söndag 23 december 2018

Ge väljarna ett nyval



Per Gharton har rätt. Ge medborgarna en möjlighet att bestraffa Lööf och centerpartiets trixande och fixande med den parlamentariska demokratin i ett extraval.

Ghartons artikel om nyval i Expressen

Det är inte ofta jag håller med Gharton. Jag kan inte komma på när det hände senast. Men utifrån hans vänsterradikala analys hamnar denne miljöpartist i en slutsats om att centerns agerande inte alls är så ädelt som man först kan tro. Men att det inte heller är så ologiskt som man först kan tro. Jag delar hans uppfattning.

För egen del tror jag att centern sedan flera år, kanske redan direkt efter att Lööf blev vald till partiordförande 2011, har haft en medveten makt strategi som nuvarande EU-parlamentariker Fredrik Federley troligen är upphovsman till.


Fredrik Federley (C)

1. För det första se till att Lööf blir statsminister genom att spela ut (M) och (S) mot varandra och genom at medvetet blockera både Kristersson och Lövens möjligheter att bli statsminister. 

2. Om detta misslyckats få igenom så mycket nyliberal centerpolitik som möjligt på några väl valda områden som särskilt svider för Löven och (S) för att på detta sätt långsiktigt skada trovärdigheten för (S), och sätta (C) i centrum av svensk politik.

3. (C) har en även tredje central målsättning. Förvandla centern till ett parti som alltid sitter i regering växelvis med både (S) och (M) för att på längre sikt ta över (S) roll som det statsbärande partiet. Och bli det dominerade borgerliga partiet.


Stefan Löven (M)

När den första målet inte gick att genomföra på grund av att både Löven och Kristersson vägrade att vika ned sig. Började kretsen kring Lööf att försöka uppnå det andra målet. Viket kan lyckas. 

Ledande kretsar inom centern har insett att Löven och (S) politiska självbild som det naturliga regeringspartiet gör att (S) är beredd att söka makten för dess egen skull. Inom (S):s partiledning finns det troligtvis en insikt att om en (M) och (KD) regering kommer till och skulle bli framgångsrik kan detta tvinga (S) till en långvarig ökenvadering i opposition. Just nu blåser det kraftiga  höger vindar i Sverige. Vilket helt naturligt oroar (S). Inom (S) finns en rädsla att socialdemokratin i Sverige skall gå samma väg till mötes som i Danmark, i Finland och flera andra länder i Västeuropa att marginaliseras och varaktigt mista regeringsmakten.

Gharton har rätt i sina analys om att centerns manipulerade med viktiga värden i en parlamentarisk demokrati som regeringsbildning bör överlämnas till väljarnas dom i ett extraval. Jag är inte säker på att ens trogna c-väljare gillar vad Lööf och kretsen kring henne har agerat under senare tid. Precis som inom ( L). Jag är övertygad om att båda dessa partier kommer att straffas hårt av väljarna i ett nyval.



Per Gharton, f.d. språkrör (MP).

Sedan är det parlamentariska läget så att ingen regering kan bildas utan stöd av (SD) eller (V) (så vida inte (M) och (S) går ihop). Det förvånar mig att både Kristersson och (S) inte riktigt tycks inse att man inte behöver inte krypa för Lööf. Denna insikt har präglat  Ebba Bush Thor samt (KD):s agerande och utgör förmodligen en viktig anledning till att man nu belönas av allmän borgerliga väljare. Denna insikt finns också hos LO och socialdemokratins vänsterflygel. Sedan förstår jag inte hur man kan tro att Sjöstedt och (V) skulle vilja släppa igenom Löven ledd regeringen utan att få gehör för sin politik i stort eller för sin budget. Naturligtvis gäller samma sak för (SD).

Sedan finns allmänt inom flera svenska partier en rädsla för att riksdagen skall i praktiken få den makt som den ska ha enligt vår parlamentariska statsskick. Regeringen agerar på riksdagens uppdrag så länge riksdagen vill. Annars får man avgå. Rädslan för att en starkare riksdag skall börja avsätta regeringar som då och då sker i Danmark, i Finland eller i Beneluxländerna, fyller flera partikanslier med oro. Denna ryggmärg reflex hos partikanslierna är en orsak till en önskan om en ny super överenskommelse, likt DÖ, för att minska riksdagens makt över regeringen. Riksdagen ska bli tandlös för att undvika, för partierna, obekväma överraskningar.

Riksdag assembly hall 2006.jpg

Riksdagens plenisal.

Dessutom är benämngen Extraval är märklig. Naturligtvis borde det heta Nyval, precis som flertalet andra demokratier. Nyval är helt naturligt inslag i parlamentarisk demokrati. Sedan borde riksdagsförordningen ändras så att en regering som tillträder efter ett extraval får sitta i fyra år.

Sverige behöver bli ett mer normalt västerupeiskt land där regeringar avsätts av riksdagen eller där det anses natuligt att regeringar i bland väljer att avgå frivilligt, t.ex. för att man inte får genom sin buget. I bland ledet en regeringskris till att ett nyval utlyses. I bland bildas nya regeringar utan nyval. Att det är riksdagen och inte partierna som tillsätter och avsätter regeringen mellan val behöver förtydligas. 

Jag delar dessutom inte uppfattningen om att extraval inte skulle förändra det parlamentariska läget.Troligen skulle både (Mp) och (L) åka ut och (C) kraftigt försvagas. Att (SD) skulle stärkas är troligt och en negativ faktor. Men nyval är inte ett tecken på att demokratin inte fungerar utan tvärtom ett tecken på att riksdagen och dess ledamöter sköter sitt uppdrag som väljarna har givit dem. Vi har inte haft ett nyval i Sverige sedan 1958. Detta är ett tydligt tecken på att vår parlamentarism inte mår bra. En utveckling som har varit illa för demokratin och försvagat riksdagens makt över regeringen.



Foto överrest:
Annie Lööf när hon blev partiordförande för centern 2011.

Foto nederst:
En fransk valurna.

Etiketter:
Parlamentarism, regeringsbildning,  Nyval, Extraval, Annie Lööf, Stefan Löven, Ulf Kristersson, Ebba Bush Thor, Centern, Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, DÖ, Decemberöverenskommelsen,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.