En varning. Detta är en högst otidsenlig betraktelse om julfirande i vår tid.
Hej nu är jul igen! Varför kanske någon undrar? Är det för att våra köpmän skall få mer klirr i kassan? Kanske för att mor- och farföräldrar skall få träffa sina stimmiga barnbarn och deras sönderstressade mammor? Eller är det för att den moderna rotlösa nutidsmänniskan skall få ha några dagar då det går utmärkt att bli nostalgisk och se tillbaka på sin barndom? Minnas smaker, dofter, sånger och se framför sig en vit julkorts jul som i södra och i mellersta Sverige numera ofta är grå? Att få en chans att vågas hoppas på en traditionell jul av det slag som finns på Carl Larssons målningar eller man får se i Ingemar Bergmans klassiska film och TV-serie Fanny och Alexander?
Eller, Gud förbjude höll jag på att säga högt, för att lite mer än två tusen år sedan blev Gud människa och kom till oss i vår verklighet för att rädda, en redan då, söndrad människlighet? Men du, så man kan man inte säga i vårt sekulära Sverige? Får man då höra samtidigt som man kan se hur flera personer i sin närmaste omgivning nervöst börjar att skruva på sig. Men att julstjärnor fortfarande är allmänt förekommande i våra fönster, att adventsljusstakar säljer bra, att till och med julkrubbor och julottor upplever något av en renässans, under senare år, svarar jag då. Och vad du är hemskt traditionalistisk får man då höra. Jag brukar svara: tack för ditt beröm. Därför brukar en länge tids tystnad inträda. En tystnad som avslöjar mycket om vår tids själslöshet.
Beskyllningar haglar som spön i backen i olika kulturprogram i radio och i TV, i tidningar samt i olika livsstilsmagasin om att det är julens fel att du och andra bygger upp orealistiska förväntningar. Att detta är en källa till självförakt som skapar olycka hos dig. Att detta måste leda till överkonsumtion och frosseri. Tankar som är ett tydligt exempel på att även i vår tid finns gott om olika charlataner, ett slags modernt sekulärt prästerskap, som anser sig ha rätt att döma dig och andra till lycka eller till evig förkastelse. Är det ditt fel att:
Julhandeln slår nya rekord?
Jansons frestelse på julbordet. Är du då en klimatbehov eller någon som är likgiltig för andras ohälsa?
Du gillar den röda jultomten. Bejakar du då amerikansk Coca Cola imperialism eller har du då ett medansvar för övergrepp som har begåtts i kriget mot terrorismen?
Jag kan inte låta bli att förundras över inför min frälsares födelsedag varför allting i vår tid skall politiseras? Själv är jag intresserad av politik och samhällsfrågor. Annars så skapar man inte en blogg där egna inlägg som detta publiceras. Men även en person som jag måste kunna inse betydelsen av att vi skapar rum, tillåter olika sfärer, i våra liv och i vårt samhälle, där politiken hålls utanför. Men i vår tid tycks alltfler har svårt att skilja på det privata och det offentliga (som jag skriver om i mitt förra inlägg på denna blogg).
Är det t.ex. sant att som det allt oftare hävdas i populärkulturen att julen är en ångestfylld tid? Ångest för vem då kan man undra? De ofrivilligt ensamma. De som arbetar långt borta från nära och kära. Ja visst. De sjuka, döende, olyckliga, personer med psykisk ohälsa eller andra problem. Ja men detta är inte julens fel. Och absolut inte för den person vars födelse som vi borde fira julen för. Men olycka, smärta och fullfullbordande symfonier finns i alla våra liv. Men, och det är viktigt men, det finns också möjligheter för glädje, kärlek, harmoni och vänskap. Eller hur? Och det är sådana stunder och perioder som vi gärna plockar upp ur vårt minne vid jul. Argumentet om att julen är ett existentiellt mörkt hål håller inte. Det är faktiskt tvärtom i flera avseenden. Detta påstående är till stora delar en konstruerad myt från olika sekulära och kulturradikala krafter i vår tid.
Kålrötter då? Vi behöver inte känna heller känna skam eller skuld för att julskinkan inte är tillräckligt ekologisk eller veganisk. Du kan alltid erbjuda kokt kålrot som en nödlösning, ett alternativ, för de av dina gäster som inte vill äta julmat. Kålrötter var varligt förekommande på julbordet i fattiga hem innan industrialismens genombrott. Om inte av andra anledningar så kan vi genom detta bli uppmärksamma på hur lyckligt lottade vi är i vår tid som kan välja på allt från lutfisk, skinka, köttbullar, leverkorv, till ris á la Malta och Paradis choklad. Allt detta plus något annat kommer att finnas på mitt julbord t.ex. lax, sill och clementiner.
När julen äntligen har infunnits sig tycker vi då att den är värd allt ”besvär” som vi har lagt ner? För tre år sedan publicerade ICA en undersökning som visade att 92 procent av oss tycker att julen är värt att satsa på. Alltså fler än 9 av 10. Detta är en mycket höga siffra.
Bland de övriga procenten undrar man hur många i denna grupp har tvingas att äta kålrötter eller liknade saker på julbordet? Inte ens om kålrötterna grillernas tror att på att de väcker någon succé eller ger vällust kring matbordet. Eller att detta kan ge en julkänsla som t.ex. julmust, snaps och Jansson frestelse inger hos oss. Man har det inte roligare än vad man gör sig. Är ett sant gammalt talesätt som även gäller för hur vi uppfattar att fria jul.
Som det skulle kunna uttryckas i konsultkretsar, så "Jular" vi fortfarande med glädje. Julens varumärke, som marknadsförare skulle kunna formulera det, är för flertalet av oss fortfarande en högtid som vi förknippar med glädje och hopp. En riktigt välsignad jul till alla, vilket även gäller till dom av er som kommer att äta kålrötter eller andra rovor, griljerade eller inte, på denna Gudomliga födelsedag.