Bevis på seperatisternas nedsjutning

Under lite mer än 2 minuter kan du kan höra en avslöjande kommunikation mellan olika befälhavare i östra Ukraina ang den ytterst tragiska dådet mot det civila planet från Malaysia Airlines. I denna inspelning, med engelsk text, har kommenterats flitigt i dansk och annan utländsk media. I Sverige har det ännu tyvärr varit ganska tyst om detta ännu. Det är troligt att USA och flera EU länder förmodligen redan sitter på facit och att detta nu utnyttjas som politisk påtryckning mot Ryssland och separatisterna i Ukraina.

Rysslands relationer har försämrats inte bara med Malaysia, Indonesien, Holland och Australien av nedskjutningen. Ryssland relationer med hela det internationella samfundet har påverats av händelsen. Putin har trängt in sig själv i ett hörn som det blir svårt att komma ut ifrån med hedern i behåll. Troligen har planet skjutas ned av misstag med hjälp av en avancerad luftvärnsrobot som har förts in från Ryssland. Från väst har militär och säkerhetspolitiska analytiker tagit upp risken för att någonting, som nu har hänt, skulle kunna inträffa. Philip Breedlove, överbefälhavare i Nato, varande vid ett offentligt framträdande den 30 juni för att rysk militär utbildade separatister på kvalificerade luftvärnssystem inne i Ryssland. Det är inte märkligt att Putin och Kreml allmänt anses vara  politiskt ansvariga för detta dåd. Men det är märkligt att svensk media har svårt att skildra detta faktum.



Troligen skjuts planet ner av ett robot ifrån ett ryskt mobilt
luftvärnssystem av detta slag, med Nato beteckning: Buk. 

Kommunikationen mellan olika befälhavare

Tyvärr omkom samtliga 298 ombord. Enligt uppgifter i holländsk media (planet startade från Amsterdam och skulle flyga till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur) hade 189 holländskt medborgarskap, 44 kom från Malaysia (15 besättning + 1 barn).  27 från Australien, 12 från Indonesien ( 1 barn), 9 från Storbritannien, 4 från Belgien, 4 från Tyskland, 3 från Filippinerna 1 från Kanada, 1 från USA, 4 har ännu okänd nationalitet.*1.

Enligt uppgift internationell press var flera passagerare experter och forskare som var på väg för att deltaga på en internationell konferens om AIDS i FN:s regi.

*1= Källa: Malaysia Airlines




Holländska- och australiensiska haveriutredare vid
nedslagsplatsen den 3 augusti 2014.

Etiketter: Ukraina, Separatister, Ryska separatister, Östra Ukraina, Boeing, Boeing plan, Malaysia Airlines, Nerskjutning, Civilplan, Passagerplan, Holland, Nederländerna, USA, Australien, Storbritannien, Belgien, Indonesien, Filippinerna, Kanada, Terrordåd, Ryssland, Putin, Vladimir Putin, Kreml, Luftvärn, Luftvärnsmissil, Luftvärnsrobot, AIDS, Amsterdam, FN, Philip Breedlove, Överbefälhavare, Nato, Natos överbefälhavare, Kiev, Kyiev, Kuala Lumpur,
Buk, Luftvärnsrobot, Mobilt luftvärnsrobot, Rysk luftvärnssystem BUK,

Vänsterextremism hotar demokratin

I det liberala magasinet NEO har funnit en intressant artikel av Ivar Arpi som har rubriken: "Vänsterns goda, fina hat."

Arpis artikel inleds med följande ingress:

"Politiker som hotas och misshandlas. Journalister som trakasseras och avstår från att skriva om ämnen som kan provocera. Den autonoma vänstern i Sverige är ett hot mot demokratin, men ändå försvaras den av många i offentligheten." 

Arpis arikel

I hans artikel lämnas flera tydliga exempel på hur extremvänster hotar och misshandlar politiker och journalister. Arpi lämnar också exempel på två stora utredningar om politisk extremism i Sverige där den autonoma vänstern utpekas som det största hotet.

På denna blogg har jag skrivit flera inlägg om att vi i Sverige har en betydligt större tolerans för politiskt extremism än i flertalet andra jämförbara länder. Inte minst om man jämför med våra nordiska grannländer. Detta gäller även för högerextremism.  Men störst avvikelse finns när det gäller vår tolerans för vänsterextremism. Jag har kommenterat detta bland annat i följande bligginlägg:

Om SD och extremhöger

Om V och politiskt våld



Dårvarande vänsterledare Lars Werner vid ett besök hos Östtysklands mångårige diktator
Erich Honecker under 1970-talet. Werners parti skickade lyckönskningar till det östtyska 
kommunistpartiet, SED, fram till några veckor innan Berlinmurens fall.

Att krama diktaturer och totalitära ideologier är inte enbart fel i sig och är inte endast någonting som varje demokratisk sinnande person måste uppmärksamma, denna politiska kultur utgör också ett hot för demokratins överlevnad. Odemokratiska ideal får stöd både på höger och vänsterkanten, olika delar av historien tystas ner eller förtigs, attityder, värderingar och klimatet i samhället påverkas. Förtycket i olika kommunistiska diktaturer bagatelliseras liksom det antisemitiska arvet hos delar av vänstern, för att nu nämna två exempel. 

Jag delar också Arpis uppfattning att vi har en självscensur i Sverige främst när det gäller extremism och politiskt våld från vänster. Därför ska Arpi har all heder av, att han som själv är journalist, likt Janne Josefsson, vågar och vill ta upp denna viktiga debatt. Det är också viktigt att vi gör upp med vår historia vilket Sverige inte alls har gjort. Medlöperi med nazism/fascism och kommunism under andra världskriget, det kalla kriget och fram till nu i media, universitetsvärlden, polis, militär, rättsväsende och övriga delar av svensk offentlighet måste belysas och öppet redovisas. 



Här utgör Kjell-Albin Abrahamson, mångårig korspondet för Sveriges Radio i Östeuropa, ett undantag. Abrahamson är sedan flera år bosatt i Warszawa.  
Hans nya bok om kommunismen i Sverige: Låt mig få städa klart.
Rekommenderas varmt. 

Om Abrahamsons bok som du kan beställa här:    

 

 

Jimmie Åkesson (SD) partiledare

 

I sin artikel tar Arpi upp ett faktum som till stor del möts av tystnad i svenska medier.

Arpi skriver:

 

"Sedan högerextremister ur Svenska Motståndsrörelsen attackerade ett demonstrationståg i Kärrtorp 15 december förra året har det varit mycket diskussion om extremismens hot mot demokratin. Främst har det handlat om högerextremism. Men det största hotet mot demokratin i Sverige kommer från autonoma vänsteraktivister, menar åtminstone Säpo. ”De har större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder”, enligt Säpos chefsanalytiker Ahn-Za Hagström. (Sydsvenskan 19/12 2013)."

 

Apri fortsätter:

 

"Det är en uppfattning som även förs fram i den statliga rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser (Ds 2014:4) som släpptes i januari i år. I den utreddes olika sorters politisk extremism. I motsats till den mediala bilden av att det främst är högerextremismen som är farlig, konstaterar rapportförfattarna att det är den vänsterautonoma miljön som utgör det största hotet mot det demokratiska systemets grundläggande funktioner. Främst handlar det om Antifascistisk aktion (AFA) och Revolutionära fronten (RF). Främst handlar det om att dessa grupper har en förmåga att agera samordnat och systematiskt, vilket saknas bland de högerextrema. De vänsterautonoma angriper och försöker påverka myndighetspersoner, förtroendevalda, politiskt aktiva och enskilda personer. Vänsterautonoma har alltså enligt rapporten en tydligare avsikt än andra extremister att systematiskt angripa förtroendevalda. I synnerhet under valrörelser."

 

Det som jag fann mest intressant i Arpis artikel är att han vågar upp medias roll för det politiska klimatet i Sverige. Jag delar Arpis uppfattning att media är aktivet delaktiga för den tolerans som finns för politisk extremism i Sverige. 

 

 

Fanor från Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(r). 

 

 

Om detta skriver Arpi bland annat:

 

"Det finns ett återkommande mönster att de journalister som uppmärksammar den autonoma vänsterns aktioner straffas, inte bara av extremisterna, utan också av kolleger. ”Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP [Svenskarnas Parti] en gång för alla?”, twittrade Ametist Azordegan som arbetar på Sveriges Radio, när hon tittade på programmet.

– Det säger något om debattklimatet att hon kan kalla mig nazist, trots att jag två veckor innan hade gjort ett reportage om just nazister. Och sedan fick hon stöd från många. När hon intervjuades i Dagens Nyheter och Aftonbladet fick hon inte en enda kritisk fråga om vad hon hade sagt, säger Janne Josefsson när jag ringer upp honom.

– När vi skulle göra programmet om vänstervåldet så mötte vi motstånd redan inne i tv-huset. Reaktionen var att ”men de gör ju nåt bra!”. På det sättet har vänsterextremisterna lyckats. Man granskar dem inte. Många ser antifascisterna som goda och tror på att deras våld är självförsvar."

 

 

Janne Josefsson, journalist

 

I Arpis artikel citeras även den socialdemokratiske journalisten Magnus Sandelin, som under flera år har skrivit om politisk extremism. 2007 gav Sandelin ut boken Extremister. - En berättelse om politiska våldsverkare i Sverige. Sandelin  menar att det finns en naivitet inför vänsterextremismen. Han är inte förvånad över de reaktioner som Janne Josefsson och Uppdrag granskning-redaktionen fick efter sitt program.

 

Sandelin citeras:
 

" – När det gäller militant eller våldsam vänsterextremism så har vi ett stort antal personer, offentliga debattörer och andra som faktiskt urskuldar, ursäktar eller förringar det eller ibland kanske till och med försvarar det. Som att Dagens Arena menade att Uppdrag Granskning svek sitt tittaruppdrag med sitt program om vänstervåldet [Daniel Mathisen, Dagens Arena 6/5].

– Jag vet också journalistkolleger som har en fot, eller har haft en fot inne i den här autonoma miljön. Det förekommer att de har det samtidigt som de arbetar som journalister."

 

Arpis artikel kan sammanfattas genom att citera följande stycke ur hans text:

 

"Att journalistkåren är och har varit vänstervriden i sina partisympatier är något som medieforskare som Kent Asp och Jesper Strömbäck har visat. Detta är något som Janne Josefsson menar påverkar rapporteringen om den autonoma vänstern. När han i Uppdrag granskning synade Vänsterpartiet 2004, och avslöjade att dåvarande partiledaren Lars Ohly, trots att han påstått motsatsen, faktiskt hade stöttat de kommunistiska diktaturerna, möttes Josefsson av hård kritik från journalistkolleger.

–Reaktionen var att jag inte borde ägna mig åt att granska ”våra” partier. Detta har inte förändrats. Journalistkåren präglas fortfarande av den här inställningen till vänstern.

 Det är ensamt att skriva om extremvänstern. Det säger alla journalister jag har pratat med. Kollegerna tycker att man sysslar med fel saker, menar Anna-Lena Lodenius.

 

– Även när man skriver om kopplingar till terrorism och antisemitism får man reaktionen att man inte borde hålla på med det. Att man i stället borde ägna sig åt att visa att högerextremisterna är värre. Vänsterextremister får överlag mycket stöd i offentligheten. "

 

 

Lars Ohley (V), riksdagsledamot och f.d. partiledare,

 

Bild överst: Bilder från AFA demonstration i Tyskland.

 

Etiketter: Vänsterextremism, Högerextremism, Den autonoma vänstern, V, Vänsterpartiet, Kommunister, Kommunism,  Fascister, Fascismen, Nazister,  Nazismen, Ivar Arpi, Janne Josefsson, Uppdrag granskning, SVT, Sveriges Television, NEO, Liberal magasinet NEO, Liberal, Lars Ohley, Lars Werner, Erich Honecker, DDR, Östtyskland, Östtyska kommunistpartiet, SED, Berlinmuren, Jimmie Åkesson, SD, Sverigedemokraterna, Andra världskriget, Det kalla kriget, Svenska Moståndsrörelsen, Kärrtorp, SÄPO, Säkerhetspolisen, Ahn-Za Haström, Sydsvenskan, Antifascistisk aktion, AFA, Revolutionära fronten, RF,  Kommunistiska Partiet, KPML(r),  Svenskarnas Parti, DN, Dagens Nyheter, Ametist Azordegan, Aftonbladet, Magnus Sandelin, Dagens Arena, Daniel Mathissen, Kent Asp, Jesper Strömbäck, Anna-Lena Lodenius, Högerstremister, Vänsterextremister, Antisemitism, Kjell Albin Abrahamson, Låt mig få städa klart,  Warszawa, Österberlin,      

Hamas missilterror mot Israel

Utifrån en intressant artikel i brittiska The Telegraph av Arsen Ostrovsky,
" Wherer is the outrage over the bombardment of civilians in Israel",
undrar jag när ska vi i Sverige ska börja reagera på Hamas missilterror mot civila i Israel?

Artikeln i The Telegraph.



Rester av Qassem missil i södra Israel.

Sedan början av året har Hamas av fyrat mer än 450 missiler mot Israel. Hälften sedan mitten av juni, när två Hams terrorister kidnappade och mördade tre israeliska tonåringar.

Tänk om medborgarna i Malmö. Göteborg eller Stockholm hade lidit under daglig beskjutning av missiler. Att dagligen tvingas avbryta sin sömn eller sina dagliga aktiviteter för att springa till närmaste skyddsrum när sirenerna ljuder.

Under det senaste dygnet har Hamas 120 missiler skjut in över södra Israel från Gaza. Vilket motsvarar cirka fem missiler per timme.  Vilket i sin tur innebär att cirka 1 miljon i Israel (judar, kristna och muslimer) tvingas springa för sina liv minst engång per dag. Detta är cirka 13 procent av Israels totala befolkning. Tänk om 13 procent i våra tre svenska storstäder tvingas springa för sina liv i dag.

Troligen har en till två missiler avfyrats medan jag skriver detta inlägg.

Israeliska medborgare har dödats och skadats. Missiler har slagit ned i bostäder, skolor och  industrier. Även äldreboenden, dagis och sjukhus har fått skador. För att kunna skydda sin befolkning har Israel har tvingats lägga enorma summor på att bygga skyddsrum och utveckla ett eget avancerat luftförsvarssystem, med antirobot systemet Iron Dome som är en vidarutveckling av det amerikanska luftförsvarssystemet Iron Man. Samtidigt som Hamas aktivet försöker utplåna Israel med sina missiler så har denna organisation, som stämplats som terrorist organisation av EU (därmed också av Sverige) och USA, fått miljoner dollar i bistånd att skaffa fler missiler för. Hamas har tyvärr också fått direkt svenskt bistånd.

Troligen kommer även Hizbollah att börja beskjuta Israel med sina missiler, Katjuska raketer, från södra Libanon inom kort. För några få dagar sedan nådde en missil från Hamas fram till Tel Aviv, för första gången på flera år. I sista stund innan missilen skulle slå ned i stadens centrum lyckades  israelisk luftvärn oskadliggöra den.



En antimissil avfyrad från en israeliskt Iron Dome enhet.

 

Som artikelns författare med all rätt formulerar saken:

"So, where is the outrage?"

Från FN är det ännu tyst. När kommer världsorganisationen börja fördöma denna terror mot civila? En organisation som annars är ganska pigg på att fördöma Israel för bosättningar på ockuperad mark, byggandet av sin skyddsmur, för bosättarrörelsens visioner av ett  stor Israel, eller för begränsa palestinier möjlighet att röra sig fritt på Västbanken. För att nämna några exempel. Samma inkonsekvens kan man också kritisera EU och Europarådet för. Det finns skäl att rikta kritik mot Israel. Men när Mellanstörns ända demokrati och dess befolkning utsetts för dagliga missilanfall finns all anledning att reagera, fördöma dessa missdåd och var tydlig i sitt avståndstagande mot Hamas och annan palestinsk terror.



En beslagtagen Qussam missil utställd i Sderots stadshus med bilder på medborgare från denna stad som dödas i missilattacker.  

En svensk kvinna berättar om sina upplevelser av Hamas missilterror under sin vistelse i Tel Aviv.

Artikel i Svenska Dagbladet 

Bild ovan:
En utslagen  avfyringsplats för 8 Qassem missiler i Gaza.

Etiketter: Israel, Hamas, Palestina, Gaza, Gaza remsan, Terrorist organisation, Mellanöstern, Palestinsk terrorist organisation, Judar, Kristna, Muslimer, EU, Europeiska unionen, USA, Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö, Missilbeskjutning, Missilterror, Bistånd, Skyddsrum, Sirener, Civila, Civilbeskjutning, Iron Man, Iron Dome, FN, Världssamfundet, Västbanken, Stor Israel, Bosättningar, Europarådet, Sderot, Qassem, Katjuska, Katjuska raketer, Hizbollah, Libanon, Tel Aviv,
 

Kurder, kristna och Jihadister i Irak

I Sveriges Television sänds ett nyhetsinslag den 30 juni som har väckt starka reaktioner främst bland den kurdiska gruppen i Sverige. Vad debatten gäller är att frågan om vad som händer med kristna i Irak nu när detta land faller ihop. I fokus har den assyrianska kristna minoriteten, i norra Irak, omkring Niniveslätten hamnat och hur denna befolkningsgrupp nu kläms mellan kurdiska armén, Peshmerge, och ISIS islamistiska Jihadister.

Artikel på SVT nyheterna på att assyrierna kommer i kläm

Jag är en varm anhängare av en kurdisk stat och jag hoppas att den snart kan komma till stånd. Kurder är ett eget folk, med eget språk, egen historia, egen kultur etc. och har därför rätt till att själv få styra sin framtid. Kurder utgör inga "Bergsturkar" som det brukar framställas i turkisk propaganda. Jag hoppas att kurdiska områden i Iran, i Syrien och i Irak, ( i Turkiet på sikt) kan förnas i en självständig nation, Kurdistan.

Artikel om starka kurdiska reaktioner på inslaget om assyrierna och kurder

Men kurder i Sverige och på annat håll har fel när man hävdar att Ninive är ett kurdisk område. Denna slätt har haft en assyrisk befolkning i 7000 år och som har varit ett kristet område sedan antiken. Det går inte med demokratiska, demografiska, religiösa eller historiska argument att hävda en kurdisk rätt till detta område. Ninive är det enda området i Irak med kristen majoritet (flertalet är kaldéiska unierade katoliker) och området ligger utanför det irakiska Kurdistan. 

Av historiska skäl är fullt förståligt att assyrier protesterar mot att kurdiska styrkor rycker in i Ninive och protesterar mot den förföljelse som faktiskt blir utsätta för.t.ex. i form av plundring, tvångsfördrivning, hot och andra trakasserier. Att situationen för assyrierna skulle bli ännu sämre om ISIS tar över Ninive, vilket aktuella händelser i Syrien och i andra delar av Irak tydligt visar, är ingen acceptabel ursäkt för det kurdiska agerandet.



Assyrier gräver gravar under Seyfofolkmordet.

Dessutom vad som också har gjort kurder upprörda i den svenska debatten är när olika debattörer har vågat att ta upp den kurdiska medverkan i folkmordet på olika kristna minoriteter i Mellanöstern i slutet på 1800- talet och i början av 1900-talet när det Ottomanska riket upplöstes. Det var framför allt kurder som utförde folkmordet mot de assyriska och syrianska minoriteterna t.ex. kaldéer, i Irak och i Iran, vid perioden för det första världskriget. Medan etniska turkar ansvarade för folkmordet mot övriga minoriteter som judar, ortodoxa, armenier, greker (bosatta i Mindre Asien, vid Turkiets kust utmed Medelhavet) och pontinska greker. När den grekiska majoriteten fördrevs från Mindre Asien så försvann kristna minoriteter (även den judiska) nästan helt från västra Turkiet (som hade varit ett kristet område sedan antiken). Flera av dessa församlingar, t.ex. i Antiokia, som tömdes på sin befolkning hade en historia från urkyrkans allra första tid och apostel Paulus missionsresor (se Apostlagärningarna, i Bibeln, Nya Testamentet).

Den grekiska befolkningsgruppen i Pontien  var bosatt vid Turkiets Svarta Havs kust och 100 tusentals fick sätta livet till i utrensningarna. Inte nog med det utan det var denna grupp på 1-3 miljoner människor som sedan deporterades 1923. Det är också från denna gruppen som en stor del av grekerna i Sverige kommer. Namn som Pascalidou, t.ex. Alexandra Pascalidou och Staffilidis, har de suffixen som i feminin respektive maskulin form brukar känneteckna pontiska namn.

Seyfofolkmordet och dess konsekvenser har också påverkat Sverige på andra sätt. Flertalet av de assyrier som nu bor i Sverige, inte minst i Södertälje, kommer från Ninive slätten. Även i övriga delar av Irak håller nu på att tömmas på sin kristna befolkning.

Den diskriminering och förföljelse som kurder tyvärr har  blivit utsatt för genom århundraden ger ingen rätt till att förneka sin egen skuld i det turkiska folkmordet på kristna eller att nu förfölja assyrier i dagens Irak.

Jag har kommenterat detta folkmord, Seyfofolkmordet här på denna blogg:

Mitt inlägg om Seyfofolkmordet

Om kurdiska ledare i Irak och i övriga världen öppet tog avstånd för folkmordet omkring 1915 skulle mycket vinnas. En försoningsprocess skulle äntligen kunna inledas mellan kurder och assyrier samt andra kristna befolkningsgrupper i Mellanöstern. Kurdiska krav på självständighet skulle få större moralisk legitimitet. ISIS och andra extrema grupper som nationalister (t.ex. storturkiska rörelsen) och islamister skulle isoleras och tappa inflytande.

Bildkälla: Wikpedia
Bild överst: En kurdiska Pershmerga soldater och en T-55 stridsvagn utanför staden Kirkurk i Irak .
Bild nederst: En ekumenisk hågkomst för Seyfofolkmordet offer vid det
officiella minnesmonoment i Armienens huvudstad Jerevan   




Etiketter: Mellanöstern, Irak, Syrien, Turkiet, Kristna, Kurdistan, Kurder, Peshmerge, Assyrier, Assyriener, Greker, Pontinska greker, Armenien,  Armenier, Judar, SVT, Sveriges Televison, ISIS, Jihardister,  Islamister, Första Världskriget, Folkmord, Bergsturkar, Ninive, Niniveslätten, Seyfo, Seyofolkmordet, Seyfo folkmordet,  Kaldéer, Ortodoxa, Jerevan, Syrien, Iran, Pascalidou, Alexandra Pascalidou, Staffilidis, Södertälje, Sverige, Medelhavet, Mindre Asien, ISIS, Ottomanska riket, Paulus, Apostel Paulus, Urkyrkan, Pontien, Antiokia,