Har vänstern en gräns för demokratin vänsterut?

I Realiaposten, en kultur- och värdekonservativ tidskrift, ställer Claes Andersson en viktig fråga: "Vart går gränsen vänsterut?" Artikelns ingress ger en bra sammanfattning på den frågeställning och den analys som Andersson gör i sin artikel:



"Högern har sedan länge haft doktriner om rasmässig överlägsenhet som en absolut gräns mellan det acceptabla och det oacceptabla. Historiska lärdomar har därmed omsatts i gränser för vad som betraktas som ett fruktbart politiskt samtal. Men var går motsvarande gräns åt vänster?"

Anderssons artikel



Anderssons artikel är både läsvärd och tänkvärd. Andersson visar tydligt i sin text att hans tes om att vänstern alltmer har radikaliserats och lyckats påverka klimatet i hela samhället är relevant. Alltmer vänsterextrema uppfattningar inom politik, miljö, kultur etc. accepteras långt in i borgerligheten. Jag köper Anderssons slutsats att denna utveckling inom vänstern och i samhället i stort kan förklaras och förstås bland utifrån av att socialdemokratin inte längre för en tydlig rågång mellan reformistisk socialism och olika fromer av revolutionär extremism.





Kravaller i Båstad 1968 inför
tennismatchen i Davis Cup
mellan Sverige och Rhodesia 
(nuvarande Zimbabwe).

Men för egen del vill jag föra fram att den så kallade studentmarxismen från 1968 fortfarande har ett stort inflytande i samhällsdebatten och har dominerat den sedan dess. Detta fenomen kan i sin tur förklaras av att en minoritet begåvande ideologiskt övertygade ungdomar med vänstersocialitiska- och kommunistiska ideal tog över lärarhögskolor, teologiska fakulteter, socialhögskolor, journalistutbildningar och juridiska fakulteter. Och därigenom satt sin prägel på det offentliga Sverige.





Utbildningsminister, senare

statsminister, Olof Palme (S),

på kårhuset, Stockholms

universitet 1968.

Att detta har kunnat ske i Sverige i högre grad än andra länder i Västeuropa måste förstås utifrån att vi aldrig hade någon offentlig uppgörelse med de totalitära ideologierna: nationalism, fascismen och kommunismen efter 1945. Till detta kommer att socialdemokratin och liberalismens samhällsprojekt: modernism med sin rättspositivism (en rättsfilosofi som innebär att lagstiftning inte skall grundads på några värderingar som rätt och fel och att inget får hindra vad den politiska majoriten just nu vill genomföra) och värdenihilism (en riktig inom filosofi som innebär att begrepp som rätt-fel, sant-lögn och andra värderingar om högre absoluta värden anses sakna relevans) och en kultur inspirerad av dessa värden som dominerat vårt land sedan 1920- talet. Detta har lämnat fältet fritt för vilka värderingar som helst, så länge som de kan marknadsföras som moderna.






Polis ingripande i centrala  Göteborg 
2012.

Med rätt för Anderssons fram Reinfeldts åsikt att statens kärnverksamhet försvaret och polisen är endast två särintressen bland många andra som ett exempel på hur extremvänsterns kulturflum har nått in i borgerligheten och Alliansenspartierna. Andra exempel är Nato- och EU- nojan, flummet inom skola och socialtjänst, och haveriet inom migrations-- och integrationspolitiken.




Demonstration i Lund 1969.

Foto ovan:
Ifrån en 1 maj demonstration med
Kommunitiska Partiet f.d. KPML-r.

Etiketter:
1968, studentvänstern, studentmarxism, vänstern, vänsterextremism,  Claes Andersson, Realiaposten, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Borgerligheten, EU, NATO,     

(C) svekt urholkar rättsstaten och håller (S) kvar vid makten

I Göteborgs Posten har Aleksandra Boscanin skrivit en ledare ang Annie Lööf och Centerns märkliga beslut att stöda det röda gröna förslaget om amnesti för c:a 9000 afghaniska ungdomar. Boscanins artikel är publicerad med den träffsäkra artikeln: "Centern bäddar för rättsosäker migrationspolitisk."

Boscanins artikel i GP

 En vän kommententerade det hela på Facebook med följande formulering:
"Är det någonting i dricksvattnet i riksdagen? Elcyklar, snabbtåg och nu låtsas asyl."


Författningsdomstolen i Tyskland.

Boscanin inleder sin artikel med att konstatera att förslaget inte bara är dåligt underbyggt, juridiskt oklart och osäkert (hade vi haft en författningsdomstol i Sverige hade domarna där stoppat förslaget). Lagrådet likt Centern själv har uttalat skarp kritik mot förslaget. Men ändå släpper Centern igenom lagen. Troligen ligger ren partitaktik och makthunger bakom beslutet och då är (C)-ledningen belägen att offra rättspolitiska principer, som man vet att har en svag ställning i Sverige bl.a. på grund av vår Rättspositivistiska tradition.

Det är tydligt att (C) vill hålla alla dörrar öppna åt (S) och (MP) och är bredda att regera med dessa två partier. Men man vet att flertalet borgerliga väljare och framför allt allmänborgerliga väljare inte kommer att acceptera detta svek. Så man låtsas som om Alliansen fortfarande finns. Men har annat i tankarna efter valet i september. Bortsatt ifrån det omoraliska i detta taktiserade tyder det på en stor desperation i (C)-ledningen om att sätta i regeringen nästan till vilket pris som helst, bara man slipper att behöva få stöd från (SD), även om detta kommer att ske till priset av att Alliansen spricker och man måste få stöd av kommunisterna i (V). En oväntad och av många oönskad konsekvens kan faktiskt bli att Sverige kan få en trepartiregering med (M), (SD) och (KD).  


Jonas Sjöstedt (V) partiledare och
blivande röststödjare åt Annie Lööf.

Boscanin kommenterar den kritik som juristerna i Lagrådet har fört fram.:

"Därmed kommer förslaget att bli verklighet, trots Lagrådets invändningar om att ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Upp till 9000 vuxna personer utan asylskäl kommer att få möjlighet att stanna i Sverige. Det är närmast att likna vid en amnesti riktad mot en särskild grupp. Det urholkar rättssäkerheten i migrationspolitiken genom att den blir mindre förutsägbar och fullständigt godtycklig. I stället för ordning och transparens kommer förslaget att förstärka de ryckiga och orättvisa dragen i svensk migrationspolitik som kommit att bli dess signum de senaste åren."      

Boscanin avslutar sin läsvärda artikel med analys om (C)-svekets konsekvenser för svensk politik och vårt samhällsklimat.:

"Centerpartiets agerande är inte bara destruktivt ur ett migrationspolitiskt perspektiv, utan även för möjligheten att efter valet bilda en alliansregering. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har till skillnad från Centerpartiet insett vikten av en tydlig, rättssäker och transparent migrationspolitik. Hur ska dessa fyra partier kunna enas om en gemensam linje? Det är en fråga som kräver svar. Invandringen är, enligt Demoskops senaste mätning, väljarnas viktigaste fråga. Den som röstar på ett borgerligt parti kommer vilja veta vilken migrationspolitik som man röstar för."  


Läsa mer:
P.M. Nilsson, politisk chefredaktör för Dagens Industri har skrivit en läsvärd ledare där han i punktform redovisar hur regeringens förslag strider mot allmänna juridiska principer. I sin artikel ställer Nilsson en viktig fråga:. "Var går gränsen för Annie Lööf?"?


Nilssons artikel i DI


I en artikel på SVT Nyheter kritiserar Ebba Bush Thor (KD) partiordförande och Fredrik Malm (L), integrationspolitiskt talesperson beslutet. Bush Thor menar att beslutet är omoraliskt och godtyckligt.

SVT Nyheters artikel




Högsta Förvaltningsdomstolens, tidigare
Regeringsrätten, lokaler i Sparreska palatset
i Stockholm. Lagrådet består bl.a. av tidigare
domare i denna domstol och ifrån Högsta
domstolen.

Etiketter:
Aleksandra Boscanin, Göteborgs Posten, GP, Centern, (C), Annie Löff, Migrationspolitik, Integration, Flyktingar, Asyl, Upphållstillstånd, Afghanistan, Lagrådet, Alliansen, Rättspositivism, Författningsdomstol, P.M. Nilsson, Dagens Industri, DI,

Jihadister=gängkriminella

I Dagens Samhälle har Paulina Neuding skrivit en tänkvärd krönika som publicerats under rubrik: Flytande gräns mellan gängen och jidhadisterna."

Neudings artikel i Dagenssamhälle

I sin artikel analyserar Neuding den förflyttning av personer mellan jidhadistmiljöerna och de kriminella gängen och omvänt. Denna slutsats har flera andra dragit bl.a. kriminologer och en rad olika polismyndigheter- och säkerhetstjänster. Det mest intressanta i hennes välskriva artikel  är att hon tar upp ett orsakssamband mellan attacker på blåljus personal i utanförskapsområden och jihadisternas krigsföring emot det västerländska- och därmed även det svenska samhället. I sin artikel skriver Neduing bl.a.: 

    
Paulina Neuding.

"Systematiska attacker på poliser, brevbärare och journalister i utanförskapsområden speglar ofta en tydlig avsikt: Utomstående angrips som representanter för det svenska samhället, och därmed för en konkurrerande maktordning. Men i debatten behandlas brottslighet i utanförskapsområden som en fara för landets säkerhet endast i den mån individer har ”radikaliserats”.

Det finns flera skäl att ompröva den synen. 

Jihadismen och kriminaliteten i utanförskapsområden är två fenomen som går in i varandra rent praktiskt. Amir Rostami, polis och forskare i sociologi och en av Sveriges ledande experter på gängkriminalitet, har varnat för att gäng- och jihadistmiljöerna smälter samman.

Brödarskapet ett ökänt s.k. Fängelsegäng.


”Det är en europeisk trend att människor som kallar sig jihadister kommer från eller verkar inom gängmiljön … Många svenskar som har rest till Syrien för att kriga för IS kommer från en traditionell kriminell kontext. Och omvänt. Vi har exempel från Göteborg där individer kommer tillbaka och lever på organiserad brottslighet,” sade han när jag intervjuade honom förra året." 


Neuding fortsätter:

"Efter terrorattentatet i Paris kunde de skyldiga gå under jorden i skydd av kriminella miljöer i utanförskapsområden. ”Radikalisering” är naturligtvis inte något binärt, en personlighetsförändring som i ett slag skiljer ut en individ från sin omgivning."


Neuding avslutar sin artikel med att konstatera:


"Tensta, där poliser attackerades timmar efter terrorattacken, ligger bara 20 minuter med tunnelbanan från Drottninggatan. Det är lätt att inbilla sig att det är en annan värld."



Foto från terroristdådet på Drottninggatan i
Stockholm 2017.


Foto överst:
En amerikansk soldat med en beslagen ISIS

flagga i Irak 2010.


Etiketter:
Islamism, terrorism, gängkriminalitet, kriminalitet, Tensta, Utanförskapsområden, Miljonprogramområden; Dagens Samhälle, Paulina Neuding, Drottninggatan, Paris   

Nu skallrar ropen moral åt alla!

I tidningen Dagen ställer Alf Svensson, f.d. partiordförande för Kristdemokraterna, f.d. EU-parlamentariker och tidigare verksam inom Kristdemokraternas europeiska organisation EUCD, en viktig fråga: Var kommer moralen ifrån?  I sin artikel som är publicerad med rubrik: Vårt viktigaste kulturarv, svarar Alf Svensson.

Svenssons artikel i Dagen




Författaren och konstnären Stig Claesson "Slas". 

" Författaren Stig Claesson, även känd under signaturen Slas, skrev en parafras på de tio budorden. I sin presentation skriver han: ”De tio budorden innehåller i all sin korthet människans sen tidernas morgon samlade erfarenheter hur vi kan leva tillsammans och gemensamt på detta klot. Vi har stora svårigheter att respektera varandra då vi ju avsevärt skiljer oss till klädsel, till vanor, till uppförande, till utseende, till hudfärg och tro. Men den respekten måste vi lära oss och budorden försöker med enkla råd sammanfatta hur den respekten bör se ut. De tio budorden är kanske vårt viktigaste kulturarv. Gemensamt och tillsammans får vi försöka ha budorden som riktmärken i en förvirrad värld, i ett förtvivlat kaos.”

"I 50 års tid har jag fått höra att Bibelns första bud inte kan höra hemma i samhällsdebatten. Säg inte det. Man kan allt undra om det inte finns alldeles för många gudar både i den ena och andra kretsen eller akademin."



Svenska Akademins lokaler i Gamla Börshuset.

Svenssons fråga som har en allmän relevans blir särskilt tydlig i det som nu händer inom Svenska Akademin. Där det har uppdagats allt ifrån misstankar om rena brottsliga handlingar som sexuella övergrepp på minderåriga flickor och ekonomiska brott som jäv och trolöshet mot huvudman. Till påståenden om vänskapskorruption och missaktsamhet gentemot Akademins stadgar och traditioner.

För min egen del tycker jag att det är märkligt att en majoritet av Akademins ledamöter tycks sakna insikt om vilken slags institution man är satt att sköta. Då tänker jag inte, i första hand, på att den är over 300 gammal och utdelar Nobelpriset i litteratur. 

Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp krisen inom Svenska Akademin.

Du kan läsa detta inlägg här


Akademins f.d. sekreterare
Sara Danius tillkännar ger
Nobelpriset i Litteratur 2017.

Att Akademin är en kunglig institution som har särskild offentlig rättslig status, som bl.a. innebär att Akademin inte betalar någon skatt och på uppdrag av bl.a. Vetenskapsakademin, universitet och kulturdepartementet, förvaltar fonder och utdelar stipendier. Just detta ansvar ställer extra höga krav på opartiskhet, intigritet och saklighet i beslut och förvaltning. Sedan kan jag inte upphöra att förvånas över att en majoritet av ledamöterna tycks ha svårt att förstå vilken belastning Akademins relation med den så kallade Kulturprofilen är för verksamhetens rykte och trovärdighet.

Om detta skriver Svensson i sin artikel:    

"Akademin har ”sjunkit under botten” sa största tidningens kulturredaktör i tv, och kvällspressens dito efterfrågade ”hög moral”. I radioprogrammet Godmorgon, världen! hävdade tillkallad expert: ”Moral och etik är oerhört angelägna i vår tid.”

Så finns det då gränser för liv och leverne, en botten att stå på och något att sträva efter på höjden. Tänk om statsråden hade varit så kloka att de trätt fram och sagt sig förorda en värdekommission. Tänk om innevarande valrörelse hade innehållit ett rejält stråk av hur vi människor ska leva tillsammans, vilka värden och värderingar det är som gör livet lättare och relationerna oss emellan mer harmoniska. " 



Brödarskapet ett ökänt s.k.
fängelsegäng.

I sin artikel gör Svensson en tydlig skillnad mellan moral och etik. Och detta gör han alldeles rätt i. Moralism behöver inte alls betyda någonting som är bra utan är oftast någoting negativt. Maffia familjer har moral. Man mördar de som har brutit mot tystnadslöftet och talat med myndigheter. Maffia klaner som den sicilianska maffian Costa Nostra eller dess motsvarighet i Kalabrien´Ndrangheta har starka moraliska koder men saknar etik.

Vad moralister ofta saknar är en förståelse för att värderingar om vad som är rätt eller vad som fel, bra eller dåligt inte hänger löst i luften. En insikt om att vad som är acceptabelt eller oacceptabelt beteende måste förankras i någonting som ligger utanför en själv och den grupp man tillhör eller de grupper man identifierar sig med. Just denna insikt tycks saknas allmänt i vårt samhälle. Kriminella MC-gäng har sina egna moraliska koder liksom kulturradikala personer inom media och kultur. Men jag ser få tecken på någon medvetenhet om en etik som är grundad i några högre allmänna värden.


´Ndranghetans organisation enligt den italienska
federala åklagarmyndigheten. 
      
Svenson uttrycker denna aspekt på följande sätt i sin artikel:



"Jo, kära nån, nog vet jag att det finns risk för moralism. Det har jag upplevt i kyrkor och utanför kyrkor och i mitt eget liv och beteende. Och vi har väl åtminstone, på sistone, kunnat ana att moralister också kan hålla till både innanför och utanför de eleganta salongerna och tyckaretablissemangen?

Den tiden är åtminstone för nuet förbi, då individuell frihet proklamerades som självklart, då moral betraktades i det närmaste som nonsens, och då friheten presenterades som gränslös."



Alice Bah Kunkhe (MP), Kulturminister,
vars deltagande i den så kallade Knutblus
prosten mot Sara Danius avgång, har
väckt diskussion om hur ministrar ska
agera offentligt och i sociala medier.  


Etiketter:
Alf Svensson, Svenska Akademin, Moral, Etik, Akademin, Kulturprofilen, Knutblus, Budorden, Bibeln, 10 Guds bud, Budorden, Kristdemokraterna, Maffia, MC-gäng, Costra Nostra, ´Ndrangheta, Sara Danius, Alice Bah Kunkhe,

Putins krig mot den västerländska demokratin

Karlis Nertetnieks pensionerad svensk general av baltisk härkomst, född i Mölndal 1949. Hans föräldrar kom från Lettland. Nertetnieks har en lång karriär på centrala poster inom svenska armén. På hans meritlista finns bland uppdrag som rektor för försvarshögskolan, ledamot av krigsakademin, operationschef för mellersta militärområdet, militärbefälhavare för Gotlandsbrigaden, rådgivare på försvarsdepartementet för Central- och Östeuropa. Nertetnieks är sedan sin pensionering en filtig och mycket kunnig debattör inom försvars- och säkerhetspolitik. På hans blogg Karlis N har jag hittat detta inlägg om robotfallen mot Syrien som jag väljer att publicera i sin helhet.


Till Karlis N och hans blogg   

"Anfallen mot syriska kemvapen anläggningar i natt

I grunden utgör de amerikanska, brittiska och franska robotanfallen mot Syrien ett försvar för den internationella rättsordningen. Syrien och ytterligare 191 stater har undertecknad den så kallade kemvapenkonventionen som ovillkorligen förbjuder all användning av kemiska stridsmedel, det såväl mot civila som i militära sammanhang. Tre länder har inte undertecknat konventionen: Egypten, Nordkorea och Syd Sudan.

Det vi ser är därför inte bara en bestraffning av Syrien för brott mot konventionen utan också en varning till andra skurkstater att man inte ostraffat kan bryta mot den internationella rättsordningen. 

Sverige borde välkomna att det det finns stater som är beredda att ingripa när det sker brott mot internationell rätt. En rättsbaserad världsordning är ett av de viktigaste bidragen till små staters säkerhet. Ibland krävs otrevliga metoder för att upprätthålla internationell lag och ordning, men hellre det än global anarki.

Utvecklingen i Syrien visar också att diplomati som inte kan stödjas av militär styrka är meningslös när man har att göra med stater som med berått mod bryter mot internationella överenskommelser och avtal."

General Karlis Nertetnieks.

Det är bara att Nertetnieks i för fram att robotanfallen mot Syrien är ett försvar för internationell rätt. Han har också en viktig poäng att världssamfundet inte kan låta skurkstater komma undan med folkrättsbrott. Utifrån sin baltiska erfarenhet förstår Nertetnieks bättre än många andra vad detta kan leda till.

Den brittiske politikern och författaren Edmund Burkes formulering om "Att nödvändigheten för ondskans triumf är att goda män inget gör", gäller mot Assads diktatur regim uppbackad av Putins Ryssland liksom mot mobbaren på skolgården. Och att detta i sin tur kan tvinga fram att man måste använda våld och andra tvångsåtgärder.

Syriens president Bashar al-Assad.

Jag har funnit andra aktuella artiklar som tar upp andra aspekter på det krig som Putins Ryssland uppbakad av Kina för mot den västerländska demokratin.

Bland annat kan jag rekommendera en artikel av Jeremy Bender på bloggen Business Insider om Putins framgångsriks arbete på underminera grunden för den västerländska demokratin med hjälp av högerradikala- högerpopulistiska partier i Europa. Benders artikel är publicerad med rubrik: Putin is infiltrating European politics with shocking effectivites.


Brenders artikel om Putins relation till Europas högerradikala partier

Marianne Le Pen, Nationella Frontens
ordförande. Nationella Fronten är
en av de partier som Brender nämner
i sin artikel.

Brittiska The Guardian tar i en läsvärd artikel upp den amerikanske historikern och författaren Timothy Snyders nya bok "The road to unfreedom: Russia, Europe and America." Snyder är professor i europeisk historia vid Yale University. Snyder har specialiserat sig på Ryssland och Östeuropa och skrivit flera böcker bl.a. om kommunismens maktövertagande i flera central- östeuropeiska länder efter 1945. 

Snyder, som tidigt varande för Putins totalitära ideal, har påtalat Putins uttalade beundran för Ivan Ilyin en rysk filosof, nationalist och beundrare av fascismen och nazismen.

Professor Timothy Snyder.

Du kan läsa The Guardians artikel om Snyders bok här        

I Hela Hälsingland, ett sammarbete mellan några morgontidningar som står Centerpartiet nära, har Patrik Oskanen skrivit en intressant artikel från ett besök i London strax efter den ryska giftgasattacken i Salisbury och hur denna tragiska händelse har påverkat det brittiska samhället. Oskanen skriver bl.a.

"Med nervgiftsattacken i Salisbury mot Sergej och Julia Skripal och utvecklingen i Syrien finns det mycket att prata om. En bild som framträder tydligt är att det redan före de senaste turerna fanns en växande insikt i Storbritannien att de vidtagna åtgärderna för att hantera Ryssland varit otillräckliga. Poloniummordet på Alexander Litvinenko passerade förbi utan verksam avskräckning. Inte heller hade britterna agerat tillräckligt på de varningar som kommit redan 2016.

Då konstaterade MI5-chefen Andrew Parker att Ryssland var ett allt större hot mot stabiliteten i landet. Det var för övrigt första gången som en sittande MI5-chef gett en intervju.

”De använder hela bredden av statliga aktörer för att trycka fram sin utrikespolitik på ett allt mer aggressivt sätt. Här involveras propaganda, spionage, subversion och cyberattacker. Rysslands arbete sker i dag över hela Europa och i Storbritannien.” 

Oskanens ledare i Hela Hälsingland 

MI 5:s högkvarter Thames House, London. 

Foto ovan:

Amerikanska flottans Tomahawk kryssningsrobot. 

Etiketter:                                                                                                                            Ryssland, Putin, Syrien, Giftgas, Sailsbury, London, MI 5, Patrik Oskanen, Timothy Snayder, The Guardian, Kryssningsrobot, Kryssningsmissil,  Sergej Skripal, Julia Skripal, Ivan Ilyin, Ryssland, Vladimir Putin, Karlis N, Karlis Nertetnieks

Europa som en orkester med stråkar

The New European har valde den 13 juli 2017 att publicera, under rubriken:" I have never seen as mush passon for Europe in as today", det tal som professor Timothy Garton Ash höll när det hade blivit känt att han 2017 hade fått det Europapris (Karlspriset) som den tyska staden Aachen sedan 1950 delar till Karl den Stores minne. Detta pris delas ut till personer som har arbetat för enighet och demokrati i Europa.


Ash är professor i europeisk nutidshistoria vid Oxford University med inriktning på Central- och Östeuropa. Ash är också en väl känd författare och skribent. Ash medverkar bland i tidningar som El Pais, The Guardian, Wall Street Journal och Dagens Nyheter. Tre av Ash böcker finns i svensk översättning. Den senast utkomna av dessa är: "Samtidens historia: Rapporter från Europa vid 1990-talets slut", som utkom på Norstedt år 2000.


The New Europeans artikel om Ash


Årets pristagare är Emmanuel Macron. Exempel på tidigare pristagare är: Winston Churchill 1956, Simon Veil 1981, 1991 Václav Havel, 1999 Tony Blair, 2008 Angela Merkel, 2016 Påven Franciskus I.



Emmanuel Macron.




Wikipedias artikel om Karlspriset på engelska


Ash är en övertygad försvarare av Europatanken och EU-sammarbetet. I sitt tal  är Ash framåtsyfte men samtidigt djupt förankrad i Europas gemensamma politiska och kulturella historia.
Ash sa bl.a.:


"Yet after all, one of the Emperor Charlemagne’s chief intellectual advisers was an Anglo-Saxon, Alcuin of York. My university, Oxford, has been a European university for nine centuries. A history of Europe which did not mention all the separate and combined contributions of the English, Scots, Welsh and Irish, of Shakespeare, Adam Smith, Winston Churchill and George Orwell, would be like a symphony orchestra without a string section. (Or is it rather the brass?)







William Shakespeare.


As I observed on the day after the Brexit vote, Britain can no more leave Europe than Piccadilly Circus can leave London. Yet everyone comes to a conscious self-identification as a European by his or her own individual route. I became a passionate European through my intense, unforgettable personal experience of living in a divided Germany, witnessing the emergence of the Solidarity movement in Poland, and sharing the struggle for freedom in Warsaw, Prague, Budapest and Berlin with great central European recipients of the Charlemagne prize such as Václav Havel, Bronislaw Geremek and György Konrád. In those inspiring times, the causes of freedom and Europe marched together, arm in arm: freedom meant Europe, Europe meant freedom. Ever since, Europe and freedom have been the twin leitmotifs of my work. And it’s in the name of Europe and freedom that millions of people are standing up in countries like Hungary and Poland today, to defend our shared values of liberal democracy, the rule of law, freedom of speech and academic freedom. " 


Man undrar när ska vi få höra ett lika helhjärtat försvar för Europeiska värden i vårt land?





Václav Havel 2009. Tjeckoslovakiens första
demokratiskt valda president sedan 1938, 
1989-1992. President i den nya Tjeckiska
republiken 1993-2003. 


Foto överst:
Professor Timothy Garton Ash.


Etiketter:
Timothy Garton Ash. Brexit, Karlpris, Europapriset, Aachen, EU, Europa, Oxford University, Historia, Europeisk historia, Nutidshistoria, Václav Havel, Winston Churchill, Tony Blair, Påve Franciskus, Angela Merkel, Emmanuel Macron, William Shakespeare,   

Svenska Akademin är ett Babels hus!

I en läsvärd ledarartikel i Borås Tidning under rubrik: " Svenska Akademin dör utan sitt oberoende", kommenteras den akuta- och djupa kris som Akademin just är mitt inne i. I artikeln kommenteras att de välkända ledamöterna litteraturforskaren Kjell Espmark, historikern Peter Englund och författaren Klas Östergren har meddelat att de med omedelbar verkan lämnar Akademin.

Du kan läsa ledaren om Akademin i Borås Tidning här


Författaren Klas Östergren.

Det finns flera orsaker till den djupa spricka som nu finns inom Akademin. Ett skäl, enligt Peter Englund, är "den djupt orättvisa kritik" som hans efterträdare på posten som ständig sekreterare, Sara Danius har fått utstå." I detta sammanhang tar Englund upp bl.a. att Danius har informerat Kungen, i hans egenskap av att vara Akademins beskyddare, om krisen inom Akademin och den diskussion som förts bland ledamöterna om att utesluta en ledamot, poeten Katarina Frostenson, för de läckor som upptäckts inför utdelandet av Nobelpriset i Litteratur och som har relaterats till henne. 

Danius agerande i denna sak ogillas av flertalet av ledamöterna. Men som enligt Englund helt ligger i linje med vad som står i Akademins stadgar. Där framkommer tydligt att ledamöterna under deras livstid ej får avslöja någonting om detta för att bevara Akademins oberoende ställning. De tre ledamöter som nu har valt att lämna Akademin är för en uteslutning, men fick inte en majoritet av ledamöterna med sig. Särskilt Englund har reagerat stärkt emot detta beslut.


Historikern Peter Englund.

En annan motsättning är olika synsätt på hur avslöjandet kring den så kallade "Kulturprofilen" ska hanteras av Akademin. Kulturprofilen beskylls för sexuella övergrepp på 18 kvinnor, vilket han själv förnekar. Flera av dessa ska enligt vad som framkommit varit minderåriga när övergreppen ska ha inträffat. Saken ska komplicerats av att Kulturprofilen är gift med en av Akademins ledamöter.

I samband med dessa avslöjande har Akademin låtit en advokatfirma göra en oberoende undersökning om Kulturprofilens relation till Akademin och den verksamhet han har bedrivit på en av Stockholms kulturscener "Klubben". En verksamhet som Akademin har lämnat ekonomiskt stöd till. Detta stöd har de tre ledamöterna kritiserat. 

Det som fick bärgaren att rinna över var att en majoritet av ledamöterna inte vill acceptera de slutsater som advokatfirman lämnar i sin slutrapport om att Akademin bör polisanmäla Kulturprofilen för de övergrepp som bl.a. ska skett på Klubben och för hur det ekonomiska stöd har används inom hans verksamhet som Akademin har bidraget med.


Sara Danius, Akademins ständiga 
sekreterare.

Att Danius under de senaste dagarnas trubblens har uttryckt förståelse för de tre ledamöternas kritik om hur Akademin har agerat och hanterat Kulturprofilen har knappast stärkt Danius ställning bland den majoritet som vi sopa allt under matten för att skydda sig själv och varandra. Allt för komma undan offentlighetens ljus och kritisk granskning. Frågan är hur länge det dröjer innan Danius själv också kastar in handduken och lämnar Akademin.

Denna dunka i ryggen mentalitet och de alltför många inslagen av tystnadens kultur skakar Akademin i dess grundvalar. Det är bra att Kungen har kallat Danius till ett personligt möte. Man kan hoppas att Hans Majestät låter meddela sitt stöd för Danius. 

Hur som helst är de tre ledamöter som nu har lämnat Akademin är värd all respekt för deras etiska och moraliska hållning. Integritet och en strävan efter att agera i sanning är värden som inte endast bland Akademins ledamöter behöver en renässans. De utgör värden som behöver återupptäckas av vår samtid och få ett ökat genomslag i vårt svenska samhälle.


Akademins beskyddare,
Hans Majestät,
Kung Carl XVI Gustaf.


Foto överst:
Akademins lokaler i Börshuset.


Etiketter:
Svenska Akademin, Kung Carl Gustaf, Sara Danius, Kulturprofilen, Kuben, Peter Englund, Klas Östergren, Kjell Espmark, Katarina Frostenson,   

Men kristofobin då?

I tidningen Dagen har författaren och journalisten Nuri Kino skrivit en gästkrönika som publiceras under rubrik. "Kristofobi på riktigt". I sin artikel för Kino fram att det är märkligt tyst kring den omfattande förföljelse som kristna blir utsatt i en rad länder. Kinos familj som kommer i från norra Turkiet har egna erfarenheter av förföljelse. I början av 1960-talet konfiskerades deras egendom av lokala myndigheter enbart för att de var kristna. Ett öde som drabbade flera kristna familjer i familjens hemby Kfar-Shomac. Familjen flyttade till Europa och efter några år som gästarbetare i Tyskland bor Kino med sin familj i Sverige.

Kinos artikel i Dagen



Ekumenisk sammankomst i Armeniens
huvudstad Jerevan för de armenier och
andra kristna som dödades i det 
folkmord som ägde rum i Turkiet, 
Syrien och Irak omkring år 1900.

Att kristna är den religiösa grupp som har flest anhängare som skadas och dödas av religiöst och politiskt sanktionerat våld tycks vara en icke fråga i svensk offentlighet. Kino som är av syriansk härkomst har ofta, som i denna artikel, skrivit om den förföljelse som de kristna minoriteterna blir utsatta för i dagens Turkiet och i Mellanösterns olika muslimskt dominerade nationer. Kino och har också uppmärksammat förförelsen av kristna i Kina och i Nordkorea. De icke ortodox kristna minoriteteras alltmer utsatta situation i Putins Ryssland har Kino skrivit om i flera artiklar. Han även uppmärksammat ökad diskriminering och förföljelse av kristna i flera muslimska länder utanför Mellanöstern som t.ex. Indonesien och Azerbajdzjan. 


Assyrier gräver gravar under Seyfo-folkmordet 1915-1918.
    

I sin artikel refererar Kino till den uppmärksamhet som hans rapportering av förföljelse av kristna på svenska asylmottagningar och flyktingboende fick i media men hur tyst det blev från politiker och ansvarig myndighet Migrationsverket. Kino har rätt det finns tyvärr anledning att uppmärksamma Kristofobin (som är det klart större problem än Islamofobin) som likt antisemitismen också har ökat under senare år. Medan antisemitismen äntligen börjar att få den uppmärksamhet och engagemang som den förtjänar är det ännu dödstyst kring Kristofobin. Kino är en profetisk röst som vågar säga att kristna förföljs alltmer i alltfler länder och blir utsatta för en ökad förföljelse  även i Sverige. 

Lyssna till denna man! 

Alexandra Pascalidou, vars efternamn
(sufix) avslöjar att hennes familj
härstammar från den grekiska befolkning
vid Svarta havet (pontinska greker) 
som också föll offer under Första
världskriget och slutligen fördrevs från
Turkiet 1923.

Foto överst:
Nuri Kino till höger, från Bokmässan i Göteborg.

Etiketter:
Nuro Kino, Dagen, Kristna, Kristofobi, Mellanöstern, Islam, Turkiet, Irak, Syrien, Assyrier, Syrianer,  Pontienska greker, Kaldéer, Armenier, Armenien, Migrationsverket, Vladimir Putin, Ryssland, Indonesien, Azerbajdzjan, Kina, Nordkorea, Antisemitism, Islamofobi, Alexandra Pascalidou,