Ställ upp för Taiwan

På sajten InBeijing har Jojje Olsson publicerat ett viktigt inlägg, under rubrik: Kina fördömer Margot Wallströms uttalande om Taiwan. Olssons inlägg handlar om hur kommunist Kina, precis som Putins Ryssland, blir alltmer aggressiv mot "inre" och "yttre" fiender.

Olssons artikel    



Taiwans demokratiskt valde
president, Tsai Ing-wen.

I ett tidigare inlägg på samma sajt ifrån somras skrev Olsson om hur allt fler analytiker varnar för att Kina kommer attackera eller införa en blockad runt Taiwan senast år 2020, då öns nästa presidentval äger rum.



Taiwans flagga.

I senare inlägg från mitten av december skriver Olsson bland annat att i den senaste veckan har dessa hot blivit än mer påtagliga. I september godkände amerikanska kongressen ett beslut som ger militära fartyg från USA rätt att lägga vid i taiwanesiska hamnar, vilket tidigare skett vid upprepade tillfällen. Men denna gång blev svaret från kinesiskt håll desto mer aggressivt.

Under fredagen hotade nämligen en kinesisk diplomat vid Kinas ambassad i Washington med en militär attack mot Taiwan ”samma dag” som ett amerikanskt fartyg anlägger vid någon av dess hamnar, skriver bland annat Reuters:

At a Chinese embassy event in Washington on Friday, diplomat Li Kexin said he had told U.S. officials that China would activate its Anti-Secession Law, which allows it to use force on Taiwan if deemed necessary to prevent the island from seceding, if the United States sent navy ships to Taiwan.
“The day that a U.S. Navy vessel arrives in Kaohsiung is the day that our People’s Liberation Army unifies Taiwan with military force,” Chinese media at the weekend quoted Li as saying, referring to Taiwan’s main port.

 Reuters artikel om Taiwan från 11 december i år



Xi Jinping, Kinas dikator,
president och kommunist-
partiets Generalsekreterare.

Reuters har också uppmärksammat hur såväl statlig kinesisk media som landets utrikesministerium backade upp Li Kexins hot. I media stod exempelvis att läsa hur Lis ord utgör en varning och en röd linje för Taiwan att förhålla sig till.

Vidare har Reuters rapporterat om hur kinesiskt stridsflyg börjat utföra allt fler flygningar kring Taiwan i vad som verkar vara övningar för att militärt omringa ön:

China’s air force has conducted more “island encirclement patrols” near Taiwan, its military said on Tuesday, after a senior Chinese diplomat threatened that China would invade the self-ruled island if any U.S. warships made port visits there.
(…) 

Numerous Chinese fighter jets, bombers and surveillance aircraft conducted “routine” and “planned” distant sea patrols on Monday to safeguard national sovereignty and territorial integrity, Air Force spokesman Shen Jinke said on the military branch’s microblog.

H-6K bombers, Su-30 and J-11 fighter jets, and surveillance, alert and refueling aircraft flew over the Miyako Strait in Japan’s south and the Bashi Channel between Taiwan and the Philippines to “test real combat capabilities”, Shen said.

Reuters artikel om kina och Taiwan från 12 december



En kinesiskt Chengdu J-20
bombare med stealth kapacitet.


Taiwans försvarsminister uppgav att man skickat ut egna flyg och fartyg för att övervaka de kinesiska stridsflygens aktiviteter. Utrymmet för felmarginaler är således små, och det finns heller inga tecken på att Kina kommer backa från sin allt tuffare hållning gentemot Taiwan.

När Donald Trump besökte Peking förra månaden lät president Xi Jinping också honom mycket riktigt veta att han anser Taiwan vara den viktigaste frågan för den långsiktiga relationen mellan de båda länderna.



Foto från senaste presidentvalet
som vanns av det regerande DDP,
ett liberalt parti som motsätter sig tanken på
Ett Kina politiken och vill bevara
Taiwans demokrati och oberoende .

USA har nämligen enligt ”Taiwan Relations Act” en skyldighet att förse Taiwan med de vapen som ön behöver för att försvara sig, samt även komma till taiwanesernas räddning vid en kinesisk attack. Den amerikanska garantin är i nuläget det enda som hindrar Kina från att verkställa sina hot. Frågan är hur övriga demokratier, exempelvis Sverige, bör agera när världens största diktatur hotar Asiens mest välutvecklade demokrati med krig i alltmer öppna ordalag.

Vissa signaler som visar stöd för Taiwan har på senare tid kommit från svenska myndigheter. Business Sweden, en halvstatlig organisation, undertecknade i helgen på den internationella dagen för mänskliga rättigheter i en debattartikel  som framhåller Taiwan status som en fyr för demokrati och mänskliga rättigheter i Asien.



Riksdagsledamot Caroline Szyber (KD).

Och i fredags ägde en Interpellationsdebatt i riksdagen om Taiwan, där Caroline Szyber (KD) frågade utrikesminister Margot Wallström (S) om Taiwans deltagande i internationella sammanhang samt möjligheten att erkänna Taiwan som en självständig stat. Wallström uttryckte sig i överraskande positiva ordalag om Taiwan: hon kallade landet bland annat för ”en välutvecklad demokrati” med ”ett väldigt gott läge för mänskliga rättigheter”.

Utrikesministern sade vidare att hon kommer fortsätta arbeta för att Taiwan ska kunna delta i internationella sammanhang, vilket i dag ofta omöjliggörs av olika slags påtryckningar och veton från Kina.

I Expressen har Anna Dahlberg skrivit en artikel om att Sverige och västvärldens demokratier måste se upp med Kinas strategi att köpa sig politiskt inflytande genom att bl.a. investera i infrastruktur. Artikeln är skriven bl.a. mot bakgrund av de planer, som en kinesisk affärsman och f.d. hög militär med nära nära kopplingar till kommunistpartiets topp, har presenterat på att bygga en ny storhamn i Lysekil.  Vi vet att den kinesiska regimen har använt sina investeringar eller planerade investeringar för att bedriva politisk påtryckningar mot regeringar när det gäller t.ex. frågor om mänskliga rättigheter eller landets olagliga ockupation av Tibet. Dahlberg nämner själv ett exempel där den grekiska regeringen vek ner sig och röstade emot ett fördömande av regimens övertramp av mänskliga rättigheter mot bakgrund av att Atens hamn i Pireus numera ägs av kinesiska intressen. 



Utrikesminister Margot Wallström (S).

Exempelvis sade Wallström att det kinesiska vetot i FN omöjliggör att Taiwan skulle kunna bli en fullvärdig medlem, samt att Sverige på grund av de kinesiska hållningen heller inte kan upprätta normala diplomatiska förbindelser med Taipei.

Finns det fog för ett tydligare ställningstagande i denna fråga, särskilt när Kina hotar med krig och trappar upp sina militära aktiviteter i området?
Det tycker bland andra Lars Ströman, politisk redaktör på Nerikes Allehanda, som på sin intressanta Taiwan-blogg Strömans krav på ökad tydligt mot Kina från Sverige och EU :

Här anser jag att Sverige och EU bör inta en tydlig position. Regeringen i Taiwan har en legitimitet som Kinas regering saknar. Som utrikesminister Margot Wallström påpekade i riksdagen här om dagen är Taiwan en väl fungerande demokrati.

Strikt sakpolitiskt finns det goda skäl att överge ett Kina-politiken och erkänna Taiwans regering. Men det är knappast realistiskt att så kommer att ske. Metallarbetaren Stefan Löfven tänker i första hand på exportframgångar för svenska företag som säljer till Kina. Och ungefär samma perspektiv har moderatledaren Ulf Kristersson.
Men även inom ramen för ett Kina-politiken finns det utrymme att agera. Sverige borde tydligt säga till Kina att varje försök från Kinas sida att tvångsansluta Taiwan skulle leda till allvarliga följder för relationerna.

Egentligen borde det vara självklart att reagera när världens största diktatur på detta vis hotar det kanske allra främsta asiatiska föredömet för demokrati och mänskliga rättigheter. Kanske kommer vi i framtiden få ångra att vi på grund av några ekonomiska handelsavtal inte vågade fördöma detta mycket påfallande verkliga krigshot medan det ännu fanns tid.



Bild ovan:
Folkrepubliken Kinas flagga.

Bild nedan:
Utrikesdepartementet i Stockholm
(Arvfurstens palats).

Etiketter:

Taiwan, Kina, Handel, Handelsfrågor, Demokrati, Ostasien, Margot Wallström, Caroline Szyber, Stefan Löven, Ulf Kristersson, Lars Ströman, Nerikes Allehanda, Business Sweden, Donald Trump, Xi Jinping, Taiwan Relations Act, Anna Dahlberg, Expressen, Grekland, Aten, Pireus, Lysekil, 

Skilda valdagar vitaliserar demokratin

I Östgöta Corren har Olle Wästberg skrivit en debattartikel där han argumenterar för vi ska återinföra systemet med att lokala- och regionala församlingar väljs vid ett annat tillfälle än riksdagen.

Wästbergs artikel om skilda valdagar

Jag håller med Wästberg i hans analys om att samma valdag skadar demokratin. Den ordning som infördes 1973 när vår nuvarande Regeringsform infördes är olycklig ur flera aspekter. Den mest allvarliga bristen är att vi fick en grundlag som ensidigt framhåller Folksuveränitet sin överordnad princip för demokrati, politik och juridik. En ordning som innebär att inget få stå i vägen för vad en politisk majoritet just nu tycker är bra. Och denna vilja måste omfatta alla delar av samhället och samtliga medborgare. 




Göteborgs stadshus.

I enlighet med detta tänkesätt gjordes kommunerna i praktiken mer beroende av staten genom en omfattande detaljstyrning av flera samhällsområden som t.ex. skola och stadsplanering. Komplitterad med införande av statsbidrag med en lång rad detaljregeler. I enlighet med detta "tänk" har förslag på att införa regionalt självstyre avvisats.  Sverige är än av få nationer i Västeuropa som inte har skrivit in regionalt självstyre i sin författning. Att det i Sverige saknas ett regionalt självstyre är ett arv av statscentralism som går långt tillbaka till Gustav Wasas etablering av sin luterska enhetsstat.


Gustav Wasa 1496-1560.

I denna anda har olika landsdelar och folk med en annan kulturell tradition än den rikssvenska hålls tillbaka och pressas ned. Sverige och Frankrike är enda nationer i Västeuropa som har vägrat skriva under Europarådrådets konvention som inhemska lokala- och regionala minoriteters politiska- och kulturella rättigheter. Mycket motvilligt accepterade Sverige de nationella inhemska minoriteters rättigheter, t.ex. samer, romer och judar, vilket var ett krav för medlemskap i EU. Men för våra samer är den svenska hållningen fortsatt restriktiv. Tillika med Ryssland är Sverige ensam i Europa om att inte skriva under FN deklaration om naturfolkens rättigheter till samråd och medinflytande ang. markandvändning för prospektering och friluftsliv. Staten drog in samebyarnas medinflytande ang jakt och fiske inom renbetesområdet i slutet av 1990-talet vilket är bakgrund till den rättsprocess som Gidas sameby nu driver mot svenska staten. En annan inhemsk folkgrupp som fått erkännande som nationell minoritet, tornedalingar, har också behandlas svårmodigt. Svenska staten har t ex.  vägrat erkänna skuld och betala ut ersättning för den rasbiologiska forskning som samer och tornedalningar blev utsatta för fram till 1950-talet och som skildras i filmen Sameblod. Våra lokala- och regionala minoriteter som skåningar, älvdalingar, gutar, jämtar, svedjefinnar ska inte förvänta sig någon förståelse överhuvudtaget för sin tradition eller sina förutsättningar av den svenska staten. Tanken om att det som är bra för Stockholm automatiskt måste vara bra för Skåne och Norrbotten är bra ett exempel av många på den Mälardalscentralism som kännetecknar politik och administration i Sverige. Ideal som ivrigt förespråkas av både socialdemokrater och moderater. 



Skånehuset i Kristianstad säte för Region Skånes
centralförvaltning 1999-2014. 

Motstånd främst från (S) och (V) om att införa en författningsdomstol, som också finns i flera europeiska länder, motiveras bland annat med tanke på Folksuveränitet. Hit hör också ovilja att acceptera tankar på samvetsfrihet för offentligt anställda som finns t.ex. i Norge eller att acceptera att samhället består av olika slags sammanslutningar och gemenskaper där vissa har rätt till en stor autonomi gentemot stat och andra offentliga organ t.ex. det som brukar kallas samhällets ursprungliga gemenskaper (som fanns innan staten bildades) t.ex. familj och församling eller samhällets opolitiska gemenskaper som t.ex. kooperationer och kulturföreningar. I Sverige har flertalet av dessa gemenskaper en klart svagare ställning gentemot politik och det offentliga än i flertalet andra nationer i Västeuropa. 



Fyra generationer kvinnor från samma familj.

Wästberg har rätt i sin analys om att inte endast ha en gemensam valdag för våra tre val utan att ha två skulle vitalisera demokratin. En för kommunerna och för regioner/landsting, och ett annat datum för val till Sveriges Riksdag. Ett exempel på detta är vårt södra grannland Danmark. Som nyligen höll val sina 189 kommuner och fem regionala församlingar. Jag följde valet i danska medier och kunde konstatera att lokala- och regionala frågor fick stort genomslag. Olika delar av landet fick nästan lika stor bevakning som Stor-Köpenhamn. I rättvisans man bör man framhålla att detta är lättare att genomföra i Danmark som är ett ganska litet land med en 16 del (6-7 procent) av Sveriges yta och som har ungefär hälften av vår befolkning. Men Sverige har sakar att lära av det danska exemplet. En sådan sak är att små kommuner som t.ex. Läsö, en ö ute i Kattegatt, eller andra mindre kommuner från dansk "glesbygd" på Jylland, på Lolland, på Falster och Bornholm bevakades under valrörelsen även av nationella medier.



Rönne, huvudort på Bornholm.

En annan förklaring är att lokal- och regional val i Danmark innebär inte endast val av lokala församling som i kommunerna heter byråd, som motsvarar våra Kommunstyrelser i storlek, utan också att välrörelserna bedrivs för att få sin kandidat till borgmästare vald. Detta ger presidentliknande kommunala val i Danmark. En annan slutsats som jag drar ifrån det danska kommunvalet är att detta val ger flera mindre partier goda möjligheter att få chans att få uppmärksamhet för sin politik och sina kandidater t.ex. den tyska minoritetens parti, Slesvigsk Parti, i södra Jylland och för lokala partier som faktiskt vann borgmästarposten i flera kommuner. Av intresse kan vara att om man jämför valresultat för de partier som finns representerade i parlamentet, Folketinget, lokalt/regionalt och nationellt finns flera partier som klarar sig olika bra på de olika nivåerna t.ex. Konservative Folkeparti som är betydligt stärkare lokalt än nationellt medan t.ex. för Dansk Folkeparti är det tvärt om. Socialdemokraterna gjorde ett bra val medan liberala Venstre, Dansk Folkeparti och Socialistisk Folkeparti gick kraftigt tillbaka. Valdeltagandet blev i landet som helhet något lägre i jämfört senaste folketingsval.



Sessionsalen i det danska parlamentet,
Folketinget.

Mitt viktigaste argumentet för skilda valdagar är att detta skulle vitalisera demokratin även i Sverige och stärka kommunernas och de regionala församlingarnas makt gentemot staten. Andra konsekvenser är att rekrytering av förtroendevalda och medlemmar troligen underlättas och att den lokala- och regionala politiken skulle få ökat gemenslag i media. Vilket i sin tur försvårar för extrema partier att få gemensamslag lokalt och regionalt. Vilket också blev fallet i Danmark där Nye Borgerlige och Dansk Folkeparti två partier längst ut till höger och Enhedslistan och Alternativet längst till vänster gjorde ett sämre val än senaste nationella val. En annan aspekt att lägga märke till att olika delar av landet fick olika valvindar. Köpenhamn fick en kraftig vänstermajoritet medan det blev jämt mellan det röda och blåa blocket, som man säger i Danmark, i landet som helhet. Ser man på Jylland, som utgör Danmarks Norrland, så blev norra delen, med stor städerna Århus och Ålborg, röd, i mellersta Jylland blev det jämt mellan blocken och södra Jylland röstade blått. På Själland blev det röd majoritet i huvudstadsregionen (Köpenhamn med förortskommuner) medan övriga delen av Själland (Region Själland) röstade blått. Fyn, med storstaden Odense, Lolland och Falster röstade blått. 3 regioner fick en socialdemokratisk regionborgmästare och 2 regioner gick till det höger liberala partiet Venstre. 



Olle Wästberg.

Olle Wästberg publicist f.d. chefredaktör för Expressen, diplomat tidigare svensk generalkonsul i New York och f.d. politiker folkpartistisk statssekreterare i finansdepartementet. f.d. VD för Svenska Institutet och styrelseordförande för Sveriges Radio. Wästberg har lett den statliga demokratiutredningen som nyligen la fram sitt slutbetänkande.

Etiketter:
Val. Parlamentarism, Valdagar, Grundlagar, Författning, Sverige, Danmark, Kommuner, Regioner, landsting, Olle Wästberg, Samer, Sámpi, Torndedalen, Tornedalningar, Meänemaa,

Kardinal Anders är Årets Svensk

Det är tolfte året i rad som Årets Svensk utses under ledning av Nyhetsmagasinet Fokus. Och i år går utmärkelsen till Anders Arborelius som sedan 1998 är katolsk biskop i Sverige och  i somras blev kardinal i den världsvida katolska kyrkan.

Hakelius artikel i Fokus om Arborelius

Motivering till varför Hans Eminens Anders Arborelius får priset:  

”Redan för 19 år sedan fick årets svensk en roll som ingen svenskfödd haft sedan 1500-talet. I år blev han den förste svensken någonsin att ikläda sig den röda birettan. Årets svensk är redan historisk, men han är också en person som alltsedan sin utnämning 1998 varit närvarande i svensk offentlighet. Att företräda den katolska kyrkan i ett land vars identitet i första hand är sekulär och i andra hand protestantisk, kräver en orädd läggning. Som ledare för Stockholms katolska stift har årets svensk dessutom en central roll i mötet mellan infödda och nyinflyttade svenskar. Årets svensk är Anders Arborelius, biskop och kardinal.”




Två kardinaler i sina röda
högtidsklädsel.
Walter Kasper till vänster
(med biretta) och
Godfried Danieels till höger.

Enligt Johan Hakelius ordförande för årets svensk-jury är priset ett syfte att uppmärksamma en person genom vilken vi svenskar kan lära oss mer om oss själva. Och Anders Arborelius är en sådan person.

Enligt kriterierna ska utmärkelsen tilldelas en person som under året stuckit ut och förändrat Sverige till det bättre. "Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade", stipuleras det. Kriterierna gör det klart att det är naturligt att vinnaren inte bara har vänner utan även fiender, för att åstadkomma något av värde brukar ju ha sitt pris.

Johan Hakelius menar att det finns en hel rad av aspekter som gör Anders Arborelius särskilt spännande:

"Arborelius är ledare inom en stor, världsomspännande kyrka i ett sekulariserat land, faktiskt ett av de mest sekulariserade länder i världen. Kyrkan består till stor del av invandrare, vilket gör honom förtrolig men hela migrations- och integrationsproblematiken, som i sin tur är ytterst aktuell i vårt samhälle. Även mot bakgrund av #metoo är han intressant. Dels kan man dra paralleller med det som skett i katolska kyrkan i och med övergrepsskandalerna. Dels har katolska kyrkan en helt annan syn på sexualitet och förhållandet mellan kvinna och man än den vi har i Sverige, vilket kan vara värt att diskutera."

Kombinationen av alla dessa perspektiv kan väcka debatt och leda till nya idéer och är värd att lyfta fram och uppmärksamma, menar Johan Hakelius.



Bild ovan:
Anders Arborelius.

Bild nedan:
Chefredaktör Johan Hakelius.

Etiketter:
Anders Arborelius, Johan Hakelius, Årets Svensk, Katolska kyrkan, Biskop, Kardinal, Stockholms katolska stift, Katoliker, Me too, Integration, Migration, Biretta, Familjepolitik, Sex och samlevnad, 

Den röda antisemtismen

Under helgen fick vi en påminnelse om att antisemitismen växer sig allt starkare i Sverige. Denna utveckling utgör en fara för vår demokrati och andra humana värden i vårt samhälle. Med oönskad tydlighet manifesterades detta både i Göteborg och i Malmö. På Timbros sajt Smedjan har Lars Anders Johansson kommenterat utvecklingen i en läsvärd ledare.

Du kan läsa Johanssons ledare här




Synagogan i Malmö.

Tyvärr har denna utveckling pågått läge inte minst i Malmö där judar under senaste årtionden upplevt än växande vardags rasism i form av hot, våld och trakasserier. Stadens judiska familj har mer än halverats under de senaste 25 åren från c:a 2000 till c:a 500. Malmös judar flyttar antigen utomlands främst till Israel eller USA (en utveckling som tyvärr inte är ovanligt ur ett europeiskt perspektiv) eller till andra orter i Sverige där antisemitismen ännu inte har nått lika långt. När jag har själv besökt synagogan i centrala Malmö har slagits av de omfattande säkerhetsrutiner som församlingen har tvingats ta till och själv fått bekosta. Säkerhetsanordningar med metallbågar, övervakningskameror och skottsäkra glas.



Ilmar Reepalu (S) kommunalråd
i Malmö 1985-2013.

Denna skrämmande utveckling som inte minst manifesterats i Malmö genom den röda antisemitismen företrädd genom kommunstyrelsens mångårige ordförande Ilmar Reepalu (S) ökänd för sitt resonemang om att de judiska församlingarna måste offentligt uttala sitt avstånd från Israels politik ang Gaza innan Sveriges judar kan förvänta sig stöd mot den växande antisemitismen. Detta märkliga uttalande som jämställer  svenskar judars religionsfrihet och ökat behov av skydd från rasism, med statens Israels svar på Hamas raketbeskjutning av civila från Gazaremsan, fick den dåvarande partiledaren Mona Sahlin att ta Reepalu i örat.  



Mona Sahlin (S), partiordförande
2007-2011.

Antisemitismen i Malmö har inte enbart förstärks genom socialdemokratins radikalisering och målmedvetna flört med olika muslimska grupper för att behålla vänstermajoriteten i stadshuset. En annan viktig orsak är Malmös islamisering. En utveckling som stadens snabbt växande muslimska befolkning (för närvarande c:a 90 000) från Mellanöstern och Nordafrika har gjort möjlig. Att Malmö dessutom är en ovanligt segregerad stad men många stora socialt eftersatta miljonprogramsområden som dominerar utvecklingen i flera stadsdelar t.ex. Rosengård utgör en annan anledning. Det är faktiskt så att många muslimer radikaliseras, inte minst deras barn, efter att de kommit till Malmö.



Höghus i Rosengård.

Dessutom har denna utveckling politiska orsaker. Socialdemokratin som har dominerat politiken i Malmö sedan den allmänna rösträttens införande i början av 1900-talet är ovanligt radikal och röd. Stadens socialdemokrati, som genomgått en ideologisk utveckling från folkhemsocialism av traditionellt slag till en kulturradikal flumideologi med inslag av kaospiloter och genus neutralitet samarbetar med ogenerat med olika vänstergrupper, t o m med grupper till vänster om Vänsterpartiet, t.ex. syndikalister, autonoma, anarkister och med andra revolutionära rörelser med traditionell kommunistisk ideologi. Stadens politiska ledning (S,V,MP) har också öppet flörtat med islamistiska grupper som Hamas och Hisbollah. Det finns anledning att känna stor oro för Malmös utveckling och för situationen för stadens judiska befolkning.



Göran Persson (S) partiordförande
1996-2007.

Även om utveckling nått längre i Malmö så finns dessa tendenser inom svensk vänster och socialdemokratin i stort. En utveckling som har varit tydlig sedan Göran Perssons tid som partiledare och statsminister. Vår rödgröna regering bedriver västvärldens mest judefientliga utrikespolitik, vilket vår utrikesminister Margot Wallström är en tydlig företrädare för.



Utrikesminister Margot Wallström (S).

I Europaparlamentet gör svenska socialdemokrater gemensam sak med parlamentets kommunistiska grupp och deltar i olika aktiviteter tillsammans med olika islamistiska grupper (vilket väcker bestörtning bland övriga parlamentariker i den socialistiska gruppen). Lars Adaktusson (KD) som är svensk medlem av Europaparlamentet, som fått ett särskilt uppdrag som parlamentets rapportör när det gäller antisemitism, har försökt väcka uppmärksamhet i svensk media kring de svenska S-ledamöternas agerande när det gäller antisemitism och Israel. Det ointresse som Adaktusson hitintills möts med i svensk media kan kanske komma att ändras nu.  

    

Lars Adaktusson (KD) 
EU- parlamentariker.


Antisemitismens frammarch måste brytas nu. För vår judiska befolknings skull men också för övriga medborgares skull. Om denna utveckling tillåts fortsätta hotas vår demokrati och andra mänskliga rättigheter. Våra svenska judars sak är vår.



Bild nedan:
En Kippa med en Davidsstjärna.
Alltfler judar, inte minst i Malmö, känner
rädsla för att bära Kippa offentligt. Ett exempel
av många på hur judars religionsfrihet begränsas
i Sverige.


Bild ovan:
En Torah, de fem Moseböckerna i
Gamla testamentet, som anses
vara en korrekt återgivning av den
Gudomliga lagen och som utgör
centrum för judisk tro.

Etiketter:
Malmö, Göteborg, Antisemitism, Judar, Judendom, Judehat, Islamism, Israel, Mellanöstern, Nordafrika, Segregering, Islamisering, Socialdemokratin, (S), Socialdemokraterna, Margot Wallström, Göran Persson,  Ilmar Reepalu, Mona Sahlin, Rosengård, (MP), (V), EU, Hisbollah, Hamas, Europaparlamentet, Lars Adaktusson,         

Media fortsätter att sprida Kremls Fake News om Ukraina

Fredrik Wadström, journalist på Sveriges Radio, fortsätter att sätta sin karriär på spel genom att ta strid emot Kremls målmedvetna desinformation om Ukraina och händelserna på Majdan.

Du kan läsa Wadströms artikel här  

Fake news om Ukraina och Euromajdan rörelsen fortsätter att spridas i väst inte minst i vårt land är det många inom media som känner en förståelse för den diktatur som styrde i Ukraina fram till det folkliga upproret på Majdan 2014. 

Rykten, halvsanningar och rena lögner har spridits och fortsätter att spridas. Wadström ger några exempel i sin artikel, t.ex. påhittet att det skulle vara litauiska krypskyttar under amerikansk ledning som sköt mot demostraterna på Majdan.



Vladimir Putin i KGB:s uniform.
Ett foto från hans tjänstgöring i dåvarande
Östtyskland.

En annan sanningssägare om Putins- och Kremls dolda agenda i Ukraina är journalisten Wolfgang Hansson. Till skillnad emot flera andra på Aftonbladet och många andra i svensk media har Hansson i sin rapportering om Ryssland och Ukraina utgått ifrån ett konsekvent engagemang för demokrati och folkrättens principer. Här utgör Hansson ett positivt undantag inte minst emot sin tidnings kulturchef Åsa Lindeborg som har intagit en ny-marxistisk offensiv i svenskt kulturliv. Lindeborg har tillsammans med bl.a. Dala Demokratens chefredaktör Göran Greider tagit Putnismen i försvar och medvetet spridit
Moskvas propaganda.

En av Novaja Gazetas mest kända
medarbetare Anna Politikovskaja som
mördades i Moskva 2006. Under en
period levde Politikovskja i Sverige
på grund av de hot riktades mot henne.
Hennes avslöjanden ang. Första och
Andra Tjetjenienkriget och gissladrammat
i Breslan gjorde henne obekväm för
Putin regimen.

I en läsvärd artikel (publicerad 2015, men ännu läsvärd och aktuell) kommenterar Hansson uppgifter som Novaja Gazeta, en tidning som står den demokratiska oppositionen nära och är en av få kvarvarande fria medier i dagens Ryssland, för fram om att händelserna i Ukraina är led i en medveten rysk plan på att ta över landet. Och att enligt denna plan, var det förut bestämt att Moskva skulle ingripa i Ukraina inom närtid. Hanssons artikel publicerades under rubriken: "Putin ljög hela tiden."

Viktor Janukovitj Ukrainas

ex-kommunistiska president

2010-2014. 

Innan demokrati aktivisterna på Euromajdan i Kyiev (Kiev) lyckades största den ex-kommunistiska diktaturen under Viktor Janukovitj 2014 varande Hansson för Putins ambitioner om att återskapa Sovjetimperiet. Tyvärr fick Hansson rätt i sina dystra bedömningar. Uppgifterna i Nova Gazeta visar att Hansson också har haft rätt i sak när det gäller Ukraina.

Hanssons artikel i Aftonbladet om Putins lögner ang Ukraina




Karta över Krim.

"Han (Putin) handlade drevs av krassa ekonomiska och geopolitiska faktorer. Han ville inte riskera att den viktiga industrin i östra Ukraina eller kontrollen över gasleveranserna till Europa genom Ukraina skulle hamna utanför Rysslands grepp."

Jag håller med Hansson om att detta tydligt visar det som han, jag och många andra redan har misstänkt, att Putin ligger bakom vad som har hänt i Ukraina och att regimen i Moskva har som ambition att, som Hansson uttrycker saken: "Putin skulle svälja Ukraina".

Hur detta påverkar omvärldens bild och relation med Putin? Samt hur vilka andra planer finns i Kreml för länder i forna Sovjetimperiet t.ex. de tre Baltiska staterna, Georgien, Moldavien, Polen etc.? De två frågor som Hansson förde fram i sin artikel 2015 känns tyvärr alltmer relevanta och aktuella.

Läs mer:

Wolfgang Hansson bok:
"Den döende kommunismen - Från Berlinmurens fall till det kalla krigets återkomst", Historiska Media, Lund 2014, redomenederas varmt. En lämplig julklapp.

Du kan beställa Hanssons bok här på AdLibris

Bild ovan:
Foto från Euromajdan upproret 2014.

Bild nedan:
Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg.

Etiketter:
Ukraina, Majdan, Euromajdan, Fredrik Wadström, Wolfgang Hansson, Sveriges Radio, Aftonbladet, Åsa Lindeborg, Dala Demokraten, Göran Greider, Fake News, Desinformation, Krim, Viktor Janukovitj, Kiev, Kyiev, Novaja Gazeta, Anna Politikovskaja, Vladimir Putin, Putinismen, Kreml, Sovjetimperiet, Sovjetunionen, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Georgien, Moldavien, Kommunism, Imperialism, Demokrati, Europa, EU, Ryssland,       

Gud är ingen djävul

I tidningen Dagen har riksdagsledamöterna Tuve Skånberg (KD) och Mikael Oscarsson (KD) skrivit en artikel om de svårigheter som tanken på religionsfrihet möter i Sverige. I sin artikel utgår skribenter bl.a. ifrån en rapport från Europarådet. 

Du kan läsa Skånbergs och Oscarssons artikel här

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna

i Strasbourg.

Skribenterna har rätt. Religionsfriheten sitter trångt till i Sverige. Full religionsfrihet enligt Europarådets definition blev slutligen genomfört först i början av 1980-talet när Sverige, mycket motvilligt, undertecknade de sista tilläggsprotokollen till Europarådets konvention om religionsfrihet. Som bl.a. innebär att den svenska staten är förpliktigad att inte försvåra för föräldrar att uppfostra sina barn enligt den övertygelse som man själv önskar. Tillsammans med Turkiet var vi sist ut i Västeuropa. Våra nordiska grannländer Danmark och Norge skrev under redan i början av 1950-talet. Religionsfrihet kom in i vår grundlag 1995. Fram till 1958 hade katoliker och andra icke lutheraner inskränkningar i sin religionsfrihetens och mänskliga rättigheter. 1951 blev kloster tillåtna med särskilda villkor och katolska kyrkan fick äga mark samt fastigheter. Ända fram till 1958 kunde judar och pingstvänner nekas tillträde till högre utbildning eller statliga tjänster. De sista särskilda bestämmelser som inskränkte klosterverksamhet togs inte bort förrän 1977. 

Liberalernas partiledare Jan Björklund.

Nu har denna anda åter blivit på modet. På Liberalernas och Sverigedemokraternas partikongresser framfördes nyligen krav på att stoppa religiösa friskolor. Hotet mot religionsfriheten kommer i från olika håll:

1. Från socialister av olika kulörer vill avskaffa all religion av ideologiska skäl.
2. Från liberaler dels på grund av en allmän negativ inställning till religion över lag kombinerat med att man uppfattar att religion och religiösa friskolor motverkar integration (läs för muslimer)  3. Från övriga borgerliga partier (med undantag för Kristdemokraterna) som egentligen vill klämma åt muslimska friskolor men detta kan man inte medge öppet, så då får kristna och judiska friskolor följa med på köpet. 4. Från Sverigedemokraterna och övrig extrem höger som vill klämma åt muslimer i största allmänhet och som gärna försvagar kristen humanism som man inte gillar. För (SD) finns också en ideologisk motvilliga av alla övernationella sammanslutningar, som inte bara gäller FN, EU och Europarådet, av rent nationalistiska skäl, utan också religiösa varianter av internationella sammanslutningar som t.ex. katolska kyrkan och judendom. Medan rasistiska skäl är viktiga för extrema högergrupper som Nordiska Motståndsrörelsen (MNR). 

För att förstå i vilken hög grad Sverige på ett negativt sätt skiljer ut sig i ett Västeuropeiskt perspektiv, kan det vara klokt att studera religionsfrihetens, kulturella, teologiska, filosofiska och rättshistoriska rötter. 

     

Sverigedemokraternas partiledare

Jimmie Åkesson.

Påve Leo XIII:s (†1903) encyklika (offentlig skrivelse) från 1879, Aeterni Patris (Evig Fader), gav Thomas av Aquinos (†1274) filosofi status som sann och evig. Genom detta erkännande blev Thomas tankar den katolska kyrkans officiella filosofi. I denna encyklika skriver Leo XIII att ”Den helige Thomas lyckats visa oss genom sin filosofi att begreppen tro och förnuft kan förenas till en enhet som kännetecknas av harmoni och intellektuell klarhet”. Ett annat skäl till denna renässans för Thomas, som kom att kallas Nythomism, var hans tydliga strävan efter att förena Aristoteles (†332f.Kr.) filosofi med den kristna tron. Även i protestantiska områden kom intellektuella vid sekelskiftet 1900 att intressera sig för denna nyaristoteliska tankevärld. Två svenska exempel är Selma Lagerlöf (†1940), författare och nobelpristagare, och svenska kyrkans ärkebiskop Nathan Söderblom (†1931).

Ärkebiskop Nathan Söderblom.

Thomas filosofi ansågs utgöra ett intellektuellt system som utgör en syntes (en samman fogad helhet) som uppstår i mötet mellan kristen tradition och en rad nya tankar som var populära i den tids kultur. Tankar som kom att kallas för modernism (t.ex. materialism, positivism och rationalism). I Thomas system får uppenbarelsen, eller tron, en högre rang än förnuftet och därför kan man hävda att det finns ett inslag av mystik i hans filosofi.

Thomas av Aquino.

En annan utgångspunkt för hans tankevärld, som återkom under 1800-talet, var en övertygelse om att förnuftet inte kan komma i konflikt med tron. Då den Gudomliga uppenbarelsen är av logisk natur. Denna positiva syn på sambandet mellan tro och vetande är tydlig i Thomas två ”Gudsbevis”, Det kosmologiska: Världen har en början (inget kan uppstå ur ingenting) och därför måste det finns en första ”rörare”. Det teologiska: En acceptans av Aristoteles tanke om att kosmos är ändamålsenligt uppbyggt. Vilket anses ”avslöja” existens av en gudomlig ”planritare”.

Bronsskulptur av Aristoteles. 

Från Aristoteles övertar nythomister uppfattningen om människan har ett socialt väsen och därför är en samhällsvarelse, ett socialt djur. Aristoteles ansåg att människan därför inte kan existera oberoende av samhället. Nythomister anser att staten finnas till för människans skull och inte tvärt om, vilket hävdas i totalitära ideologier (men även i klassisk konservatism).

 

Adolf Hitler, tysk rikskansler

och diktator 1932-1945.

Denna övertygelse utgår från en uppfattning om att människan inte ingår i samhället som ett av dess många objekt, utan genom sin natur är ett subjekt. Sin förmåga till självständigt handlade legitimerar att människan får frihet och ställs till ansvar för hur friheten används. Utifrån denna syn på relationen mellan människa och stat har den katolska kyrkan sedan slutet av 1800-talet bestämt avvisat totalitära ideologiers (som t.ex. nationalism och kommunism), anspråk på maktmonopol eller försök att bygga politiska paradis. I katolsk samhällsfilosofi finns också ett tydligt motstånd mot att någon grupp eller sammanslutning ska få härska över medborgarnas samveten.

Otto von Bismarck 1890.

Thomas rättsfilosofi blev åter aktuell under slutet av 1800-talets ”Kulturkamp” mellan kyrkorna och nya nationalstater (t.ex. Tyskland och Italien). Termen laserades av förbundskanslern Otto von Bismarck (†1898) i en konflikt mellan Tysklands katoliker (som senare även kom att inkludera övriga kristna kyrkor och landets judiska befolkning) och den nationella regeringen i Berlin. En strid som handlade om vilken rätt politisk makt har att härska över samhällets ursprungliga gemenskaper (t.ex. familj och kyrkor) och över opolitiska sammanslutningar (t.ex. kulturföreningar och kooperativ). Kyrkorna hävdade att det finns en Gudomlig rätt som ger medborgarna frihet att få leva efter sitt samvete och enligt sina inre övertygelser. Enligt denna naturrättsliga etik skall samhället tillåta samvetsfrihet inom t.ex. familj, utbildning och kultur.

Justitieminister Morgan Johansson (S)
en varm anhängare av Folksuveränitet
och en uttalad motståndare mot tankar

på naturrättsliga ideal. 

Denna övertygelse ställdes emot en tanke på Folksuvärnitet, vilket innebär att politisk makt ger rätt att få bestämma vad som är bäst för hela samhället. Och att dessa beslut gäller för samtliga medborgare. En tanke som både socialister och konservativa ställde sig bakom. Men som kristdemokrater och liberaler kritiserade. Nazism, fascism och kommunism använde sig av olika totalitära varianter av Folksuvärnitet för att legitimera sin politik. För nazister legitimerade denna tanke det krig mellan raser som anses oundviklig. För fascister innebär detta främst en plikt att försvara nationens traditioner och dess enhet. Detta maktideal används dessutom av marxister för att försvara sin analys om arbetarmakt, klasskamp och ett klasslöst samhälle.

  

En bebis i en kuvös.

Under senare år har även Sverige fått konflikter som liknar de som fanns i Bismarcks Tyskland. Ett exempel är den debatt som förts om samvetsfrihet skall tillåtas för vårdpersonal vid abort och passiv dödshjälp. Till skillnad mot Sverige finns i flera västeuropeiska nationer, t.ex. Norge, grundlagsskyddad samvetsfrihet för personal verksamma inom offentlig verksamhet. Även andra former av samvetsfrihet har kommit i fokus. Ett exempel är om rituell slakt enligt judendomens regler för kosher ska bli laglig, vilket den bl.a. är i Danmark. Andra exempel är om muslimska flickor ska få ha enkönad undervisning i simning eller om religiösa friskolor ska få finnas kvar i ett offentligt finansierat skolsystem.

Ett foto på två kommunistiska tyranner.

Lenin till vänster och Stalin till höger.

I flera västereuropeiska demokratier genomfördes en offentlig uppgörelse med olika totalitära politiska system efter 1945, t.ex. i Tyskland, i Italien och i Beneluxländerna. I våra nordiska grannländer Norge och Danmark utformades lagstiftning och politik utifrån erfarenheter av Nazitysklands ockupation. I Tyskland infördes ett författningsskydd, en särskild domstol och ett speciellt åklagarämbete för brott mot demokratin och författningen. Dessutom gavs offentligt anställda som t.ex. poliser, militärer och lärare, ett särskilt utökat juridiskt ansvar att förebygga författningsbrott. Även om Tyskland, utifrån sin dramatiska 1900-tals historia, har gått längre än andra länder i Västeuropa finns liknade inslag i t.ex. Österrike, i Nederländerna och i Belgien. I Sverige genomfördes tyvärr aldrig någon officiell uppgörelse med nazism, fascism och kommunism efter kriget.

Nazistiska tyranner på de anklagades bänk

under Nürnbergrättegångens första dag 1945.

Göring och Goebbels första raden till vänster. 

Demokratins återkomst och en renässans för naturrättstatlig lagstiftning resulterade i ett förnyat intresse för Thomas rättsfilosofi och för en lagstiftning inspirerad av romersk juridik. Utifrån en naturrättslig tradition utformades ideal om att säkra medborgarna frihet och att bevara rättsstatens principer genom att begränsa utövning av statlig makt. Åtgärder som legitimerades utifrån ett engagemang för demokratiska värderingar och en oro för diktaturens återkomst. 

 

Foto från New Yorkbörsen 2008.

Detta innebar att Aristoteles och andra antika filosofers tankar om lag och rätt användes bl.a. för att legitimera regionalt självstyre – att författningsdomstolar infördes för att säkra demokratin och att skydda rättsväsendet ifrån politisk inblandning – erkänna ideella organisationers betydelse – utforma ett kulturliv oberoende av politiskt makt – skydda privat äganderätt – ge stöd för en marknadsekonomi och att lagstifta om frihet för medier, etniska minoriteter och religiösa grupper. 

 

En samisk kör uppträder för

naturfolk i Kanada 2003.

Under slutet av 1800-talet fram till början av 1930-talet kom Nythomismens tankesystem att få inflytande främst i de katolska delarna av Europa. Efterkrigstidens renässans för Thomas rättsfilosofi varade fram till mitten av 1960-talet. Under 1980-talets aktiva motstånd mot kommunist regimerna i Östeuropa kom intresset åter att öka för Nythomism, även i protestantiskt dominerade områden. Ett skäl för denna tredje renässans för Thomas av Aquino var ett ökat intresse för hans aristoteliska filosofi inom den katolska kyrkan under Johannes Paulus II (†2005) pontifikat (som var påve från 1978) och under hans efterträdare Benedictus XVI (född 1927 som avgick av hälsoskäl 2013).

Påve Johannes Paulus II

(Karol Wojtyla).

Naturrättsliga tankar kom också att påverka protestantiska miljöer. Ett exempel är tanken på förvaltarskap som påverkade lutherska kyrkors och väckelsekristnas syn på miljöpolitik under 1970- och 1980-talen. Reformerta kyrkor (kalvinism) i Nederländerna och i Tyskland har agerat under efterkrigstiden för en pluralistisk modell med självständiga kulturella pelare för att skydda samhällets olika ”andliga familjer” (protestanter, katoliker, judar, muslimer, ateister, socialister, liberaler, konservativa). Detta innebär bl.a. att staten anses ha en skyldighet att garantera ”familjernas” frihet och stödja deras institutioner och organisationer (t.ex. massmedier och skolor) men ska inte lägga sig i hur verksamheterna sköts.

Utifrån denna naturrättsliga tradition har kristdemokratiska partier, tillsammans med liberaler, utgjort de främsta förespråkarna för en fördjupad europeisk integration genom EU och ställt sig positiva till internationellt samarbete på folkrättslig grund i organisationer som FN och Europarådet. En av Nythomismens främsta filosofer Jacques Maritain (†1973) var aktiv i arbetet med att utarbeta FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Rättsfilosofen Jacques Maritain. 

Bild ovan:

Ett Trumfkrucifix, från Sankt Lars kyrka
i Söderköping.  

Etiketter:

Leo XIII, Johannes Paulus II, Benedictus XVI, Aristoteles, Thomas av Aquino, Naturrätt, Folksuveränitet, Rättsfilosofi,  EU, FN, Kristdemokrater, Katoliker, Katolska kyrkan, Teofobi, Demokrati, Religionsfrihet, Liberalerna, Sverigedemokraterna, (L), (SD), Mikael Oscarsson, Tuve Skånberg, Dagen, Jacques Maritain, Nythomism, Nathan Söderblom, Kalvinism, Tyskland, Nederländerna, Norge, Danmark, Sverige, Muslimer, Islam, Europarådet, Socialister, Liberaler, Konservativa, Nazister, Fascister, Marxister, Ateister, Judar, Judendom, Reformerta Kyrkor, Väckelsekristna, Förvaltaskapstanken, Förvaltarskap, Protestanter, Författning, Författningsdomstol, Författningsskydd, Grundlag, Österrike, Belgien, Nazityskland, Rättsstat, Rättsstatens principer, Abort, Dödshjälp, Passiv dödshjälp, dödsstraff, Friskolor, Religiösa friskolor, Samvetsfrihet, Mänskliga rättigheter, Italien,  Positivism, Rationalism, Nationalism, Modernism,  Äganderätt, Marknadsekonomi, Kosher, Otto von Bismarck, Jimmie Åkesson, Jan Björklund, Krucifix, Kulturkamp, (MNR), Nordiska Motståndsrörelsen,