Sverige blir alltmer isolerat i EU

Europaportalen är en fristående sajt som är både välskriven och väl informerad  om EU och andra Europafrågor. Bland annat rapporterar denna sajt att Sverige får ett allt svagare stöd för sin uppfattning om att kraftigt banta EU:s budget efter Brexit.

Du kan läsa denna artikel här

Denna portal skriver också om att Sverige och Stefan Löven inte blev inbjuden till en middag som Belgiens premiärminister Charles Michel anordnade på slottet Château de Val-Duchesse i Bryssel. Men EU:s tyngsta ledare, Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Emmanuel Macron, var på plats liksom ledarna för Bulgarien, Finland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien och Spanien. En brokig skara toppolitiker från den politiska högern och vänstern, norr och syd.  


Belgiens premiärminister 
Charles Michel, från socialitiska
Mouvement Réformateur.


Sverige uteslöts från EU middag



De ska dels ha diskuterat den för Sverige viktiga frågan om migration. Även frågor som ska tas upp på EU:s toppmöte (som har avhållits när detta skrivs) om eventuella framtida ledare i EU-institutionerna och den framtida långtidsbudgeten avhandlades. Middagens värd, Charles Michel, säger att det var ett tillfälle att prata öppet och direkt för företrädare från olika politiska familjer och regioner. Syftet var att hitta vägar mot gemensamma ståndpunkter.

I europeisk press framgår att Sverige inte blev inbjuden på grund av vårt uppenbara ointresse för Europasamarbetet i stort och att vår regerings hållning när det gäller EU:s budget och andra framtidsfrågor. Ståndpunkter som av flera av Europas regeringschefer upplevs vara uttryck för bristande vilja, låg ambition och frånvaro av förslag till hur Europasamarbetet ska utvecklas. Denna bild har bekräftas av Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmusen i flera danska medier.


Med andra ord det kostar på at att vara en B-lags medlem i EU.




Danmarks statsminister Lars Lökke
Rsmussen från höger-liberala Venstre.

Jag har tidigare skrivit om denna problematik på denna blogg.
I detta inlägg citerar jag den svenska statsvetaren Björn von Sydow som har fört fram en uppfattning om att i längden kommer övriga av EU:s medlemsstater inte acceptera att Sverige och Danmark ställer sig utanför flera viktiga delar i Europasammarbetet som t.ex. Euron. Och att detta är ett faktum som vi måste börja diskutera i Sverige.




En sak är klar att fler EU stater kommer att införa Euron, vara villiga att bygga upp ett militärt och säkerhetspolitisk samarbete inom EU:s ram, och är, tillskillnad emot Sveriges regering och riksdagens EU-nämnd, positiva till att det är en majoritet i EU-parlamentet som efter nästa  Europaval, som utser EU-Kommissionens ordförande.



Jean-Claude Junker,
kristdemokrat (EPP)
EU-Kommissionens ordförande
sedan 2014.
Luxemburgs premiärminister
1995-2013.


För första gången infördes detta efter förra EU-val där den största partigruppen Europeiska Folkpartiet (EPP), en partigrupp med kristdemokrater och vissa konservativa partier från norra Europa, med kristdemokraterna och moderaterna som svenska medlemmar, som fick sin kandidat vald efter votering i parlamentet. Tidigare var det regeringscheferna myglade fram ett namn bakom stängda dörrar.


Vissa länder bl.a. Sverige och Storbritannien försökte förhindra att parlamentet skulle få besluta enligt den nya ordningen, ett agerande som fick de tre största partigrupperna EPP, socialister och liberaler att gå ihop att utlova att den partigrupp som fick flest mandat skulle få föreslå kandidat på posten och att övriga två grupper skulle stödja denna kandidat.  


Europa efter Brexit och Sveriges B- medlemskap










         
Björn von Sydow, statsvetare vid
Institutet för Europapolitiska studier. 




Foto överst:
EU-Kommissionens lokaler i Bryssel.

Etiketter:
EU, Europasamarbetet, Europa, Europaportalen, Brexit, Euron, EU-Parlamentet, EU-kommissionen, Stefan Löven, Sverige, Danmark, Lars Lökke Rasmusen, Björn von Sydow. Institutet för Europapolitiska studier, Angela Merkel, Emmanuel Macron, Jean-Claude Junker  

Antisemtism så in i Norden

Den engelska tidningen The Guardian rapporterar att i Islands parlamentet snart kommer att besluta om B'rit Milah (manlig omskärelse) ska förbjudas. Om förslaget ifrån den liberala ledamoten Silja Dögg Gunnarsdóttir går igenom skulle Island bli det första land i Europa som helt förbjuder B'rit Milah. Likt Tommy Hansson är det flera med mig som nu undrar om Island vill ta ledningen i den föga smickrande konkurransen med Polen och Ungern om att det bli det mest antisemitistiska landet i Europa? 


Flera medier rapporterar om detta förslag.
Jag rekommenderar särskilt följande två artiklar:


Artikel SVT Nyheter


Inlägg på Tommy Hanssons Blogg









Det isländska parlamentet Alltinget i Reykjavik. 


Artikel om B'rit Milah på svenska Wikpedia.


Artikel i Wikipedia om B'rit Milah


Gunnardóttir kommenterar sitt förslag i The Guardian med att hennes förslag inte handlar om religionsfrihet för landets c:a 100 judar. Vilket naturligtvis är het fel.


Det är precis om Tommy Hansson skriver på sin blogg:


"Om Island genomför det framlagda förslaget om förbud mot manlig omskärelse så innebär det också i praktiken förbud mot judendomen. Omskärelsen är en definierande del av den judiska identiteten som av tradition ses som ett förbund mellan Gud och det utvalda judiska folket, vilket ingicks mellan Gud och patriarken Abraham för vid pass 4000 år sedan.


Den manliga omskärelsen har verksamt bidragit till att hålla samman det judiska folket genom historien. Omskärelseritualen, som traditionellt utförs på åtta dagar gamla gossebarn, är ett sakrament och samtidigt en glad högtid inom judendomen som kallas brit mila. Omskärelsehandlingen utförs av en för ändamålet utbildad person som kallas mohel. Den mest kände omskurne juden är naturligtvis Jesus Kristus. "







Jesus Kristus den mest välkände omskurne
i det judiska folket tillsammans med Moses
och Abraham.


Det som nu håller på att ske på Island är ett exempel av flera på att religion är en blind fläck för liberaler precis som för socialister och nationalister. De först nämnda är fientligt inställda till religion och andra delar av samhällets ursprungliga gemenskaper som t.ex. familj, byalag och församling då dessa "institutioner" anses stå i vägen för den enskildes frigörelse. Socialisten hämtar motstånd mot religion för att detta fenomen, likt för liberalen, anses ovetenskaplig och står i vägen för skapandet av ett jordisk paradis, tanker som återkommer i högerpopulism och traditionell nationalism. 


Detta ser jag som ett tecken av många på en framväxande antisemitism runt om i Europa. Just därför är det viktigt att vi kristna ställer upp och försvarar våra judiska bröder och systrar. Här har kristdemokratiska partier tillsammans med andra politiska krafter som vill försvara religionsfrihet och andra humana värden som rör mänskliga rättigheter en skyldighet att säga ifrån. Historien har lärt oss vad drömmar om jordiska paradis har lett till. Inte minst Shoah (förintelsen) lär oss just detta. 


Men vi kan nog inte förvänta oss att UD ger vår nya ambassadör i Reykjavik Håkan Juholt instruktioner om att framföra en formell dipolmatisk protest, eller att vår egen utrikesminister Margot Wallström (S) ska kallar upp Islands ambassadör i Stockholm till UD.



Håkan Juholt, f.d. partiordförande
(S) och numera Sveriges ambassadör
på Island.


På Tommy Hanssons blogg kan finns ett läsvärt inlägg om manlig- respektive kvinnlig omskärelse som rekommenderas:


Hanssons artikel om behovet av en nyansering ang omskärelse




I detta inlägg framför Hansson avslutningsvis fyra relevanta argument varför manlig omskärelse, tillskillnad emot kvinnlig, inte ska förbjudas:


"För det första, vilket klargörs ovan, är det inte på långa vägar ett lika omfattande ingrepp som kvinnlig könsstympning.


För det andra är det inte, till skillnad från den kvinnliga varianten, olagligt med manlig omskärelse.


För det tredje är den manliga omskärelsen helt avgörande för den judiska och till del även den muslimska  identiteten och bör därför ses som ett viktigt inslag i den i Sverige grundlagsstadgade religionsfriheten.


För det fjärde, något som hänger nära samman med det tredje argumentet, spelar krav på förbud mot manlig omskärelse nationalsocialister och andra antisemiter i händerna i dessas ständigt pågående hatkampanj mot allt judiskt."











Judiska barn i Auschwitz-Birkenau vid lägrets
befrielse 1945.




Etiketter:
Tommy Hansson, Omskärelse, Island, Judendom, Judar, Antisemitism,  Jesus, Jesus Kristus, Liberalism, Socialism, Nationalism, Kristdemokratin, Liberler, Socialister, Kristdemokrater, Nationalister, Nazism, Nazister, Kristna, Margot Wallström, Håkan Juholt,  Moses, Abraham, B'rit Milah, Silja Dögg Gunnarsdóttir,    

Rärttvisans väg från förintelsen och folkmord

Fredrik Wadström på Sveriges Radios kulturredaktion uppmärksammar med all rätt en bok som tar upp några viktig frågor, som tyvärr är alltför aktuella i vår tid i Europa: Vad kan vi lära av Shoah (förintelsen)? Hur kan folkmord ske och vilken roll har företeelser som antisemitism, nationalism, populism, identitetspolitik, och ett avhumaniserat samhällsklimat?


Den brittiska författaren och juristen Philip Sands har fått en internationell succé med sin senaste bok Vägen till Nürnberg.


I sin bok, som har följande underrubrik: En berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisa, tar Sands upp dessa företeelser utifrån sin judiska släkts rötter i staden Lviv i nuvarande Ukraina.



Det judiska kvarteret efter den första prognomen 1918.


Större delen av Sands släkt föll offer under Shoah. Lviv, tidigare Lemberg, var  innan Shoah en kosmopolitisk stad med en mycket blandad befolkning. Katolska polacker, levade tillsammas med judar och ortodoxa ukrainare. Stort sätt hela stadens judiska befolkning försvann i förintelsen. Med all rätt påpekar Sands att det troligen inte är någon tillfälligt att västerlandets två främsta jurister inom området internationell rätt, Rafael Lemkin och Hersch Lauterpacht, kom från Lemberg.



Foto från Nürnbergrättegångens första dag 1945.


Du kan beställa Sands bok här på Adlibris


På Sveriges Radios Kulturnytts hemsida kan du läsa Wadströms artikel om Sands bok och lyssna på intervju som Wadström gjorde med Sands.


Du kan läsa Wadströms artikel om Sands och lyssna på hans inslag om Sands bok här


Wadström har följt utvecklingen i central- och Östeuropa. Wadström har skrivit böcker och ett flertal artiklar om kommunismens fall, den nya högerpopulismen i central- och Östeuropa och om Putins nytotalitära Ryssland. Wadströms artikel på SR:s Kulturnytts hemsida om Sands och hans bok är mycket läsvärd. Jag väljer att citerar en del av hans text som avslutar hans artikel.


"En av de mest fascinerade personerna i boken är den nazistiske guvernören Hans Frank son Niklas Frank som blir en helt unik källa till vardags- och familjelivet för en av de högst uppsatta i den nazistiska maktapparaten och personlig vän till Hitler.  



Hans Frank tysk Generalguvernör
för östra Polen och västra Ukraina.
Huvudansvarig för förintelsen
av Lembergs judiska befolkning.
Dömdes till döden i Nürnberg-
rättegången enlighet med
Lemkins och Lauterpachts brotts-
kategorier:
Brott mot mänskligheten respektive Folkmord.     


Till slut leder alla berättartrådar till rättssal 600 i Nürnberg där allt till slut ska avgöras: Lemkins och Lauterpachts nya rättsbegrepp, rättvisa för miljontals offer och så Hans Franks och de andra åtalades öden. Philippe Sands säger att arbetet med boken varit livsförändrande. Inte minst har det varit viktigt för honom att bryta tystnaden i den egna familjen om alla smärtsamma förluster släkten genomlidit.


- Det har varit en svår och komplicerad resa men framför allt befriande, säger Philippe Sands.


– Jag har tvingats ta itu med väldigt känsliga saker både inom mig själv och i min familj, saker som behövde tas itu med.





Minnesceremoni för förintelsens
offer i Lviv 2013. 


Efter det där första besöket i morfaderns hemtrakter 2010 återvänder han till Lviv i Ukraina minst en gång om året. Men boken har också tagit honom på andra resor till många av de länder där den nu ges ut. Philippe Sands tror att bokens framgång kan ha att göra med att många av de teman som var aktuella på 1930-talet nu är tillbaka i Europa och i världen: populism, främlingsfientlighet, identitet, nationalism.


Men han tror också att det till stora delar handlar om att folk gillar att läsa berättelser om människor. - Fast hade du frågat för två år sedan om jag trodde att det var möjligt för en sådan här bok att bli översatt till över 20 språk och sälja i hundratusentals exemplar så hade jag sagt att du är galen." 







Foto överst:
Entrén till Auschwitz II där flertalet av Lembergs judar mördades.




Foto nederst:
Minnesmonomentet för Lembergs judar i Israel. 


Etiketter:
Shoah, förintelsen, Andra Världskriget, Nazism, nationalism, främlingsfientlighet, judar, judiska folket, Ukraina, Lviv, Hans Frank, Adolf Hitler, den slutgiltiga lösningen, Fredrik Wadström, Kulturnytt, Sveriges Radio, Östeuropa, Nürnberg rättegången, brott mot mänskligheten, folkmord, Rafael Lemkin, Hersch Lauterpacht,      

MP:s röda vägval

Är det någon som förvånats över att ledande miljöpartister nu, inför deras kongress, vill att (MP) slår fast att om nuvarande regering behöver utökas med ytterligare partier, så kan endast kommunisterna i Vänsterpartiet komma i fråga? Att alla dörrar ska stängas för att släppa in (C) och (L) i en ny regering med (S) och (MP). Ett besked som säkert mottas med tacksamhet av Jonas Sjöstedt och andra vänsterpartister.

Partiordförande Jonas Sjöstedt (V).

Flera medier rapporterar om detta idag. T. ex:

Sveriges Radio

Omni .se och T.T.

Detta besked kan knappast överraska någon som följt svensk politik under senare år. Går man tillbaka till perioden då miljöpartiet hade Peter Eriksson (nuvarande bostadsminister och tidigare EU-parlamentariker) och Maria Wetterstrand som språkrör 2002-2011 så har partiet sedan dess kraftigt glidit åt vänster. En utveckling som hade påbörjats tidigare men som tydligt accelererade med ett nytt par av språkrör. Tidigare var (MP) ett parti som oftast placerade sig mellan de borgerliga och socialdemokraterna. (MP):s historiska roll som ett naturligt alternativ mellan blocken övergavs med de nya språkrören Gustav Fridolin (utbildningsminister) och Åsa Romson (som efterträdes 2016 av Isabella Lövin). Man kan säga att partiets vänster flygel helt vann striden om språkrör och partiets ideologiska vägval. En vänsterflygel bestående av offentligt anställda akademiker i storstad och på universitetsorter, medan miljöpartister från landsbygd och mindre städer trängdes undan. Peter Eriksson är i dag tämligen ensam kvar i  (MP):s partitopp från landsorts Sverige. 

(MP):s dåvarande språkrörs par Gustav

Fridolin och Åsa Romson.

På föregående partikongress inför förra valet övergavs medvetet de grupper av aktiva i olika ideella rörelser och kooperativ som tidigare hade varit starka inom partiet och som hade varit en viktig faktor till att partiet bildades. Samma grupper som var en viktig bidragande orsak till att partiet kom tillbaka till riksdagen efter att ha åkt ut valet 1991. Kongressen beslutade att skrota den tidigare positiva inställningen till alternativ inom vård och omsorg. Vilket fick många partimedlemmar verksamma inom brukar-, personal och anhörig föreningar att lämna partiet. (MP) har också blivit mer negativa till friskolor och ideella organisationer i stort som t.ex. Svenska kyrkans diakonala arbete eller Röda korsets frivilliga inom sjukvården.                                                   

Peter Erikssons ersättare i EU- Parlamentet, Max Andersson har vid ett flertal tillfällen agerat i en mer EU-fientlig linje än vad Eriksson gjorde under sin tid i Bryssel och Strasbourg. Andersson har också medvetet närmat sig den kommunistiska gruppen i Parlamentet. Den Gröna gruppen i parlamentet domineras av det franska och det tyska partierna som är starkt positiva till Europasammarbetet och som driver en politik med tydliga federalistiska inslag. Anderssons flört med kommunisterna har därför inte mottagits positivt bland övriga gröna ledamöter.

På senare tid har ledande miljöpartister varnat för en svensk upprustning, uttryckt en förståelse för Putins utrikes- och säkerhetspolitik, skärp sin argumentering mot svenskt medlemskap i Nato, drivit opinion mot den svenska militära övningen Aurora och varit emot att Sverige ska skaffar ett modernt luftvärn med medellång räckvidd. 

  

EU-parlamentariker

Max Andersson (MP). 

Sedan 2014 ingår Miljöpartiet i Lövens regering. I regering har partiet i huvudsak endast lyckats få igenom en satsning på huvudfrågan klimat och miljö på 13 miljarder. Men samtidigt har (MP) under sin tid i regering även skakats av en förtroendekris efter att flera svikna vallöften om migration, Förbifart Stockholm. Försäljning av Vattenfalls kolkraft i Tyskland samt nedläggning av Bromma flygplats. Dessutom hade flera av Miljöpartiets statsråd uttalat sig eller agerat olämpligt vilket ledde till en regeringsombildning 2016.

Ett flygplan ifrån Malmö Aviation
på Bromma flygplats.

Den största skandalen var dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan som tvingades att avgå som redan i april 2016, på grund av islamistiska kontakter och öppen antisemitism. I samband med detta avslöjade SÄPO att en medveten islamistisk påverkan kampanj hade bedrivits mot partiet. En utveckling som tvingade flera andra politiker inom (MP) med muslimsk bakgrund att lämna sina uppdrag. Detta avslöjade är ganska logiskt med tanke på den syn på staten Israels existens, det judiska folket och judisk kultur som funnits inom partiet sedan Per Gahrtons dagar. Tillika med övriga delar av svensk vänster har partiet länge förespråkat en negativ Mellanöstern politik och flörtat med en rad islamistiska grupper till vänster om PLO som Hamas och Hizbollah. 

F.d. bostadsminister och gruppledare

i Stockholms Stadshus Mehmet Kaplan

(MP).

Dåvarande språkrör och miljöminister Åsa Romson avgick som statsråd efter att hon ersatts som språkrör av Isabella Lövin på Miljöpartiets kongress. Lövin blev vice statsminister samt statsråd för klimat och internationellt biståndsarbete. I samband med regeringsombildningen blev Karolina Skog ny miljömister och Peter Eriksson fick ansvar för bostadsfrågorna.

F.d. språkrör Per Gahrton (MP).

Foto ovan:

Partiets tidigare språkrör Maria

Wetterstrand och Peter Eriksson.

Etiketter:

Miljöpartiet, (MP), Svensk politik, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Gustav Fridolin, Åsa Romson, Isabella Lövin, Max Andersson, Stefan Löfven, (S), Socialdemokraterna, EU, EU- Parlamentet, friskolor, ideella organisationer, brukarorganisationer, anhörigföreningar,  Bromma flygplats, Vattenkrafts brunkol, Förbifart Stockholm, Mehmet Kaplan, SÄPO, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Karolina Skog, Liberalerna, Centerpartister, PLO, Hamas, Hizbollah,

Kina vill krossa västerlandet

I Expressen har Sven Olof Karlsson skrivit en mycket läsvärd recension av Jojje Olssons bok om "De kidnappade Kinasvenskarna", som nyligen utgavs av förlaget Historiska Media. Karlssons artikel har rubriksatts med den träffsäkra överskriften: "Vi måste ta Kinas hot mot demokratin på allvar". Och detta måste man verkligen hålla med om.


Du kan läsa Karlssons recension av Jojje Olssons bok här 





Gui Minhai bokförläggare, politisk fånge och
svensk medborgare.


På denna blogg skrev jag ett inlägg om Jojje Olssons bok.


Du kan läsa mitt blogg inlägg om Jojje Olssons bok här


I annat blogginlägg har skrivit om hur Kommunist Kina hotar sin demokratiska granne Taiwan. Material till detta inlägg hämtade jag från Jojje Olssons egen blogg InBejing som varmt rekommenderas.




Jojje Olsson.


Du kan läsa mitt inlägg om Kinas aggression om Taiwan här




I Dagens Nyheter har Göran Leijonhufvud  skrivit en intressant artikel om den kinesiska kommunist regimens ambitioner har kontrollera världshanden, dominera Asien och aktivet påverka väldspolitiken. Leijonhuvud har rätt i sin analys om att "Kina har en global strategi för att dominera världen", som också är rubriken på hans artikel. 





Xi Jinping, Kinas och
kommunistpartiets ledare.


Du kan läsa Leijonhufvuds artikel här




Jag delar den oro som dessa och andra skribentar har fört fram ang. Kinas maktambitioner och strategi, politiskt, ekonomiskt och militärt. I flera amerikanska medier har det framförts tankar om att västvärlden med all rätt har reagerat och känt oro för Putins nytotalitära Ryssland. Men att det kommunist Kina faktiskt håller på att utveckla sig till att vara den vänsterländska demokratin allra största fiende. Peking kan i praktiken sätta USA i statsfinansiell bankkrut genom den enorma mängder statsobligationer som man har köpt upp från den amerikanska centralbanken.





Vladimir Putin.


Peking spelar, likt Putin, under täcket med den galna regimen i Nordkorea och accepterar deras kärnvapen program. Nationella etiska minoriteter som tibetaner och igurier förföljs, religiösa grupper som kristna, buddister och muslimer diskrimineras liksom politiskt oliktänkande, oberoende skribenter och fria kulturarbetare. Censuren i medierna hårdnar och övervakningen av vanliga medborgares liv blir mer omfattade. Kina köper upp utländska företag, t.ex. Volvo Cars, och investerar i infrastruktur runt om i världen. Militärt sätter man ett ökat tryck på sina grannländer som framtvingar kraftigt ökade militära anslag i t.ex. Taiwan, Thailand, Vietnamn och Japan. 





Dalai Lama, den tibetanska
buddismens ledare, i exil i Indien
sedan 1950-talet. 


För vår egen del bör vi inte glömma bort att kinesiska flottan deltog nyligen med sitt första hangarfartyg och en robotkryssare tillsammans med ryska och vitryska styrkor i Östersjön där anfall på Sverige, Baltikum och Finland övades.  Jag tillhör de personer menar att Peking medvetet använder sig av Putins regim som sin lakej i Europa i sin strävan att på sikt krossa den västerländska demokratin. 







En robotjagare av Luiang II klass, Kinas
modernaste fartyg.




Foto ovan:
En polis på Himmelska Fridens Torg i Peking
med ett Mao porträtt i bakgrunden.


Etiketter:
Kina, Jojje Olsson, Taiwan, USA, Europa, kommunism, Japan, Vietnamn, Thailand, Putin, Xi Jenging Volvo, Volvo Cars, Östersjön, Kärnvapen, Nordkorea, Tibet, Dalai Lama,

De kidnappade Kinasvenskarna

Journalisten Jojje Olsson är en av våra främsta experter på Kina. Olsson flyttade till Kina 2007, och har skrivit för över 100 svenska publikationer på plats i Asien. Olssons blogg InBejing rekommenderas varmt. Han både läser och pratar kinesiska flytande. Bland Olssons tidigare böcker märks fackboken Det nya Kina – den repressiva stormakten (Historiska Media, 2016) och guideboken Mitt Peking (Karavan förlag, 2015).

I dag bor Olsson i Taiwan sedan han 2016 nekades visum till Kina, ett beslut som sannolikt var kopplat till hans rapportering om de två kidnappade svenskarna som denna bok handlar om. Boken visar också hur den kinesiska regimen genom ökat ekonomiskt inflytande har börjat sprida sin politiska modell utomlands, även till Sverige.

De kidnappade Kinasvenskarna är första boken i Historiska Medias nya bokserie Brännpunkt, som behandlar högaktuella och angelägna frågor på djupet.

Du kan beställa Joje Olssons bok här på Adlibris



Jojje Olsson.

Förlaget Historiska Media i Lund presenterar boken på detta sätt i sitt pressmeddelande:

»Lika upplysande som brutalt nedslående … Olsson berättar effektivt och kunskapsrikt den groteska historien om hur två svenska medborgare, Peter Dahlin och Gui Minhai, bokstavligen rövas bort av den kinesiska diktaturen … De kidnappade Kinasvenskarna är en lättläst och gedigen genomgång av de senaste årens utveckling i Kina.« Björn Wiman, Dagens Nyheter.

I Kina har tillståndet för mänskliga rättigheter försämrats rejält de senaste åren, vilket även drabbar utlänningar som vistas i landet. Bland annat har två svenskar nyligen kidnappats av kinesiska säkerhetsministeriet och tvingats erkänna påhittade brott på statlig tv.

I arbetet med denna högaktuella bok har journalisten Jojje Olsson intervjuat människoaktivisten Peter Dahlin, som 2016 utvisades från Kina efter tre veckor i ett underjordiskt fängelse och nu lever i Thailand. Han har även talat med dottern och flera vänner till den svenske bokförläggaren Gui Minhai, som oktober 2015 kidnappades av kinesiska agenter i sitt sommarhus i Thailand. Hösten 2017 släpptes Gui Minhai ”fri” av kinesiska myndigheter, men blev i januari 2018 åter kidnappad av ett tiotal civilklädda agenter under en resa på tåg i Kina tillsammans med svenska diplomater. Syftet med denna resa var att Minhai äntligen, på svenska ambassaden i Bejing skulle få den medicinska behandling som kinesiska myndigheter har vägrat honom. Den 1 februari blev det officiellt att Gui Minhai är 2018 års pristagare av IPA Prix Voltaire.


Ett av den kommunistiska regimens instrument
för att förtycka mänskliga fri- och rättigheter.
Ett elitgarde ur Folkets befrielsearmé.

Bild överrest:
Gui Minhai, en svensk
medborgaren och förläggare
med bas i Hongkong 
som tvingades erkänna brott mot
staten och folket i kinesisk TV.

Etiketter:
Jojje Olsson, Kina, Mänskliga rättigheter, Historiska Media, De kidnappade Kinasvenskarna, Gui Minhai, Petter Dahlin, Björn Widman, Dagens Nyheter, DN, Historiska Media,

Judarnas- och Israels sak är vår

I tidningen Världen I Dag har Lukas Berggren skrivit en tänkvärd ledare som publicerades på Shoah (förintelsens) minnesdag den 27 januari. Just på denna dag för 73 år sedan befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkeanu strax utanför den lilla polska staden Oświęcim.

Du kan läsa Berggrens ledare om Auschwitz här

Vad jag särskilt uppskattar med Berggrens artikel är att han gör en direkt koppling mellan Shoah och statens Israels existens. Berggren har rätt förintelsens offer hade behövt ha ett judisk hemland att fly till när förföljelserna mot judarna inleddes i flera europeiska nationer i början av 1930-talet.



Vandaliserad och plundrad judisk affär under
Kristallnatten 9-10 november 1938 i Magdeburg.

Att kritisera Sveriges anti-sionistiska politik utifrån detta historia faktum är rätt och helt nödvändigt. Berggren lyckas i sin artikel klä av vår utrikesminister Margot Wallström (S), som tillika med flera ledande UD- tjänstemän, många med rötter i 68 års studentmarxism, t.ex. kabinettsekreterare Annika Söder, mellanöstern politik i all sin anti-israeliska agenda.

Om vi verkligen menar allvar med att detta inte ska få hända igen då måste vi ställa upp och försvara staten Israels existens och försvara alla judars rätt till en judisk stat. Det är befriande att Berggren är klar på denna punkt och talar öppet om varför vi måste försvara Israel. Särskilt i vår land där antisemitism växer till från höger, från vänster och från en ökande islamism är det viktigt att inte glömma bort vad vi kan lära av Shoah. För judarnas- och Israels sak är vår.



Den nya judiska statens flagga
som restes efter stilleståndet
efter 1948 års befrielsekrig ¨
mellan Israel och omgivande a
rabiska nationer.
Foto överst:
Barn i Auschwitz vid befrielsen januari 1945. 


Etiketter:
Världen i Dag, Lukas Berggren, Shoah, Auschwitz, Birkeanu, Auschwitz-Birkeanu, Margot Wallström, UD, Annika Söder, Israel, Antisemitism, Islamism, Mellanöstern