onsdag 28 oktober 2020

Vilket parti tar Dadgostar över?

 


Nu på lördag väljer Vänsterpartiet en ny partiordförande efter Jonas Sjöstedt. Hans efterträdare är i praktiken redan utsedd. Nooshi Dagdgostar kommer att efterträda honom. Men var är det för parti som hon kommer att leda? Vänsterpartiet har en ganska annorlunda historia än andra riksdagspartier, med undantag av Sverigedemokraterna, i att man likt (SD) har en obruten partihistoria direkt från ett auktoritärt och odemokratiskt förflutet. I (V):s fall från en dogmatiskt och av Moskva styrd kommunism. I SD:s fall från nynazism i form av Nordiska Rikspartiet och den rasistiska skinheads rörelsen i form av organisationer som Bevara Sverige Svenskt (BSS). Där faktiskt (SD) i högre grad än (V) öppet har gjort upp med delar av sin historia bland annat när (SD):s ungdoms- och deras studentförbund uteslöts ur partiet.  


(V):s EU-parlamentariker Malin Björk.

Men (V) är  ganska unikt även om man jämför med andra vänstersocialistiska partier i norra Europa. Ett exempel av flera är att (V) var valt att bli bli medlemmar av den kommunistiska gruppen i EU-parlamentet. Övriga nordiska vänstersocialistiska partier, som t.ex. danska Socialistisk Folkeparti eller finska Vänsterförbundet har i ställt anslutit sig till de Gröna. (V):s parlamentsgrupp består förutom av resterna av flera f.d. statsbärande kommunistpartier i Östeuropa, t.ex. det tjeckiska (Böhmen och Mährens Kommunistiska Parti) som ännu försvarar Sovjetblockets inmarsch 1968 för att krossa den så kallade reformkommunismen. Andra exempel på medlemmar i gruppen är dogmatiska mindre kommunistpartier från södra Europa, t.ex. det portugisiska- och det spanska, som ännu håller fast vid gammal kommunistisk retorik. Och som har bevarat gamla symboler som t.ex. hammaren och stjärnan. IRA:s politiska gren Sinn Féin är också medlem av denna partigrupp. Danska Enhedslisten (Enhetslistan) är ett annat nordisk parti i denna partigrupp. Detta är ett samarbete för den yttersta vänstern: dogmatiska kommunister i form av stalinister och maoister och revolutionär ny-vänster i form av  autonoma och syndikalister. 

En välkänd händelse som symboliserar 
Vänsterpartiets kommunistiska partihistoria. 
Foto från ett sammanträffande 1974 i Österberlin 
mellan Lars Werner, partiordförande i (VPK)
1975-1993 (till höger) 
och Erich Honecker (till vänster) från östtyska kommunistpartiet (SED),
 landets diktator 1971-1989.

Vänsterpartiet (V), tidigare benämnt: Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och ännu tidigare Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), kontinuerlig partihistoria direkt tillbaka till en Sovjetstyrd kommunism och en dogmatisk revolutionär Marx- Leninism. En politisk utveckling som skiljer sig på ett avgörande sätt ifrån flertalet andra vänstersocialistiska partier i Västeuropa som i stället har bildats genom direkta utbrytningar ur kommunistpartier, som t.ex. Socialistisk Folkeparti (SF) i Danmark eller Socialistisk Venstre (SV) i Norge. Detta ideologiska arv har och delvis fortfarande synligt om man läser (V):s och (VPK):s olika partiprogram som t.ex. VPK:s program antaget 1987: ”För att folket skall ha makten över hela samhällslivet krävs att kapitalism och klassamhälle bryts ner och lämnar plats för en socialistisk samhällsordning. Demokrati kan ej fullt ut förverkligas utan socialism.”

Eller har bildats av vänster sossar tillsammans med aktiva inom olika oberoende vänstergrupper verksamma inom t.ex. miljö, kultur, fredsarbete, feminism eller konsumentfrågor som till exempel (SV).


En av de få i svensk offentlig debatt som 
uppmärksammat vänsterns totalitära drag är 
Per Ahlmark liberal samhällsdebattör 
och f.d. partiordförande för Folkpartiet. 

Under senare tid har nya fakta om (V) totalitära historia blivit kända. Att det svenska kommunistpartiet under det Kalla kriget aktivt medverkade i Sovjetunionens militära- och politiska spioneri mot Sverige är väl känt för de flesta. Att detta spioneri liksom andra illegala aktiviteter som t.ex. att delta i hemlig revolutionär utbildning på partiskolor i öst bl.a. i Moskva eller på östtyska Rügen var vanligt förekommande har kunnat bevisas genom att en rad dokument från Östtyskland blev offentliga efter Berlinmurens fall. 


Aksel Larsen som bildande Socialistisk Folkeparti 
i Danmark 1959. Larsen blev partiets första 
ordförande 1959-1968. 
Detta parti bröt sig ut ur stalinistiska Danmarks 
Kommunistiska Parti. 
Larsen var under resten av 
sitt liv utsatt för dödshot och fick ha livvaktsskydd. 

Där att ge direkt praktisk hjälp eller understöd åt ryska agenter utgjorde en naturlig del av det underjordiska partiarbetet. T.ex. genom att bedriva penningtvätt, häleri, smuggling, urkundsförfalskning eller kurirhantering. Men också direkt utåtriktade aktiviteter som sabotage, organisera upplopp och vilda strejker. Att detta hemliga arbete inom kommunistpartiet genomfördes i olika verksamhets former är heller ingen nyhet. Men att detta spioneri och dessa direkt kriminella aktiviteter bedrivs med hjälp av ett svensk oljebolag är någonting som få tidigare har känt till. För mig var detta en helt ny information innan jag nyligen läste en bok som tar upp historien om ett svensk oljebolag bildades av kommunister med hjälp av sovjetiska pengar och sovjetisk olja.    


En av Naftasyndikats c:a 100 bensinmackar.

Naftasyndikat, drevs officiellt av svenska kommunister, men i praktiken styrdes verksamheten från Moskva. Detta bolag var verksamt mellan 1928-1937. Bolaget finansierade bland annat stora delar av det svenska kommunistpartiets verksamhet och som tack för hjälpen från Moskva använde svenska kommunister Naftasyndikat för att stödja Sovjetregimen ekonomiskt genom att sälja guld och värdeföremål, t.ex. konst och juveler som Lenin och Stalin hade roffat åt sig, på den internationella marknaden. Bolagets olja kom från den verksamhet som den svenska familjen Nobel hade byggt upp i Baku, huvudstad i nuvarande Azerbajdzjan. En verksamhet som konfiskerades efter Lenins statskupp.


Oljearbetare i Baku c:a 1850.

Om detta oljebolag har den liberala riksdagsledamoten Fredrik Malm skrivit en läsvärd bok. "Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige. Förlag Carlsson. Bolagets VD var Malms morfars far Einar Kruse, riksdagsledamot för kommunisterna, som lämnade detta uppdrag för att på Moskvas order bli företagets chef.
 


Du kan beställa Malms bok här på Adlibris   


Du kan beställa denna bok här på Bokus


CH Hermansson, VPK:s partiordförande 1964-1975

Denna bok kom till som ett resultat av när Malm plötsligt fick veta av sin moder att sin morfar och sin morfars far hade varit aktiva kommunister med centrala uppdrag inom det svenska kommunistpartiet som då hade Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) som sitt partinamn. Denna för Malm oväntade kunskap fick honom att börja forska om sina släktingar och om det svenska kommunistpartiets verksamhet under mellankrigstiden. Bland annat vände sig Malm till säkerhetspolisens arkiv för att få läsa sina släktingars personakter. Det material som SÄPO hade samlat in inspirerade Malm till att denna bok. 

I Expressen finns en intressant artikel om boken med en länk till det studiesamtal med Fredrik Malm som Expressens TV kanal har producerat för sitt program Ledarsnack. 

Expressens artikel om Malms bok 

                                

                                    Fredrik Malm (L).

Malms bok har främst blivit uppmärksammad för att han påpekar att (SKP) plötsligt fick en stor förmögenhet samtidigt som företaget såldes och avvecklades 1937. Pengar som troligen finansierade inköp av den stora fastighet i centrala Stockholm där Vänsterpartiet ännu har sitt nationella partikansli. Detta fastighetsinnehav är tänkvärt då detta tydliggör partiets rötter i Sovjetkommunism. Samtidigt med att Naftasyndikat upphörde fick partiet dessutom ett stort innehav av aktier, konst och andra värdeföremål. Nya tidningar och tidskrifter startades upp och flera nya ombudsmän och annan personal anställdes. På grund av sin uppmärksammade bok om Naftasyndikat är Fredrik Malm inbjuden att kommentera valet av Dadgostar i SVT. 


Lars Ohly, partiordförande 1994-2000.

Nooshi Dadgostar har ett viktigt uppdrag att städa ut rester av gammal unken kommunism som ännu finns kvar inom partiet och som då och då avslöjas inför öppen ridå. Tre tydliga exempel: Sjöstedts företrädare Lars Ohly i erkände öppet i en intervju att han djupt beklagade Berlinmurens fall och grät bittra tårar över slutet för öststats kommunismen. Eller Rossana Dinamarca, riksdagsledamot 2002-2018, vice partiordförande 2011-2012, och som kandiderade mot Sjöstedt 2012, flertaliga uttalanden till försvar för kommunistdiktaturen på Kuba. På våren 1989 några få veckor innan Berlinmurens fall skickade (VPK) ett hyllningstelegram till det sitt östtyska broderparti (SED) med anledning av DDR:s statens 40 års jubileum. Där man lyckönskade till: " alla påtagliga och uppenbara socialistiska framsteg i arbetar-och bonderepubliken Tyskland." Vid en tidpunkt då de allra flesta kommunistpartier i västra Europa för länge sedan hade dragit undan sitt stöd och avvecklat sitt samarbete med de statsbärande partierna i Sovjetblocket. På sin partikongress 1990, knappt ett år därefter, ändrades partiets namn från Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) till det nuvarande Vänsterpartiet (V). Med beslutet att styrka Kommunisterna i namnet togs inte med någon stor marginal. Utan endast med två rösters övervikt. Och ännu finns det personer inom partiet, främst inom deras ungdomsförbund, Ung Vänster, som än i dag bekänner sig målet om det klasslösa samhället. Som därför bejakar Marx-Lenninism med dess väpnande kamp som en avgörande faktor för att nå detta mål. Och som fullt naturligt ännu definierar sig som kommunister. Därför har ännu inte kommunismen helt städats ut ur partiets garderober och dyker upp då och då, särskilt i Ung Vänster.   

Rossana Dinamarca.

Foto överst:
Nooshi Dadgostar.


Etiketter: Vänsterpartiet, V, Kommunism, Lars Werner, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt, Nooshi Dadgostar, Rossana Dinmarca, Naftasyndikat, Fredrik Malm, Lenin, Stalin, Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, Europaparlamentet, EU-parlamentet, Kommunistiska Partigruppen, Socialistisk Venstre, Socialistisk Folkeparti, Vänsterförbundet, Malin Björk, Per Ahlmark, Aksel Larsen, Vänstern och tyranniet, 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar