Hoffman till vänster, Redford till höger.
Barvå har rätt. Det moraliska och politiska ansvaret för det inträffade faller tungt på Trump själv. Kanske även ett rent juridiskt ansvar. Åtalsprövning genom riksrätt i kongressen kan inte uteslutas. Ett alternativ är att Trump kan välja att avgå. Precis som en annan republikansk president Richard Nixon gjorde på grund av sin roll i den så kallade Watergate skandalen som inleddes med att polis ingrep mot en grupp personer under ett pågående inbrott i det demokraternas partihögkvarter i Washington. Personer som visade sig ha kopplingar till den republikanska administrationen i Vita Huset. Dessa händelser skildras i boken "Alla presidentens män" som blev en framgångsrik film 1976 med Dustin Hofman och Robert Redford i huvudrollerna. Nixon beslutade sig för att avgå frivilligt när han förstod att det var stor risk att skulle komma att ställas inför riksrätt och bli avsatt. Efter att flera senatorer från hans eget republikanska parti offentligt hade uttalat att man tänkte rösta med demokraterna och stöda deras krav om åtal.
Ett foto över den nya administrationen
tillträdande president Joe Biden och hans vice president Kamala Harris.
Det tredje alternativet är att Trump sitter kvar hela sin mandatperiod. Och efter att hans tid i ämbetet är över riskerar att åtalad i vanlig domstol för uppvigling och försök till statskupp. Om nu inte Joe Biden benådar honom efter att ha tillträtt i Det ovala rummet. Vilket han faktiskt kan tänkas göra. Precis som Gerald Ford gjorde mot sin gamle chef Richard Nixon. Men i så fall väljer att Biden att göra detta med andra motiv än de som Ford då gav uttryck för.
Gerald Ford när han den 8 september1974 skriver
under sin benådning av Richard Nixon.
Biden för att han likt alltfler i det amerikanska samhället nu ifrågasätter Trumps mentala status. Detta tror jag kan få betydelse för hans beslut. Personligen är jag inte säker på att Trump kan anses vara fullt ut medveten om sina handlingar och dess konsekvenser. Och jag tycker att galenskapen har blivit mer påtagliga under det senaste året. Kanske kan en försämrad mental eller fysik hälsa vara orsak? Eller påverkan av medicinering. Hans ökade lynnighet kan också vara orsak av missbruk av droger i någon form. Jag vet inte. Men hans uppträdande har tydligt förändrats till det sämre. Samtliga dessa faktorer kan ligga bakom hans irrationella beteende. Biden kan också benåda Trump av ett annat skäl. Som handlar om hans övertygelse (som jag tror är äkta hos honom) om att USA behöver läka alla de öppna sår som Trumps maktinnehav i Vita Huset har skapat i det amerikanska samhället. Ett växande gap som delar den amerikanska republiken i två motsatta läger: "traditionalister" och "progressiva". Biden är väl medveten om att detta gap måste minska. Eller som finsk journalist uttryckte saken: "mellan de som blickar framåt och de som blickat bakåt". Om inte kan USA på sikt få våldsamma konflikter och hamna i en inbördeskrigs liknande situation.
En illustration över nuvarande konfliktfyllda klimat
i amerikansk politik mellan republikaner (elefanten)
och demokraterna (åsnan).
Och detta är Biden och kretsen kring honom väl medveten om. Här kan Bidens ideologiska hemvist på det demokratiska partiets högerflygel utgöra en nödvändig förutsättning för att skall lyckas uppnå sin förhoppning om försoning. Denna gång klarade USA av att försvara sina demokratiska instruktioner och sin författning. Som tur är. Men att flera av de poliser som fanns på plats när oroligheterna började och de som senare beordrades dit tog helt eller delvis demonstranternas parti. Vilket måste anses ytterst allvarligt. Och kommer säkert att bli föremål för rättslig prövning. Troligen är detta anledningen till att kongressen relativt snabbt och enkelt kunde ockuperas av begränsad grupp demonstranter. Att det fanns beväpnade aktivister med skottsäkra skyddsvästar i folkhopen innebar en risk för detta hade kunnat urarta till ett blodbad med hundratals döda om en allmän skottlossning hade brutit ut. Men fyra personer dog, tre ockupanter och en polis. Möjligen kan detta vapeninnehav delvis förklara polisens inledande passivitet. Först när enheter från Nationalgardet och FBI-agenter var på plats gav ockupanterna upp. Men det kunde också gå illa rent politiskt om kongressen hade förhindrats att bekräfta Bidens valseger. Vilket hade utlyst en akut konstitutionell kris.
Tårgasen låg tät när särskilt kravallutrustad polis
körde bort ockupanterna.
En annan möjlighet att är att vice president Mike Pence och övriga ledamöter av regeringen tar över, bildar ett kollektivt ledarskap under de få dagar som kvar innan den nya administrationen tillträder. Genom att använda det 25 författningstillägget som gör det möjligt att "putta" undan en sittande president som uppenbarligen är fysiskt- och mentalt oförmögen att upprätthålla sitt ämbete. Denna möjlighet har aldrig användes och har skapats för en situation när en president på grund av t.ex. ett slaganfall inte kan fungera som statschef och som överbefälhavare. Personligen tror att Trump löper större risk för detta än ett riksrättsåtal i kongressen. Nu i efterhand är det nog flera republiker som ångrar sitt stöd för Trump när demokraterna tidigare försökte få honom åtalad och avsatt av kongressen. Det är uppenbart att flera republikaner i dag ifrågasätter lämpligheten i att Trump fortfarande har tillgång kärnvapens manualerna och "Knappen". Vad som talar emot en sådan "lösning" är att det kan vara juridiskt tveksamt om denna undantags regel kan anses legitim att avvända mot Trump. Eftersom han kanske inte kan anses vara tillräckligt oförmögen, ur ren medicinsk aspekt, att fortsatt fungera i sin roll som nationens president.
En ironisk satirisk bild om Trump tillgång till "Knappen".
Barvå har rätt. Det som hände i onsdags är inte var man förväntar sig i en västerländsk demokrati. Scener som de vi fick se i och utanför Kongressens byggnad på Capitol Hill kan man förvänta sig få se från en "bananrepublik" eller från nationer som styrs av depoter som t.ex. Venezuela eller Uganda, Vem blir nästa Trump? Får jag gissa? Så sätter jag en slant på Trump vännerna Brasiliens Jair Bolsonaro och Filippinernas Rodrigo Duterte. Dessutom har Barvå rätt. Trump är uppenbarligen en narcissist vars politik har handlat om honom själv. USA och sitt parti har han i stort struntat i. Nu när Trumpismen med sin anti-påve får ett förnedrande slut som han har skapat på egen hand. Kan man undra vad vi kan lära av hans tid i Vita Huset? En sak är klar. Vi har fått klart för oss hur farligt det kan bli för demokratin när sociala medier flitigt används för att föra ut ett oförsonligt budskap med hat och populism. Kombinerat med personfixering, nationalism och en blind dyrkan av ett anti etablissemangs ideal. Dessutom har detta visat oss alla att demokratin är mer skör än vad vi ofta tror. Och att vi måste vara beredd att ömt vårda den. Och jag instämmer i Barvås analys om att det enda positiva i "detta riktigt rysliga elände (för att citera en rad ur en känd sångtext av Peps Persson) är att den makt som Trump annars skulle tänkas kunna lyckats etablera över det republikanska partiet under flera år framöver är nu inte länge möjlig. När han har lämnat Vita Huset får Trump troligen fly USA, även om blir benådad, och bli en olycklig osalig ande som rastlöst reser världen runt och håller bittra tal och ge intervjuer om hur man blev besluten på sin stora seger för mänskligheten. Om han nu inte tar sin tillflykt till Putin i Moskva. Som säkert med leende skulle ta emot honom med öppna armar. Båda dessa framtidsutsikter är en ovärdig framtid för vilken avgången amerikansk president som helst. Och framför allt för "Ett kraftfullt geni" som han brukade benämna sig själv på Twitter. Men som bäddar får man ligga. Heter det ju.
En uttrycksfull satir över Trumps försök
att hålla sig kvar vid makten.
I Norrköpings Tidningar har Hans Stigsson skrivit en intressant ledare om ockupationen av kongressen. I en läsvärd artikel publicerad under rubrik: " En dag av vanära för en misslyckad president", för Stigsson fram sin uppfattning om att Trumps tilltag kan betecknas som ett försök att skapa ett "institutionaliserat pöbelvälde". Och detta har han helt rätt i.
En karikatyr över Trumps utrikespolitik.
Demokratiaktivister i vitryska Minsk.
Tillägg:
Det är bara att erkänna att jag hade fel. I dag, 2021-01-13, några dagar efter jag skrev denna text, meddelar Vice president Mike Pence att han och övriga ledamöter av regeringen inte kommer att medverka till att bruka det 25 tillägget. Vilket jag faktiskt trodde att han kanske skulle välja att göra trots allt. Eller åtminstone försöka att genomföra. Med syfte att republikanerna skulle på detta sätt rycka undan möjligheterna för demokraterna att kunna använda riksrättsåtal som ett politiskt vapen. I detta låg, från min sida, en bedömning om att Pence och andra ledande republikaner skulle vara beredd att offra Donald Trump som nu måste anses vara en belastning för sitt parti. Men jag misstog mig. Sedan kan Pence har rätt i sak. Han motiverar nu sitt beslut att Trumps hälso läge inte motiverar att använder sig av tillägget.
Läsa mer:
I ett tidigare inlägg på denna blogg har jag analyserat hur Europa påverkas av att Joe Biden besegrade Donald Trump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar