På Petterssons blogg fann jag en mycket läs värd artikel från finska YLE svenskspråkiga redaktion om Putin, Ukraina, Nato, Sverige och Finland. I denna artikel intervjuas Nato tidigare Generalsekreterare Anders Fog Rasmussen, som precis som hans efterträdare Jens Stoltenberg har varit statsminister. Rasmussen i Danmark och Stoltenberg i Norge. Trots skillnader i partipolitisk orientering, Rasmussen i högerliberala Venstre och Stoltenberg i socialdemokratiska Arbiderpartiet, så har båda dessa nordiska statsmän på sin post (Stoltenberg avgår inom kort) fått arbeta under liknande villkor. En ämbetstid som har präglats av ökad Rysk regression mot sina grannländer, hyberkrigföring mot väst och ett ökat förtryck mot sin inhemska opposition.
Genom den senaste tidens farliga utveckling längs gränsen mellan övriga Ukraina och Ryssland är det klart att Vladimir Putin och Kreml sätter planerna i verket om att bygga upp ett nytt ryskt imperium i östra Europa. Där forna Sovjetunionen utgör förebild. Putin har öppet erkänt att han anser att Sovjetväldets avveckling var en stor olycka för Ryssland. Problemet är att flertalet östeuropéer inte håller med honom. Och det vet han mycket väl. Och denna ambition har Putin inte gjort någon hemlighet av. Redan när han efterträdde Boris Jeltsin uttryckte han sin beundran från den uppdelning av Europa som dåtidens stormakter gjorde under Wienkongressen 1815 och i Jaltakonferensen 1945. Små nationer, som Sverige, Finland och de baltiska staterna, kan kanske få finnas kvar men på rysk nåder och hamna under Moskvas kontroll. Detta späds på av en traditionell rysk oförståelse av en rad västerländska värderingar som medborgliga rättigheter, rättsstatens principer och internationell rätt. Som har djupa rötter i rysk kultur. Att Putin redan nu har satt sig över och i en allt högre grad sätter sig över den rättsordning för fred, öppenhet och samarbete i Europa som redan slogs fast i Helsingfors 1975 genom den Europeiska Säkerhetskonferensen, som Ryssland har skrivit under, struntar Putin och Kreml uppenbarligen helt i.
Artikeln på Petterssons blogg :
”Sverige och Finland kan gå med i Nato på ett dygn.”
Artikeln på svenska YLE:
”Ett ryskt anfall mot Ukraina skulle öka Finland och Sveriges intresse för Natomedlemskap.”
Att ett ryskt anfall mot Ukraina skulle öka svenskt och finländsk intresse för ett medlemskap i Nato är en helt korrekt bedömning av Rasmussen. Men hans slutsats om att vi över en natt kan bli medlemmar är av två orsaker ett farligt resonemang. För det första: Detta kan vi inte vara helt säkra på. Men jag inser att möjligheten finns. För det andra: och en ännu mer betydelsefull invändning mot detta resonemang är att då kan det vara för sent. I praktiken behöver Sverige, likt Finland, vara medlemmar, allra minst behöver båda ha beslutat om en så kallad Nato-option, och ha meddelat omvärlden att denna nu aktiveras när t.ex. de tre baltiska staterna tillsammans med de strategiskt betydelsefulla öarna i Östersjön: Gotland, Åland och Bornholm, blir ockuperade av ryska trupper.
Så fort en Nato-option har beslutats och en ansökan har lämnats in måste den svenska regeringen få hit utländsk trupp. Truppstyrkan på Gotland behöver snabbt försäkras ytterligare och militär materiell behöver tillföras bl.a. genom att sjömissiler, luftvärn, fler flygplan och en kraftig ökad marin närvaro. Liksom att luftvärn behövs placeras ut för att förstärka skyddet av våra största städer och viktiga militära anläggningar. Förutom Nato-option i dag, Nato medlemskap i morgon, måste regeringen snabb inkalla partiledarna och kungen till konselj för att där ta beslut tas om option, medlemskap och begäran om utländsk trupp. Vid detta tillfälle måste regeringen också ta beslut om att ÖB, som då bör vara närvarande, får lov att utnyttja en snabb kredit på 5 miljarder som finns i budgeten för att köpa in vapen och ammunition. Det är önskvärt att få hit ett antal kryssningsmissiler. En åtgärd som skulle höja vara en mycket tydlig signal om att vi kommer att försvara oss. Och en signal om att ett angrepp mot Sverige kommer att kosta på.
Men i ett verkligt allvarligt läge, då ett storkrig har brutit ut i Europa genom ett snabbt ryskt anfall understödda av enheter från Belarus och Kazakstan, är troligtvis inte ens detta tillräckligt. Redan då behöver Sverige genom ett Nato-medlemskap, helst i går, kunna ha placerat ut, i förväg, militära styrkor från olika västerländska demokratier, t.ex. USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike på svenskt territorium. Kanske även enheter från Kanada i nordligaste Sverige. Samtidigt som svenska förband kan behöva agera i samverkan med våra grannar i Norden och i Baltikum. Dessa utländska enheter bör helst ha övat här, ha förråd här och delvis redan vara på plats. Den brista sanningen är att våra styrkor är för svaga för att klara ett ryskt angrepp på egen hand. Och att kunna återta ett ockuperat Gotland eller Stockholm kan vi glömma. Om det då inte redan är försent kan en ny borgerlig ledd regering efter valet i september fatta dessa nödvändiga beslut. Att ett Nato medlemskap ser ut att bli en viktig valfråga är bara sunt. Men vi kan troligen inte vänta till dess. Att vi inte redan är medlemmar av demokrati klubben Nato är att spela en rysk roulett med vår frihet och vår demokrati. I ett väldigt farligt spel där risken att förlora allt snabbt blir allt högre.
Foto av kanadensiska soldater på övning i Norge.
Att vår nya statsminister Magdalena Andersson i detta mycket spända säkerhetspolitiska läge väljer att prioritera att närvara vid en pressträff om nya Corona restriktioner före att medverka på Folk- och Försvars Rikskonferens inger ingen trygghet precis. Och sänder ut ett tydligt besked om att (S) inte riktigt prioriterar vårt försvar. Och detta är en signal som noteras av Putin i Moskva. Liksom att regeringen endast motvilligt har gått med på oppositionens krav om att samla partiledarna. Men att då inte för att ta några beslut eller att ha några förhandlingar, utan bara för att ge en kortare information. Detta är en annan mycket tydlig signal. Tycker man att det inte ens nu är läge för krisåtgärder och en omprövning av den förda politiken. Då inser man att detta kommer troligen aldrig att ske med denna regering innan det är för sent. Sverige behöver en ny regering helt enkelt.
Foto överst:
Anders Fog Rasmussen till vänster och Jens Stoltenberg till höger.
Etiketter: Nato, Nato medlemskap, Natos Generalsekreterare, Nato-option, Jens Stoltenberg, Anders Fog Rasmussen, Gotland, Vladimir Putin, Folk och Försvar, Folk och Försvars Rikskonferens, Åland, Bornholm, Stockholm, Ukraina, Baltikum, ÖB, Konselj, Kungen, Regeringen, Kazakstan, Belarus, YLE, Petterssons blogg, Luftvärn, Kryssningsmissiler, Wienkongressen, Jaltakonferensen, Norge, Kanada, USA, Magdalena Andersson, Socialdemokraterna,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar