Regeringskansliet vs Coronakommissionen

 

Under de senaste dagarna har en konstitutionell skandal kommit till allmän kännedom. Den av regeringen tillsatta kommission av olika experter som skall granska hur regeringen har hanterat Corona pandemin har efter ihärdiga vädjanden till Regeringskansliet (som är regeringens egen myndighet) förvägrats få ut minnesanteckningar från 2020 som kommissionens huvudsekreterare Joakim Sonnegård har efterfrågat vid ett flertal tillfällen.

Regeringskansliets byggnad: Rosenbad.

Läkartidningen har publicerat en läsvärd artikel av Anna-Kajsa Torkelsson om detta under rubrik. ”Coronakommissionen nekas ta del av underlag om pandemihantering.” 

Torkelssons artikel kan du läsa här

JO-ämbetets huvudentré.

Detta är inte första gången som denna myndighet hamnar i blåsväder. Under förra året riktade JO vid ett flertal tillfällen kritik emot hur offentlighetsprincipen hanteras på Regeringskansliet. Eller uttryckt på mer vardaglig svenska så har denna myndighet fått kritik för att man bryter emot en grundläggande princip i vår lagstiftning om att dokument och papper hos en offentlig myndighet skall lämnas ut till alla som så önskar och utan dröjsmål. I vissa undantagsfall kan delar av en handling, eller handlingen i sin helhet, beläggas med sekretess t.ex. en polisär förundersökning innan åtal har väckts, medicinska journaler, personlig känsliga uppgifter om sociala förhållanden eller upplysningar som rör rikets säkerhet t.ex. militära förhållanden eller viss diplomatisk korrespondents. Princip allt annat är offentligt. Men detta är en inte relevant här. För när Coronakommissionen tillsattes beslutade regeringen att den skall ha rätt att även få ta del av material med offentlig sekretess.

En illustration över sekretess.

Men varför göra politik av detta? Bortsätt från den märkliga i att en av regeringen tillsatt kommission med opolitiska experter anser vara tvingade att agera i media, vilket kommissionens ordförande nu har gjort, mot sina uppdragsgivare för att försöka få ut material som man har fått vetskap om existerar (om detta material nu inte har förstörs vilket kan leda till åtal) och som man inte har fått. Så väcker denna maktdemonstration från regeringen en rad frågor. Tillika med kommissionen har jag svårt att tänka mig att när en rådgivande grupp som bl.a. består av två socialdemokratiska statssekreterare (vice minister och politisk tjänsteman) som har sammanträtt under 149 tillfällen, under vissa dagar mer en gång, inte skulle föra anteckningar om vad man har diskuterat och vad man har enats om att föra fram för råd till regeringen. Sedan förstår jag inte varför inte vår statsminister inte agerar om nu inte ansvarig statsråd socialminister Lena Hallengren inte gör någonting. Både Magdalena Andersson och Hallengren förstår naturligtvis att detta leder till misstankar om en medveten mörkläggning.

Magdalena Andersson (S) till vänster.

Lena Hallengren (S) till höger.

Men den allra viktigaste frågan i detta spektakel av maktmissbruk (och kanske även med inslag av en ren och bar inkompetens) blir naturligtvis vad är det man anstränger sig så kraftfullt att dölja? Vad är det som är så känsligt att det inte får visas upp för kommissionen och tas med i deras slutrapport som skall presenteras den 25 februari? Om man får spekulera så kan jag tänka mig att kansliet och (S) vill dölja att flera av de beslut som regeringen har fattat under pandemin har saknat tillräckliga fakta underlag t.ex. i form av konsekvens analys av hur t.ex. ekonomi och sysselsättning kan komma att påverkats.  Eller hur olika åtgärder påverkar smittspridning. För mig är det uppenbart att grundlagsrättsliga konsekvenser till stor del allt för lätt har fått styrka på foten. Att inskränka grundlagsskyddade medborgerliga friheter som t.ex. mötesfrihet, näringsfrihet och religionsfrihet. När detta görs måste man vara väl medveten om vad man då beslutar. Och detta får bara göras i akuta undantagsfall. Och beslut om detta måste bygga på principerna om laglighet, vissa rättigheter får aldrig inskränkas, och proportionalitet, det vill säga att man inte får ta i mer än vad som behövs och inte låta beslut ligga kvar längre än absolut nödvändigt.

Grundlagsskyddade friheter finns som annan

lag att läsa i lagboken.

Om detta skulle visa sig stämma är det troligt att det kan bevisas att beslut har fattats i panik eller ännu värre på grund av populism. Om det med hjälp av de anteckningar som kommission har begärt att få ut t.ex. kan beläggas svart på vitt att regeringen, eller ansvarigt statsråd, t.ex. har varit medveten om att de antal personer som rapporteras vara inlagda på sjukhus på grund av pandemin har varit fel och klart överdrivna. T.ex. på grund av att en stor grupp som konstaterats ha Corona när man läggs in är där av andra medicinska skäl än covid-19. T.ex. benbrott, hjärtsvikt etc. Att statistik över hur covid-19 belastar sjukvårdens akutresurser har varit fel helt enkelt.

En teckning om panik och ångest.

Hittills har regeringarna Löfven och Andersson klarat sig ganska bra i medborgarnas ögon. I Sverige har inte pandemin och olika åtgärder om inskränkningar inte lett till demonstrationer och yttringar av folkligt missnöje. Tillskillnad emot flertal nationer i syd- och i mellan Europa, som Spanien, Frankrike, Belgien, Tyskland och Österrike. I Sverige har Corona inte lett till politiska motsättningar mellan partierna. Fram till nu.  Motsättningar mellan den borgerliga oppositionen och regeringen börjar nu bli märkbara. Att Magdalena Andersson och regeringen, i detta läge, väljer att inte agera och där igenom lägger bollen på straffpunkten vid öppet mål för oppositionen, medierna och folkopinionen under ett valår. Inger en allmän känsla av att (S) är bredd att betala ett högt politiskt pris för detta tydliga lagtrots. Vilket i sin tur indikerar att det finnas för regeringen väldigt känsliga uppgifter, i det material, som man vill gömma undan. Bortsätt för att en annan knäpp konspirations företrädare får en försenad julafton. Så förlorar svensk demokrati och vi alla på detta. Medborgarnas tilltro till politiker och vårt styrelseskick minskar vilket kan få mycket allvarliga konsekvenser för demokratin på sikt.

Foto från en Corona demonstration i tyska Stuttgart.

Det finns inom socialdemokratin en tradition av makt är rätt. En attityd som bl.a. innebär en uppfattning om att man som folkvald inte alltid behöver följa lagar och regler. En offentlig kultur som har skapats sakta men säkert, och i huvudsak omedvetet tror jag, på grund av partiets långvariga innehav av regeringsmakt som i sin tur har resulterat i en osund och delvis odemokratisk utveckling där politik och förvaltning på ett olyckligt sätt har växt ihop. Att Coronakommissionens ordförande f.d. justitierådet (domare i högsta domstolen) Mats Mellin agerar i detta uppdrag som en opolitisk tjänsteman skall göra. Det vill säga att undersöka fakta och presentera slutsatser utifrån det material som man har fått tillgång till och efterlysa det material som han och övriga i kommissionen anser sig behöva få tillgång till, utan att snegla på vilka politiska konsekvenser detta kan få för regeringen. Är nog en obehaglig överraskning för flera ledande personer inom (S). Men detta väcker ett visst hopp hos mig. En insikt om att den klassiska opolitiska och omutbara tjänstemannen ännu finns kvar trots allt. Men tjänstemän av detta slag finns det allt färre av. Detta spektakel inger också hos mig en annan insikt om att vi behöver få en ny regering efter nästa val.

Högsta Domstolens stora domsal.

Foto överst:

Regeringskansliets emblem vid sin huvudentré på Rosenbad.

Länk till denna blogg

Etiketter: Covid-19, Corona, Coronakommissionen, Regeringskansliet, JO, Joakim Sonnegård, Mats  Mellin, Justitieråd, Högsta Domstolen, Domare, Offentlighetsprincip, Grundlagar, Proportionalitet, Legalitet, Statsråd, Ministrar, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Magdalena Andersson, Lena Hallengren, Mörkläggning, Maktmissbruk, Läkartidningen, Anna-Kajsa Torkelsson,