Sharia = våra islamistiska gangstergäng!

 

Tillskillnad emot i vårt södra grannland Danmark har få i Sverige studerat de så kallade Sharia gängen. Vad som särskilt utmärker dessa brottsliga grupperingar är att man tillskillnad emot annan organiserad brottslighet som t.ex. kriminella MC-gäng eller mer traditionell maffia har en direkt koppling både till islamisk religiös fundamentalism t.ex. Salafism och olika former av grov kriminalitet t.ex. smuggling av narkotika, människohandel t.ex. i form av trafficking, flyktingsmuggling, prostitution, och våldsbrott t.ex. hantering av vapen, kontraktsmord, utpressning, illegal indrivning och beskyddarverksamhet. Tidigare har vi haft etnisk sammansatta kriminella grupper t.ex. från Turkiet, Västafrika och forna Jugoslavien. Men Sharia gängens tydliga koppling till vissa moskéer, imamer och olika islamiska laglärde som Sharia domare är unik. 

De grå vargarna demonstrerar på Sergels Torg i Stockholm.

Lägg märkte till det islamistiska tecknet med två fingrar,

Den var denna organisation som den tidigare bostadsministern

Mahmet Kaplan (MP) var aktiv i.

De grå vargarna står den turkiska regimen nära. 

Vilket innebär att unga män och några få unga kvinnor rör sig fritt ut och in mellan källarmoskéer, terroristorganisationer som t.ex. Hamas, al-Quaida, IS eller De grå vargarna och är dessutom aktiva i kriminella gäng. En brottslighet som märkligt nog delvis motiveras av en religiös övertygelse om att bekämpa Det Gudlösa väst. I Danmark kallas dessa grupperingar därför för Shariagäng dels för sin koppling till terrorism och sin tydliga antisemitism. Men också för sina kontakter med fundamentalistiska imamer samt deras församlingar. En annan anledning för sitt namn är att flera av dessa gäng ger ett tydligt understöd för etablering av islamistiska Sharia domstolar i invandrartäta områden. I Sverige har få insett denna koppling. Och ordet Shariagäng förekommer sällan hos oss. Ytterst få i Sverige har satt sig in i detta märkliga, snabbt växande och ytterst farliga samhällsfenomen. De personer som vågat anta utmaningen, t.ex. den internationellt välkände terrorist forskaren Magnus Ranstorp, har blivit negligerad och mer eller mindre fått löpa gatlopp i media. 

Professor Magnus Ranstorp verksam bl.a. vid

Försvarshögskolan i Stockholm.

Att integration av muslimer från Mellanöstern och Nordafrika till stor del har misslyckats hos oss och i många andra västländer beror bland annat på den makt och det inflytande som salafistiska imamer och sharia domare har lyckats etablera över sina bostadsområden i flera socialt nedslitna förortsområden. En utveckling som laglydiga och hedervärda muslimer får lida av. Och som de kriminella sharia gängen vidmakthåller med sitt våldskapital. En utveckling som bl.a. finansieras av Saudi Arabien och olika Gulfstater. Inte minst när det gäller att bekosta att bygga moskéer och finansiera olika församlingars verksamhet. Men också av medel som tillförs från brottslig verksamhet. Och lämnas över av gängen. I både Sverige och Danmark har Sharia gängen konkurrerat ut MC-gäng och andra kriminella rivaler. Vilket resulterat i direkta gangsterkrig. Flera internationella brottsbekämpande organ som t.ex. Europol och den amerikanska federala antidrog polisen DEA menar att en stor del av narkotikaförsäljningen i Europa nu styrs av terrororganisationen Hizbollah som står regimen i Iran nära. 

Hizbollah paraderar i Irans huvudstad Teheran. 

Den undersökande anti-islamist sajten DOKU, som bl.a. avslöjande skandalen på Sveriges Radios Ekoredaktion med den journalist som inlett en relation med en av de islamister som hon var satt att bevaka, är en viktig källa om islamism och Sharia gängens framfart. Ett annat ljus i mörkret är Anders Svensson, som trots att han är aktiv långt ut på vänsterkanten som övertygad trotskist, sprider aktuell information inom området. Svensson inhämtar kunskap genom att bl.a. göra det oglamourlösa vardagsslitet t.ex. att läsa domar och polisrapporter, titta på bloggar och studera olika sociala medier, ta kontakt med de poliser och andra som möter personer aktiva i dessa gäng i sin yrkesutövning. Men också hålla sig ajour med vad händer inom forskning på området. Allt detta har fått honom att starkt ifrågasätta den officiella svenska politiken. En tredje källa som jag vill lyfta fram i detta sammanhang är bloggen Jihad i Malmö. Som har en inriktning på att sprida aktuell information och kunskap ang islamism och antisemitism.

Sofie Löwenmark, en av Stiftelsen Dokus grundare.

I ett läsvärd inlägg på Jihad i Malmö som delvis bygger på information från Svenssons blogg tar upp det märkliga faktum att mordet på en välkänd undersökande journalist i Nederländerna (det så kallade holländska journalistmordet), ett annat mord på en ifrån Sverige utvandrad islamisk skivproducent i London, de mord som ett svenskt mördargäng genomförde från sin bas i Spanien och det så kallade ”babymordet” i Malmö hänger ihop och har kopplingar till ett lokalt Shariagäng i Malmö. 

Här kan du läsa detta inlägg

Platsen i Amsterdam där den nederländske journalisten 

Peter de Vires blev mördad.

När jag var inne och läste flera inlägg på Jihad i Malmö om Sharia gängens framfart fann jag information om ett fall som inte har diskuterats så mycket i media men som har uppmärksammas en hel del i olika sociala medier från min del av landet. Det handlar om en islamistisk ung man från Lund som efter att ytterligare ha radikaliserats under sin gymnasietid åkte ner till Syrien för slås för Islamiska Staten. Denna händelse är märklig på fler sätt. Pojkens mamma, en svensk kvinna om konverterat till islam och gift sig med en muslim, har varit en aktiv förespråkare för fundamentalistisk islam. Och har varit aktiv i den källarmoské där även hennes make och son varit engagerade. Enligt dansk media startade hon upp en islamistisk scoutrörelse i Lund. Efter ett tag när hennes son hade ”tröttnat” på kriget och ville åka hem till Sverige engagerade hon sig kraftfullt i olika medier för att han skulle hämtas hem av svenska myndigheter. Något som märkligt nog beviljades genom att regeringens representationsplan flygs ner till området och tog upp honom. Denna "räddningsaktion" har det varit tyst om i svensk media. Men har rapporterats om i olika danska medier.

Foto av islamska kulturcentret i Lund.

Här kan du läsa om detta i två inlägg på Jihad i Malmö:

 

Det första inlägget kan du läsa här

Det andra inlägget kan du läsa här

IS-kvinnor med automatvapen i Syrien.

Foto överst:

Tungt beväpnande islamister ställer upp för ett gruppfoto.

Länk till denna blogg

Etiketter: Islamism, Sharia, Shariagämg IS, Syrien, Irak, Turkiet, De grå vargarna, Magnus Ranstorp, Terrorism, Islam, Integration, Jihad i Malmö, Svenssons blogg, Anders Svensson, Salafism, Danmark, Narkotika, Iran, Hizbollah, Hamas, al-Qauida, Nordafrika, Mellanöstern, Peter de Vires, Sofie Löwenmark, Mc-gäng, Saudi Arabien, DEA, Europol, Sharia domstolar, Sharia domare, DOKU, Ekot, P1, 

Rysslands väg tillbaka till dåtiden

 

På Kungliga Krigsvetenskapsakademins (KKRVA) hemsida fann jag en intressant artikel av omvärldsanalytikerna Gudrun Persson och Carolina Vendil Pallin om Rysslands nya Nationella säkerhetsstrategi. Denna text är i princip ett officiellt dokument där makten i Kreml presenterar sina övergripande mål, sina strategier och värderingar om politik, ekonomi, försvars- och säkerhetspolitik. Detta dokument är ett av många exempel på att arvet från Sovjetkommunismens femårsplaner ännu finns kvar inom centrala maktorgan i Putins Ryssland. Och att Moskvas aggressiva och schizofrena syn på verkliga- och påhittade fiender inom och utom landet alltmer Staliniseras. Jämfört med senare års dokument är denna nya version en tydlig återgång till förflutna ideal om isolation från en hotfull värld och behov av ökad kontroll och övervakning för att möta interna som externa hot. Deras artikel är publicerad under rubrik: "Tillbaka till framtiden - Ryssland nationella säkerhetsstrategi 20121." 

Här kan du läsa denna artikel i KKRVA

Demokrati demonstranter i Belarus huvudstad Minsk mot 

valfusk, korruption och ett kvarvarande Sovjet samhälle.

Med all rätt tar författarna upp de skrivningar som finns i strategidokumentet om att Vladimir Putin och andra i de centrala maktorganen känner en ökad irritation över en demokratisk smitta från väst i allmänhet och Europa i synnerhet. Det är intressant att läsa i artikeln om de skrivningar som finns där man varnar för att denna smitta även hotar den ny-totalitära samhällsordningen i själva Ryssland. Ungdomens intresse för det västerländska ses som hot av Kreml. Förmodligen med all rätt. I artikeln finns en intressant skrivning om att i Moskva finns en växande oro för att förlora hela sin maktdominans över det som i andra ryska sammanhang brukar benämns "Det nära utlandet", d v s Östersjön, de tre baltiska staterna, Polen, Ukraina, Belarus och övriga f.d. sovjetrepubliker. De senaste årens utveckling Kyiev och i Minsk upplevs som ett konkret hot för regimens överlevnad.  

Vladimir Putin närvarande vid en militärparad på Röda Torget

Vad som särskilt bör få oss i Europa att känna oro är att skrivningar om att Ryssland befinner sig i en långvarig konflikt med väst. Och att man i dokument är öppen med att en framtida väpnad konflikt med väst där användning av kärnvapen inte kan uteslutas. Det är märkligt att det i Sverige har det varit ganska tyst om detta strategidokument tillskillnad t.ex. emot våra nordiska grannländer. I Danmark, i Norge och svenskspråkig media i Finland har rapporterat om dess existens och analyserat dess innehåll. Förutom att bekämpa en demokratisk smitta som anses stå i strid mot äkta ryska ideal förs Rysslands historiska rätt fram att härska över det gamla Östrom som ett argument för att föra en ihärdig kamp mot väst. Att Moskva efter Konstantinopels och Östroms fall på 1400-talet anses utgöra ett nytt tredje Rom har gamla anor i rysk tradition. Direkt efter turkarna hade intagit Konstantinopel utropade Moskvas Storfurste sitt rike som nytt Rom. Denna tradition hölls levande av tsarerna, som ansåg sig vara direkta efterföljare till Östroms kejsare och i nationalistisk retorik under Sovjet tiden. Att Putin under senare år allt oftare har återupptagit denna retorik är ett konkret hot som de västerländska demokratierna inte kan blunda för. Jag håller med den slutsats som förs fram i artikeln om att Putins Ryssland tydligt har slagit in på väg som leder tillbaka mot ett mörkt förflutet. 

En demokrati demonstration i Moskva.

Foto överst:

Kreml med Vasiljikatedralen och Röda Torget. 

Länk till denna blogg 

Etiketter: Ryssland, Vladimir Putin, Kreml, Strategisk plan, Nationell säkerhetsstrategi, Röda Torget, Vasilijkatedralen, Kungliga Krigsvetenskapsakademin, KKRVA, Ukraina, Belarus, polen, Baltikum, Det Tredje Rom, Östrom, Gudrun Persson, Carolina Vendil Pallin, 

Kulturelitens romantik för gangsterrappare

På senare tid har den förkärlek som Sveriges Radios P3 visat gangsterrapparna: Yasin Mahamoud och Havel Khali diskuterats flitigt. Dessa två kända företrädare för den så kallade "Gangsterrappen" som offentligt t o m har skrutit om sin brottslighet dömdes nyligen av Södertörns tingsrätt för inblandning i Vårbynätverkets kriminella aktiviteter. Att en radiokanal inom det statliga Public service fortsatt spela deras musik har med all rätt upprört många. Inklusive mig själv. I en läsvärd ledare i Smålandsposten från Växjö tas denna märkliga förkärlek från den kulturliberala eliten upp och analyseras. Denna artikel är publicerad under rubrik: "P3-moralens blinda fläck."

Ledaren i SMP

Precis som förs fram i artikeln kan man inte och bör inte stoppa medborgare från att lyssna och spela den musik som man föredrar så länge den inte bryter mot lagstiftning som t.ex. hets mot folkgrupp eller uppvigling till brott. Men cheferna på P3 och Sveriges Radio i stort har ett särskilt moraliskt ansvar för att värna grundläggande demokratiska värderingar som t.ex. att det är staten som skall ha monopol på legalt våld och andra tvångsåtgärder riktade åt någon annan person. Att Yasin t o m fick kanalens musik pris efter att det stod klart att han skulle bli åtalad för alvarlig brottslighet som kidnappning och olaga hot. Åtgärder som dessutom riktade sig emot en annan rappartist, Einár (Nils Einar Grönberg) är minst sagt stötande. Dessutom väcker denna totala tondövhet inför medborgarnas allmänna moral frågor om vilka värderingar som P3:s ledning vill främja? Precis som förs fram i artikeln så skulle detta aldrig kunna ske inom idrottsvärlden. Har en idrottsman eller ett lag ertappats med t. ex. doping då får man inget pris. Man blir avstängd och redan utdelade priser lämnats tillbaka. Redan att bli misstänkt genom att lämna ett negativt första A-prov är tillräckligt för avstängning innan det slutgiltigt B-provet har analyserats. Det räcker med att man har uteblivit utan legitimt skäl från en dopingkontroll.

Den amerikanske cyklisten Lance Amstrong

som bl.a. blev världsmästare och vann

klassikern Tour de France sju gånger 1999-2005.

Efter att ha blivit ertappad med doping fick han lämna 

tillbaka alla hans titlar, medaljer och 

betala tillbaka prispengar

till sin sponsor US Mail.

2013 erkände Amstrong i en TV intervju

att han hade varit dopad under större delen

av sin karriär. 

Att P3 dokumenterar en sådan blind fläck för det uppenbart olämpliga att hylla dömda Gangsterrappare och deras musik är märkligt även ur ett annat perspektiv. Precis som framförs i artikeln har flera personer med framträdande positioner inom P3, t.ex. programledare och chefer, i andra sammanhang inte tvekat att ge tydliga uttryck för moraliska och politiska värderingar. I frågor som t.ex. rör invandring, rasism, HBTQ personers rättigheter och feminism. Men tiger still när det rör andra samhällsfrågor som inte ligger i linje med deras radikala världsbild som det våld, det hedersförtryck och det utanförskap som har etablerats i våra förorter som vidmakthålls genom klaner och kriminella gäng. Dessutom har rappkulturen kritiserats bl.a. av vissa feminister för sin sexistiska syn på kvinnor som våp och sitt hat mot sexuella minoriteter. Men på något märkligt sätt tycks Gangsterrappen glorifieras i radiala kretsar som de förtyckas och marginaliserades musik. En blindhet och moralisk förvirring som är märklig men som måste tas upp till debatt.

Den kvinnliga rappstjärnan Cardi B som öppet

erkänt att hon i övre tonåren

drogade och rånade män. Cardi B

har också blivit uppmärksammad för

 sin kritik av rappkulturen för dess

"hyllning" av våld, sexism,

kriminalitet och dess rasism av

vita samt asiater. 

Foto ovan:

Svenska rappare som öppet hyllar ett kriminellt liv.

Länk till denna blogg

Etiketter: Yasin Mahamoud, Havel Khal, Einár, Rapp, Sveriges Radio, P3, Public service, Vårby nätverket, Gangsterrapp Förortsgäng, Hederskultur, Klaner, Smålandsposten, Cardi B, Lance Amstrong, 

Lätta på Säpos sekretess av våra förrädare

 

I Anna Kinberg Batras sommarprogram på Sveriges Radios P1 den 6 juli berättade den tidigare moderatledaren bl.a. om sin farfar Albert Hilding Kinberg om troligen var tysk spion under Andra Världskriget. En orolig själ som sannolikt utvecklade psykisk ohälsa under sitt hemliga liv eller som förvärrade sina personliga problem som agent. Kinberg Batra berättade att sin farfar aldrig riktigt återhämtade sig och inte klarade av att återgå till ett normalt liv efter kriget. I sitt program berättar Kindberg Batra vidare att man inom familjen förgäves försökt försökt få ut sin farfars akt från Säpo. Efter stora problem fick hon läsa mindre delar av akten där det bland annat framgår att han också hade varit verksam i kommunistiska Östtyskland och på Irland strax efter kriget. Av de stycken av hans akt som Kinberg Batra kunnat ta del av framgår att han blev fängslad och torterad av Stasi i Östberlin. Och blev släppt efter att svenska UD hade agerat i ärendet.

Fil. dr. Lena Breitner här tillsammans med sin make

Gunnar Ekberg (som under flera år var verksam inom

dåvarande militära underrättelsetjänsten IB). 

I bakgrunden syns deras gemensamma bok

Det hemliga Malmö som handlar om spioner och 

agenter i deras hemstad från 1600-talet till nutid.

Lena Breitner som har har goda kunskaper om Säpos hantering av sekretess tar upp Kinberg Batras farfar som ett exempel på den inkonsekvens som kännetecknar hur akter från Kalla krigets tidiga skeende 1950-1960- och 1970-talen hanteras av Säpo i dag. I ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg med rubrik:  Kinberg Batras farfar - spion eller galning (se länk nedan) tar Bretiner upp att det är klart att vissa uppgifter måste skyddas t.ex. om dubbelagenter som ännu kan vara vid liv eller uppgifter från andra nationers säkerhetstjänster där vi har utlovat särskild sekretess. Men likt Bretiner anser jag att det är det viktigt att detta behov av sekretess för att vårda våra relationer till andra nationer eller personers lagtima behov av skydda vissa privata uppgifter om sin person, t ex. sitt sexliv eller oskyldiga familjemedlemmar, inte missbrukas för att skydda politiskt obekväma uppgifter för dagens makthavare t.ex. om den omfattade sovjetiska rekrytering av diplomater verksamma i Östeuropa innan, under och efter Andra världskriget. Precis om den rekrytering som flera kommunistiska nationers underrättelsetjänster bedrev på våra universitet och högskolor under kalla kriget. Uppgifter bl.a. blivit offentliga efter att ha avslöjats i östtyska arkiv efter Berlinmurens fall. Och genom uppgifter från flera avhoppare från Öst t.ex. den tjeckiske ÖB:en General Jan Schenja som flydde till väst med hemliga handlingar till Västtyskland inför Warszawa paktens invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Uppgifter som i Sverige ännu är förlagda med stark sekretess. På samma sätt har uppgifter i Stasi arkiv över svenskar som gick den östtyska DDR:s diktaturens ärenden hanteras. Det finns ett stort allmän intresse av att få veta hur många diplomater, politiker, journalister, militärer, poliser, statstjänstemän och universitetslärare som gick kommunismens ärenden i Öst. Och att dessa personer namnges. 

Breitners blogg inlägg 

Sverker Åström (S).

Det lär finnas uppgifter i Säpos arkiv som bekräftar misstankar som förts fram från olika håll om att den svenska karriärdiplomaten Sverker Åström skall ha blivit rekryterad av sovjetiska KGB när var stationerad i Moskva under Andra världskriget. Uppgifter om att en person högt placerad på UD, benämnd med sitt kodnamn "Getingen", regelbundet under flera år träffade KGB agenter i Stockholm och utomlands finns i olika utländska källor. Pensionerade personer inom Säpos så kallade Ryssrotel som t.ex. Olof Frånstedt har lämnat ut uppgifter som tydligt pekar ut Åström som Getingen. I sina memoarer Spionjägaren bekräftar Frånstedt att man bedriv aktiv spaning på Åström. Författaren Anders Sundelin utkom 2018 med sin bok om Åström, Diplomaten, där han analyserar Åströms roll i flygöversten Stig Wennerströms spioneri för Ryssland. I sin bok tar Sundelin också upp Åströms påverkan på regeringen samt UD:s passiva hantering av Raoul Wallenbergs öde i Budapest när han blev bortförd av KGB:s företrädare NKVD och senare avrättad i Moskva. Och det ointresse att få klarhet i Wallenbergs öde som kännetecknade svenska kontakter med Moskva under Det kalla kriget. Dessa två avsnitt i boken blev uppmärksammade och  väckte debatt. Misstankar om att Åström, som är avliden, har skyddats efter Berlinmurrens fall  på grund av sina nära personliga relationer med flera ledande socialdemokrater är skäl nog för att lägga alla papper på bordet. Liksom när det gäller Pierre Schori som ännu lever.   

Pierre Schori (S)

En annan aktiv socialdemokrat som vi vet det finns uppgifter om i Säpos register är politikern Pierre Schori. I sitt eget sommarprogram för några år sedan erkände Schori att han hade varit föremål för undersökning av Säpos enhet för kontraspionage. I sitt program angav Schori att han endast fått läsa korta delar av sin akt trots att han var en av statsminister Olof Palmes (S) närmaste medarbetare, f.d FN-ambassadör och vice utrikesminister. Utomlands, men knappast alls i Sverige, men bl.a. i Danmark, fick den avhoppade kubanska KGB (DGI) översten Oscar Ramirez utpekade av Schori som inflytande agent för kommunistregimen på Kuba stort utrymme. Ramirez hade innan han blev ansvarig för DGI:s verksamhet i södra USA varit stationerad i Europa och där ansvarat för DGI:s kontakter med sina inflytande agenter i olika västländer. Intresset i Danmark för Ramirez berodde bl.a. på uppgifter om aktiv kubansk inblandning i några våldsdåd från yttersta vänstern i Danmark under 1960- och 1970-talen. Bland annat av den så kallade Blekingegaads bandets bankrån och mord på en polis. Åström, Schori och andra som kan ha valt att gå kommunismens ärende måste bli offentligt avslöjade. Deras förräderi måste få komma till allmän kännedom. Dels för att vi skall förstå historien. Men också för presumtiva förrädare förstår att man inte kommer undan. Och att man inte kan agera för evigt i det fördolda. Sedan kan man inte låta bli att utifrån Ramirez relatera till den kubanska kommunistdiktaturens fortsatta öde. Tyvärr lider det kubanska folket ännu av denna diktatur i Havanna. 

Aktuellt foto från protester mot diktaturen på Kuba.

Länk till denna blogg

Etiketter: Lena Breitner, Gunnar Ekberg, Anna Kindberg Batra, Albert Hilding Kinberg, Säpo, Kontraspionage, Spioneri, Förrädare, Inflytande agent, Ryssland, Sovjet, Moskva, KGB, DGI, Kuba, Havanna, Sverker Åström, Getingen, Pierre Schori, Oscar Ramirez, Danmark, Olof Frånstedt, Ryssrotel,  Stig Wennerström, Raoul Wallenberg, Moderaterna, Sommarprogram, Sveriges Radio