Världen i dag har
publicerat en ledare av Carin Stenström
som fångar mitt intresse. Stenström tar upp i sin artikel en självklarhet att
föräldrar har en avgörande betydelse för barn- och ungdomars utveckling till
mogna samhällsmedborgare. Denna insikt har märkligt nog alltmer har trängts
undan under senare årtionden från både politik och skola. Stenströms artikel är
publicerad under rubrik: ”När föräldrarnas betydelse erkänns kan
skolan bli bättre.”
Stenström har rätt i sin analys om att den aktuella debatten om svensk skola är märklig och världsfrånvänd i flera avseenden. Det är bara att hålla med Stenström i hennes påpekande om att friskolor i allmänhet, kristna friskolor eller judiska i synnerhet, inte utgör något problem i sig. Det fria skolvalet utgör inte orsak eller förklaring för den svenska skolans problem. Friskolor, liksom alla skolor som drivs i offentlig regi, skall vara bra. Dåliga skolor skall snabbt avvecklats oberoende av vem som är huvudman. Samtliga skolor skall naturligtvis följa läroplan och andra bestämmelser. De skandaler som under senare år har avslöjats när det gäller några friskolor som har drivits av islamiska föreningar är inte representativa. Framför allt inte för friskolor i stort. Men inte ens för alla skolor med islamiska huvudmän. Naturligtvis skall inte vem som helst få driva friskolor, t.ex. islamister, talibaner, fascister, nazister eller stalinister.
Friskolor är inte heller orsak till den segregering som blir alltmer uppenbar i det svenska samhället. Forskning ger en tydlig bild av att våra bostadsområden, särskilt i större städers förorter byggda under 1960- 70- och 80-talen som utgör förklaring samt en betydelsefull drivkraft för segregation. Boven i dramat är misslyckanden inom andra samhällsområden som bostadspolitik, arbetsmarknad, invandring och integration. Jag märkte själv detta tydligt när jag var bosatt under några år på det ökända Järvafältet i nordvästra Stockholm med områden som Rinkeby, Tensta, Kista och Husby. I tunnelbanan till eller från mitt arbete i city fick jag uppleva hur positivt det fria skolvalet faktiskt är att motverka etnisk- och social segregation. Varje dag mötte jag massor av ungdomar från denna socialt eftersatta del av Stockholm som åkte till skolor i innerstan. Som utan det fria skolvalet aldrig hade fått en chans till en klassresa in i det svenska samhället och till ett positivt vuxenliv.
Att det naturligtvis inte är acceptabelt att skolor i flera av våra miljonprogramområden år så dåliga att föräldrar och elever inte vill sätta sin fot i dessa. Men detta är ett annat problem. När jag talade med föräldrar i området så var det inte bara närliggande skolors låga kvalité som man valde bort. Utan många föräldrar drevs av en full legitim önskan att ge sina barn en livschans genom att skapa möjligheter att få svenska vänner. Ett säkert sätt, enligt flera föräldrar som jag talade med, för att deras barn på detta sätt få kontakter in i det svenska samhället. Några uttryckte att här ute kommer mina barn aldrig att lära sig svenska ordentligt. Medan andra såg det fria skolvalet som chans för sina barn att slippa undan socialt utanförskap i from av droger, kriminalitet och religiös extremism.
Men varför är friskolors och det fria skolvalets uppenbart goda så farligt för socialdemokratin och övrig vänster? En förklaring är att just detta är en nagel i ögat på vänsterpartiernas självbild att utgöra en upplyst modern elit som sitter inne med lösningar på samhällets alla problem. Och därför alltid har rätt. Att friskolors resultat och påverkan tyder på annat upplevs med stor olust inom (S). Sedan är det också en fråga om makt. Det fria skolvalet har inneburit en påtaglig förskjutning av makt från kommun och stat till elever och föräldrar. Som inneburit att politiker och byråkrater har förlorat inflytande. Och detta upplevs som ett direkt hot av många inom (S) och övriga västerpartier mot deras maktdominans i det svenska samhället. Självständiga och fria individer utgör alltid ett hot mot alla som har ambitioner om att skapa världsliga paradis.
Men föräldrarollen varför är den så kontroversiell då? Dåvarande (S)-riksdagsmannen Stellan Arvidsson, därefter generaldirektör på dåvarande Skolöverstyrelsen (nuvarande Skolverket) och mångårig ordförande av den östtyska kommunistdiktaturen supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, skapade den svenska enhetsskolan 1948 och senare vår moderna grundskola 1969, med just Östtyskland som förebild. Sedan dess har en alltmer politiserad skola upplevs som ett viktigt instrument av svensk vänster för att motverka föråldrade borgerliga ideal och institutioner. Arvet från Arvidsson har hålls vid liv inom (S) vilket medfört ett frontalangrepp på t.ex. familj, religion och kyrka, släkt, grannskap, traditionell bildning och en europeisk kultur T.ex. studier av antiken, filosofi, klassisk litteratur och kyrkohistoria försvann nästan helt. Inte minst genom studentmarxismens inmarsch i olika institutioner som följde på 1968 t.ex. universitet, högskolor (inte minst på journalistutbildningar, social- och lärarhögskolor), politik och förvaltning. Det fria skolvalet upplevs hota denna radiala politiskt röda maktordning. Inte minst den traditionella kärnfamiljen har bemötts med stor misstro och en direkt ovilja. Staten, inte föräldrar, precis som i östtyska DDR, skall fostra barn och ungdomar.
Inte ens när den östtyska diktaturens systematiska och omfattade brott mot mänskliga rättigheter kunde beläggas och visas upp i olika dokument efter Berlinmurens fall 1989 så var (S) beredd att ompröva sitt stöd för Stellan Arvidsson och hans politik. Att flera tusentals lärare, inte minst rektorer och andra skolledare, samt lärarstudenter genom förbundets regi kom att studera tyska och den östtyska skolan på noga planerade propaganda resor kom att få en stor betydelse för att den svenska skolan har utvecklats annorlunda än i t.ex. våra nordiska grannländer och i övriga Västeuropa. Det fria skolvalet som den tidigare borgerliga Alliansregeringen införde var det första försöket att vända utvecklingen bort från denna politiserade skola.
Men naturligtvis det fria skolvalet är inte perfekt system. Men just detta är inget att förvånas över. För detta blir ett politiskt beslutade system aldrig. För egen del tycker jag att en ständig översyn av bidragsregler, bestämmelser ang kötid etc. är befogad. Jag tycker också att vi i Sverige, likt i Finland och i Danmark, bör ha extern betygssättning för alla elever i årskurs 8 och 9 och i gymnasieskolan bl.a. för minska risken för betygsinflation. Betyg måste vara rättvisa och ge en realistisk bild av elevens faktiska kunskaper. Helst skulle jag vilja se att en traditionell studentexamen återinförs kombinerad med en moderniserad form av en realskola och att vi åter får en traditionell lärlingsutbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar