Att tvingas till samhällsförsvar på bibliotek

 

Vår flathet och överslätade attityd mot en växande otrygghet på bibliotek säger oss en hel del om vilket klimatet som vi tillåter i vårt samhälle? Detta är en del i en samhällsfråga som tyvärr har blivit alltmer aktuell. Just detta ämne tar Patrik Engellau upp på sajten: Det goda samhället. Hans artikel är publicerad under rubrik: En vändpunkt.

Här kan du läsa hans artikel

Patrik Engellau

Det så kallade ”Stöket” (ett Orwellskt liknande nyspråk för missbruk, knarkaffärer, hot, trakasserier och sexuella övergrepp) på biblioteken hänger ihop med flera andra problem t.ex. konsekvenser av en långvarig massinvandring med tillhörande misslyckad integration, förfallet i skolan, förslumning av flera miljonprogramområden, ökat bruk av narkotika och en eskalerande ungdomskriminalitet. Denna problematik hänger också ihop med en rad sociala faktorer som t.ex. ökad långvarig arbetslöshet bland ungdomar och nysvenskar, ökad trångboddhet (skall 6-8 personer leva i en tvåa eller i liten trea, så blir det inte särskilt lugnt hemma). Men just detta utgör också ett viktigt skäl varför det är extra viktigt att det är lugnt, tyst och fridfullt på våra bibliotek. Att inte ta fajten för ro på våra bibliotek är att svika de unga som behöver tystnaden mest.

George Orwell med hans mest berömda

exempel på nyspråk från hans dystopiska

samhällsskildring av ett nytt totalitärt

samhälle där lögnen härskar,

skildrat i hans roman 1984, från 1949.

Engellau har en viktig poäng i sitt resonemang om det nyspråk och andra mer eller mindre fantasifulla omskrivningar av verkligheten på våra bibliotek har sin grund i ett kulturradikalt flum med rötter i 60- och 70-talens Studentmarxism. Att inte ställa krav. Att se mellan fingrarna med brott, acceptera ovärdigt tilltal m.m. har präglat och skadat det svenska samhället djupt. Denna väl menade kravlöshet är förödande för goda vädren i vårt samhälle som respekt, lyhördhet och hjälpsamhet. Men också när det gäller mer tuffa, men viktiga värderingar som respekten för lagar och regler och inte minst när det gäller allas rätt till att få känna sig trygga även utanför hemmets fyra väggar.

Foto från Kårhusockupationen på Stockholms

universitet 1968. Ett välkänt exempel på

Studentmarxism i Sverige.

Jag minns en händelse för lite mer än ett år sedan på mitt eget kommunbibliotek strax utanför Malmö. Där några ungdomar pratade högt, vägrade att dämpa sina röster, trots tillsägning från en ur personalen och en besökande äldre kvinna. Detta fick till konsekvens att ungdomarna slutade trakassera några andra ungdomar och i stället började förolämpa dessa två kvinnor. Jag och två andra medelålders män, som också såg vad som hände, reagerade starkt på detta och vi tillsammans körde ut ungdomarna ur lokalen. Vilket vi senare fick banor för av en tillskyndade konflikträdd bibliotekschef. Själv hade jag haft svårt att agera med framgång. Det var en ren tur att dessa män också var där då. Att lämna tillbaka böcker från sina barn var deras ärende. Dessutom var två pappor inga trogna besökare på biblioteket. Och jag var där också av ren slump för att läsa några tidskrifter.

Foto från kommunbiblioteket i Arlöv.

Vid en direkt fysik konfrontation skulle det kunna sluta illa för mig. Jag har passerat 60, de övriga två var 15-20 år yngre. Har fått utbildning i Personligt självskydd när jag arbetade i säkerhetsbranschen, med detta ligger långt tillbaka i min historia. Särskilt illa hade det kunna gå någon av de tre ungdomarna varit beväpnad med kniv, eller Gud förbjudne, med skjutvapen. Men jag och de två andra två kände starkt nu räcker det. Dessa ungdomar skall inte tro att de är "Kungar" som kan få ta över vårt bibliotek. Jag blev också väldigt irriterad på den attityd av respektlöshet som de visade upp. Vi tre talades vid om saken när vi lämnade lokalen. Samtliga av oss hade också en oro för vad ungdomarna skulle kunna få för sig att göra mot kvinnorna.

En illustration av Personligt självskydd.

Ibland när jag ser tillbaka på denna händelse slår en tanke mig. Att man får det samhälle man förtjänar. Och man får det klimat på ett våra bibliotek som man tillåter. Just det sista nämnda förde jag fram i min ordväxling med bibliotekschefen. Jag framförde också en förundran om att hon helt tycks negligera sitt viktiga ansvar för sin personals arbetsmiljö. Undrar vad bibliotekariens fackliga organisation: Förbundet för Dokumentation, Information och Kultur (DIK) ser på händelser som denna och vad man tycker att kommunerna skall vidta för åtgärder för att minska ordningsproblemen på våra bibliotek? 

Foto från utbildning i personskydd.

Först måste vi erkänna att genom svika våra bibliotek sviker vi alla som behöver dessa viktiga institutioner. Vi sviker då också samhällets viktiga uppdrag för folkbildning där biblioteken är av central betydelse. Dessutom kan jag inte låta bli att förundras över att det skall vara så svårt att kalla ordningsproblem för just ordningsproblem. Och det borde vara självklart att om väktare eller annan ordningspersonal som t.ex. trygghetsvärdar behövs eller om utbildning i krishantering eller rent av i personskydd krävs för personalen, då får kommunerna se till att detta kommer på plats. Jag är övertygad om att för dessa åtgärder finns ett växande stöd i breda folklager. Bland den så kallade Tysta majoritet som sällan syns eller hörs i den allmänna debatten. Jag måste också erkänna att jag, trots de banor jag fick, och den fara jag utsatte mig för, ändå känner en viss stolthet för att ställde upp för sant och rätt. Tänker på Edmund Burks klassiska citat: ” Nödvändigheten för ondskans triumf är att goda män inget gör.”

Två kvinnliga väktare i tjänst med förordnande som 

ordningsvakt.

Foto överst:

Från biblioteket i Arlöv.

Etiketter: Bibliotek, Patrik Engellau, Ordningsproblem, Personskydd, Personligt självskydd, Självskydd, Stök, DIK, Bibliotekarie, Det goda samhället, Väktare, Trygghetsvärdar, Flum, 1968 vänster, Studentmarxism, Folkbildning, Sexuella trakasserier, Droghandel, Våld, Hot,  Integration, Invandring, Skolan, Väktare, Ordningsvakter, Trygghetsvärdar,