Tysklands största parti Kristdemokratiska Unionen (CDU) har nu på allvar inlett sin process med att ersätta Angela Merkel. Under hennes långa period som både partiledare och premiärminister (Förbundskansler) har hon inte bara dominerat sitt eget parti. Merkel har dessutom fått en central roll inom europeisk politik. Var partiledare 2000-2018 och har varit regeringschef sedan 2005. Merkel har haft en ledande roll i tysk politik längre än någon annan politiker i modern tid. Fram till höstens nationella val sitter hon kvar som regeringschef. Sedan får någon annan ta över. I veckan valde Merkels CDU Armin Laschet som sin nya partiordförande. I en avgörande omröstning vann Lascht över högerfalangens kandidat Fredrich Merz med 521- 466. En mer knapp seger än vad många hade förväntat sig. Merz har gjort sig känd i CDU som en öppen kritiker mot Merkel och hennes mittenlinje. Medan Laschet anses stå Merkel nära ideologiskt och tillhöra partiets mittenfalang. Laschet har ofta fört fram hur han har påverkats av sin enkla bakgrund. Hans fader var kolgruvearbetare.
Tyskland med dess grannländer.
Varför skall vi bry oss om vad som händer i Tyskland och inom dess statsbärande parti CDU? Tyskland är vår främsta kund av svenska exportvaror. Vad som sker i Berlin får oftare en större inverkan på vår svenska vardag än vad som sker i London eller i Washington. Denna nation ligger geografiskt mitt i Europa och har gränser till nio andra länder (se kartbild ovan). Dessutom så har Tyskland ett dominerade inflytande på EU:s utveckling. Och är betydelsefulla inom Nato. Ett annat viktigt skäl till att följa tysk politik är att denna nation fått ökad betydelse inom EU efter britternas Brexit. Det är inte bara i Frankrike som man noga följer vad som nu händer i Tyskland. Det borde vi också göra. Men kunskaperna om Tyskland, dess politik och kristdemokratiska partier med dess idétradition är tyvärr dålig i Sverige. Och blir allt sämre.
Angela Merkel (CDU).
Laschet stora popularitet inom partiet och bland allmänborgerliga väljare bidrog troligen till att han blev vald. Att Laschet har under flera år varit regional regeringschef (Ministerpresident) i Tysklands folkrikaste delstat (Förbundsland) Nordhein-Westfalen har varit en plusfaktor för honom i striden om partiledarposten. Med sina 18 miljoner invånare har denna delstat en central roll i tysk politik. Lascht anses allmänt har varit en framgångsrik och sympatisk regional "statsminister" med en tydlig profil av att vara en samarbetspolitiker. Denna delstat som av tradition är ett starkt CDU-fäste är dessutom ett betydelsefullt centra för ekonomi och industri med sina storstäder Köln och Düsseldorf. Här ligger Ruhurområdet samt delstaten gränsar både till Belgien och Nederländerna.
Tysklands delstater, Förbundsländer.
Nordhein-Westfalen kommer dessutom senare i år ha ett viktigt val till sitt delstatsparlament i Düsseldorf. Valresultat i de mer folkrika delstaterna är särskilt betydelsefulla bland annat för att dessa regionala val avgör i praktiken partiernas makt i federala Förbundsrådet, som utses av de olika regionala parlamenten. Förbundsrådet domineras av de största delstaterna som dessutom väljer nationens president (Förbundspresident) tillsammans med det direkt valda Förbundsdagen. Tillsammans utgör dessa valda organ det federala parlamentets två "hus". Dessa bakomliggande faktorer kanske också kan haft betydelse för hur delegaterna på kongressen bedömde hans kandidatur. Laschet var den kandidat som anses stå Merkel närmast och som mer tydligt än övriga kandidater om posten gav uttryck för en vilja att fortsätta på hennes linje. Denna positionering stärkte nog hans kandidatur bland många delegater på kongressen.
Annegret Kramp-Karrenbauer (CDU).
2018 valde Merkel att avgå som partiordförande. Partiet
valde då med stor tvekan en annan kvinna som hennes efterträdare och tilltänkt
kandidat till posten som ny Förbundskansler. Försvarsminister Annegret Kramp-Karrenbauer, känd under
sin förkortning AKK, som fick en kort och inte lyckad tid som partiordförande.
Ett ledarskap som varade i extrakt 777 dagar har någon räknat ut. AKK, som
tillhör partiets vänsterflygel, valde självmant att avgå när hon upplevde sig
sakna förtroende från flera ledande politiker inom CDU:s partigrupp och
partistyrelse. AKK är kvar som försvarsminister men har meddelat att hon
planerar att lämna politiken efter höstens nationella val. Tillika med sin
efterträdade Laschet talar AKK franska flytande vilket säkert gläder Emmanuel Macron i Paris. Laschets familj
härstammar från den franskspråkiga delen av Belgien, Vallonien. Belgiens
premiärminister Alexander de Croo var
snabbt ute och gratulerade Lascht när resultatet av omröstningen presenterades.
Laschts fader är född i Belgien. AKK var tidigare regional ”statsminister” i Saarland som har den minsta
befolkningen av alla delstater, c:a 1 miljon invånare. Saarland ligger i västra
Tyskland vid gränsen till Luxemburg.
Blir nu Laschet automatiskt de två kristdemokratiska partiernas (CDU+ bayerska CSU) gemensamma kanslers kandidat? Det är inte självklart. Att CDU utsåg Laschet som sina partiordförande efter en omröstning på kongressen är nog ett klokt val med tanke på bevara nuvarande regeringskoalition med socialdemokratiska (SPD) fram till nästa nationella val senare i år. Som tidvis har varit svajig och inte är självklar för någon part. Laschet som ny partiordförande kan också vara en nödvändig förutsättning för hur CDU skall kunna lösa regeringsfrågan efter nästa val. Laschet var förmodligen den av CDU:s ledarkandidater som lättast kan förhandla med övriga tänkbara regeringspartner SPD, De gröna och liberala (FDP). Men som kansler efter nästa val är han mindre självklar. Inom delar av CDU förts kritik fram mot Laschet. Han anses sakna politiska visioner. Men också att ha svårt att ta konflikt och leda när det krisar.
Saskia Esken och Norbert Walter-Bojans
ledarduo för socialdemokratiska SPD.
I huvudsak av tre orsaker är Laschet inte självklar som kanslerskandidat: 1. Under Merkels långa tid som kansler och partiordförande har partiet gått tydligt vänsterut mot mitten. En utveckling som inte har varit helt självklar med tanke på partiets historia och väljarkår. Men denna om-positionering har hitintills varit ganska framgångsrik och belönats av mittenväljare från FDP och SPD. Som väl har kompenserat för de CDU-väljare som har försvunnit högerut. Men detta har samtidigt underlättat för höger radikala Alternativ för Tyskland (AfD) att nå fram till nya grupper av borgerliga väljare. AfD skulle annars, troligen, fått svårt att få genomslag i gamla Västtyskland. Detta parti är tydligt starkare i gamla östtyska förbundsländer än i väst. Men har nu representation i samtliga regionala parlament utom i Bayern. Att önska täppa till denna lucka höger ut är ett argument för att CDU-CSU representeras i nästa val av en mer höger orienterad kandidat än Laschet.
(AfD):s ledarduo Alexander Gauland och Jörg Meuthen.
2. CDU:s ideologiska orientering in mot mitten kan på sikt, efter att röstmagneten Merkel är borta, urholka partiets traditionella roll som ett socialt- och kulturellt inriktat parti för borgerliga väljare där värden som t.ex.: familj, hembygd, kyrka, småföretag, flit, sparsamhet, kultur och utbildning har en stark positiv laddning. Väljare som inte i första hand betonar betydelse av individualitet, självförverkligande eller olika kollektiv. Men som värderar personligt ansvarstagande högt och betonar den centrala roll som olika opolitiska- och frivilliga "gemenskaper" har för en positiv utveckling av samhället. Denna politiska hemvist för en socialt inriktad traditionell borgerlighet kan på sikt bli allt tuffare att förena med de nya storstadsväljare som anslutit sig till partiet under senare år. Och kan på sikt försvaga partiets existensberättigande i väljarnas ögon.
Heimat (hembygd) är ett centralt begrepp
i tysk folkkultur.
3. Nuvarande CDU består huvudsakligen av en "koalition" av tre olika politiska grupper som innan Adolf Hitlers och nazismens maktövertagande 1933 då fanns i olika partier. Grupper som delvis spretar åt olika håll med var sin historia och identitet. Dels i ett stort katolskt folkparti Zentrum, som får anses utgöra CDU:s kärna. Zentrum låg de kontinentala kristdemokratiska partierna nära. Ett mindre protestantiskt religiöst parti för olika mer bekännande trogna protestantiska grupper, som hade likheter med gamla KDS. Och ett centrumdemokratiskt parti som var ett pragmatiskt parti för borgerliga väljare som tydligt försvarar demokratin och som ansåg sig verken vara liberala eller konservativa. Väljare som önskade ett tydligt borgerligt alternativ som var kyrkligt neutralt och som verken var kulturradikalt eller nationalistiskt. Dessa partier förenades i ett försvar för demokrati med ett tydligt avståndstagande mot militarism, fascism och kommunism. Och som tillskillnad emot liberalerna, inom nuvarande FDP, kunde enas om att inrätta en socialt inriktad marknadsekonomi. Att behålla freden mellan dessa olika andliga "familjer" är en viktig uppgift för en partiordförande inom CDU. Dessutom har CDU:s historiska tyngdpunkt varit katolska väljare, medan protestanter av tradition i högre grad valt att stödja SPD eller FDP. Denna katolska prägel har blivit mindre tydlig inom CDU under Merkels tid som själv är dotter till en luthersk präst och född i Östtyskland. Under senare år har Merkels stjärnstatus något naggas i kanten. Traditionella CDU-väljare tycker i ökad utsträckning att partiet blivit alltför modernt, sekulariserat och avkristnat under hennes tid vid makten. Och nu vill vrida utvecklingen något tillbaka till vad som gällde i gamla CDU. Dessutom finns inom både CDU och CSU ett missnöje med hur Tyskland och EU hanterade flyktingkrisen 2015. Liksom i befolkningen i stort. Alltfler tyskar uttrycker dessutom en växande frustration mot de restriktioner som har införts på grund av Corona pandemin. Ett missnöje med dessa två "kriser" har främst har gynnat AfD. Men också i viss mån vänsterpartiet Die Linke, som har sitt ursprung i det östtyska kommunistpartiet SED.
Konrad Ardenauer (CDU). Blev Västtysklands första förbundskansler
1949 med ett politiskt förflutet i Zentrum. Under mellankrigstiden
borgmästare i Köln och politisk fånge under nazismen.
Aktiv i bildandet av både EU och Nato.
Övertygad Europavän.
Laschet kan bli gemensam kanslerskandidat för CDU och CSU (som har gemensam grupp i det nationella parlamentet). Men jag är inte helt säker på att det bli så. Men jag ser bara ett troligt alternativ till honom. Och det är Markus Söder från CSU (Kristligt Sociala Unionen). Söder är sedan 2018 regional regeringschef i Bayern (den enda delstat där partiet är verksam). Hans tid som ministerpresident anses allmänt framgångsrik för både CSU och Bayern. CSU har historiskt legat tydligt till höger om CDU och haft en mindre framträdande kristdemokratisk profil än CDU. CSU har mer profilerat sig som ett renodlat katolskt nationellt parti för Bayern. Men med en tydlig antipreussisk och antinazistisk prägel. CSU har också haft en kulturell orientering åt Österrike. Inom CSU har funnits grupper av medlemmar och väljare som förespråkat att Bayern skulle lämna Tyskland och i stället bilda en ny nation tillsammans med Österrike. Och argumenterat att Bayern istället borde ha fått tillhöra dåvarande Österrike-Ungern när Tyskland enades och bildades 1870. En uppfattning som brukar uttryckas med ett konstaterade om att Wien ligger närmare München än Berlin både geografiskt som kulturellt.
München i Bayern. Lägg märke till Alperna i bakgrunden.
Detta historiska arv har anses vara en belastning för CSU i övriga delar av Tyskland. Att dessa stämningar har funnits inom CSU ligger bakom att man inom CDU har ansett sig tvingade att acceptera ett självständigt syster parti i Bayern och att samverka med CSU. När de båda partierna under den västtyska tiden hamnade i konflikt hotade CSU, vid några få tillfällen, att lämna koalitionen med CDU och bli verksam som ett helt fristående konservativt parti som skulle börja aktivera sig även i övriga Tyskland. CDU finns inte i Bayern helt enligt den överenskommelse som de båda partierna träffade när man bildades efter Andra världskriget. Endast en gång har en kandidat från CSU varit kanslerskandidat för de båda systerpartierna. Vilket resulterade i en katastrof. 1980 förlorade Franz Josef Strauss stort mot den populäre Helmut Schmidt från SPD.
Markus Söder (CSU).
Men Söder är ganska annorlunda än sin företrädare Horst Seehofer. Och många andra
politiker inom CSU. För det första är han född utanför Bayern i Nürnberg. Söder
talar inte heller tyska med den sydtyska dialekt, som ligger nära den tyska som
talas i Österrike. Vilket de flesta gör i Bayern. Att Söder står till höger om
Merkel men inte långt höger ut som många andra i CSU. Gör att han kan gå hem i övriga
förbundsländer. Söder har en mer renodlad kristdemokratiskt profil än vad som
brukar vara vanligt i CSU. Söder är likt Laschet en varm anhängare av både EU
och Nato. Hans mer internationella framtoning gör att han inte upplevs lika
reaktionär och lika provinsiellt inriktad som CSU-politiker brukar göra i gamla
öst eller i nordvästra Tyskland. Om CDU:s ledning anser att partiet bör välja
en kandidat till kanslersämbetet med en mer tydlig kristdemokratisk profil än
vad som Merkel stått för, utan för den sakens skull föra en politik som
riskerar att skrämma bort de nya väljargrupper som kommit till CDU under hennes tid
vid makten, då är Markus Söder en självklar kandidat. Att Söder ligger till
höger om Lascht men till vänster om Merz tror jag kan vara en framgångsfaktor
om han väljer att kandidera. Ännu har han inte gett uttryck för någon vilja att
agera i frågan. Men det återstår att se. Men för att Söder skall kunna bli
systerpartiernas gemensamma kanslerskandidat förutsätter att en majoritet av
CDU kan acceptera att någon från CSU utses. Men också att CSU är beredd att
strid emot CDU i frågan. Hur CSU ställer sig avgörs på deras kongress i mars.
Jag är övertygad om att Söder skulle bli ett framgångsrikt alternativ till både
Laschet och Merz.
Franz Josef Strauss (CSU).
Foto överst:
Armin Laschet, ny partiordförande för CDU.
Etiketter: Armin Laschet, Angela Merkel, Fredrich Merz, Tyskland, Konrad Adenauer, Markus Söder, Horst Seehofer, Kristdemokraterna, CDU, CSU, Annegret Kramp-Karrenbauer, AKK, Jörg Meuthen, Alexander Gauland, Fans Josef Strauss, Emmanuel Macron, Alexander de Croo, Saskia Esken, Norbert Walter-Bojans, Nato, EU, Saarland, Northein-Weastfalen, Bayern, FDP, SPD, De gröna, Kristdemokratiska Unionen, Kristligt Sociala Unionen, Alternativ för Tyskland, (AfD) Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Förbundsrådet, Förbundsdagen, Federalism, Förbundspresident, En social marknadsekonomi, Die Linke, Kommunism, Brexit, Corona, Covid-19, Corona pandemin, Flyktingkrisen 2015, Heimat,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar