Om Cementa skall få fortsätta att få bryta kalk för sin tillverkning av cement är en aktuell fråga som innehåller flera viktiga frågeställningar. En av dessa är om inte boende på Gotland (som redan nu har regelbundna samt ökande problem med sin tillförsel av dricksvatten) bör ha förtur till denna resurs framför andra intressen? En annan fråga om det är ok att regeringen medvetet bryter mot gällande nationell och europeisk lagstiftning ang krav på att godkänd miljökonsekvensbeskrivning krävs innan prospektering kan beviljas? Eller med andra ord om vi bör acceptera att våra politiker struntar i den så kallade principen om legalitet? Det vill säga att all makt sker inom lagens ram. En annan frågeställning är mer industriell och ekonomisk. Är det nödvändigt med en kalkbrytning på Gotland för att säkra tillgång på cement för svensk bygg- och anläggningsindustri? Och för att säkra jobben inom dessa och närliggande sektorer?
Om detta har Ylva Nilsson skrivit ett intressent inlägg på sajten: Omeuropa. Nilsson är en journalist som är kunnig som få svenska skribenter inom europapolitik. Hon har varit EU-korrespondent för flera tidningar, skriver nu EU- artiklar i Expressen och inlägg på Omeruopa. Nilsson är också styrelseledamot för statliga Institutet för europapolitiska studier (Sieps). Hennes artikel:
Tillägg
Sedan jag skrev detta inlägg meddelar regeringen i dag, den 21 september, att man ger Cementa fortsatt tillstånd för kalkbrytning. Detta kommenterar jag nu så här:
"Ur miljösynpunkt är problemet att Gotland är en kalkstensö ute i Östersjön. Kalk binder grundvatten dåligt vilket innebär att åder för grundvatten ligger grunt, vilket i sin tur innebär dels att vattentäkter är extra känsliga för påverkan och har en låg förmåga till att spara vatten över längre perioder. Bl.a. därför har Gotland, VARAKTIGT, problem med tillgång till vatten. Därför var det helt logiskt att högsta rättsinstans, Mark- och Miljödomstolen, avvisade Cementas ansökan om fortsatt- och utökad klakbrytning med motivering att företaget inte i sin ansökan har tagit upp hur sin verksamhet påverkar öns grundvatten. Ur politisk- och juridisk aspekt är det märkligt att att regeringen kör över en domstol, struntar i Lagrådets synpunkter (se länk nedan) och i strid mot en av våra grundlagar Regeringsformen fattar ett beslut som särskilt gynnar ett enskilt företag. Förvånad nej! Det är inte första gången regeringen struntar i våra grundlagar och de synpunkter som våra främsta jurister för fram, tänk t.ex. på Lagrådets skarpa kritik mot den så kallade Gymnasielagen för afghaner."
Artikel från SVT-Nyheter om regeringens beslut
Trots att jag tycker att det ibland går för långt när det gäller beskrivning av miljökonsekvenser eller olika ekologiska handlingsplaner, så tycker jag, likt Nilsson, att gällande lagstiftning även skall gälla för storföretag såväl som för nationens regering. Gillar man inte lagen då ändrar man den. Men tills detta är gjort så måste även nuvarande lagstiftning även gälla för socialdemokrater som energi- och näringsminister Ibrahim Baylan eller avgående statsminister Stefan Löven. För medborgarnas tilltro till både demokratin och för rättssamhället är det centralt att beslut fattas inom lagens ram. Allt oftare under senare år har det blivit tydligt att politiker, främst på nationell nivå, struntar i lagar och bestämmelser när man så vill. Till ock med med våra grundlagar som t.ex. Regeringsformen, eller annan viktig lagstiftning som förvaltningslag och socialtjänstlag (SoL), är man bredd att bryta emot. Som Corona pandemin med all oönskad tydlighet har avslöjat. Då flera av medborgarnas mest grundläggande fri- och rättigheter som t.ex. näringsfrihet, rörelsefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet, utan någon större diskussion har satts på undantag och inskränks.
Jag delar Nilssons bedömning att regerings beslut om att låta Cementa får fortsätta sin kalkbrytning trots avsaknad av en godkänd miljökonsekvens beskrivning bryter mot gällande EU-direktiv om just detta. Det kommer att bli intressant att höra hur Ibrahim Baylan förklarar beslutet när han träffar EU-ländernas industriministrar i Bryssel på nästa ministerrådsmöte eller hur Per Bolund (MP) som miljöpartist och i egenskap av miljö- och klimatminister skall förklara beslutet för sina kollegor särskilt efter att Sverige har blivit fälld i EU-domstolen i Luxembourg? Sedan har jag svårt att förstå hur Bolund skall lyckas förklara detta inom sitt parti och inom miljörörelsen. Nu när (MP) har rätt för ovanlighets skull har rätt. Tillskillnad mot i flera andra aktuella miljöfrågor, som t.ex. när det gäller avveckling av kärnkraft och kärnbränslets slutförvaring, beslut om att subventionera av el-cyklar eller ta bort kommunernas vetorätt ang vindkraft. Det är tragiskt att Bolund nu får försvara ett beslut som är fel i sak och som hans parti måste ogilla i högsta grad.
Sedan väcker detta en annan något obehaglig fråga. Vilken makt kan företag som Cementa, som numera ägs av det tyska multinationella Heidelberg Cement, få ha och tillåtas få på politiker och andra beslutsfattare? Och vilka risker medför detta för medborgarnas förtroende för folkstyrets legitimitet och för farhågor om att kriminella inslag som t.ex. korruption på sikt även får fotfäste även hos oss och i vår demokrati? Sedan är det självklart att Cementas ägare och andra självklart kan klara av både på kort såväl som på längre sikt att leverera den cement som vi behöver. Redan nu har vi en överproduktion av cement inom EU. Merparten av de tyska ägarbolagets kalkproduktion exporteras utanför Europa. Precis om Ylva Nilsson anser jag att det inte är en omöjlig ekvation att få ihop vårt behov av cement och gotlänningarnas behov att få kunna dricka rent vatten. Men grundvatten kan man inte flytta på men det kan man med tillverkning av cement. Skall detta vara så svårt att förstå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar