Sverige o Finland behöver varandra o Nato

 

I Dagens Industri har PM Nilsson skrivit en aktuell ledare som manar till eftertanke. Hans artikel, som är publicerad under rubrik: ”Ett finsksvenkt flygvapen” är uppbyggt kring två frågor. 

1: Nu när ensam i krig och ensam i fred inte längre utgör en möjlighet verken politiskt, tekniskt eller militärt för Sverige, hur bör denna insikt få påverka vår försvars- och säkerhetspolitik i Norden? 

2: Den andra frågan handlar om ett fördjupat försvarssamarbete med Finland, som är Socialdemokratins nya heliga ko inom säkerhetspolitiken för att slippa ta ställning till ett framtida svenskt medlemskap i Nato, skall kunna användas bland annat för att främja svensk vapenexport till våra nordiska grannar i allmänhet och i synnerhet till Finland, samt förstärka vår egen försvarsförmåga?  

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) försök att sälja vår nya ubåtsmodell och stridsflyget JAS-Gripen till Finland nämns som exempel. 

Här kan du läsa PM Nilssons artikel

Tysk soldat på Rådhusplatsen i Köpenhamn den 9 april 1940.

Med all rätt slår PM Nilsson i sönder den argumentering som finns inom (S) om att ett fördjupat försvarssamarbete står i motsättning mot medlemskap i Nato och att Natomedlemskap och detta nya två stats samarbete med Finland är varandras motpoler. Det är tvärt om. Ett finsk och ett svenskt medlemskap skulle underlätta vårt samarbete med Helsingfors och övriga grannländer i Norden och i Baltikum. T.ex. gemensam Nato standard ang stridsledning och delvis när det gäller annan utrustning underlättar svensk vapenexport till våra grannar. Våra svenska system blir mer konkurrenskraftiga då dyra special anpassningar inte längre behövs. Dessutom är det så att både Danmarks- och Norges erfarenhet ockupation av nazityskland trots en djup och en långvarig tradition av neutralitetspolitik, innan dess och att Finlands neutralitet inte respekterades verken av Tyskland eller Sovjet påverkar klimatet ännu för samarbete inom säkerhetspolitik och material inköp länderna mellan. Med ett svenskt och finskt medlemskap skulle äntligen samtliga demokratier runt Östersjön befinna sig i samma klubb. Ha samma förutsättningar. Och därigenom spela helt enligt samma regler.

I ett tidigare inlägg på denna blogg har jag kommenterat vilka lärdomar som man i Köpenhamn och i Oslo har dragit av Nazitysklands angrepp 1940.

Här kan du läsa om Danmarks o Norge erfarenheter av 1940

Svensk ubåt.

Och här det Sverige som sticker ut. Den röd gröna regeringens Nato-noja och dess nej till att ens kunna acceptera en option om ett möjligt framtida medlemskap som redan finns i Helsingfors, trots att det numera finns en riksdagsmajoritet för detta, noteras där och vägs in i deras kalkyl om vapenköp av våra ubåtar och stridsflygplan. Precis som PM Nilsson för fram uppfattas regeringens världsfrånvända attityd som ett inslag av en orealistisk syn på sin omvärld och på säkerhet. Ett inslag som ger svensk säkerhetspolitik och inköp våra militära system problem med sin trovärdighet. T.ex. så väcks frågan i Helsingfors kan man lita på att Sverige verkligen laverar utlovade vapen, ammunition och annan militär utrustning om Moskva pressar och hotar Stockholm? 

Soldater från Finlands enda helt svensk språkiga 

förband Nylands Brigad avfyrar en kustrobot. 

Eftersom Sverige slapp undan både Första- och Andra världskriget mycket på grund av tur men också, när det gäller perioden 1939-1945, på grund av en, i mitt tycke, helt oacceptabel undergivenhet gentemot Nazi-Tyskland som favoriserades av den svenska regeringen i strid mot av hur en neutral stat, enligt internationell rätt, skall agera mot krigförande parter. Vår bristande erfarenhet av krig och ockupation har lätt till att vi i Sverige ofta har svårt att förstå hur internationella konflikter kan utvecklas till ett krig som kan komma att påverka oss. För regeringen och många svenskar är fred ett naturligt tillstånd som Sverige för evigt kommer att befinna sig i och krig är någonting som vi på något märkligt sätt har vaccinerats emot och för evigt är immuna emot. Ett skydd som vi upplevs ha vad som än händer i omvärld. Men så är det naturligtvis inte. Sverige är i grunden ett svårt fredsskat land som det brukar uttryckas. Och detta är verkligen sant. 

Svenska frivilliga i Finland under Andra Världskriget.

Och precis om Nilsson för fram, genom vårt EU medlemskap och de garantier som vi har lämnat både till Baltikum övriga EU-medlemmar inklusive våra nordiska grannar, är vi inte längre neutrala. Men ännu är vi inte Natomedlemmar. Men trots allt blir någon nation i Baltikum eller i Norden utsatt för ryskt angrepp är detta, i praktiken också ett angrepp på oss och samtliga våra grannar. Till skillnad mot 1940 kommer vi inte undan denna gång. Till detta kommer att den vapentekniska utvecklingen gör att ryska ubåtar, örlogsfartyg och flygplan kan skjuta in över svenskt eller finskt territorium för att bekämpa Nato styrkor i Danmark, Norge eller i Baltikum. Då är vi med i ett krig. Genom att vårt territorium kränks och används av en stat för ett väpnat angrepp mot en annan stat. Vilket vi enligt internationell rätt måste militärt svara på. Att redan nu gå med i den gemensamma europeiska klubben för västerländska demokratiers fred och säkerhet är en klok idé nu, kommer att vara en klok idé i framtiden och har varit en klok idé väldigt länge. Det hög tid nu. Ja tack till svenskt medlemskap i Nato! 

Rysk kryssningsmissil avfyrad från ubåt i Östersjön.

Foto överst:

Två JAS-Gripen plan som tillhör tjeckiska flygvapnet. 

Kanske köper Finland också JAS-gripen.

Länk till denna blogg

Etiketter: PM Nilsson, Dagens Industri, Neutralitet,  Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik, Peter Hultqvist (S), JAS-Gripen, Stridsflygplan, Ubåtar, Ryssland, EU, Baltikum, Östersjön, Nato medlemskap, Nato, EU, EU-medlemskap, Nato-noja, Nato option,