torsdag 29 april 2021

Migrationsmisslyckandet raserar vårt samhälle

 


I socialdemokratiska dagstidningen Folkbladet har tidningens chefredaktör Widar Andersson skrivit en tänkvärd ledare där kritiserar sitt partis politik ang migration och integration. Hans artikel är publicerad under rubrik: ”Regeringsguldet kan i så fall snabbt bli sand.” Denna titel hänvisar till en textrad ur den berömda musikalen Kristina från Duvemåla. Om guldet, d v s förhoppningar om ett bättre liv, som visade sig inte slå in. Förvandlad till sand. Denna musical av Abba duon Björn Ulvaeus och Benny Andersson bygger på Wilhelm Mobergs romanserie om den stora svenska utvandringen till USA under 1800-talet. En viktig period i vår moderna historia som skildras utifrån några svenskars perspektiv där det unga paret Christina och Carl-Oscar är huvudpersoner. I Jan Torells berömda film och TV-serie från 1971 gestaltade av Liv Ullman och Max von Sydow. I musicalen, liksom i Mobergs böcker, tas upp att många svenskar blev lurade till att utvandra av olika agenter som reste omkring i bygderna och lovade guld och gröna skogar till alla. Några svenskar fick ett bra liv i USA men inte alla. Att just detta historiska skeende upprepas i vår tid är en intressant huvudpoäng i Anderssons artikel. Men nu kommer stora skaror hit till oss långväga ifrån.

Den f.d. sockenhoran Ulrika i Västergöhl spelad
av Monica Zetterlund i Jan Torells filmatisering,
vars förebild var en autentisk svensk utvandrare
med "tvivelaktigt" förflutet
som fick ett bra liv i Amerika.

Här kan du läsa Widar Andersson intressanta text:

Anderssons artikel i Folkbladet

Chefredaktör Widar Andersson (S).

Andersson har även i några viktiga samhällsfrågor kritiserat (S) partiledning för den politik som regeringen för inom andra politikområden som t.ex. brott och straff, försvars- och säkerhetspolitik och utbildningspolitik. Gemensamt för den kritik som Andersson framför är att han utifrån traditionella arbetarideal om att lagar och regler skall respekteras. Att man skall göra rätt för sig. Inte i onödan skall ligga samhället till last.

En gammal facklig fana.

”Gör din plikt, kräv din rätt.” Detta som var en slagord som ofta användes i fackföreningsrörelsens tidiga skede. Och är en fras som Andersson ofta fört fram i sin kritik mot den moderna socialdemokratin. Hans djupa förankring i en kultur där sparsamhet och flit bejakas gör att Andersson har extra svårt för den kravlöshet, det flum och framför allt den identitetspolitiska agenda som han anser blir allt tydligare inslag i regeringens politik under senare år. En utveckling som han anser, i huvudsak, kan förklaras genom (S) ”olyckliga” samverkan med Miljöpartiet (MP).

Foto från ett av Gröna vågens kollektiv på 1970-talet.

Andersson har delvis rätt i denna analys. Det är tydligt att (MP) med sitt förflutna i 1960- och 1970-talets hippierörelse, fredsrörelse och Gröna våg har ett annat kulturellt arv än arbetarrörelsen och (S). Att dessa skillnader upplevs som väldigt stora och besvärande för en gråsosse som Andersson är inget att förvånas över. Som i stället för fram rörelsens tradition med LO-facken, dess iver av folkbildning med ABF, folkhögskolor, Folkets Hus och Unga örnar, eller den kooperativa traditionen med Coop, Folksam, Riksbyggen, HSB och Fonus som (S):s sanna arv och identitet. Denna traditionella arbetare- och småborgerliga kultur uppfattar Andersson står i strid emot nya inslag inom svensk vänster som domineras av olika slags  kulturradikalism t.ex. feminism, pacifism, HBTQ frågor och mångkultur. Ett politiskt tänk som under senare fått en stark ställning inom vänstern. Och denna analys av svensk vänster från Andersson är helt rätt.

Nostalgi och tradition.
Den gamla huvudentrén till Folket Park i Malmö.
Folkets Park rörelsen är ett exempel på kulturellt
engagemang som var stort inom arbetarrörelsen.

Andersson som tidvis har fått betala ett högt personligt pris för sin frispråkighet inom (S) trots att han för fram vad många arbetare och längre tjänstemän instinktivt känner är rätt. Att han förlorade sin riksdagsplats är bara ett exempel på vad han fått offra. För många sosse pampar uppfattas han vara en oönskad och besvärlig figur. Hassela-Solidaritet, som han var med om att bygga upp, en alternativ rörelse inom vänstern till dådens socialpedagogiska flum ang narkotika och annat missbruk. Inom Hassela ansågs bl.a. hårt fysiskt arbete ute på landsbygd vara en viktig del i en medveten process för att ersätta en destruktiv och en falsk missbruks identitet och i stället bygga upp en annan som var sund och samhällstillvänd. Att Hassela numera hålls kort inom partiet är annat exempel på att Anderssons uppfattningar aktivt motarbetas inom (S) etablissemang.

Hassela - Solidaritet fick sitt namn efter
organisationens första behandlingshem 
utanför byn Hassela i Hälsingland.

Anderssons mantra om att vanligt folks grundläggande värderingar måste man lyssna till annars kan det gå väldig illa i ett samhälle. Är en sund demokratisk reflex som jag djupt respekterar honom för. Även fast jag inte delar hans socialistiska värderingar. Tidigare har Andersson fört fram att det är just en tondövhet mot den allmänna folkviljan inom (S) ledning som förklarar Sverigedemokraternas (SD):s framväxt. I denna artikel för han fram en annan tanke som jag tror han också har rätt i. Att den mycket kraftiga invandring av personer utanför Europa som Sverige har haft de senaste 40 åren har förändrat samhällets socio-kulturella grund och politikens villkor.

Gränspolisens ID-kontroll i Triangelns
station i Malmö av ett regional tåg från Köpenhamn.
Ett exempel av många på en oönskad konsekvens
av en ökad migration. Dessa kontroller
står i strid mot tanken på den fria rörligheten
av personer inom EU.

En utveckling som är ganska unikt i Västeuropeiskt perspektiv. Och som inte har varit bra för Sverige. En rad av de allvarliga samhällsproblem som vi dag har med t.ex. gängkriminalitet, ökad islamisering, antisemitism och hederskultur, samt sociala problem som en växande bostadsbrist och försämrade skolresultat är en direkt följd av denna politik. En invandring som dessutom kraftigt på flera plan skiljer sig från som vi hade strax efter Andra Världskriget då, finnar, polacker och personer från södra Europa kom hit och genom sitt arbete bidrog till att bygga upp den svenska välfärden. 

Italienare i Västerås c:a 1955. 
Invandrare som direkt kom till både 
ordnat jobb och bostad. 
Foto från en av 
Aseas personallägenheter. 

Och blev verksamma på en arbetsmarknad som såg helt annorlunda ut än dagens. Många av de enkla jobb som då fanns att få inom traditionell industri. Finns inte längre kvar. Arbeten som man kunde klara av med relativt låg utbildning och med sämre kunskaper i svenska har försvunnit. Och arbeten som dessutom var relativt väl avlönade. Vår moderna arbetsmarknad och den sociala sammansättning som de nya invandrargrupper har som kommit hit under senare tid skapar helt andra förutsättningar att lyckas väl i Sverige nu än vad invandare fick som kom hit direkt efter Andra världskriget fram till slutet av 1970-talet. Denna nya sammansättning av vår befolkning har försvårat en framgångsrik bekämpning av arbetslöshet. En viktig och allvarlig utmaning mot en vision om ett bra samhälle för alla. Denna sociologiska verklighet är för mig det viktigaste argumentet mot den invandringspolitik som vi har fört under senare årtionden.

Finska föreningens skylt i Eskilstuna
en stad där finsk arbetskraft rekryterades
 till verkstadsindustrin under 1950- och 60-talen.

Vår tids invandring har skapat sociala och politiska spänningar i samhället. En utveckling som i sin tur har gjort att både vänstern och högern blivit mer radikal och glidit ännu ut mer åt ytterkanterna. Precis som i USA efter 1970. En utveckling som bl.a. förklarar Att Donald Trump kunde bli vald och framväxten av Tea partyrörelsen samt Black Lives Matter. Enligt Andersson, förklarar denna socio-kulturella utveckling (SD):s ökade stöd så väl som Vänsterpartiets växande väljarandel. Som i båda fall till stor del kommer ifrån (S).            

Aktivister inom Tea partyrörelsen demonstrerar.

Vad man med all rätt kan kritisera Andersson för, är att trots att han rätt ang massinvandringens negativa konsekvenser, är att han glömmer bort att det inom den traditionella socialdemokratin fanns en del som inte alls var bra. Tvångssteriliseringar av sinnesslöa och asociala kvinnor, den tvångsmatning med sötsaker som utfördes på "dårar", personer med intellektuella funktionshinder, inom det så kallade Vipeholms projektet i Lund, för att bedriva forskning mot karies eller de skallmätningar och andra rasbiologiska bestämningar som genomfördes på "tvivelaktiga" inhemska folk som samer, tornedalingar, romer och resandefolket av ett av staten inrättat rasbiologiskt institut. Dessa exempel har under senare år fått ökat uppmärksamhet. Åtgärder som vi dag kraftfullt tar avstånd ifrån. Men som tydligt genomfördes med folkhemmets väl och bästa för ögonen.

Scen ifrån den svenska filmen Sameblod från 2016
 i regi Amanda Kernell.
Där huvudrollen sameflickan Elle Marja som ung
spelades av en riktig renskötande same 
Lene Cecilia Sparrock.

Allt detta är konkreta handlingar som kommer utifrån en kollektiv tvångströja som lades över alla som ett raster. Var man annorlunda bedömdes man inte vara tillräckligt folklig då löpte man stor risk att bli utsatt för ett kollektiv missnöje vilket exempel olika inhemska minoriteter fick känna av. Det var inte lätt att vara same, bejaka den skåneländska identiteten, önska få tala meänkieli, älvdaliska, gutiska eller orsamål, inte heller vara pingstvän, jude, katolik, homosexuell eller avvikande på något annat sätt i Sverige under folkhemmets guldålder. Men inte heller vara en framgångsrik småföretagare något som möttes med misstänksamhet och avund. Att individen med dess personlighet numera har ett större utrymme att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar ser jag som en vinst, någonting positivt i det moderna Sverige. Men Andersson har rätt.  Det politiska arvet av 1968-års studentmarxism och dess radikala modernism har inte varit bra för vårt samhälle. 

Foto av den så kallade Kårhus ockupationen 1968.

De som tvekar kan besöka flera av miljonprogrammets förorter som Rosengård, Angered och Tensta. Och studera den verklighet som där råder för de personer som tvingas leva där. Otrygghet, sociala spänningar och främlingskap var inte bra för Christina och Carl-Oscar i 1800-talets Fattigsverige och är inte bra för Fatima och Mohammed i de utanförskapsområden som nu präglas av Nyfattigdom. Och inte bra för någon av oss. Av allt detta kan vi lära att ett samhälle där likriktning blir för stark inte är ett bra samhälle. Utan blir ett samhälle som tappar sin dynamik och skapelsekraft. Liksom att ett samhälle inte heller blir bra där social olikhet mellan olika etniska grupper blir för omfattande och får för stor spridning.


Foto från Rosengård i Malmö.

Foto överst:
Från Jan Torells Utvandrarna 1971. En laddad scen som skildrar när Carl-Oscar, spelad av Max von Sydow, och Christina, spelad av Liv Ullman, lämnar sin gård i Småland för alltid när man skall resa till den båt i Karlshamn som skall föra familjen till sitt nya liv i Amerika. 


Etiketter: Folkbladet, Widar Andersson, Folkhemmet, (S), Socialdemokratin, Vänsterpartiet (V), (MP) Miljöpartiet, Integration, Migration, Social ingenjörs konst, (SD), Sverigedemokraterna, 1968, Studentmarxism, Hippierörelsen, Gröna vången, Gråsosse, Fredsrörelsen, Feminism, HBTQ, Donald Trump, Black Lives Matter, Teapartyrörelsen, Hassela, Christina från Duvemåla, Wilhelm Moberg, Utvandrarna, USA, Utvandring, Nyfattigdom, Utanförskapsområden, Tensta, Rosengård, Angered,   

söndag 25 april 2021

Sverige måste också erkänna Turkiets folkmord

 


Det är mycket bra att USA:s president Joe Biden nu följer upp beslutet från 2018 av Kongressens Representanthus och erkänner på den amerikanska nationens vägnar de massmord och den förföljelse som genomfördes omkring 1885-1925, det så kallade Seyfo (svärdet), i det sönderfallande Ottomanska väldet, nutida Turkiet, Libanon, Irak och Syrien (även i Iran skedde massmord på kristna och judar under denna period) som ett regelrätt folkmord. Vilket det faktiskt var. Detta folkmord var välplanerat och genomfördes av tre olika grupper som samarbetade med varandra. Sunniislamiska islamister, turkiska nationalister (den så kallade Ungturkiska rörelsen) och kurder. Egentligen var Seyfo endast en del av de massmord som genomfördes på icke muslimska minoriteter. Från början var Seyfo en benämning på det assyriska/syrianska folkmordet 1914-1925, men används numera allt oftare som en samlande term för hela periodens alla övergrepp på områdets olika minoriteter mellan 1880-talet och fram till början av 1930-talet.

Turkiets ambassad i Stockholm.

I tidigare inlägg tar jag upp hur Turkiets ambassadör i Stockholm målmedvetet har agerat för att stoppa ett erkännande av folkmordet från den svenska regeringen. En kampanj som den turkiska ambassaden och dess utrikesförvaltning tyvärr har lyckats väl med.


Mustafa Kemal Atatürk aktiv inom den Ungturkiska
rörelsen och Turkiets president 1923-1938.

I den svenska debatten har inte bara turkar utan även kurder blivit upprörda i när debattörer har vågat att ta upp folkmordet på olika kristna minoriteter i Mellanöstern under perioden från 1880-talet fram till 1930-talet. Detta kan förklaras bristande kunskaper men också utifrån att man vill mörka det faktum att det faktiskt framför allt var kurder som utförde folkmordet mot de assyriska, syrianska och kaldeiska minoriteterna i Irak och i Iran, vid tiden för Första världskriget. Kanske kan den nutida reaktionen från kurder också förklaras utifrån ett dåligt samvete. Flertalet kurder var vid denna tid nomader som efter att kristna och andra minoriteter hade fördrivits tog över man deras byar. 

Foto från en syriansk kyrka.

Medan etniska turkar ansvarade för folkmordet mot övriga minoriteter bosatta inom nutida Turkiets gränser, i Libanon och i Syrien som judar, ortodoxa, katoliker, unierade kristna, orientaliskt kristna, armenier, greker i Mindre Asien (Turkiets Medelhavs kust) och de greker bosatta vid Turkiets Svarta havs kust (pontinska greker). Hundratusentals av den grekiska befolkningsgruppen i Pontien massakrerades i folkmordet. Inte nog med det utan det var denna grupp på 2 till 3 miljoner människor som sedan deporterades 1923. Det är också från denna befolkningsgrupp som en stor del av grekerna som finns i Sverige kommer. Namn som Pascalidou och Staffilidis - till exempel Alexandra Pascalidou (välkänd journalist och författare) och Babis Staffilidis (f.d. fotbollsspelare i Djurgården) har de suffix i feminin respektive maskulin form som brukar känneteckna pontinska namn. 

Alexandra Pascalidou vid utdelningen
av priset Årets europé 2015.

När den grekiska befolkningen fördrevs från Mindre Asiens kust försvann även andra kristna minoriteter (dessutom områdets judiska befolkning) nästan helt från västra Turkiet. Ett område som har varit ett kristet område sedan antiken. Flera av dessa församlingar, t.ex. i Antiochia och Efesos, var båda ett patriarkat inom de katolska såväl som inom de ortodoxa kyrkorna, tömdes nu nästan på sin kristna befolkning som hade en historia från urkyrkans tid och apostel Paulus missionsresor (se Apostlagärningarna i Nya testamentet).

Jungfru Marias hus i Efesos, i nuvarande Turkiet. 
Enligt kristen tradition flyttade Maria 
tillsammans med lärjungen Johannes till
denna stad efter korsfästelsen av Jesus c:a år 32.

Folkmordet på judar och de kristna minoriteterna: assyrier, syrianer, kaldéer, armenier, greker och pontinska greker måste erkännas av en rad skäl. En viktig anledning är att ett erkännande är viktigt för en försoning inom Turkiet mellan landets olika befolkningsgrupper och mellan Turkiet och dess grannländer, särskilt Armenien, Grekland och Israel. Så länge detta folkmord förnekas av den turkiska staten är en verklig försoning omöjlig. Ett förnekade öppnar dessutom upp för fortsatt förföljelse och diskriminering vilket inte minst de senaste decenniernas utveckling i Turkiet och i Mellanöstern tydligt visar. Olika kristna minoriteter, judar (Mellanöstern är i dag helt tömt på judar, och kristna håller på att gå samma utveckling till mötes) och de icke kristna minoriteterna yazidier, och mandéer. I viss mån blir även de islamiska minoriteterna shiiter och turkmener utsatta för diskriminering och förföljelse. 

Sankt Paulus ortodoxa kyrka i Antiochia,
 dagens Antakya.

Ett svenskt erkännande av Seyfo-folkmordet har diskuterats länge. Den svenska riksdagen erkände folkmordet 2010 trots kraftiga protester från Turkiet. Stefan Löven lovade inför valet 2014 att en ny socialdemokratisk regering skulle följa upp detta genom att Sverige som nation, genom ett erkännande från regeringen, officiellt skulle erkänna Seyfo som ett folkmord. Ett löfte som genast efter valvinsten drogs tillbaka. 2010 röstade (S) för ett erkännande. Men sedan fick (S) och Löven kalla fötter. Troligen för att turkar i Sverige utgör en viktig väljargrupp för socialdemokratin. När riksdagen på nytt 2014, 2017 och 2019 har röstat om att även regeringen skall erkänna folkmordet då har moderater och Centern gjort (S) sällskap och röstat emot. Sverigedemokraterna har ändrat sig och röstade för 2019. Särskilt (S), (M) och (C) ställningstagande är en skandal. EU-parlamentets röstade 2019 för att erkänna folkmordet. 

Charles Aznavour (1924-2018), välkänd låtskrivare 
och artist, var egentliga namn var Chahnour Varing Aznavourian.
Aznavour föddes i Paris av föräldrar som var flyktingar ifrån Seyfo.
Han är ett exempel av flera inom fransk kultur
med armeniska rötter. Aznavour var aktiv i den 
internationella kampanjen för att få de turkisk-
kurdiska massmorden av olika minoriteter i det Ottomanska 
imperiet erkända som folkmord. 
Mest känd hos oss i Sverige är hans 
romantiska superhit She från 1974. 

Den socialistiska gruppen i parlamentet röstade med stor majoritet för. Även där röstade svenska socialdemokrater i emot, annars var det endast den kommunistiska gruppen och de två partigrupper längst ut till höger; den nationalistiska och extrem högerns sammanslutning med nynazister, fascister och monarkister som röstade emot. Flera andra nationer har redan slagit fast att Seyfo faktiskt var ett folkmord och etnisk rensning t.ex. Frankrike som direkt efter Första världskriget slog fast att massdödandet var folkmord. Dessutom har andra nationer senare erkänt massakrerna som folkmord t.ex. Australien, Kanada, Tyskland, Storbritannien, Belgien och märkligt nog även Ryssland.

Ove Bring. Professor i Folkrätt.
Vars bok: "De mänskliga rättigheternas väg
- genom historien och litteraturen".
Atlantis 2011. Varmt rekommenderas.

Till skillnad emot vad som ofta framförs från officiellt svenskt håll är internationell forskning entydig i sin uppfattning om att Seyfo faktiskt var ett folkmord, och alla de krav som ställs inom folkrätten för att ett folkmordsrekvisit skall vara uppfylld, gäller för Seyfo. En uppfattning som framförts av Sveriges främsta folkrättsexpert professor Ove Bring som hårt har kritiserat regeringens hållning i frågan. Bring som tidigare har varit anställd på UD har kritiserat sin forna arbetsgivare för deras ovilja att agera angående Seyfo och för deras bristande intresse för de kristna minoriteternas situation i Mellanöstern. Bring har också varit verksam som expert inom FN och Europarådet. I detta sammanhang utgör kristdemokraten Lars Adaktusson ett lysande undantag i svensk politik. Adaktusson som har varit ledamot av Europaparlamentet och dess utrikesutskott, och som nu är ledamot av riksdagen, har länge agerat för ett erkännande av Seyfo och varit aktiv för uppmärksamma de kristna minoriteterna och för yazidiernas situation. Det var Adaktussons förtjänst att EU-parlamentet röstade för att erkänna folkmordet. I egenskap av vara EU-parlamentets särskilda utsedda rapportör för de kristna minoriteterna i Mellanöstern var han huvudansvarig för den resolution som antogs.

Lars Adaktusson (KD).

I ett tidigare inlägg tar jag upp Adaktussons engagemang i frågan kopplat till kurdernas och de kristnas situation i Irak.


Ett annat skäl är att dagens omfattande antisemitism i flera euroepiska nationer som t.ex. Österrike, Ungern och Polen bland annat kan förklaras av att dessa länder inte har erkänt sin skuld när det gäller massmord och förföljelse av judar under 1930- och 1940-talen. Gör man inte upp med sitt förflutna så är risken stor att man gör om sina misstag igen.

Foto från den kommunistiska regimens
stora antisemitiska och patriotiska
kampanj 1968. Då många judar
valde att flytta från Polen bl.a. till Sverige.

Ett annat skäl är att Seyfo kan komma att utgöra en inspirations källa till folkmord och förföljelse av olika minoriteter på andra håll. Ett välkänt exempel är Heinrich Himmler chef för SS under Tredje riket och en av huvudarkitekterna bakom Förintelsen (Shoah, på hebreiska) öppet refererade till Seyfo när han legitimerade folkmordet av judar, romer (zigenare) och andra rasmässigt "mindervärdiga" folk. Himmler som var stationerad som militärexpert vid tyska ambassaden i Istanbul, åren efter Första världskriget, framförde senare att det faktum att turkarna kom undan med vad som då hände, är någonting som Nazityskland nu kan lära sig av.



Foto överst:
Assyrier gräver gravar i Turkiet under Seyfo 1915.


Etiketter: Seyfo, Folkmord, Folkrätt, Turkiet, Mellanöstern, Mindre Asien, Medelhavet. Kaspiska havet, (S), Socialdemokraterna, USA, Sverige, Joe Biden, Kongressen, Lars Adaktusson (KD), Kristdemokraterna, EU, EU-parlamentet, Ove Bring, Assyrier, Syrianer, Greker, Pontinska greker, Kaldéer, Mandéer, Yazidier, Polen, Antisemitism, Ottomanska väldet, Stefan Löven, Irak, Syrien, Libanon, Iran, Kurder, Kurdistan, Armenier, Armenien, Israel, Judar, Efesus, Antiochia, Jungfru Maria, Apostel Johannes, Joe Biden, Alexandra Pascalidou, Nazityskland, Tredje Riket, Tyskland, SS, Heinrich Himmler, Shoah, Förintelsen, Charles Aznavour, 

torsdag 22 april 2021

Bevara Bromma flygplats

 

Nedläggning av Bromma flygplats har länge varit en het politisk potatis. Frågan har diskuterats i årtionden. Rent sakpolitiskt är detta ytterligare ett bevis där (S) ger efter för krav från (MP) för att hålla detta parti på gott humör. Men också för att kunna vara säker på få deras stöd framöver. Senast gången (S) kröp i stoftet för (MP) var när man gjorde en uppgörelse bakom ryggen på sina samarbetspartier (L) och C) när det gällde att öka möjligheter för personer utan flyktingskäl att få uppehållstillstånd i Sverige. En åtgärd som bidrog till att (L) lämnade Jöken.

Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

En förklaring till detta politiska maktspel är att det finns personer i ledande ställning på (S) partihögkvarter vet att det finns miljöpartister utanför stora- och medelstora städer som kan tänka sig att samarbeta höger ut med de fyra borgerliga partierna, en uppfattning som f.d. språkröret och bostadsministern Peter Eriksson (från Piteå) var en tydlig representant för. Att de Gröna kraftigt har gått till vänster sedan Per Erikssons och Maria Wetterstrands tid som språkrör skiljer ut partiet jämfört med de flesta andra i Västeuropa. Inte minst det tyska. Där de så kallade realisterna alltmer dominerar. Att ge understöd för nuvarande mer radikala partiledning i (MP) är högprioriterat för Stefan Löven och andra socialdemokrater. I deras maktspel om att behålla regeringsmakten till varje pris. I detta ligger också en medveten strävan från (S) att lyckas hålla (MP) kvar i riksdagen. Och därför är man beredd att offra flera viktiga frågor för maktens skull, t.ex. kärnkraft, migration och kriminalpolitik. 

En illustration av 1970-talets gröna våg och hippierörelse.
Foto av personer från i ett kollektiv i Hälsingland.

Förutom så kallad flygskam kombinerat med ekologisk fundamentalism och dess iver att avveckla allt inrikesflyg, finns även hos stora delar av (MP) en djup förankrad motvilja mot det moderna industrisamhället i sig. Att man har valt maskrosen som partisymbol är typiskt för sitt samhällsideal med rötter i 1968-års hippe rörelse och gröna våg. Utifrån detta kulturella arv kan man också förklara partiets nästan religiöst förankrade dogmatism mot kärnkraft. 

En inlägg i debatten om Flygskam.

Att Svedavia, som sköter Bromma och andra statliga flygplatser, anser att det är tveksamt att ha kvar flygplatsen ur en företagsekonomisk synpunkt kan vara en riktig bedömning på kort sikt. På några få års sikt kommer flygandet åter att öka efter pandemin. Men beslutet är ett fel tänk om man tar hänsyn till långsiktig planering av infrastruktur och kommunikationer utifrån ett perspektiv om den logiska geografins betydelse. Mer om detta senare. Dessutom de som vill lägga ner flygplatsen har rätt i sin argumentering om att byggandet av bostäder i Stor-Stockholm måste öka. Men här är det en dålig reformerad och en socialistiskt inriktad bostadspolitik som utgör själva problemet. Som är boven i dramat. Inte att mark tas upp för flygverksamhet på Bromma. Det är just den politisk som vi nu har och som har förts ang. bostäder som utgör förklaring varför vi endast bygger hälften jämfört med våra nordiska grannländers nivå per capita. Och så har det varit länge. En utveckling som man spåra bak till i mitten av 1970-talet. 

Byggkranar en allt för ovanlig syn särskilt i våra storstäder.

Dessutom så har Bromma flygplats på ett helt annat sätt t.ex. Arlanda gjort det möjligt för att välutbildade personer att inte behöva ta beslut om att behöva flytta till Stockholm för att kunna få kvalificerade jobb. Genom att ha praktiska möjligheter till att sköta sina kontakter i Stockholm från hemmaplan. Att Bromma har trafik på mindre flygplatser som t.ex. Ängelholm, Kalmar och Umeå har en regionpolitisk betydelse som inte skall underskattas. Andra plusfaktorer för Bromma jämfört med Arlanda har varit flygplatsens lokalisering nära city och den genom sin litenhet har haft kort tid för incheckning och förflyttning inom området. Minns själv när jag som regionpolitiker i Skåne hade uppdrag i Stockholm bl.a. på dåvarande Landstingsförbundet eller när man skulle medverka på centrala partiuppdrag, hur viktigt det var att kunna komma upp till Stockholm och kunna komma hem på sen eftermiddagen. Särskilt när min dotter var i förskoleåldern. 

En höjdpunkt på dagen. Mamma har kommit hem.

Jag var priviligierad jämfört med många andra. Jag kunde då välja att flyga till Stockholm via både Arlanda eller Bromma, från Malmö. Jag valde nästan alltid det senare. Dessutom kunde jag välja att flyga från Köpenhamn. Särskilt för personer i Norrland t.ex. Östersund och Umeå, som jag då träffade och lärde känna, så var Bromma en nödvändig förutsättning för att överhuvudtaget kunna komma hem i rimlig tid. För dom och många andra fanns inga andra alternativ. Att flytta all trafik från Bromma kommer dessutom att öka behovet av att bo och arbeta i Stockholm för sin karriär. En utveckling som i sin tur kommer att öka bristen på bostäder ytterligare i Stor-Stockholm och utarma andra delar av Sverige ännu mer. Om flygplanen försvinner från Bromma kommer flera av de mindre flygplatser som nu har trafik på Bromma kommer att bli mindre attraktiva. Flygplatser som är lokalt- och regionalt viktiga, t.ex. Ängelholm, riskerar att läggas ner. En nedläggning av Bromma flygplats kan komma att lägga en död mans hand över flera städer och regioners framtid. Och vem skall ta ansvar för en sådan utveckling? 

Ängelholms flygplats.

När avståndet i tid ökar till Stockholm blir det svårare att få till nya företagsetableringar i flera regioner och för redan existerande företag att rekrytera kvalificerad personal utanför pendelavstånd från våra storstäder. Till detta kommer att förekomst av mindre flygplatser i centrala delar av stora städer som Bromma eller i megapoler som London City Airport har bidragit till en utveckling av ett mer miljövänligt flyg. På grund av särskilt hårda krav på utsläpp och buller, än vad som gäller för mer avlägsna storflygplatser, har tvingat fram mindre och mer moderna flygplanstyper. Här utgör Braatens (BMA), f.d. Malmö Aviation, som flyger på Bromma ett tydligt exempel. Mindre flygplatser nära city innebär förutom man avlastar större flygplatser så att deras fjärr trafik får plats inom befintlig struktur, men också att dessa flygplatser minskar behov av transporter och inventeringar i dyrbar infrastruktur som Arlandabanan är ett exempel på. 

London City Airport.

Men på längre sikt kan en nedläggning av Bromma även visa sig att skada tillväxten i själva Stockholm. Göra invånarna i Stor-Stockholm fattigare. Ute i Europa blir begreppet Naturliga Regionala Utvecklingskorridorer (NRU) ett alltmer centralt instrument för långsiktig planering av ett avgränsat områdes framtida fysiska- ekonomiska-, politiska och sociala utveckling. I detta perspektiv är Paris- och Brysselkorridoren den mest välkända. Att använda NRU-planering innebär att utveckling i t.ex. Stockholm och i hela Mälardalen, bedöms utifrån ett brett samhällsperspektiv där ekonomiska-, tekniska- och historiska aspekter fogas ihop och där hänsyn tas till geografiska aspekter och till en rad mjuka värden som t.ex. kultur, klimat, religion, språk, befolkningsstorlek och dess sammansättning etc. Faktorer som tydligt redovisas utifrån hur de enskilda delarna logiskt hänger ihop och de påverkar helheten och hur denna samlade "massa" i sin tur påverkar sin omgivning.

Järnvägsstationen Garde du Nord i Paris.
Här ifrån kan man ta direkt tåg till bl.a. Frankfurt, 
Köln, Amsterdam, Bryssel, Luxemburg och
London. I denna befolkningstäta NRU-korridor kan
i stort alla alla persontransporter ske naturligt
på "väg" eller med tåg.
 
Allt för kunna fastställa vad som är en naturlig hemmaplan för ett område. En indelning som ofta går över olika gränser både regionala som nationella. I detta sammanhang brukar man påtala att Stockholm ligger för långt bort från västra Europas centrala delar för att hänga ihop med den utveckling som där sker. Och att Mälardalen mer naturligt hör ihop med finska Nyland och dess städer Helsingfors och Åbo, samt med Gotland, Baltikum med Riga samt Tallinn och Sankt Petersburg (om Ryssland i en framtid demokratiseras). Därför bör Stor-Stockholm ha ett naturligt fokus österut för planering av sin framtida infrastruktur. I detta sammanhang kommer naturligt kommunikationer över vatten att få större betydelse än de över land. Ett faktum som talar för ett fortsatt stort behov av goda flygförbindelser. Medan fjärrförbindelser med tåg inte kommer att ha samma betydelse. Det är hög tid att vi även i Sverige börjar ta hänsyn till den logiska geografin som tydligt framträder med hjälp av en NRU-analys.  

Vy över centrala Åbo med dess domkyrka.
Åbo som finns i en östsvensk NRU.

Hur viktigt en bedömning utifrån detta perspektiv kan ha visade sig när Stockholm tidigt förlorade kampen om att få en lokalisering av Den Europeiska Läkemedelsmyndigheten (EMA), när den flyttades från London på grund av Brexit. Här låg Köpenhamn betydligt bättre till och gick till den avslutande finalrundan mot Amsterdam och Milano. Amsterdam vann slutgiltigt en knapp seger över Köpenhamn. Förutom Stockholms geografiska läge framfördes bl.a. bostadsbristen som argument mot en svensk etablering. Men även det faktum att Stockholm bedömdes ha för dåliga flygförbindelser med flera större städer i Europa ansågs ligga regionen i fatet. Andra minus som fördes fram var att man ansåg att det fanns för få internationella arbeten för personalens medföljande anhöriga att få och brister när det gäller kvalificerad internationellt inriktad utbildning för ungdomar i Mälardalen. Stockholm bedömdes vara för off helt enkelt.

Entrén till EMA:s nya huvudkontor i Amsterdam.

Att Sverige vägrade stödja Köpenhamn (vilket Finland gjorde), efter att Stockholm hade slagits ut i en inledande omgång, trots man att fick erbjudande från den danska regeringen om man i så fall tänkte förlägga delar verksamheten i västra Skåne (den svenska regeringen röstade märkligt nog för Milano i den avslutande omröstningen). Detta togs inte väl upp i Skåne eller i Köpenhamn. Men är typiskt för den huvudstadscentralism som av tradition är stark i svensk offentlig tradition. I Stockholm uppfattar man Köpenhamn och en utvecklad integration över Öresund med Skåne som ett hot mot sin ambition att bli Nordens huvudstad och att fortsatt få dominera över övriga Sverige. Att Köpenhamns flygplats, Kastrup, som är en av de större i Europa, utgör ett betydligt mer lockande alternativ för många européer än Arlanda. Förstärker denna oro ytterligare. Hade Löven och den svenska regeringen gjort en uppgörelse med danskarna om att dela värdskapet för EMA över Öresund hade Köpenhamn troligtvis vunnit kampen över Amsterdam. Det är oklokt att Malmö-Köpenhamn och Stockholm-Mälardalen konkurrar med vandra. Låt varje korridor utvecklas utifrån sina egna förutsättningar istället för tävla med andra regioner vars utveckling styrs av helt andra villkor.

Ett svenskt SJ-tåg vid Örestads station på väg till Köpenhamn.
 Vid denna station hade den danska regeringen 
 tänkt förlägga EMA:s nya huvudkontor.
Ett rimligt pendelavstånd från både Malmö och Lund.
Regionala tåg mellan Malmö och Köpenhamn stannar där. 

Det är inte bara Stockholm som ligger i en multinationell utvecklingskorridor. Göteborg med Västra Götaland och norra Halland hör i detta sammanhang ihop med syd norska Sörlandet och dess städer Oslo, Sarpsborg samt Drammen.  Dessutom brukar Stavanger och Ostlandet räknas ditt. Sundsvall, Östersund, Åre placeras i en annan korridor tillsammans med norska Tröndelag och Trondheim. Medan Umeå, Luleå, Kiruna, förs ihop med finska Uleåborg samt nord norska Bodö, Narvik och Tromsö. På längre sikt kanske även med Murmansk, i en gemensam korridor för hela Nordkalotten, eller i en något mindre korridor som sträcker sig ifrån för norska kusten vid norra Atlanten fram till båda sidor av svensk-finska Bottenviken. Medan Skåne, Blekinge och södra Halland hör samman med danska Köpenhamn, övriga delar av Själland samt Lolland och Falster, tillsammans med nordligaste Tyskland med dess städer Berlin, Hamburg, Lübeck och Kiel, i en korridor för svenska västkusten och södra Östersjön. I detta sammanhang kan det visa sig på några årtiondens sikt ha varit oklokt att ha avvecklat Bromma. Som kan behövas för att reducera Stockholms geografiska handikapp emot central Europa och för sina kontakter österut. I ett Europa där regionala sammanhang blir allt viktigare och där de nationella minskar i betydelse. Kan det visa sig att Stockholm kan komma att behöva ha både ett utbyggt Arlanda och ett moderniserat Bromma. 

Norska Trondheim som finns med i en mellansvensk NRU.


Bild överst:
Flygplan från dåvarande Malmö Aviation på Bromma 2017.

 Länk till denna blogg

Etiketter: Bromma flygplats, Bromma, Stockholm, Stor-Stockholm, Mälardalen, Regionala Naturliga Utvecklingskorridorer, RNU, Miljöpartiet, Flygskam, Arlanda, Arlanda flygplats, Ängelholms flygplats, Inrikesflyg, Regional utveckling, City Airports, Braatens, Malmö Aviation, Stefan Löven, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Malmö, Lund, Köpenhamn, Kastrups flygplats, Amsterdam, EMA, Europeiska Läkemedels Myndigheten, Örestadsstation, Öresund, Oslo, Trondheim, Stavanger, Tromsö, Berlin, Hamburg, Själland, Åbo, Helsingfors, Umeå, Luleå Kiruna, Sankt Petersburg, Tallinn, Riga, Stavanger, Drammen, Murmansk, Nordkalotten,       


lördag 17 april 2021

Att förneka förintelsen skall vara brottsligt!

 


Den massiva kritik som mot regeringens förslag om att göra förnekelse av förintelsen kriminell är både fel i sak och ytterst märklig. Denna känslostorm är ett tydligt exempel på bristande insikter om vår europeiska historia och ett utslag av en populistisk konflikträdsla. I Sverige har vi svårt att säga nej. Och framför allt att ta konflikt för sant och rätt. Men här håller jag med regeringen och justitieminister Morgan Johansson (S). Och det händer inte så ofta.

Justitieminister Morgan Johansson (S). 


 Här kan läsa SVT:s artikel om förslaget

Ett viktigt argument för att kriminalisera att förneka förintelsen är att under senare årtionden har olika former av antisemitism ökat och tagit allt aggressiva former. Här utgör Sverige inget undantag. Även om utvecklingen gått längre hos oss än i de flesta andra nationer i Västeuropa. Att hålla kunskap om förintelsen vid liv, aktuell, är viktigt för att bekämpa olika slags antisemitism. Men också för att skydda demokrati och mänskliga rättigheter för övriga grupper i samhället. Antisemitism är rasism och hets mot folkgrupp i en särskild grov form. Då detta innebär att man inte ens accepterar existens av ett folk, en kultur samt en religion. På en och samma gång. Det finns flera olika typer av antisemitiska tankar och ideal. Från vänster på grund av att man inte vill acceptera en judisk stat. För att man upplever Israel som en kolonial USA-stat. Från islamister och vissa muslimska kretsar som upplever att judar och Israel är otrogna fiender till den sanna läran, islam, som därför måste bekämpas. Från vissa liberaler och andra kulturradikaler är man kritisk mot den judiska kulturen för att den upplevs vara alltför traditionsbunden och för att den vilar på en tydlig religiös grund. Israel kritiseras utifrån samma utgångspunkter. Nationalister och högerradikala grupper anser att judar, likt samer, är främmande inslag i det svenska samhället. En osvensk kultur helt enkelt. Medan nynazism håller kvar vid absurda rasbiologiska teorier. 

Antisemitiskt klotter i Sverige 2021.

Malmö utgör ett skrämmande exempel på hur olika former av antisemitism kan lyckas få ett stort inflytande och sätta sin prägel på hur judar och judendom uppfattas privat såväl som i det offentliga rummet. I Malmö är förnekelse av förintelsen vanligt förekommande inte bara i islamiska kretsar utan också bland olika vänstergrupper. På grund av att antisemitism och förintelse förnekelse har strukits medhårs och accepterats av vänstern under deras långvariga makt i stadshuset lämnar judar i stor skara sin stad och vågar inte bo kvar. Att judiska män skulle visa sig ute på gator och torg med en Kippa på sitt huvud eller för judiska kvinnor att synligt bära ha ett David smycke om sin hals är helt otänkbart. Dagligen blir judar i Malmö utsatta för missaktning och får höra glåpord. Stadens judiska församling har tvingats att inventera i omfattade övervaknings- och säkerhetssystem för att skydda sin synagoga. Judar i offentlig tjänst vågar inte öppet visa sin identitet. Särskilt lärare har varit utsatta även för hot och våld. I stort sätt samtliga judiska lärare från förskola till gymnasium vågar inte arbeta kvar i Malmö.   

Judiska män i Tyskland med Kippa.
 

Exempel på vänsterns öppna antisemitism i Malmö finns att hämta ifrån (S) både när det gäller riksdagsledamöter som ifrån kommunalråd men även från dess ungdomsförbund, SSU. Intressant att se om Morgan Johansson och andra i (S): s partiledning nu äntligen tänker ingripa på allvar mot den antisemitism som växt sig stark inom SSU även på regional som nationell nivå? Man undrar om Johansson, själv en skåning från Lund, är medveten om att en förnekelse lag även skulle kunna komma att användas mot personer och grupper inom hans eget parti? Och att den förintelse förnekelse som sedan länge blir alltmer vanligt förekommande i Malmö skulle vara brottsligt och kunna leda till åtal?

En av de Vita bussar som förde överlevande till Sverige 1945.

Kritiken mot Johanssons förslag har främst sin grund i en oförståelse av grundläggande religiösa och kulturella aspekter. Men är också ett uttryck av en orealistisk syn på människan som en rationell varelse och en alltför stark tilltro till att ha möjlighet att skapa jordiska paradis. I detta ligger också en bristande förståelse om vad vi kan lära oss av vår nutid såväl som vår europeiska historia. En oförmåga som i huvudsak kan förklaras utifrån tre aspekter.

1. Sverige är ett svårt fredsskadat land. Vilket gör att vi saknar förståelse och erfarenhet av att demokratin kan gå under. En insikt om att mänskliga fri- och rättigheter ständigt utsätts för hot av både inre- och yttre fiender är en främmande tanke för många svenskar i vår tid. Äldre generationer som upplevde flera dramatiska händelser i vårt närområde under 1900-talet intog över lag ett annat synsätt. Påverkade som man var av händelser som t.ex. ryska revolutionen. I Finland: först frihetskriget följt av inbördeskriget efter Första världskriget, vinter- och fortsättningskriget mot Stalins Sovjetvälde under Andra världskriget. Nazitysklands ockupation av våra neutrala grannstater Danmark och Norge 1940. Nazismens terror runt om i Europa mellan 1939-45. De vita bussarna som kom till våra hamnar i Andra världskrigets slutskede med överlevare från koncentrationslägrens massutrotning. Svenska sjömän som torpederades av tyska ubåtar. Efter kriget av dramtiska skeenden som flyktingar från kommunistiska Östeuropa, särskilt de som kom i stora skaror från de tre baltiska staterna efter den ryska ockupationen, eller senare efter folkliga uppror mot det kommunistiska förtrycket bakom Järnridån som i Ungern 1956 och i dåvarande Tjeckoslovakien 1968. 

Foto från den så kallade Pragvåren 1968 när militär
från Ryssland och andra östeuropeiska nationer
invaderade dåvarande Tjeckoslovakien för att
avveckla den så kallade Reform kommunismen
med dess öppenhet mot väst och för demokrati. 


Eller den flyktingvåg som den kommunistiska regeringens antisemitiska folkkampanj mot sin judiska befolkning i Polen under 1980-talet ledde till. Men också av politisk terror från olika revolutionära extremist grupper som tyska Röda Armé- Fraktionen (RAF), italienska Röda Brigaderna eller belgiska Action Directe. Men också motsvarade terror från olika extrema högergrupper. En terror som följde på 1960-talets vänstervåg. Även vi Sverige blev påverkade. 1975 stormade RAF den västtyska ambassaden i Stockholm och dödade flera ur sin gisslan och utlöste brandbomber. Innan dess hade man bl.a. kidnappat och mördat den tyska arbetsgivarföreningens ordförande. Efter ambassaddramat försökte RAF kidnappa Anna Greta Lejion (S) dåvarande justitieminister. Röda Brigaderna knippade och mördade Italiens dåvarade premiärminister Aldo Moro. Medan Action Directe bl.a. sköt ner högsta domstolens ordförande utanför hans bostad i Bryssel. Till detta kom separatistisk terror från grupper som irländska IRA och baskiska ETA runt om i Europa. Vi minns med fasa de olika bombdåd som dessa grupper genomförde i London respektive Madrid.

Foto på RAF terrorister efterlysta för olika brott
som mord, kidnappning, vapenstöld och bankrån.

Även denna typ av terror kom att påverka oss. 1972 mördades Jugoslaviens ambassadör i Stockholm av kroatiska nationalister. De gärningsmän som dömdes för mordet blev senare frisläppa av svenska myndigheter efter att ett svensk inrikesflyg med passagerare och personal blev flygkapat i Malmö. Händelser som dessa gjorde att äldre generationer fick en helt annan förståelse för att vi alla ständigt måste vara beredda att försvara demokratin. Och att man i detta försvar måste vara beredd att även ta till tvångsmedel. Till allt detta tillkommer under senare tid islamistiska terror runt om i Europa.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter 
är likt Europarådets uppbyggd på den 
Naturrättsliga principen är det finns
absolut sanna värden.

2. Sedan slutet av 1800-talet har en radikal rättsfilosofi, Rättspositivism, dominerat inom juridik, politik och filosofi. Ett ”tänk” som har som sin mest centrala punkt att det är helt meningslöst att tala om rätt eller sant i någon högre mening. Man t o m förnekar att detta överhuvudtaget finns. Och att tankar av detta slag inte skall få ligga till grund för lagstiftning och politiska beslut. Och att dessa tankar får man inte försöka ”tvinga” på folk. Utan att den politiska majoriteten skall ha helt fria händer att besluta vad man vill. I detta ligger också en uppfattning att politiska beslut endast skall anses vara tillfälliga åtgärder av vad en majoritet anser lämpligt att göra just nu. Beslut som när som helst kan ändras, utan någon djupare orsak, när man tycker att detta är lämpligt.

Axel Hägerström (1868-1939) den svenska 
positivismens fader vars värdenihilism fortfarande 
har en stark ställning inom filosofi och juridik.
 

Denna tanke om Folksuveränitet är ett arv av socialdemokratins dominans i det svenska samhället. En tanke som sitter djupt i det offentliga Sverige som bl.a. innebär en instinktiv motvilja mot att inrätta en författningsdomstol och att införa ett reellt regionalt självstyre. Ett aktuellt och tydligt exempel på rättspositivismens konsekvenser är med vilken lätthet våra grundläggande rättigheter har avskaffas under Corona pandemin utan att blivit föremål för någon som helst djup- eller allsidig diskussion. Detta har vi låtit ske utan någon domstolsprövning. Därför har inte heller några politiska- kulturella- och rättsfilosofiska aspekter har tagits upp inför de beslut som har inneburit omfattande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. I praktiken kan vi genom enskilda politiska beslut helt avskaffa våra medborgerliga rättigheter. T.ex. så har religions-, närings- och privat äganderätt svagare ställning i Sverige än i flertalet andra västeuropeiska nationer. I Tyskland är det helt annorlunda. Mer om detta senare.

Tyska Författningsdomstolen i Karlsruhe, 
förkunnar domslut.

3. Den tredje aspekten är allt detta också kan förklaras utifrån det starka inflytande som 1968 års Studentmarxism fortfarande har i vårt svenska samhälle. Många personer i ledande ställning inom media, myndigheter, domstolar, universitet och politik har präglats av dessa kulturradikala ideal. Genom att själv ha varit aktiva som unga eller att ha påverkats av lärare och föräldrar som då var med på barrikaderna. I detta arv ligger förutom en fördjupning av rättspositivistiska ideal, ett vänsterradikalt ”tänk” som bl.a. tar sig i uttryck i ett önsketänkande om att bara man vill gott kommer omvärlden att bli god. T.ex. den dramatiska svenska nedrustningen av vår militära förmåga efter Berlinmurens fall, motvilja mot ett Nato medlemskap, tveksamhet inför EU och Europatanken i stort samt en oförståelse inför tanken på att förbjuda odemokratiska organisationer eller att utöka skyddet för demokratin genom att ge offentlig anställda särskilt ansvar för motverka demokratibrott genom bl.a. ha rätt till att hänvisa till sin ansvarsfrihet i sin yrkesutövning. 1968 arvet innebär förutom en kulturradikal dogmatism att vår offentliga debatt och politik starkt präglas av världsfrånvänd idealism. Det är detta drömmeri som fått prägla vår försvars- och säkerhetspolitik, beslut om brott och straff, integration och migration och den oförståelse som präglar vår uppfattning ang. Europa, EU och Nato. Vår okritiska idyllisering av FN och fredsarbete är andra uttryck från denna världsfrånvända attityd. Att världen inte är fullkomlig liksom att ondska finns i oss alla vill man inte inse och tar man därför inte med sin politiska kalkyl.

Foto från Kårhusockupationen i Stockholm 1968. 

Här utgör främst Tyskland tillsammans med andra nationer i central Europa som de tre Benelux länderna, Schweiz och Österrike ett positivt alternativ. Men även nationer som Irland och de baltiska staterna. Ett faktum som för de flesta svenskar är okänd materia. I Tyskland genomförde efter Andra Världskrigets terror och barbari helt upp med Rättspositivismen som man i 1949 års författning kapade längs fotknölarna. Med motivering att dessa radikala ideal hade försvagat demokratin och underlättat för både nazism och kommunism att växa sig stark. Man gick medvetet tillbaka till ett klassiskt naturrättsligt ideal. Som bl.a. innebär att man slog fast att några centrala värden som anses vara eviga och som hålls för att vara okränkbara. Dessa värden skall utgöra grund för all lagstiftning och få skapa en ram för politiska beslut. Och som måste hållas för ”heliga” för att över tid kunna försvara demokrati och andra mänskliga fri- och rättigheter. Ett ”tänk” som starkt påverkas dels av en kristen humanism såväl som av antik romersk naturrättslig filosofi. 

Foto från Schleswig-Holsteins Lantdag i Kiel.
Hamburg ingår inte i denna delstat utan 
är ett eget Förbundsland. 


I detta finns t.ex. en övertygelse om att en stat, även en demokratisk sådan, inte får sätta sig över dessa eviga värden. En federal författning infördes därför med ett starkt- grundlagsskyddat regionalt självstyre. Där de olika delstaterna (Förbundsländer) inte väljs på en och samma gång. Och absolut inte samtidigt med det nationella, federala parlamentet (Förbundsdagen), som i sin tur består av två kamrar. En direkt vald kammare och en som väljs av de olika delstaternas parlament (Lantdag), Förbundsrådet. Detta är ett federalt organ som bl.a. tillsammans med Förbundsdagen väljer nationens president. En i huvudsak rent formell post. Man införde en särskild poliskår, ett särskilt domstolsväsende och åklagarämbete för demokratibrott. Offentlig anställda som poliser, militärer, läkare, domare och lärare fick ett utökat krav på att motverka demokratibrott som att anmäla antisemitism som t.ex. förnekanden av förintelsen eller uppmaning till rasistiskt- eller politiskt våld. Brott som anmäls till Författningsdomstolen och dess särskilda åklagarämbete. Efter rättsprövning i domstol med åklagare och försvarsadvokat kan man dömas till yrkesförbud, fängelse eller böter. Partier och olika ideella organisationer kan föras upp på en särskild övervakningslista som t.ex. högerradikala Alternativ för Tyskland (AfD) eller vänsterradikala Die Linke. Naziregimens statsparti NSDAP och östtyska kommunistregimens parti SED är förbjudit tillsammans med några islamistiska organisationer, t.ex. Islamiska Brödrarskapet, Hizb-ut Tharir, Hizbollah och turkiska Grå
Vargarna.  

Foto från (AfD):s senaste kongress.

Att föras upp på denna övervakningslista innebär att efter en domstolsprövning att medlemsregister, finanser och annan dokumentation skall hållas öppna för Författningsskyddets granskning. Olika partiaktiviteter som demonstrationer, kongresser och medlemsmöten skall anmäls i förväg där representanter för den vanliga polisen och för Författningsskyddet har rätt att närvara och spela in vad som sker. Bryter en organisation mot dessa bestämmelser blir detta föremål för rättslig prövning. (AfD):s ungdomsförbund bröt ett antal gånger mot bestämmelserna och är nu förklarade, efter rättslig prövning, som en författningsfientlig organisation. Efter att en tidigare högerextrem del av partiet, med tydliga nynazistiska tendenser och där flera aktiva medlemmar som var verksamma har blivit dömda för rasistiskt våld mot bl.a. judar och muslimer, en grupp som tidigare blev uteslutna ur (AfD), åter öppet har börjat verka inom partiet har Författningsskyddet beslutat genomföra en förnyad förundersökning emot (AfD). 

Författningsskyddets emblem.

Författningsåklagarämbetet har meddelat i media att man på grund av de uppgifter man fått tagit del av nu har inlett åtalsprövning till Författningsdomstolen för att få Alternativ för Tyskland, på federal nivå, förklarad som en olaglig organisation. I flera delstater övervakas personer i ledande ställning inom partiet genom avlyssning. Tyskland har lärt av sin historia. Tillskillnad emot oss vill jag påstå. Det är viktigt att det inte är politiker som kan förklara någon organisation eller parti för olaglig. Eller icke önskvärd. Särskilt viktigt när detta när det gäller ingrepp mot enskilda. Utan att detta måste genomföras i en rättssäker juridisk process i domstol. Om jag i offentliga sammanhang, även som svensk medborgare, för fram en förnekelse av förintelsen i tal eller skrift riskerar jag, i Tyskland, att bli åtalad. Detta gäller även för t.ex. politiker och journalister. Inte ens nationens president eller regeringschef, Förbundskanslern, har rätt att bryta mot dessa värden. Det tyska systemet innebär också en tydlig tanke om att skydda demokratin genom en medveten och tydlig maktdelning där all offentlig maktutövning sker nedifrån och upp. I Sverige är det tvärtom. Ett arv från Gustav Vasas enhetsstat. Detta sker bl.a. genom att bevaka offentliga organ med hjälp av juridik och rättslig prövning. Kommuner, enskilda och företag kan föra juridisk eller politisk talan mot sin delstat i domstol eller i andra offentliga organ, precis som en delstat mot federala myndigheter som t.ex. Förbundsregeringen eller Författningsskyddet. I Författningsrådet och i Författningsdomstolen kan delstaternas folkvalda representanter ställa nationell regering och Förbundsdagen till svars för beslut som anses inskränka på det regionala självstyret eller som på andra sätt anses strida mot grundlagen. 

Tysklands Förbundspresident (till vänster)
  Frank Walter Steinmeyer SPD
och dess Förbundskansler 
Angela Merkel CDU (till höger).

Har i ett tidigare inlägg på denna blogg skrivit om tysk politik inför att Angela Merkel nu snart slutar sin långvariga poliska bana.

Här kan du läsa mitt inlägg om tysk politik

Illustration om romersk rätt:
En avbildning av Fru Justia
rättvisans gudinna i den romerska mytologin,
 här med sina attribut rättvisans våg och sanningens svärd. 



Etiketter: Förintelsen, Förneka förintelsen, Justitieminister, Morgan Johansson, Socialdemokraterna, Tyskland, Författningsdomstol, Författningsskyddet, Författningsåklagare, Nazism, Kommunism, Islamism, Alternativ för Tyskland, AfD, Corona, Covid-19, Grå Vargarna, Hizub-ut Tharir, Hizbollah, SED, NSDAP, Finland, Benelux, Österrike, Schweiz, Angela Merkel, CDU, Frank Walter Steinmeyer, SPD, Malmö, Islamism, SSU, Baltikum, Irland, EU, Nato, FN, Axel Hägerström, Rättspositivism, Värdenihilism, Ambassaddramat,