Litteratur om den allvarsamma leken

Ett litteratur tips:
För fem år sedan kom  Lena Andersson ut med romanen Egenmäktigt förfarande. Med underrubrik: En roman om kärlek. 

"Den handlar, kan man säga, om två personers oförenliga syn på kärleksrelationens ideala form. Boken översattes till många språk och det var i det sammanhanget jag gjorde en frapperande iakttagelse. Huvudpersonen Ester Nilsson möttes av stor förståelse och identifikation i katolska kulturer. I Spanien, Mexiko, Italien, Litauen och i viss mån Frankrike var mottagandet helt utan filter.

Länk till att beställa boken på Bokus:
https://www.bokus.com/bok/9789127136991/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek/

I anglosaxiska länder däremot, och nordiska, har en påtaglig ambivalens visat sig inför Esters beteende och en under obegriplighetens slöja vilande undran: ”Vad är det hon inte förstår? De träffas lite och sedan vill inte han.”

Många läsare utanför de sofistiska kretsarna begrep även i dessa länder vad det var hon inte förstod, men i katolska länder var det knappt någon ens bland journalister och akademiker som undrade vad Ester höll på med.

Hon blir alltså på romanens första sidor förälskad i Hugo Rask, vars intresse genast väcks varvid de inleder förstadiet till en kärleksrelation. De börjar söka varandras sällskap sena kvällar och nätter; yttranden fälls, blickar utbyts och stämningar uppstår som gör att ingen kan missta sig på vart de är på väg. Efter tre månader har de tre erotiska möten inom loppet av en vecka. Allt sammantaget och med beaktande av dessa orsakskedjor anser Ester nu att de har nått nästa nivå av förbundenhet, och förpliktelse.



Då bryter Hugo ordlöst med henne. Av bekvämlighetsskäl har han nämligen anammat relationsnihilismens credo: ingen handling betyder något särskilt, kausalitet finns inte, teleologi är metafysik och sex har inte större tyngd än att säga hej.

Esters motsatta uppfattning är, vill jag understryka, inte resultatet av den heta lidelsens önsketänkande utan av ett analytiskt antagande av filosofisk art, ett antagande som är fullt begripligt i katolska kulturer: Världen och interaktionen i den är ordnad på ett visst sätt och går att tolka logiskt. Aristoteles och Platon är där inte föremål för förkastelsedomar utan källor till ontologisk insikt.

I protestantiska länder har i stället poststrukturalismen, som följer av nihilismen, vunnit stora insteg. Världen är inte utan skapas av människan, främst genom hennes språk. I stället för att söka tingens kärna och natur ska man försöka dekonstruera de ”myter” och ”narrativ” som gömmer sig i vårt tankeliv. Sanningen står ingenstans att finna utom i fysikens empiri och matematikens axiom. Resten är berättelser som ska avslöjas som ideologi.

Ingen kan enligt nihilismen påstå att det går att tolka tre månaders ömsesidigt kurtiserande som följs av flera sexuella möten som en inteckning och ett löfte. Ingen kan hävda att två personer befinner sig i en händelsekedja med en riktning. Något sådant ”finns inte”.




Ester påstår allt detta, ty hon är inte nihilist, och det håller jag med om, att relationer har som allt annat en logisk form, en idé. I Sverige har vi emellertid gjort vårt yttersta för att avfärda idéläran – och blivit oförståndigare på kuppen."

Foto ovan och nedan:
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Denna romantiska klassiker från 1912 har filmatiseras ett flertal gånger. Och är en annan bok väl värd att läsa. Fotot ovan affisch ifrån Pernilla Augusts film 2016. Foto nedan från Anna Breiens TV drama från 1977 med Lill Terselius och Stefan Ekman i huvudrollen.  

Denna artikel har tidigare varit publicerad i tidskriften Signum av Lena Andersson

Etiketter:
Kärlek, Romantik, Manligt Kvinnligt, Sex, Olycklig kärlek, Idélära, Platon, Aristoteles, Nihilism, Katolska kyrkan, Katolsk tro, Katolicism, Protestantism, Proststrukalism, Egenmäktigt förfarande, Ontologisk insikt, Moral, teologi, sofism, myt, metafysik,  
Moralteologi, Pernilla August, Lill Terselius, Stefan Ekman, 

  

Ideal om en maktlös riksdag och vilja till en ny DÖ

I Fokus kan man läsa en klok analys om att (C) och (L) eftersträvar en ny super DÖ. Och att mittenpartierna till varje pris vill undvika obehagliga överraskningar och därför anser att riksdagen måste bli maktlös. Men båda dessa saker är inte förenligt med parlamentariska form av demokrati som tydligt finns inskriven i våra grundlagar. Denna ordning innebär bl.a att regeringen faktiskt regerar på riksdagens uppdrag och mandat. Riksdagens överhöghet gentemot regeringen motiveras utifrån att den först nämnda väljs direkt av medborgarna och att riksdagen senare väljer statsminister, övriga statsråd och regeringen i sin helhet. Dessutom skulle detta i praktiken innebära att (S) och Löfven får veto rätt mot varje form av borgerlig regering. Undra vad allmän borgerliga väljare tycker om detta.


Fokus artikel om mittenpartiernas vurm för DÖ







P M Nilsson, Dagens Industri


I Dagens Industri, den 14 oktober, har PM Nilsson, själv liberal och chef för den politiska redaktionen, skrivit en annan artikel på samma tema.




Nilssons ledare om att (C) och (L) måste värna riksdagens icke socialitiska majoritet


 Under rubrik: "Värna högermajoriteten", skriver Nilsson bl.a.: 


"I riksdagen finns nu en historiskt bred majoritet för en klassisk borgerlig politik och en svag vänsteropposition. För partier som prioriterar borgerliga dygder borde det vara självklart att bilda regering, med ett eller flera allianspartier, enligt denna logik. Moderatledaren gjorde helt rätt när han i fredags föreslog att de som vill bilda regering är välkomna, övriga kan lugnt avstå tills vidare. Att C och L slog igen den dörren dagen efter är en nyhet. Det hade varit bra att i förväg fått veta att L och C tänkte rösta nej till Kristersson ifall han går fram själv. Men det ändrar inte på grundläggande förutsättningar. I för Sverige viktiga frågor finns det en klar majoritet till höger."





Stefan Löfven (S), partiordförande.


Nilsson fortsätter:


"Socialdemokraternas enda chans till makt i nuläget är att C och L på grund av antipatier för SD föredrar Löfven framför den sakpolitiska gemenskapen till höger. Därför höjer S skamfaktorn maximalt med tal om de "demokratiska" partierna. De menar inte vad de säger men greppet skrämmer och kan få Björklund och Lööf att ansluta sig till vänsterblocket. Ett sådant byte kommer att straffa sig. Man läser landskapet fel om man tror att de långsiktiga skiljelinjerna går mellan öppenhet och slutenhet, demokrater och auktoritära. De går mellan höger och vänster och den skiljelinjen kommer att spränga varje fråga i en S-MP-C-L-regering."


Foto ovan: Ulf Kristersson (M), partiledare.





Sara Skyttedal (KD), kommunalråd i Linköping
och f.d. förbundsordförande för ungdomsförbudet
KDU. Skyttedal tog initiativ till att Kristdemokraterna
lämnade DÖ på partiets kongress (Riksting) 2015. 


Etiketter:
Decemberöverenskommelsen, DÖ, Alliansen, Svensk politik, Riksdagen, Parlamentarism, Allianspartierna, Mittenpartierna, PM Nilsson, Dagens Industri, Fokus, (M), (KD), (L), (C), (S), Stefan Löfven, Veto, Jan Björklund, Annie Lööf, regeringsfrågan, Ny regering, Ulf Kristersson, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Sara Slyttedal, Kristdemokraterna,    

Inför en författningsdomstol nu!

Felix Arnstedt jurist och ledamot av Kristdemokratiska Ungdomsförbundets förbundsstyrelse har skrivit en intressant debattartikel om behovet av att införa en författningsdomstol i Sverige. Denna artikel också är publicerad i Dagens Juridik under rubrik: Förrädiskt med en överdriven tilltro att staten god-  Sverige behöver en författningsdomstol.  Jag väljer att publicerar denna artikel i sin helhet.


"Sverige behöver en författningsdomstol. Mest sannolikt har det inte undgått någon att vi har ett osäkert parlamentariskt läge. Populistiska krafter är på frammarsch både till höger och vänster. I kölvattnet kommer förslag, åsikter och uttryck som underminerar och urholkar rättsstaten.


Det är en oroväckande utveckling och ett särskilt ansvar åligger Sveriges jurister att utgöra den första försvarslinjen när grundläggande rättsstatliga
principer är ifrågasatta.



Olof Palme (S) foto från hans sista
valkampanj 1985.


Olof Palme (S), och statsminister) är en omtvistad figur men en sak kan man säga med säkerhet om hans insatser för det svenska grundlagsskyddet. När lagrådet försvagades i samband med 1974 års grundlag försvagades också det svenska grundlagsskyddet. Detta var en medveten strategi för att utöka regeringen och riksdagens makt men innebar brister i maktdelning.


Ett svagt grundlagsskydd är något som inte diskuteras särskilt flitigt i tider när det råder relativt bred konsensus om grundläggande värderingar. Men opinionen står inte stilla, den är rörlig och riktningen inte självklar.


Totalitära idéer kan snabbt spridas och få fäste. Då måste man redan innan ha vattentäta skott mellan politiken och rättsväsendet.


Den prövning som görs idag, innan ett lagförslag mottagits av riksdagen, är av konsultativ karaktär och innebär inte någon reell spärrfunktion. Det är beklagligt då det finns uppenbara risker med att odemokratiska lagar med normerande verkan för samhället kan släppas igenom.



Jimmie Åkesson (SD), ordförande
för ett parti som har sina rötter i
svensk nynazism och rasism,
är ett exempel på hot mot fria
och oberoende domstolar.


Precis som i många andra lägen är det Sverige som sticker ut i en internationell jämförelse. Inte, som det ibland låter i den inhemska debatten, att det är resten av världen som sticker ut.



Jonas Sjöstedt (V), ordförande för
ett parti med rötter i Marx-
Leninism och sovjetstyrd kommunism,  
ett annat exempel på hot mot
fria och oberoende domstolar.


En svensk författningsdomstol skulle också vara en stark röst för att värna svenska konstitutionella intressen i förhållande till andra medlemsländer inom EU.


En överdriven tro på att staten alltid är snäll och god kan vara förrädisk. Det är en övertygelse som kan leda till att man sänker garden när rättsstaten på allvar hotas.


Viktigare än någonsin tidigare är att man stärker domstolarnas självständighet och minskar den politiska styrningen av domstolsverket samtidigt som man också ser över regeringens inflytande över vilka domare som tillsätts.


Svensk grundlag, demokrati och rättsstat har ett svagt skydd och står således inte rustat för en ny tid där dess grundläggande värden inte längre är självklara. Mycket pekar på att den tiden kommer allt närmare. För att skydda Sveriges demokrati bör därför en författningsdomstol införas."



Tolkutrustning vid EU- domstolen 
i Luxemburg (skall inte blandas ihop med
Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna i Strasbourg).


Etiketter:
Författningsdomstol, Naturrätt, Juridik, Lagstiftning, Domstolsverket, Rättsfilosofi, Positivism, Olof Palme, Socialdemokraterna, Domstolar, Oberoende domstolar, EU-domstolen i Luxemburg, Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet,