onsdag 27 juni 2018

Person ett begrepp för vår tid



Dagens Nyheter har publicerat en artikel på ledareplats om personalismen, en filosofisk inriktning som växte fram bland kristna intellektuella i Syd- och Mellaneuropa under första halvan av 1900-talet. "Personalismen är filosofin för vår förvirrade tid " är skriven av den amerikanske författaren och journalisten David Brooks som också är en regelbundet återkommande kolumnist i DN.

Brooks artikel i DN


Tertullianus.

Detta begrepp har sitt ursprung i Tertullianus (†220 ), från Karthago, jurist och son till en romersk officer. Denna antika filosof och teolog är mest känd för sin term: Person som han använde för att förklara Guds tre existenser (Fader, Son och Ande), som han kallade Personer. Hans tankar kom att få en stor betydelse för västerlandets juridik, filosofi och teologi.  

Emmanuel mounier 1905–1950.jpg
Emmanuel Mounier.

Precis som Brooks nämner i sin artikel har begreppet person har inspirerat flera moderna filosofer som t.ex. Edith Stein (†1942), Emmanuel Mounier (†1950) och Étienne Gilson (†1978) vars filosofi kom att benämnas Nypersonalism. Brooks utgår i sin artikel speciellt utifrån Mounier. Strävan efter självförverkligande i nära gemenskap med andra, är en central tanke i modern personalism. Brooks tar upp att en annan välkänd förespråkare för denna filosofi var påve Johannes Paulus II (Karol Wojtyla †2005), vars etik byggs upp kring begreppen: egenvärde, ansvar och relation.

John Paul II on 12 August 1993 in Denver, Colorado
Påve Johannes Paulus II
(Karol Wojtyla)

Den kristna humanismens syn på människa och samhälle har påverkats av personbegreppet, särskilt i katolsk tradition. Flera kristdemokratiska partier i central- och södra Europa anger personalisk filosofi och dess människosyn som en viktig inspirationskälla för sin ideologi. Personalism har även påverkat protestantiska miljöer. Ett exempel  är att personalism tas upp i de svenska kristdemokraternas idéprogram.


Aristotle Altemps Inv8575.jpg
 Byst av Aristoteles.

I Europa tillskillnad emot i andra kulturer och stora civilisationer tycks människa varit ett självklart begrepp, avskilt från andra, i motsatts till Gudarna, djuren samt eventuellt till de främmande folken, barbarerna. Grekerna formulerade de flesta av de frågor som senare filosofer, teologer och skalder tar upp. Den europeiska människans självuppfattning är präglad av den västerländska antiken, den judisk-kristna symbolvärlden och den naturvetenskapliga revolutionen. Vi lever på detta arv, vare sig vi vill det eller inte, medvetet eller omedvetet, i symbios eller i protest. Detta arv har vi har exporterat vidare till övriga världsdelar.

Bust of Cicero (1st-cent. BC) - Palazzo Nuovo - Musei Capitolini - Rome 2016.jpg
Byst av Cicero.
  
Den kristna traditionen med att definiera människan som en person (som i sin tur påverkats av antika tänkare som t.ex. Cicero (†43 f.Kr.), som kyrkofadern Tertullianus  tog initiativ till, togs upp av andra i senantiken och under tidig medeltid. Mest känd av dessa är den kungliga ämbetsmannen och filosofen Anicius Boethius (†524) som efter romarrikets fall kom att utforma en definition av begreppet person. Detta kom att få en kolossal betydelse för vår vänsterländska civilisation. Hans begrepp påverkade kultur, filosofi och religion.
 
I vår egen tid blev Person en filosofiskt- och en etisk term som fick en stor betydelse för den naturrättsliga renässans som kom att påverka politik och samhällsliv i Västeuropa efter Andra världskriget, t.ex. den västtyska grundlagen, Europarådets- och FN:s människorättskataloger.

Eleanor Roosevelt med den spanskspråkiga versionen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Foto från 1949.
Ellinor Roosevelt med den engelsk 
språkiga  versionen av  FN:s deklaration 
om de mänskliga rättigheterna. 
Foto från 1949. 

Boethius som var verksam professionell logiker, under medeltiden ofta benämnd som Den siste romaren, var van att arbeta med filosofiska motsatser och definitioner (distinktioner). Boethius för fram argument om att en Person är en tänkande och enskild substans, som verken är något djur, eller allmänbegrepp, och är inte egenskaper. Det är endast en människa som kan benämnas person: persona est naturae rationalis individua subsatantia.

Enligt Boethius passar hans definition lika bara på Gud, änglar och människor. Hans begrepp fick betydelse för den kyrkliga juridiken, Den kanoniska rätten, lärdes ut i klostren, i skolorna och på akademierna, blev självklar för otaliga generationer studenter och fick därigenom en verklighetsförklarande funktion under mer än tusen år. Att vara en Person kom att betyda att hamna på Guds och änglar sida gentemot djuren, och detta i kraft av tankeförmåga och språk. Det innebar att vara individ, skild från alla andra men odelbar i sig själv, med en unik existens; bara en individ har sin egen historia, sig egen situation, sina egna relationer.



Boethius grav i Pavia.

Att ha substans, den oförändliga kärnan bakom och under fenomenen. Innebär att människan är identisk med sig själv under alla förändringar till det yttre och det inre, för att hon har ett jag, som bär upp alla förändringar under livet utan att själv upphöra att existera. Boethius slutsats är att människan genom sitt gudomliga ursprung hör evigheten till.

Att personen har substans betyder också att barn, medvetslösa och dementa är personer, att de har en kärna före och djupare än fenomen, än alla sina yttringar. Denna värdighet i sig, förklaras bl.a. utifrån en övertygelse om att människan kan uppträda väl genom ombud i sina olika sociala roller, t.ex. lärare, politiker, granne, ordförande, världsmästare, vän, kollega, älskare, make, hustru, chef, etc., men som persona, där hon är en avspegling av Treenigheten, är hon både unik och oersättlig.

Rättsfilosofen Jacques Maritain (†1973) var aktiv i arbetet med att utarbeta FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. I sitt arbete med FN:s deklaration utgick Maritain från Nypersonalismens etik.

Jacques Maritain.jpg
Rättsfilosofen Jacques Maritain.


Vad innebär människans unika ställning, att hon är en Person? En konsekvens som brukar tas upp i personalistisk tradition är hennes möjligheter att bestämma sig för att förverkliga ett visst mål samt att välja medlen för att nå det. Människan kan välja att agera eller att låta att bli. Detta gör människan till en mer obestämd varelse än alla andra: en sten kan endast agera på grund av yttre påverkan, ett djur måste följa sina insikter, men människan är ensam om att handla självständigt. Att den ena personen kan handla helt olikt den andra, till skillnad emot djuren, ansågs som ett uttryck personligheten.

Detta faktum uppfattades som ett bevis för att människan har en fri vilja och ett samvete. Därför kan också en och samma individ ändra sitt handlande över tid och under skiftande omständigheter. Dessa ”gåvor” innebär att människan i viss mån kan bli allt, kan förstå alla sammanhang och är öppen för allt. Vilket i sin tur leder till en slutsats om att varje enskild individ har rätt till frihet och ett värdigt liv, men samtidigt att individen är ansvarig för hur hon väljer att använda sin frihet och sitt förstånd.

Einstein 1921 by F Schmutzer - restoration.jpg
Albert Einstein, ett tydligt exempel
på människans intellektuella förmåga.

Foto ovan:
Tänkaren av August Rodin. Denna skulptur kan ses i Köpenhamn. Den finns på Ny Carlsberg Glypotek.


Etiketter:
Person, Personalism, Kristen humanism, Johannes Paulus II, Kristdemokraterna, Tertullianus, Emmunel Mounier, Anicius Boethius, Cicero, personlighet, individ, mänskliga rättigheter,    

 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.