Utifrån en mycket läsvärd artikel som har publicerats i Dagens Nyheter av den finska författaren Sofie Oksanen om arvet efter Sovjetunionens Finlandisering av Finland. Slår en tanke mig. Att vad vi nu får uppleva ang Ukraina följer ett alltför väl ett traditionellt ryskt mönster. Som Moldavien, Georgien och Armenien också har fått känna av under Putins tid vid makten. En utveckling som dels är ett Sovjetunionen 2.0. Men också är en återgång till den aggressiva och imperialistiska politik som Sovjet kommunismen förde emot sin omvärld. Oksanens artikel är publicerad under rubrik: ”Föreställ dig tystnaden i ett finlandiserat Europa.”
Oksanens artikel kan du läsa här
Förutom att Oksanen tecknar en korrekt och fullvärdig beskrivning av den så kallade Finlandiseringen och dess konsekvenser för finsk offentlighet och för breda folklager nu och innan Sovjetunionens fall, så tar Oksanen även upp två andra mycket intressanta aspekter i hennes artikel. Oksanens beskrivning av att man åter i Moskva styrs av en målmedveten strävan att härska över sina grannländer och att detta faktiskt har konsekvenser för hela Europa. Men också en insikt om att detta inte bara har med maktpolitik att göra. Utan också hotar vår demokrati och värnandet av mänskliga rättigheter i väst. En annan intressant aspekt är att Oksanen tillskillnad emot många i Sverige är helt klar över att Sovjets totalitära kultur och tradition går i arv. Och att Kreml och Putin inte kommer att nöja sig med Ukraina. Hennes fråga om var skall telefonen ringa nästa gång och vem skall få motta hotfulla brev med maffialiknande erbjudanden som man inte kan säga nej till? Är en relevant frågeställning. Det märks att Oksanens familj delvis har estniska rötter. Och att hon har lärt av de baltiska folkens historia.
Just nu är det mycket som pekar på att Ryssland kommer att gå till anfall mot övriga Ukraina inom kort. Även innan vinter-OS tar slut. Man kan fråga varför då? Dels finns en tradition i rysk politik av misstänksamhet mot väst. En rädsla som bl.a. grundas på att man oroar sig för att andra nationer skall behandla Ryssland som man själv har behandlat andra. Vilket Nazityskland och Napoleons Frankrike faktiskt har gjort. Men detta ursäktar inte Ryssland agerande mot sina grannländer i dag. Ukraina precis som Belarus, Baltikum, Finland, Sverige eller Georgien utgör inget hot mot Ryssland. Inte heller Nato som är en försvarsallians som består av demokratier, med Turkiet som ensamt undantag.
Men det finns ett skäl till. Vad som har skett i Ryssland under de senaste 10-15 åren kan felaktigt uppfattas som ett tecken på Putin regimens styrka och på ett ökat självförtroende i Moskva. Jag och flera andra experter tror att det är tvärtom. Tillskillnad emot kommunistdiktaturen i Bejing så känner sig den styrande makteliten i Kreml inte säker. Man fruktar att om två stora samt kulturellt- och geografiskt närliggande slaviska broderfolk, det belarusiska och ukrainska, lyckats bygga upp framgångsrika pluralistiska demokratier, ge sina befolkningar ett klart ökat välstånd samt lyckas få bukt med korruption och annat maktmissbruk så skulle detta kunna leda till att den demokratiska ”smittan” förs över till Ryssland. Vilket har varit en betydelsefull orsak för Kremls lågintensiva krig mot Ukraina.
Men vad främst oroar sig för är en utveckling där en lyckad demokratisering kan leda till ett folkligt uppror i Moskva och i Sankt Petersburg. Av samma slag som skedde på Frihetstorget i Kyiev och i Minsk. Och med tanke på Rysslands historia så befarar Putin och andra i hans krets att man då tvingats att fly utomlands för sina liv. Därför stoppar Kreml målmedvetet alla demokratiförsök i sina grannländer samt i Ryssland och vill vrida tillbaka utvecklingen till det kalla kriget. I detta ligger också en tydlig Sovjet nostalgi som Putin likt många andra med rötter i säkerhetsorganen har givit uttryck för. Sedan anser man nog i Kreml, tyvärr med all rätt, att västvärlden och USA nu är svagare än på mycket länge. Så man passar på så länge denna möjlighet står öppen för Moskva. Ett starkare och mer isolerat Ryssland gör en övergång till den pluralistisk demokrati i Moskva mindre trolig. Och det förstår Putin och hans krets mycket väl. Om Sovjetväldet skall kunna återskapas så måste Moskva kuva och lägga Ukraina under sig. Detta förstår man i Moskva och Kyiev. Men denna insikt saknas hos många i västvärlden.
Oksanen har även rätt i sitt påpekande om att Putin, men även ryssar i gemen, har ett förakt för svaghet och tenderar att se maktutövning genom våld som någonting naturligt. Att vika undan för Putin nu genom t.ex. försök från väst att få Ukraina att acceptera Putins krav. Leder till en utveckling som skulle få förödande konsekvenser för oss alla. Putin och Kreml kommer att få den makt över oss i Europa som vi i väst tillåter Ryssland att få. Ukraina i dag, Baltikum i morgon, Polen, Slovakien, Finland och Sverige i övermorgon. Vi måste börja på allvar att inse att det t o m kan komma att krävas militära insatser mot Ryssland för att värna vår demokrati och våra medborgliga rättigheter. Hade väst satt hårt emot hårt redan efter ryska anfallet på Georgien 2008 och inte minst efter anfallet mot Ukraina 2014 så hade nuvarande höga risk för ett storkrig i Europa inte funnits. Att det är så enkelt är en riktig analys av Oksanen. Vi har en hel del är lära av de baltiska folkens erfarenheter. Men detta kräver att vi slutar dagdrömma och ser nyktert på nuvarande utveckling. Ibland gör detta ont. Men alternativet är sämre. Problemet försvinner inte för att vi likt en struts stoppar huvudet i sanden. Natomedlemskap nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar