torsdag 17 juli 2014

Vänsterextremism hotar demokratin



I det liberala magasinet NEO har funnit en intressant artikel av Ivar Arpi som har rubriken: "Vänsterns goda, fina hat."

Arpis artikel inleds med följande ingress:

"Politiker som hotas och misshandlas. Journalister som trakasseras och avstår från att skriva om ämnen som kan provocera. Den autonoma vänstern i Sverige är ett hot mot demokratin, men ändå försvaras den av många i offentligheten.

Arpis arikel

I hans artikel lämnas flera tydliga exempel på hur extremvänster hotar och misshandlar politiker och journalister. Arpi lämnar också exempel på två stora utredningar om politisk extremism i Sverige där den autonoma vänstern utpekas som det största hotet.

På denna blogg har jag skrivit flera inlägg om att vi i Sverige har en betydligt större tolerans för politiskt extremism än i flertalet andra jämförbara länder. Inte minst om man jämför med våra nordiska grannländer. Detta gäller även för högerextremism.  Men störst avvikelse finns när det gäller vår tolerans för vänsterextremism. Jag har kommenterat detta bland annat i följande bligginlägg:

Om SD och extremhöger

Om V och politiskt våld



Dårvarande vänsterledare Lars Werner vid ett besök hos Östtysklands mångårige diktator
Erich Honecker under 1970-talet. Werners parti skickade lyckönskningar till det östtyska 
kommunistpartiet, SED, fram till några veckor innan Berlinmurens fall.

Att krama diktaturer och totalitära ideologier är inte enbart fel i sig och är inte endast någonting som varje demokratisk sinnande person måste uppmärksamma, denna politiska kultur utgör också ett hot för demokratins överlevnad. Odemokratiska ideal får stöd både på höger och vänsterkanten, olika delar av historien tystas ner eller förtigs, attityder, värderingar och klimatet i samhället påverkas. Förtycket i olika kommunistiska diktaturer bagatelliseras liksom det antisemitiska arvet hos delar av vänstern, för att nu nämna två exempel. 

Jag delar också Arpis uppfattning att vi har en självscensur i Sverige främst när det gäller extremism och politiskt våld från vänster. Därför ska Arpi har all heder av, att han som själv är journalist, likt Janne Josefsson, vågar och vill ta upp denna viktiga debatt. Det är också viktigt att vi gör upp med vår historia vilket Sverige inte alls har gjort. Medlöperi med nazism/fascism och kommunism under andra världskriget, det kalla kriget och fram till nu i media, universitetsvärlden, polis, militär, rättsväsende och övriga delar av svensk offentlighet måste belysas och öppet redovisas. 



Här utgör Kjell-Albin Abrahamson, mångårig korspondet för Sveriges Radio i Östeuropa, ett undantag. Abrahamson är sedan flera år bosatt i Warszawa.  
Hans nya bok om kommunismen i Sverige: Låt mig få städa klart.
Rekommenderas varmt. 

Om Abrahamsons bok som du kan beställa här:    
 
 
Jimmie Åkesson (SD) partiledare
 
I sin artikel tar Arpi upp ett faktum som till stor del möts av tystnad i svenska medier.
Arpi skriver:
 
"Sedan högerextremister ur Svenska Motståndsrörelsen attackerade ett demonstrationståg i Kärrtorp 15 december förra året har det varit mycket diskussion om extremismens hot mot demokratin. Främst har det handlat om högerextremism. Men det största hotet mot demokratin i Sverige kommer från autonoma vänsteraktivister, menar åtminstone Säpo. ”De har större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder”, enligt Säpos chefsanalytiker Ahn-Za Hagström. (Sydsvenskan 19/12 2013)."
 
Apri fortsätter:
 
"Det är en uppfattning som även förs fram i den statliga rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser (Ds 2014:4) som släpptes i januari i år. I den utreddes olika sorters politisk extremism. I motsats till den mediala bilden av att det främst är högerextremismen som är farlig, konstaterar rapportförfattarna att det är den vänsterautonoma miljön som utgör det största hotet mot det demokratiska systemets grundläggande funktioner. Främst handlar det om Antifascistisk aktion (AFA) och Revolutionära fronten (RF). Främst handlar det om att dessa grupper har en förmåga att agera samordnat och systematiskt, vilket saknas bland de högerextrema. De vänsterautonoma angriper och försöker påverka myndighetspersoner, förtroendevalda, politiskt aktiva och enskilda personer. Vänsterautonoma har alltså enligt rapporten en tydligare avsikt än andra extremister att systematiskt angripa förtroendevalda. I synnerhet under valrörelser."
 
Det som jag fann mest intressant i Arpis artikel är att han vågar upp medias roll för det politiska klimatet i Sverige. Jag delar Arpis uppfattning att media är aktivet delaktiga för den tolerans som finns för politisk extremism i Sverige. 
 
 
Fanor från Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(r). 
 
 
Om detta skriver Arpi bland annat:
 

"Det finns ett återkommande mönster att de journalister som uppmärksammar den autonoma vänsterns aktioner straffas, inte bara av extremisterna, utan också av kolleger. ”Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP [Svenskarnas Parti] en gång för alla?”, twittrade Ametist Azordegan som arbetar på Sveriges Radio, när hon tittade på programmet.


– Det säger något om debattklimatet att hon kan kalla mig nazist, trots att jag två veckor innan hade gjort ett reportage om just nazister. Och sedan fick hon stöd från många. När hon intervjuades i Dagens Nyheter och Aftonbladet fick hon inte en enda kritisk fråga om vad hon hade sagt, säger Janne Josefsson när jag ringer upp honom.


– När vi skulle göra programmet om vänstervåldet så mötte vi motstånd redan inne i tv-huset. Reaktionen var att ”men de gör ju nåt bra!”. På det sättet har vänsterextremisterna lyckats. Man granskar dem inte. Många ser antifascisterna som goda och tror på att deras våld är självförsvar."

 


 

Janne Josefsson, journalist

 
I Arpis artikel citeras även den socialdemokratiske journalisten Magnus Sandelin, som under flera år har skrivit om politisk extremism. 2007 gav Sandelin ut boken Extremister. - En berättelse om politiska våldsverkare i Sverige. Sandelin  menar att det finns en naivitet inför vänsterextremismen. Han är inte förvånad över de reaktioner som Janne Josefsson och Uppdrag granskning-redaktionen fick efter sitt program.

 
Sandelin citeras:
 

" – När det gäller militant eller våldsam vänsterextremism så har vi ett stort antal personer, offentliga debattörer och andra som faktiskt urskuldar, ursäktar eller förringar det eller ibland kanske till och med försvarar det. Som att Dagens Arena menade att Uppdrag Granskning svek sitt tittaruppdrag med sitt program om vänstervåldet [Daniel Mathisen, Dagens Arena 6/5].

– Jag vet också journalistkolleger som har en fot, eller har haft en fot inne i den här autonoma miljön. Det förekommer att de har det samtidigt som de arbetar som journalister."

 
Arpis artikel kan sammanfattas genom att citera följande stycke ur hans text:

 

"Att journalistkåren är och har varit vänstervriden i sina partisympatier är något som medieforskare som Kent Asp och Jesper Strömbäck har visat. Detta är något som Janne Josefsson menar påverkar rapporteringen om den autonoma vänstern. När han i Uppdrag granskning synade Vänsterpartiet 2004, och avslöjade att dåvarande partiledaren Lars Ohly, trots att han påstått motsatsen, faktiskt hade stöttat de kommunistiska diktaturerna, möttes Josefsson av hård kritik från journalistkolleger.


Reaktionen var att jag inte borde ägna mig åt att granska ”våra” partier. Detta har inte förändrats. Journalistkåren präglas fortfarande av den här inställningen till vänstern.

 Det är ensamt att skriva om extremvänstern. Det säger alla journalister jag har pratat med. Kollegerna tycker att man sysslar med fel saker, menar Anna-Lena Lodenius.
 
– Även när man skriver om kopplingar till terrorism och antisemitism får man reaktionen att man inte borde hålla på med det. Att man i stället borde ägna sig åt att visa att högerextremisterna är värre. Vänsterextremister får överlag mycket stöd i offentligheten. "
 

 
Lars Ohley (V), riksdagsledamot och f.d. partiledare,
 
Bild överst: Bilder från AFA demonstration i Tyskland.
 
Etiketter: Vänsterextremism, Högerextremism, Den autonoma vänstern, V, Vänsterpartiet, Kommunister, Kommunism,  Fascister, Fascismen, Nazister,  Nazismen, Ivar Arpi, Janne Josefsson, Uppdrag granskning, SVT, Sveriges Television, NEO, Liberal magasinet NEO, Liberal, Lars Ohley, Lars Werner, Erich Honecker, DDR, Östtyskland, Östtyska kommunistpartiet, SED, Berlinmuren, Jimmie Åkesson, SD, Sverigedemokraterna, Andra världskriget, Det kalla kriget, Svenska Moståndsrörelsen, Kärrtorp, SÄPO, Säkerhetspolisen, Ahn-Za Haström, Sydsvenskan, Antifascistisk aktion, AFA, Revolutionära fronten, RF,  Kommunistiska Partiet, KPML(r),  Svenskarnas Parti, DN, Dagens Nyheter, Ametist Azordegan, Aftonbladet, Magnus Sandelin, Dagens Arena, Daniel Mathissen, Kent Asp, Jesper Strömbäck, Anna-Lena Lodenius, Högerstremister, Vänsterextremister, Antisemitism, Kjell Albin Abrahamson, Låt mig få städa klart,  Warszawa, Österberlin,      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.