I en mycket läsvärd kulturartikel i Expressen, som publiceras under rubrik. ”Liv Strömquist borde bli katolik.”, för Joel Halldorf, en välkänd akademisk teolog, frikyrklig författare och kristen samhällsdebattör, ett intressant resonemang om vår tids förvirring ang kärlek, vänskap och sex. Och den kärlek som alltfler av oss tycks längta efter men samtidigt som vi överlag tycks få allt svårare att finna. Liv Strömquist, som nämns i hans artikel är en känd vänsterskribent och serietecknare. Känd för sina TV-program om vår europeiska kulturhistoria med Horace Engdahl.
Här kan du läsa Halldorfs artikel
Artikeln skrivs utifrån sina analyser av texter i detta ämne som är publicerade i en idépodd ”Stormens utveckling”, som har granskas av Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson och som hon har skrivit om i sin tidning. Halldorf citerar detta i sin artikel. Enligt Pettersson är denna podd: ”den mest intressanta vänsterpodden just nu.”
Halldorf finner det
intressant att där förekommer texter som tycks vilja återskapa människans
storhet som ett moraliskt och ett andligt väsen. En varelse som behöver
ömsesidiga verkliga och djupa relationer med sina medmänniskor för att kunna utvecklas
och bevara sin sanna mänsklighet. I detta anser sig Halldorf kunna finna spår
av en påverkan från en traditionell västerländsk kristen kultur. I en syn på
sex, samlevnad och människans värde. Halldorf kännetecknar denna anda som ”kryptokatolsk”. Och det instämmer jag
i.
I sin artikel kommenterar Halldorf det faktum att främst Strömquist, men också en annan vänster debattör Nina Björk, feminist, författare och frilansjournalist, känd för sin roman: ”Under det rosa täcket från 1996”, kritiserar denna ytliga nyttomoral ang sex. Och innehåller ett angrepp mot hur porr tas upp i den offentliga debatten. Ett samhällsfenomen som båda bestämt avvisar. Strömquist uttrycker sin uppfattning i en klockren kommentar, som Halldorf citerar: ”sex är inte tennis.” Men detta menar han att Strömquist för fram en uppfattning om att sex är någonting existentiellt som berör och påverkar vår inre personlighet, att sex inte är en oskyldig opersonlig lek.
Att Strömquist dessutom i detta sammanhang inte bara går till storms mot porr utan också emot vad Halldorf uttrycker som ”den liberala tanken” på att samtycke löser allting är en intressant observation. Jag håller med Halldorf i hans uppfattning om att Strömquist har en viktig poäng i sitt konstaterade om att en moral byggd på samtycke utgår ifrån en tanke på att människan bara är en fristående individ. För att citera Strömqvist:, ”bara singlar omkring i ett anomiskt tillstånd där man inte har starka band till andra, bara tillfälliga kontakter.” Jag håller också med Halldorf att det är värt att notera att vänsterdebattören Strömquist är insiktsfull nog att ha en klarsyn om att sådan egoistisk och jagisk uppfattning om sex krockar med den som finns både inom judisk- såväl som i kristen tradition. Där i istället all glädje som följer av sex tacksamt tas emot men att det är partners lycka som är det centrala. Och att starka Vi:et mellan dem.
Om detta skriver Halldorf: "Här gör äktenskapet två människor till ”ett kött”, som det heter. Detta är något mer än ett tunt kontrakt.” I Halldorfs artikel finner jag ett grundläggande tema. Att vi som relationsvarelser till andra och till en högre mening inte bara skall begränsa oss till att agera som individer utan också ta steget att vara en människa fullt ut. Vilket vi kan göra genom att också agera som personer. För att tala filosofiskt fackspråk. Det vill säga. Bejaka det unika i att vi är relationsvarelser med en inre verklighet som vi möter och kan kommunicera ut till andra.
Precis som Halldorf för fram är denna sunda existentiella öppenhet för en högre mening och en gudomlig ordning, kombinerat med ett påstående om att våra liv tappar mening om vi avlägsnar oss från denna ordning, som att svära i kyrkan. Något oerhört provocerade att föra fram i den svenska debatten som sedan mycket länge präglas av teofobi (Guds rädsla) och en skräck för allt med högre mening, och en övertygelse om att alla diskussioner om sant och rätt, i någon högre mening, (då inte bara ur ett religiöst perspektiv) är meningslöst. Någonting som är ont eller åtminstone är mossigt och föråldrat.
Halldorf uttrycker detta i sin artikel med följande kloka formulering:
”Genom sina fria val skapar individerna band
som är större och kraftfullare än sig själva. I allt detta anas en katolsk
sensibilitet hos Strömqvist, en där ritualer och praktiker för människan i
kontakt med ett heligt kosmos: En värld som ger hennes handling tyngd, mening
och laddning. Och som förenar både med Gud och andra människor.”
Det är bara att hålla med Halldorf, Strömquist och Björk (uppfattar jag det som) att sex är inte är en själlös tennismatch. Och att en medvetenhet om denna insikt öppnar upp intressanta och positiva perspektiv som berikar våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar