Muslimers integration hotas av mångfaldsflum

 

I den liberala tidskriften Kvartal har den judiska skribenten och konservativa samhällsdebattören Dan Korn skrivit en mycket läsvärd artikel om hur vi i västerländska demokratier skall bemöta islamism och andra former av radikal islam. Hans artikel är publicerad under rubrik: Det är majoritetens kultur som gäller.”

Här kan du läsa Korns artikel

Dan Korn.

Korn har skrivit sin artikel mot bakgrund av det fruktansvärda terrordådet mot den franska läraren Samuel Paty i Paris. (Och som följdes, efter publiceringen av hans artikel, upp några få dagar senare när en annan fransk islamist knivskar sex- och dödade tre personer i den katolska katedralen i Nice). Utifrån sin judiska tradition kan Korn bidra med delvis andra och annorlunda perspektiv i debatten om integration av muslimer i stort och hur den växande islamismen skall bemötas. Detta gör Korn intressant.

Katedralen i Nice.

För egen del känner jag som katolsk konvertit igen mig i en hel del av det resonemang som Korn för fram. Eller som en icke troende vän till mig en gång uttryckte saken: ”Skall man som sekulär svensk tydligt se Sveriges fördelar och nackdelar, upptäcka problem och möjligheter, då skall man tala med er katoliker, eller med frikyrkliga, eller för den delen med judar eller muslimer.” Något tillspetsat yttrande. Men jag tror att det ligger en hel del i detta. Att likt Korn och mig leva och analysera Sverige ur delvis andra kulturella- och religiösa glasögon än de som den sekulariserade majoriteten har skapar möjligheter till att upptäcka orsaker och samband som annars kan komma att glömmas bort.

Judiska synagogan i Malmö.

Och denna möjlighet utnyttjar Korn till fullo. Att inte fastna i ett ensidigt individualiserat perspektiv om den enskildes ansvar, vilket naturligtvis har relevans, eller att okritiskt bejaka ett kravlös mångkulturellt mångfaldsflum är viktigt. Och detta håller jag med Korn om. Som Korn väljer att formulera sin insikt: ”Lika kritisk som man kan vara mot undermedicinen mångfald kan man också vara mot dess motsats. Annars blir det enfald.”  

    

En en av Charlie Hebdos karikatyrer på en husfasad i Paris

med Jesus, Mohammed och Mose. 

 

Korn är tydlig. Han anser att offentlig publicering av Charlie Hebdo- karikatyrer, t.ex. på husfasader, är en relevant reaktion på ett bestialiskt terrordåd av en enskild lärare. Här håller jag inte med honom. Men han har rätt i sin uppfattning att terrorism är någonting som inget västerländskt samhälle någonsin kommer eller kan acceptera. Och att våra demokratiska samhällen tydligt måste visa vem det är som bestämmer (som Korn med rätt uttrycker saken). 

Foto från en Salafistisk presskonferens.

Och att det absolut inte är islamister som ska få bestämma, men inte heller den stora delen av det muslimska samhället som inte bejakar terror skall få tillåtas att styra över vår gemensamma samhällsutveckling. Markeringen måste vara från alla till alla i de västerländska nationerna. Men detta kan göras på andra tydliga och lika effektiva sätt. Sedan bör man likt vad många andra fört fram inte blunda för att denna muslimska majoritet av vanliga hederliga medborgare påverkas och hålls som gisslan av islamister. Som tillåts styra och ställa i deras bostadsområden och som utnyttjar deras problem för sina egna politiska syften. Just detta perspektiv saknar jag hos Korn. Men nästa steg i hans resonemang är intressant.

Moskén i Malmös stadsdel Rosengård. 

Korn skriver:

” Den som utvandrar till ett annat land måste räkna med att kulturen där kan innehålla inslag som stör en. Det innebär inte anpassning till döds eller total assimilering, men det innebär att man är på det klara med vilken kultur det är som bestämmer. Och är man på det klara med det – om vilka spelregler som gäller – kan man också vara mycket mer tolerant och öppen mot de oliktänkande än vad man är om kulturen präglas av ängslighet och osäkerhet.”  

En illustration av den växande antisemitismen i Malmö.

Inre och yttre säkerhet på individ nivå och på en kollektiv samhällsnivå skapar en styrka och inger en trygghet som ger kraft att kunna hantera olika minoriteter samt nya och annorlunda befolkningsgrupper i ett pluralistiskt samhälle. Jag uppfattar att Korn menar att vi hade haft mindre problem när det gäller att integrera muslimer i det svenska samhället om vi efter Andra världskriget och framöver hade haft en annan och mer tydlig politik om att just det här är våra värderingar som du måste acceptera gäller i ditt nya samhälle. Du behöver inte tycka dessa är bra, men vi kommer inte tillåta att dessa kränks av dig eller någon annan. T.ex. antisemitism som frodas rikligt i muslimska miljöer eller att acceptera islamismens tanke om att den svenska majoritetskulturen måste ersättas av en muslimsk, så som den uttolkas inom radikal islam, för att diskriminering av muslimer skall upphöra.

"En brinnande tändsticka mot ett halmtak." 

Nästa led i Korns resonemang är, i mitt tyckte, det mest intressanta i hans analys. Korn varnar en situation, som han menar redan har uppnåtts i Sverige, när en majoritet tvingas ödmjuka sig mot en minoritet. ”Historien lär oss att en sådan situation är som en brinnande tändsticka mot ett halmtak.” Detta är en viktig insikt som vi inte får glömma bort. Till exempel så utgör detta en viktig faktor bakom Sverigedemokraternas framgångar med deras ständigt ökade röstetal. 

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson.

Korn avslutar sin artikel med att konstatera att när man vill förstå de utmaningar och de problem som finns när det gäller integration av muslimer i våra västerländska samhällen är det lätt att stirra sig blind på vad som står i Koranen. Någonting som naturligtvis har betydelse och som påverkar framför allt radikala muslimer. 

En uppslagen Koran.

Men Korn för fram, med all rätt tycker jag, en annan kollektiv kulturell eller sociologisk aspekt som han anser har större betydelse för hur ”vanliga” muslimer reagerar, medvetet och omedvetet, på våra europeiska samhällen. Flertalet av muslimer som kommer till Sverige har sina rötter i olika nationer där de är vana vid att vara i majoritet. Men nu ställs de inför helt annan situation där måste anpassa sig till ett nytt och annorlunda liv i minoritet. Någonting helt nytt för de allra flesta. Också att leva i en demokrati och i en rättsstat med dess monopol för staten på accepterat våld, att staten har ensamrätt till dom och straff, att vi alla, både män och kvinnor, är lika inför lagen samt all myndighetsutövning sker inom lagens ram. Allt detta är perspektiv som muslimer överlag saknar erfarenhet av ifrån sina hemländer. Och just dessa inslag som är omistliga beståndsdelar för att kunna bevara en demokratiskt rättsstat. Detta menar Korn ställer andra och mer hårda krav på vara tydlig om vilka kollektiva spelregler som gäller och att dessa regler även gäller för den muslimska minoriteten såväl som för det svenska samhället i stort. Och just detta är kärnan i Korns intressanta resonemang. I allt detta har Korn rätt. Det är bara att för mig att hålla med honom.

Ett talade foto som illustrerar rättsstatens princip om 

att all myndighetsutövning sker inom lagens ram.

Länk till denna blogg

Foto överst:

Affisch på den plats där Samuel Paty stacks till döds.

Etiketter: Islam, Islamism, Dan Korn, Kvartal, Samuel Paty, Charlie Hedbo, Frankrike, Katedralen i Nice, Integration, Invandring, Assimilering, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Islamologi, Malmö, Judar, Judendom, Kristna, Katoliker, Koranen, Mångfald, Enfald, Antisemitism, Emmanuel Macron, Mohammed, Mose, Jesus, Terrorism,