Den berömda rappartisten som var känd under sitt artistnamn Einár (Nils Einar Grönberg) blev i går mördad. Att en ung rappare blir avrättad genom flera skott från nära håll innan han ens hunnit fylla 20 år. Är tyvärr inget att förvånas över. Detta gängmord var årets 39 skjutning med dödlig utgång. Och vi kan förvänta oss att fler lär följa innan året är slut. Det finns en allvarlig risk att vi snart slutar att bry oss. Eller ens lyfter på våra ögonbryn. Men vi får inte bli tillvända av att personer avrättas med hjälp av kontraktmördare på öppen gata. Einár har tidigare blivit utsatt för brott från Gangsterrappare och andra yrkeskriminella. En kort tid innan han blev skjuten tog hovrätten ett beslut, efter önskemål från åklagarsidan, att han skulle vittna i en pågående rättegång mot de kända rapparna Yasin Mahamoud och Havel Khali. Dessa två artister står åtalande för flera allvarliga brott som de skall ha begått som medlemmar av det ökända kriminella Vårbynätverket. Bland annat den kidnappning och det rån som de genomförde mot Einár. Har skrivit om detta i ett tidigare inlägg på denna blogg.
Eftersom Einár inte dök upp i rättegången när målet togs upp i tingsrätten så skulle han nu hämtas av polis. Einár som var en del av den så kallade Gangsterrappen, d v s en musik som skildrar brottslighet, droger och utanförskap i socialt nedslitna förorter av artister som själv är eller har varit brottsaktiva. Einár, som själv är dömd för brott och som nyligen var inblandad i en misshandel på en nattklubb, gav tillskillnad emot flertalet andra Gangsterrappare, ingen förskönad bild av den verklighet som han tog upp i sin musik. Och detta retade upp flera aktiva yrkeskriminella. Och var förmodligen en viktig orsak till att han blev bortförd och förödmjukad av Yasin Mahamoud och Havel Khali. Enligt uppgifter i flera medier, som publicerats efter Einárs död, lär det ha varit allmänt känt en tid att det har funnits ett ”fett" kontrakt på honom. Einár hade sedan en tid tillbaka skyddade personuppgifter. Men naturligtvis borde han ha skyddats mer än så.
Sedan måste lagstiftning om verksamheter som sker med syfte att underlätta organiserad brottslighet ses över. Ett ökat behov av att kunna avsätta pengar från narkotika handel och annan kriminell aktivitet har lätt till att skapa legala täckverksamheter, d v s legal verksamhet som finansieras med svarta pengar. Denna gråzons kriminalitet växer snabbt i omfattning och ligger nära traditionell kriminalitet i form av t.ex. penningtvätt, illegal uthyrning, falska intyg, häleri och ekonomisk brottslighet. Att illegala verksamheter växer samman med legala sker numera inom flera branscher. Hotell och restaurang, frisörbranschen samt taxi är väl kända i detta sammanhang sedan lång tid tillbaka. Men denna smitta har under senare år spridit sig till flera andra sektorer t.ex. byggsektorn, omsorgerna, t.ex. personlig assistans, fastighetsbranschen, transporter och inom avfallshantering. Förutom att medverka till att finansiera organiserad brottslighet leder denna täckverksamhet till att helt legala verksamheter får en osund konkurrens. Inom verksamheter som bedrivs på entreprenad för offentlig sektor, t.ex. inom mark och anläggning, är svart finansiering vanligare än vad vi i allmänhet tror.
Inom skattelagstiftning finns ett tydligt förbud mot att genomföra helt legala affärer som endast har syfte att smita undan skatt eller sociala avgifter. Vi bör införa liknande ramlag inom flera andra områden. En annan viktig åtgärd är att förstärka anmälningsplikt för personal som utför kontroller åt olika myndigheter t.ex. beviljar tillstånd och granskar att olika regelverk följs. I detta sammanhang är det viktigt att påverkan som mutor, hot mot tjänsteman etc. får ett kraftigt ökat straffvärde. Och vi bör, likt Italien och Tyskland, överväga en speciell lagstiftning som gör det möjligt att inte bara förbjuda medlemskap i vissa kriminella organisationer (efter beslut i domstol), utan också att kunna föra rättslig talan mot att försvara den yrkeskriminella miljön och de personer som är aktiva där. Om detta hade varit infört så hade Sveriges Radios hyllning av Yasin Mahamoud och Havel Khali efter att de blev dömda i tingsrätten för att ha fört bort Einár kunnat bli föremål för rättslig prövning (se det inlägg som jag länkar till).
Likt Lars Vilks tragiska död så sätter mordet på Einár fingret på en annan allvarlig brist i vårt rättssystem. Att vi Sverige saknar ett heltäckande vittnesskydd, där personer som lever under hot, som har vittnat mot andra i rättegång eller som har bevittnat allvarliga brott och som förekommer i utredningar mot ledande kriminella, inte bara får en skyddad identitet och ett personskydd utan också legalt helt skall kunna gå under jorden. Flytta utomlands, delvis få ett annat utseende etc. En orsak till Vilks död kan ha varit att han hade blivit igenkänd på den ort där han befann sig och därför mycket snabbt måste flyttas. Sedan är det livvaktsskydd som Einár borde ha haft, dåligt uppbyggt i Sverige och har blivit allt sämre under senare år. Vilks livvakter kom ifrån Länskriminalen i Malmö. Numera är endast kungafamiljen och ledande rikspolitiker som får ta del av Säpos eget personskydd. Naturligtvis är det Säpo som borde ha ansvar för allt personskydd som beviljas på grund av organiserad kriminalitet.
Foto på en av Säpos livvakter i arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar