I Svensk Tidskrift har Amanda Wollstad skrivit en läsvärd artikel om Margot Wallströms och UD:s kryperi för Moskva mot bakgrund av UD:s märkliga kontakter med den ryska ambassaden inför ett svensk deltagande i en internationell flygövning över Östersjön. Hennes artikel är publicerad under rubrik: "Ingen isolerad incident."
Wollstads artikel
Wollstrand har rätt i sin analys om att det är OK att Sverige informerar andra länder om att man tänker delta i militära övningar men att det står Sverige fritt att välja med vilka vi övar, hur vi övar och när vi övar.
Eller som Wollstad uttrycker saken i sin artikel:
"Att och när Sverige övar är information man delar med sig av för att undvika missförstånd, i enlighet med internationella överenskommelser och diplomatisk kutym. Men detaljerna, de bör vi hålla för oss själva. Vilka fria länder Sverige väljer att samöva med har Ryssland inte med att
göra. "
Ett JAS 37 Gripen plan.
Tyvärr så har Wollstad också rätt i sin analys att denna minst sagt märkliga utbyte med Rysslands ambassadör inte är en engångs företeelse utan är endast en händelse av flera i ett tydligt mönster av en underdånighet inför Putinregimen i Moskva. En strävan efter att anpassa Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik efter ryska önskemål. En utveckling som är tydlig sedan vänsterregeringens tillträde i höstas.
Denna "Finlandisering" av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik har flera orsaker. Ett skäl är en påtaglig rädsla som utmynnar i en undergivenhet inför Putin. En bristande självkänsla som resulterar i en strategi att göra allt för att inte reta upp Moskva. Som t.ex. att utlova den ryska ambassadören att svenska Jas-plan inte ska landa i Estland.
Ett annat skäl är att det inom socialdemokratins vänsterflygel som Wallström och delvis även Löfvén tillhör (men inte statsråd som Damberg, Ygeman och Hultqvist) och inom det andra regeringspartiet Miljöpartiet finns en viss ideologisk förståelse för ryska synpunkter. En känsla av ett antikolonialt släktskap med Moskva som bl.a. bygger på en djup motvilja inför EU, Nato och USA och en längtan efter att Sverige åter ska få utgöra en aktör mellan öst och väst.
En tredje grundläggande utgångspunkt för denna eftergiftspolitik är en naiv och världsfrånvänd idealistisk syn på utrikes- och säkerhetspolitik, i stort, byggt på pacifism och ryggmärgsmässig strävan efter konsensus. En annan ingrediens i denna politiska vänster kultur är en längtan tillbaka till Palmé epokens vansinniga övermod om Sverige som en moralisk stormakt tillsammans med ett vurm för FN och tredje världen.
Olof Palmé (S) statsminister 1969-1976
och 1982-1986.
Vad som i stället behövs är en snabb och målmedveten upprustning, ett tydligt svensk engagemang för vi som land kommer att försvara internationell rätt och demokratins principer i Europa även om detta kommer kräva användning av militärt våld. En annan grundbult i denna strategi måste vara en strävan efter en utökad samverkan med Europas demokratier. Att inte ens förutsättningslöst utreda ett svensk medlemskap i Nato i dagens alltmer spända läge i Europa är en allvarlig felsyn. Demokratierna behöver varandra nu mer än någonsin. Och måste samverka sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i ökad omfattning. Ensam är inte stark, inte ens tillsammans med Finland. Men gärna ett Nato medlemskap genast för min del.
Wollstad ger i sin artikel fler exempel på Wallströms fadäser i sin "Finlandiserings strategi." T.ex. hennes märkliga kommentar om att Sverige för första gången nu är rädda för Moskva, hennes överslätande attityd efter att ett ryskt signalplan var nära kollidera med ett SAS plan utanför Malmö, hennes argumentering mot att återinföra ett psykologiskt försvar och hennes stopp för att Sverige ska utveckla egen militär förmåga när det gäller cybervapen och för att bemöta rysk cyberkrigföring.
Det skrattretande låga budet ifrån finansdepartement om militära anslag inför kommande årens försvarsbeslut är också ett tydligt tecken på att vänsterregeringen inte vill, inte kan, inte förstår, eller allt detta i en olycklig kombination, förmår sig till att kraftsamla resurser för en realistisk säkerhets- och utrikespolitik.
Min egen slutsats är att det är hög tid nu, att det är verkligen dags för en ny regering även om detta måste ske med stöd ifrån Sverigedemokraterna, att överge Decemberöverenskommelsen och att vi nu ska beredskap för ett nyval. Jag har hellre Carl Bildt eller Lars Adaktusson, eller någon annan Allianspolitiker som utrikesminister än Margot Wallström.
Lars Adaktusson (KD).
Wollstad sammanfattar sin analys genom att skriva:
"Sammantaget framträder en bild där Sverige steg för steg anpassar sig efter ett annat lands påtryckningar. Små steg, ja visst, men små steg bort från en absolut princip: vår rätt att själva utforma vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Är man inte konspiratoriskt lagt sluter man sig till att det handlar om en oförmåga hos Wallström och delar av Utrikesdepartementet att förstå sitt uppdrag – och sin motståndare. För en utrikesminister i Sverige under det allvarligaste säkerhetsläget sedan kalla kriget är inte konsensus det högst eftersträvansvärda. Det viktigaste är inte att Rysslands ambassadör ska ”förefalla nöjd” med svaret på frågan om våra övningar och vårt handlingsutrymme. "
Tyvärr är det endast att instämma i Wollstads analys.
Bild ovan: Ryska ambassadens entré i Stockholm.
Bild nedan: Carl Bildt (M)
Etiketter: Amanda Wollstrand, Svensk Tidskrift, Margot Wallström, S, Socialdemokraterna, Mp, Miljöpartiet, Vänsterregeringen, De röd-gröna, Östersjön, Baltikum, Estland, Ryssland, Finland, Utrikespolitik, Säkerhetspolitik, Försvarspolitik, UD, Utrikesdepartementet, Utrikesminister, Rysslands ambassadör, Rysslands ambassad, Finlandisering, Jas, Jas plan, Moskva, Putinismen, Vladimir Putin, Stefan Löfvén, Anders Ygeman, Peter Hultqvist, Mikael Damberg, EU, Nato, USA, Olof Palmé, FN, SAS, Malmö, Cybervapen, Cyberkrig, Psykologisk försvar, Decemberöverenskommelsen, DÖ, Försvarsbeslut, Militära anslag, Nyval, Regeringsskifte, Lars Adaktusson, Carl Bildt, Alliansen, Alliansregeringen, SD, Sverigedemokraterna,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar