Gunnar Wetterberg, universitetslärare i Lund och f.d. utredningschef på SACO, har skrivit en intressant artikel där han konstaterar att de nordiska länderna är varandras mest försummande källa till tillväxt och social utveckling.
Wetterberg har också rätt i sin förundran om varför gräns- och handelshinder i form av skatteregler, arbetsrättslagar och annat inte tas bort. Och i sin förvåning över varför inte ett gemensamt regelverk införs för nordiska medborgare och lever och arbetar i ett av sina grannländer. Bortfall för nationella i skattekistor i form av minskad inkomstskatt, moms och annat skulle bli ganska ringa, totalt sätt, men skulle skapa en kraftig injektion för politik, kultur och arbetsmarkand i hela Norden. I allt detta har Wetterberg rätt och för fram ett viktig budskap.
Öresundståg i danska Örestad
på väg till och ifrån Öresundsbron.
på väg till och ifrån Öresundsbron.
Om man som jag är bosatt i Öresund, som är en gemensam gränsregion för både Sverige och Danmark, märks ett tydligt behov av nytänk. Många politiker och andra makthavare Stockholm har aldrig riktigt förstått hur integrerad Skåne har blivit med Danmark. Flera tusentals skåningar arbetar eller studerar i Köpenhamn och på andra håll på Själland, samtidigt som flera tusen danskar bor i Malmö eller på andra håll i Skåne. Eller enklare uttryckt: Köpenhamn är en viktig arbetarmarkand för skåningar och Skåne har blivit en viktig bostadsmarknad för köpenhamnare.
Samtidigt som det finns andra makthavare i Stockholm inom politik och byråkrati som har förstått vad som är på gång och som upplever denna utveckling som ett hot för sin egen makt och för den svenska traditionen maktkoncentration till Mäldardalen.
Det är just denna dubbelhet av bristande kunskap och oro som förklarar den okänslighet och ovilja till dialog som låg bakom varför regering och riksdag körde över Skåne när det gällde pass- och id-kontrollerna mellan Sverige och Danmark.
Nordiska Rådets symbol.
Organisationen har sitt huvudkontor
i Köpenhamn.
Organisationen har sitt huvudkontor
i Köpenhamn.
Det är inte bara Öresundsregionen som drabbas av ovilja till regional anpassning, eller till decentralisering av makt och politik, och som har en likartade förutsättningar som Skåne har. I norra Sverige är gränslandet utmed Torne älv till Finland ett exempel, Bohuslän och Värmland utmed gränsen till norska Sarpsborg, Oslo och Hamar i södra Norge är ett annat exempel.
Allt detta visar på ett ökat behov av regionalisering och decentralisering av den politiska makten i Sverige. Låt Norrbotten och Tornedalen finna sin egna vägar för en ökad integration med Österbotten och finska Lappland, liksom ge Jämtland och Dalarna samma chans att utforma sina relationer med Tröndelag och Trondheim i mellersta Norge. Men då måste Skåne och andra regioner få möjligheter att utveckla sin egen arbetsmarkand, kultur och möjligheter att påverka sin sociala utveckling.
Att göra detta möjligt är en viktig uppgift för statsmakten. Men då måste staten släppa sin tankefigur om att centrala organ alltid vet bäst och att det som kan vara bra för Norrbotten automatiskt måste vara bra för Skåne eller tvärt om.
Svinesundsbron i Bohuslän
mellan Sverige och Norge.
Etiketter:
Skåne, Skåneland, Öresund, Regionalism, Norden, Nordiska Rådet, Gunnar Wetterberg, Saco, Lunds Universitet, Nordiska rådet, Jämtland, Norrbotten, Tornedalen, Dalarna, Bohuslän, Värmland, Stockholm, Mälardalen, Arbetsmarkand, Decentralism, Bostadsmarknad, Bostäder, Miljö, Miljöpolitik, Miljöskydd, Integration, Gränsregion, Gränsregioner, Regionalism, Nordiskt sammarbete, Österbotten, Finska Lappland, Kultur, Oslo, Hamar, Sarpsborg, Norge, Danmark, Sverige, Nordism, Tröndelag, Trondheim, Svinesund, Svinesundsbron
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar