära ha ett David smycke om sin hals är helt otänkbart. Dagligen blir judar i Malmö utsatta för missaktning och får höra glåpord. Stadens judiska församling har tvingats att inventera i omfattade övervaknings- och säkerhetssystem för att skydda sin synagoga. Judar i offentlig tjänst vågar inte öppet visa sin identitet. Särskilt lärare har varit utsatta även för hot och våld. I stort sätt samtliga judiska lärare från förskola till gymnasium vågar inte arbeta kvar i Malmö.
Judiska män i Tyskland med Kippa.
Exempel på vänsterns öppna antisemitism i Malmö finns att hämta ifrån (S) både när det gäller riksdagsledamöter som ifrån kommunalråd men även från dess ungdomsförbund, SSU. Intressant att se om Morgan Johansson och andra i (S): s partiledning nu äntligen tänker ingripa på allvar mot den antisemitism som växt sig stark inom SSU även på regional som nationell nivå? Man undrar om Johansson, själv en skåning från Lund, är medveten om att en förnekelse lag även skulle kunna komma att användas mot personer och grupper inom hans eget parti? Och att den förintelse förnekelse som sedan länge blir alltmer vanligt förekommande i Malmö skulle vara brottsligt och kunna leda till åtal?
En av de Vita bussar som förde överlevande till Sverige 1945.
Kritiken mot Johanssons förslag har främst sin grund i en oförståelse av grundläggande religiösa och kulturella aspekter. Men är också ett uttryck av en orealistisk syn på människan som en rationell varelse och en alltför stark tilltro till att ha möjlighet att skapa jordiska paradis. I detta ligger också en bristande förståelse om vad vi kan lära oss av vår nutid såväl som vår europeiska historia. En oförmåga som i huvudsak kan förklaras utifrån tre aspekter.
1. Sverige
är ett svårt fredsskadat land. Vilket gör att vi saknar förståelse och
erfarenhet av att demokratin kan gå under. En insikt om att mänskliga fri- och rättigheter ständigt utsätts för hot av både inre- och yttre
fiender är en främmande tanke för många svenskar i vår tid. Äldre generationer
som upplevde flera dramatiska händelser i vårt närområde under 1900-talet intog över lag ett annat synsätt. Påverkade som man var av händelser som t.ex. ryska revolutionen. I
Finland: först frihetskriget följt av inbördeskriget efter Första världskriget, vinter- och fortsättningskriget mot
Stalins Sovjetvälde under Andra världskriget. Nazitysklands ockupation av våra neutrala grannstater
Danmark och Norge 1940. Nazismens terror runt om i Europa mellan 1939-45. De vita bussarna som kom till våra hamnar i Andra
världskrigets slutskede med överlevare från koncentrationslägrens
massutrotning. Svenska sjömän som torpederades av tyska ubåtar. Efter kriget av dramtiska skeenden som flyktingar från
kommunistiska Östeuropa, särskilt de som kom i stora skaror från de tre baltiska staterna efter den ryska ockupationen, eller senare efter folkliga uppror mot det kommunistiska förtrycket bakom Järnridån som i Ungern 1956 och i dåvarande Tjeckoslovakien 1968.
Foto från den så kallade Pragvåren 1968 när militär
från Ryssland och andra östeuropeiska nationer
invaderade dåvarande Tjeckoslovakien för att
avveckla den så kallade Reform kommunismen
med dess öppenhet mot väst och för demokrati.
Eller den flyktingvåg som den kommunistiska regeringens antisemitiska folkkampanj mot sin judiska befolkning i Polen under 1980-talet ledde till. Men också av politisk terror från olika revolutionära extremist grupper som tyska Röda Armé- Fraktionen (RAF), italienska Röda Brigaderna eller belgiska Action Directe. Men också motsvarade terror från olika extrema högergrupper. En terror som följde på 1960-talets vänstervåg. Även vi Sverige blev påverkade. 1975 stormade RAF den västtyska ambassaden i Stockholm och dödade flera ur sin gisslan och utlöste brandbomber. Innan dess hade man bl.a. kidnappat och mördat den tyska arbetsgivarföreningens ordförande. Efter ambassaddramat försökte RAF kidnappa Anna Greta Lejion (S) dåvarande justitieminister. Röda Brigaderna knippade och mördade Italiens dåvarade premiärminister Aldo Moro. Medan Action Directe bl.a. sköt ner högsta domstolens ordförande utanför hans bostad i Bryssel. Till detta kom separatistisk terror från grupper som irländska IRA och baskiska ETA runt om i Europa. Vi minns med fasa de olika bombdåd som dessa grupper genomförde i London respektive Madrid.
Foto på RAF terrorister efterlysta för olika brott
som mord, kidnappning, vapenstöld och bankrån.
Även denna typ av terror kom att påverka oss. 1972 mördades Jugoslaviens ambassadör i Stockholm av kroatiska nationalister. De gärningsmän som dömdes för mordet blev senare frisläppa av svenska myndigheter efter att ett svensk inrikesflyg med passagerare och personal blev flygkapat i Malmö. Händelser som dessa gjorde att äldre generationer fick en helt annan förståelse för att vi alla ständigt måste vara beredda att försvara demokratin. Och att man i detta försvar måste vara beredd att även ta till
tvångsmedel. Till allt detta tillkommer under senare tid islamistiska terror runt om i Europa.FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
är likt Europarådets uppbyggd på den
Naturrättsliga principen är det finns
absolut sanna värden.
2. Sedan
slutet av 1800-talet har en radikal rättsfilosofi, Rättspositivism, dominerat
inom juridik, politik och filosofi. Ett ”tänk” som har som sin mest centrala
punkt att det är helt meningslöst att tala om rätt eller sant i någon högre
mening. Man t o m förnekar att detta överhuvudtaget finns. Och att tankar av
detta slag inte skall få ligga till grund för lagstiftning och politiska
beslut. Och att dessa tankar får man inte försöka ”tvinga” på folk. Utan att
den politiska majoriteten skall ha helt fria händer att besluta vad man vill. I detta ligger också en uppfattning att politiska beslut endast skall anses vara tillfälliga åtgärder av vad en majoritet anser lämpligt att göra just nu. Beslut som när som helst kan ändras, utan någon djupare orsak, när man tycker att detta är lämpligt.
Axel Hägerström (1868-1939) den svenska
positivismens fader vars värdenihilism fortfarande
har en stark ställning inom filosofi och juridik.
Denna tanke om Folksuveränitet är ett arv av socialdemokratins dominans i det svenska samhället. En tanke som sitter djupt i det offentliga Sverige som bl.a. innebär en instinktiv motvilja mot att inrätta en
författningsdomstol och att införa ett reellt regionalt självstyre. Ett aktuellt och tydligt exempel på rättspositivismens konsekvenser är med vilken lätthet våra grundläggande rättigheter har
avskaffas under Corona pandemin utan att blivit föremål för någon som helst djup- eller allsidig diskussion. Detta har vi låtit ske utan någon domstolsprövning. Därför har inte heller några politiska- kulturella- och rättsfilosofiska
aspekter har tagits upp inför de beslut som har inneburit omfattande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. I praktiken kan vi genom enskilda politiska beslut helt avskaffa våra medborgerliga rättigheter. T.ex. så har religions-, närings- och privat äganderätt svagare ställning i Sverige än i flertalet andra västeuropeiska nationer. I Tyskland är
det helt annorlunda. Mer om detta senare.Tyska Författningsdomstolen i Karlsruhe, förkunnar domslut.
3. Den
tredje aspekten är allt detta också kan förklaras utifrån det starka inflytande
som 1968 års Studentmarxism fortfarande har i vårt svenska samhälle. Många
personer i ledande ställning inom media, myndigheter, domstolar, universitet och
politik har präglats av dessa kulturradikala ideal. Genom att själv ha varit aktiva som
unga eller att ha påverkats av lärare och föräldrar som då var med på barrikaderna.
I detta arv ligger förutom en fördjupning av rättspositivistiska ideal, ett
vänsterradikalt ”tänk” som bl.a. tar sig i uttryck i ett önsketänkande om att bara
man vill gott kommer omvärlden att bli god. T.ex. den dramatiska svenska nedrustningen
av vår militära förmåga efter Berlinmurens fall, motvilja mot ett Nato
medlemskap, tveksamhet inför EU och Europatanken i stort samt en oförståelse inför tanken på att förbjuda odemokratiska organisationer eller att utöka
skyddet för demokratin genom att ge offentlig anställda särskilt ansvar för
motverka demokratibrott genom bl.a. ha rätt till att hänvisa till sin ansvarsfrihet i
sin yrkesutövning. 1968 arvet innebär förutom en kulturradikal dogmatism att vår offentliga debatt och politik starkt präglas av världsfrånvänd idealism. Det är detta drömmeri som fått prägla vår försvars- och säkerhetspolitik,
beslut om brott och straff, integration och migration och den oförståelse som
präglar vår uppfattning ang. Europa, EU och Nato. Vår okritiska idyllisering av FN och fredsarbete är andra uttryck från denna världsfrånvända attityd. Att världen inte är fullkomlig liksom att ondska finns i oss alla vill man inte inse och tar man därför inte med sin politiska kalkyl.
Foto från Kårhusockupationen i Stockholm 1968.
Här
utgör främst Tyskland tillsammans med andra nationer i central Europa som de tre Benelux länderna, Schweiz och Österrike ett positivt alternativ. Men även nationer som Irland och de baltiska staterna. Ett faktum som för de
flesta svenskar är okänd materia. I Tyskland genomförde efter Andra Världskrigets
terror och barbari helt upp med Rättspositivismen som man i 1949 års
författning kapade längs fotknölarna. Med motivering att dessa radikala ideal
hade försvagat demokratin och underlättat för både nazism och kommunism att
växa sig stark. Man gick medvetet tillbaka till ett klassiskt naturrättsligt
ideal. Som bl.a. innebär att man slog fast att några centrala värden som anses vara
eviga och som hålls för att vara okränkbara. Dessa värden skall utgöra grund för all lagstiftning och få skapa en ram för politiska beslut. Och som måste hållas för ”heliga” för att över tid kunna
försvara demokrati och andra mänskliga fri- och rättigheter. Ett ”tänk” som
starkt påverkas dels av en kristen humanism såväl som av antik romersk naturrättslig filosofi.
Foto från Schleswig-Holsteins Lantdag i Kiel.
Hamburg ingår inte i denna delstat utan
är ett eget Förbundsland.
I detta
finns t.ex. en övertygelse om att en stat, även en demokratisk sådan, inte får
sätta sig över dessa eviga värden. En federal författning infördes därför med
ett starkt- grundlagsskyddat regionalt självstyre. Där de olika delstaterna
(Förbundsländer) inte väljs på en och samma gång. Och absolut inte samtidigt
med det nationella, federala parlamentet (Förbundsdagen), som i sin tur består
av två kamrar. En direkt vald kammare och en som väljs av de olika delstaternas
parlament (Lantdag), Förbundsrådet. Detta är ett federalt organ som bl.a. tillsammans med Förbundsdagen väljer nationens president. En i huvudsak rent formell post. Man införde en särskild poliskår, ett
särskilt domstolsväsende och åklagarämbete för demokratibrott. Offentlig anställda som poliser, militärer, läkare,
domare och lärare fick ett utökat krav på att motverka demokratibrott som att anmäla antisemitism som t.ex. förnekanden av förintelsen eller uppmaning till rasistiskt- eller politiskt våld. Brott som anmäls till Författningsdomstolen och dess särskilda åklagarämbete. Efter rättsprövning i domstol med åklagare och försvarsadvokat
kan man dömas till yrkesförbud, fängelse eller böter. Partier och olika ideella
organisationer kan föras upp på en särskild övervakningslista som t.ex. högerradikala
Alternativ för Tyskland (AfD) eller vänsterradikala Die Linke. Naziregimens
statsparti NSDAP och östtyska kommunistregimens parti SED är förbjudit
tillsammans med några islamistiska organisationer, t.ex. Islamiska Brödrarskapet,
Hizb-ut Tharir, Hizbollah och turkiska Grå
Vargarna.
Foto från (AfD):s senaste kongress.
Att föras upp på denna övervakningslista innebär att efter en
domstolsprövning att medlemsregister, finanser och annan dokumentation skall hållas öppna för Författningsskyddets
granskning. Olika partiaktiviteter som demonstrationer, kongresser och
medlemsmöten skall anmäls i förväg där representanter för den vanliga polisen
och för Författningsskyddet har rätt att närvara och spela in vad som sker. Bryter
en organisation mot dessa bestämmelser blir detta föremål för rättslig
prövning. (AfD):s ungdomsförbund bröt ett antal gånger mot
bestämmelserna och är nu förklarade, efter rättslig prövning, som en författningsfientlig organisation. Efter att en tidigare högerextrem del av
partiet, med tydliga nynazistiska tendenser och där flera aktiva medlemmar som var verksamma har blivit dömda för rasistiskt våld mot bl.a. judar och muslimer, en grupp som tidigare blev uteslutna ur (AfD), åter öppet har börjat verka inom partiet har Författningsskyddet beslutat genomföra en förnyad förundersökning emot (AfD).
Författningsskyddets emblem.
Författningsåklagarämbetet har
meddelat i media att man på grund av de uppgifter man fått tagit del av nu har inlett
åtalsprövning till Författningsdomstolen för att få Alternativ för Tyskland, på
federal nivå, förklarad som en olaglig organisation. I flera delstater övervakas personer i ledande ställning inom partiet genom avlyssning. Tyskland har lärt av sin
historia. Tillskillnad emot oss vill jag påstå. Det är viktigt att det inte är
politiker som kan förklara någon organisation eller parti för olaglig. Eller icke önskvärd. Särskilt viktigt när detta när det gäller
ingrepp mot enskilda. Utan att detta måste genomföras i en rättssäker juridisk process i domstol. Om jag i offentliga sammanhang, även som svensk
medborgare, för fram en förnekelse av förintelsen i tal eller skrift riskerar jag, i Tyskland, att bli åtalad. Detta gäller även för t.ex. politiker och journalister. Inte ens nationens president eller regeringschef, Förbundskanslern, har rätt att bryta mot dessa värden. Det tyska systemet innebär också en tydlig tanke om att skydda demokratin genom en medveten och tydlig maktdelning där all offentlig maktutövning sker nedifrån och upp. I Sverige är det tvärtom. Ett arv från Gustav Vasas enhetsstat. Detta sker bl.a. genom att bevaka offentliga organ med hjälp av juridik och rättslig prövning. Kommuner, enskilda och företag kan föra juridisk eller politisk talan mot sin delstat i domstol eller i andra offentliga organ, precis som en delstat mot federala myndigheter som t.ex. Förbundsregeringen eller Författningsskyddet. I Författningsrådet och i Författningsdomstolen kan delstaternas folkvalda representanter ställa nationell regering och Förbundsdagen till svars för beslut som anses inskränka på det regionala självstyret eller som på andra sätt anses strida mot grundlagen.
Tysklands Förbundspresident (till vänster)
Frank Walter Steinmeyer SPD
och dess Förbundskansler
Angela Merkel CDU (till höger).
Har i ett tidigare inlägg på denna blogg skrivit om tysk
politik inför att Angela Merkel nu snart slutar sin långvariga poliska bana.
Här kan du läsa mitt inlägg om tysk politik
Illustration om romersk rätt:
En avbildning av Fru Justia,
rättvisans gudinna i den romerska mytologin,
här med sina attribut rättvisans våg och sanningens svärd.
Etiketter: Förintelsen, Förneka förintelsen,
Justitieminister, Morgan Johansson, Socialdemokraterna, Tyskland,
Författningsdomstol, Författningsskyddet, Författningsåklagare, Nazism,
Kommunism, Islamism, Alternativ för Tyskland, AfD, Corona, Covid-19, Grå Vargarna, Hizub-ut Tharir, Hizbollah, SED, NSDAP, Finland, Benelux, Österrike, Schweiz, Angela Merkel, CDU, Frank Walter Steinmeyer, SPD, Malmö, Islamism, SSU, Baltikum, Irland, EU, Nato, FN, Axel Hägerström, Rättspositivism, Värdenihilism, Ambassaddramat,