Här kan läsa SVT:s artikel om förslaget
Ett viktigt argument för att kriminalisera att förneka förintelsen är att under senare årtionden har olika former av antisemitism ökat och tagit allt aggressiva former. Här utgör Sverige inget undantag. Även om utvecklingen gått längre hos oss än i de flesta andra nationer i Västeuropa. Att hålla kunskap om förintelsen vid liv, aktuell, är viktigt för att bekämpa olika slags antisemitism. Men också för att skydda demokrati och mänskliga rättigheter för övriga grupper i samhället. Antisemitism är rasism och hets mot folkgrupp i en särskild grov form. Då detta innebär att man inte ens accepterar existens av ett folk, en kultur samt en religion. På en och samma gång. Det finns flera olika typer av antisemitiska tankar och ideal. Från vänster på grund av att man inte vill acceptera en judisk stat. För att man upplever Israel som en kolonial USA-stat. Från islamister och vissa muslimska kretsar som upplever att judar och Israel är otrogna fiender till den sanna läran, islam, som därför måste bekämpas. Från vissa liberaler och andra kulturradikaler är man kritisk mot den judiska kulturen för att den upplevs vara alltför traditionsbunden och för att den vilar på en tydlig religiös grund. Israel kritiseras utifrån samma utgångspunkter. Nationalister och högerradikala grupper anser att judar, likt samer, är främmande inslag i det svenska samhället. En osvensk kultur helt enkelt. Medan nynazism håller kvar vid absurda rasbiologiska teorier.
Malmö utgör ett skrämmande exempel på hur olika former av antisemitism kan lyckas få ett stort inflytande och sätta sin prägel på hur judar och judendom uppfattas privat såväl som i det offentliga rummet. I Malmö är förnekelse av förintelsen vanligt förekommande inte bara i islamiska kretsar utan också bland olika vänstergrupper. På grund av att antisemitism och förintelse förnekelse har strukits medhårs och accepterats av vänstern under deras långvariga makt i stadshuset lämnar judar i stor skara sin stad och vågar inte bo kvar. Att judiska män skulle visa sig ute på gator och torg med en Kippa på sitt huvud eller för judiska kvinnor att synligt bära ha ett David smycke om sin hals är helt otänkbart. Dagligen blir judar i Malmö utsatta för missaktning och får höra glåpord. Stadens judiska församling har tvingats att inventera i omfattade övervaknings- och säkerhetssystem för att skydda sin synagoga. Judar i offentlig tjänst vågar inte öppet visa sin identitet. Särskilt lärare har varit utsatta även för hot och våld. I stort sätt samtliga judiska lärare från förskola till gymnasium vågar inte arbeta kvar i Malmö.
Exempel på vänsterns öppna antisemitism i Malmö finns att hämta ifrån (S) både när det gäller riksdagsledamöter som ifrån kommunalråd men även från dess ungdomsförbund, SSU. Intressant att se om Morgan Johansson och andra i (S): s partiledning nu äntligen tänker ingripa på allvar mot den antisemitism som växt sig stark inom SSU även på regional som nationell nivå? Man undrar om Johansson, själv en skåning från Lund, är medveten om att en förnekelse lag även skulle kunna komma att användas mot personer och grupper inom hans eget parti? Och att den förintelse förnekelse som sedan länge blir alltmer vanligt förekommande i Malmö skulle vara brottsligt och kunna leda till åtal?
Kritiken mot Johanssons förslag har främst sin grund i en oförståelse av grundläggande religiösa och kulturella aspekter. Men är också ett uttryck av en orealistisk syn på människan som en rationell varelse och en alltför stark tilltro till att ha möjlighet att skapa jordiska paradis. I detta ligger också en bristande förståelse om vad vi kan lära oss av vår nutid såväl som vår europeiska historia. En oförmåga som i huvudsak kan förklaras utifrån tre aspekter.
1. Sverige är ett svårt fredsskadat land. Vilket gör att vi saknar förståelse och erfarenhet av att demokratin kan gå under. En insikt om att mänskliga fri- och rättigheter ständigt utsätts för hot av både inre- och yttre fiender är en främmande tanke för många svenskar i vår tid. Äldre generationer som upplevde flera dramatiska händelser i vårt närområde under 1900-talet intog över lag ett annat synsätt. Påverkade som man var av händelser som t.ex. ryska revolutionen. I Finland: först frihetskriget följt av inbördeskriget efter Första världskriget, vinter- och fortsättningskriget mot Stalins Sovjetvälde under Andra världskriget. Nazitysklands ockupation av våra neutrala grannstater Danmark och Norge 1940. Nazismens terror runt om i Europa mellan 1939-45. De vita bussarna som kom till våra hamnar i Andra världskrigets slutskede med överlevare från koncentrationslägrens massutrotning. Svenska sjömän som torpederades av tyska ubåtar. Efter kriget av dramtiska skeenden som flyktingar från kommunistiska Östeuropa, särskilt de som kom i stora skaror från de tre baltiska staterna efter den ryska ockupationen, eller senare efter folkliga uppror mot det kommunistiska förtrycket bakom Järnridån som i Ungern 1956 och i dåvarande Tjeckoslovakien 1968.
Eller den flyktingvåg som den kommunistiska regeringens antisemitiska folkkampanj mot sin judiska befolkning i Polen under 1980-talet ledde till. Men också av politisk terror från olika revolutionära extremist grupper som tyska Röda Armé- Fraktionen (RAF), italienska Röda Brigaderna eller belgiska Action Directe. Men också motsvarade terror från olika extrema högergrupper. En terror som följde på 1960-talets vänstervåg. Även vi Sverige blev påverkade. 1975 stormade RAF den västtyska ambassaden i Stockholm och dödade flera ur sin gisslan och utlöste brandbomber. Innan dess hade man bl.a. kidnappat och mördat den tyska arbetsgivarföreningens ordförande. Efter ambassaddramat försökte RAF kidnappa Anna Greta Lejion (S) dåvarande justitieminister. Röda Brigaderna knippade och mördade Italiens dåvarade premiärminister Aldo Moro. Medan Action Directe bl.a. sköt ner högsta domstolens ordförande utanför hans bostad i Bryssel. Till detta kom separatistisk terror från grupper som irländska IRA och baskiska ETA runt om i Europa. Vi minns med fasa de olika bombdåd som dessa grupper genomförde i London respektive Madrid.
Även denna typ av terror kom att påverka oss. 1972 mördades Jugoslaviens ambassadör i Stockholm av kroatiska nationalister. De gärningsmän som dömdes för mordet blev senare frisläppa av svenska myndigheter efter att ett svensk inrikesflyg med passagerare och personal blev flygkapat i Malmö. Händelser som dessa gjorde att äldre generationer fick en helt annan förståelse för att vi alla ständigt måste vara beredda att försvara demokratin. Och att man i detta försvar måste vara beredd att även ta till tvångsmedel. Till allt detta tillkommer under senare tid islamistiska terror runt om i Europa.
2. Sedan slutet av 1800-talet har en radikal rättsfilosofi, Rättspositivism, dominerat inom juridik, politik och filosofi. Ett ”tänk” som har som sin mest centrala punkt att det är helt meningslöst att tala om rätt eller sant i någon högre mening. Man t o m förnekar att detta överhuvudtaget finns. Och att tankar av detta slag inte skall få ligga till grund för lagstiftning och politiska beslut. Och att dessa tankar får man inte försöka ”tvinga” på folk. Utan att den politiska majoriteten skall ha helt fria händer att besluta vad man vill. I detta ligger också en uppfattning att politiska beslut endast skall anses vara tillfälliga åtgärder av vad en majoritet anser lämpligt att göra just nu. Beslut som när som helst kan ändras, utan någon djupare orsak, när man tycker att detta är lämpligt.
Denna tanke om Folksuveränitet är ett arv av socialdemokratins dominans i det svenska samhället. En tanke som sitter djupt i det offentliga Sverige som bl.a. innebär en instinktiv motvilja mot att inrätta en författningsdomstol och att införa ett reellt regionalt självstyre. Ett aktuellt och tydligt exempel på rättspositivismens konsekvenser är med vilken lätthet våra grundläggande rättigheter har avskaffas under Corona pandemin utan att blivit föremål för någon som helst djup- eller allsidig diskussion. Detta har vi låtit ske utan någon domstolsprövning. Därför har inte heller några politiska- kulturella- och rättsfilosofiska aspekter har tagits upp inför de beslut som har inneburit omfattande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. I praktiken kan vi genom enskilda politiska beslut helt avskaffa våra medborgerliga rättigheter. T.ex. så har religions-, närings- och privat äganderätt svagare ställning i Sverige än i flertalet andra västeuropeiska nationer. I Tyskland är det helt annorlunda. Mer om detta senare.
3. Den tredje aspekten är allt detta också kan förklaras utifrån det starka inflytande som 1968 års Studentmarxism fortfarande har i vårt svenska samhälle. Många personer i ledande ställning inom media, myndigheter, domstolar, universitet och politik har präglats av dessa kulturradikala ideal. Genom att själv ha varit aktiva som unga eller att ha påverkats av lärare och föräldrar som då var med på barrikaderna. I detta arv ligger förutom en fördjupning av rättspositivistiska ideal, ett vänsterradikalt ”tänk” som bl.a. tar sig i uttryck i ett önsketänkande om att bara man vill gott kommer omvärlden att bli god. T.ex. den dramatiska svenska nedrustningen av vår militära förmåga efter Berlinmurens fall, motvilja mot ett Nato medlemskap, tveksamhet inför EU och Europatanken i stort samt en oförståelse inför tanken på att förbjuda odemokratiska organisationer eller att utöka skyddet för demokratin genom att ge offentlig anställda särskilt ansvar för motverka demokratibrott genom bl.a. ha rätt till att hänvisa till sin ansvarsfrihet i sin yrkesutövning. 1968 arvet innebär förutom en kulturradikal dogmatism att vår offentliga debatt och politik starkt präglas av världsfrånvänd idealism. Det är detta drömmeri som fått prägla vår försvars- och säkerhetspolitik, beslut om brott och straff, integration och migration och den oförståelse som präglar vår uppfattning ang. Europa, EU och Nato. Vår okritiska idyllisering av FN och fredsarbete är andra uttryck från denna världsfrånvända attityd. Att världen inte är fullkomlig liksom att ondska finns i oss alla vill man inte inse och tar man därför inte med sin politiska kalkyl.
Att föras upp på denna övervakningslista innebär att efter en domstolsprövning att medlemsregister, finanser och annan dokumentation skall hållas öppna för Författningsskyddets granskning. Olika partiaktiviteter som demonstrationer, kongresser och medlemsmöten skall anmäls i förväg där representanter för den vanliga polisen och för Författningsskyddet har rätt att närvara och spela in vad som sker. Bryter en organisation mot dessa bestämmelser blir detta föremål för rättslig prövning. (AfD):s ungdomsförbund bröt ett antal gånger mot bestämmelserna och är nu förklarade, efter rättslig prövning, som en författningsfientlig organisation. Efter att en tidigare högerextrem del av partiet, med tydliga nynazistiska tendenser och där flera aktiva medlemmar som var verksamma har blivit dömda för rasistiskt våld mot bl.a. judar och muslimer, en grupp som tidigare blev uteslutna ur (AfD), åter öppet har börjat verka inom partiet har Författningsskyddet beslutat genomföra en förnyad förundersökning emot (AfD).
Författningsåklagarämbetet har meddelat i media att man på grund av de uppgifter man fått tagit del av nu har inlett åtalsprövning till Författningsdomstolen för att få Alternativ för Tyskland, på federal nivå, förklarad som en olaglig organisation. I flera delstater övervakas personer i ledande ställning inom partiet genom avlyssning. Tyskland har lärt av sin historia. Tillskillnad emot oss vill jag påstå. Det är viktigt att det inte är politiker som kan förklara någon organisation eller parti för olaglig. Eller icke önskvärd. Särskilt viktigt när detta när det gäller ingrepp mot enskilda. Utan att detta måste genomföras i en rättssäker juridisk process i domstol. Om jag i offentliga sammanhang, även som svensk medborgare, för fram en förnekelse av förintelsen i tal eller skrift riskerar jag, i Tyskland, att bli åtalad. Detta gäller även för t.ex. politiker och journalister. Inte ens nationens president eller regeringschef, Förbundskanslern, har rätt att bryta mot dessa värden. Det tyska systemet innebär också en tydlig tanke om att skydda demokratin genom en medveten och tydlig maktdelning där all offentlig maktutövning sker nedifrån och upp. I Sverige är det tvärtom. Ett arv från Gustav Vasas enhetsstat. Detta sker bl.a. genom att bevaka offentliga organ med hjälp av juridik och rättslig prövning. Kommuner, enskilda och företag kan föra juridisk eller politisk talan mot sin delstat i domstol eller i andra offentliga organ, precis som en delstat mot federala myndigheter som t.ex. Förbundsregeringen eller Författningsskyddet. I Författningsrådet och i Författningsdomstolen kan delstaternas folkvalda representanter ställa nationell regering och Förbundsdagen till svars för beslut som anses inskränka på det regionala självstyret eller som på andra sätt anses strida mot grundlagen.
Har i ett tidigare inlägg på denna blogg skrivit om tysk politik inför att Angela Merkel nu snart slutar sin långvariga poliska bana.
Här kan du läsa mitt inlägg om tysk politik
Etiketter: Förintelsen, Förneka förintelsen, Justitieminister, Morgan Johansson, Socialdemokraterna, Tyskland, Författningsdomstol, Författningsskyddet, Författningsåklagare, Nazism, Kommunism, Islamism, Alternativ för Tyskland, AfD, Corona, Covid-19, Grå Vargarna, Hizub-ut Tharir, Hizbollah, SED, NSDAP, Finland, Benelux, Österrike, Schweiz, Angela Merkel, CDU, Frank Walter Steinmeyer, SPD, Malmö, Islamism, SSU, Baltikum, Irland, EU, Nato, FN, Axel Hägerström, Rättspositivism, Värdenihilism, Ambassaddramat,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar