Turkiets president Racep Tayyip Erogran från det styrande
islamist partiet (AKP) ser nu sin chans att skapa instabilitet i Europa, flytta fram
sina positioner i Mellanöstern och i östra Medelhavet med hjälp av att skicka i
väg en ny flyktingvåg in i EU. Varför agerar den nyckfulle och despotiska Erogran
just nu på detta sätt? Troligen samverkar flera faktorer som gör att AKP:s partiledning
trycker på knappen.
President Erdogran
I Dagens Nyheter har Gunnar
Jönsson skrivit en läsvärd artikel om detta som är publicerad med rubrik: ”Erdogran
använder Syriens flykting som ett slangträd mot EU. Jönsson menar att Erdogran just nu känner sig
pressad, både inrikes och utrikes, och
därför väljer att bedriva en cynisk flyktingpolitik gentemot omvärlden.
Jag tror att Jönsson analyserar situation rätt när han för fram:
”Regimen i Syrien har med
understöd av Ryssland och Iran gjort framsteg i Idlib. Turkiet har skickat in
arméförband för att hålla emot, och för att stoppa en ny flyktingvåg. al-Assads
stridsflyg angrep en turkisk bas i torsdags och dödade över 30 soldater.
President Erdogan har svarat med vedergällningsattacker.
Turkiet
har ett tröstlöst läge i Idlib. Det går inte att retirera utan att tappa
ansiktet. Men Erdogan törs knappast utmana Ryssland direkt. Putin har för sin
del investerat rubel och prestige i al-Assad och tänker inte överge
slaktarregimen.
Erdogans alternativ är att pressa EU. ”
Turkiska soldater på patrull i norra Syrien.
Jönsson har också rätt i att
Erdogran med sina ambitioner att Turkiet skall ha en roll som regional stormakt
har trängt in AKP-regeringen i ett hörn som kan vara svårt att ta sig ur. Men
detta har Turkiets regering sig själv att skylla. Att Erdogran och andra
ledande AKP-politiker öppet stödjer sunni islamistisk nationalism och religiös
sunni fundamentalism är illa. Till skillnad emot Donald Trump (en annan nyckfull och despotisk president) så är det
uppenbart för allt fler att regimen i Ankara inte är någon partner att ge stöd
till eller att ingå några avtal med. EU:s överenskommelse med Erdogran efter den förra flyktingkrisen
2015 var ett misstag som ger Turkiet möjligheter att bedriva utpressning emot
Europa. Likt Jönsson får vi hoppas att EU har lärt av sina misstag och att
Europa är bättre rustade att hantera situationen denna gång.
Flyktingar på Malmö Central 2015
På Facebook kommenterar skribenten Jenny
Sonesson en SVT artikel i detta ämne med följande kloka och träffsäkra
kommentar:
” För en
tid sedan fick jag möjlighet att lyssna till ett intressant föredrag av en
brittisk tankesmedja om säkerhetspolitik som handlade om proxykrig och
hybridkrigföring. Krig kan skötas med andra metoder än soldater, tanks och
stridsflyg. En metod som föreläsaren tog upp är att en stat, eller annan aktör,
utlöser flyktingkriser. Att stora strömmar av människor tvingas att fly för att
pressa andra länder och göra dem sårbara. Uppenbart att despoten Erdogan nu
vill klämma åt EU och dessutom i smittspridningstider. Frågan som måste ställas
är hur vi ska se på asylrätten om flyktingar cyniskt används som metod av ett
allt mer diktatoriskt Turkiet för att destabilisera EU? ”
En affisch till stöd för utländska jihadister i Syrien.
På sajten
Jihadimalmo finns en intressant artikel i ämnet. Under rubrik: ”Erdogran öppnar slussportarna.”, varnar skribenten för att en ny flyktingvåg skulle öka den redan
växande islamismen i Sverige.
Tyvärr
finns anledning att instämma i den oro som förs fram i inlägget.
1. Inget medlemsland har tillräckliga
resurser att på egen hand att hantera en ny flyktingvåg likt den som vi fick
2015. Detta måste lösas gemensamt eftersom hela Europa påverkas.
2.
EU:s yttre gräns måste bevakas också på grund av att detta är en förutsättning
för att den fria rörligheten inom EU skall kunna bevaras. Fri rörlighet av personer,
kapital och verksamheter är en av Europasamarbetets hörnstenar. Och just detta
har betytt mycket särskilt för länder som Polen och andra forna kommunist
diktaturer i östra Europa. Fri rörlighet, framför allt av arbetskraft, är en
viktig faktor bakom ökad tillväxt och bättre sociala villkor för medborgarna i
östra Europa.
3. Om EU yttre gränser bevakas av en
gemensam myndighet med makt och resurser så skulle det bli mindre attraktivt
att försöka komma till Europa, framför allt för personer utanför närområdet, d
v s Asien (t.ex afghaner) och Afrika (t.ex.somalier), och för personer som har liten möjlighet att få sin
asylansökan beviljad. Dessutom är ett Frontex med muskler en nödvändig
förutsättning för att kunna få en framtida politik med EU gemensamma center för
flyktingmottagande och asylprövning utanför EU.
En av Frontex nya drönare.
Sveriges syn på Frontex är typiskt för vår hållning inför Europasamarbetet i stort. Tveksamhet, oro och en skeptisk grundhållning präglar ofta vårt agerande i EU. Det var först när 150 0000 emigranter och flyktingar 2015 nådde fram till Öresundsbron som Sverige accepterade planerna på ett nytt och utbyggt Frontex. Men fortfarande har inte regering och riksdag tagit Frontex till sitt hjärta och börjat agera med entusiasm inför dess arbete. Till skillnad emot berörda svenska fackmyndigheter som tull, kustbevakning och polis.
En svensk kustbevaknings båt i tjänst utanför Gotland.
Foto överst:
Flyktingar på motorväg någonstans i södra
Europa 2015.
Adress till denna blogg:
Etiketter:
Turkiet,
Edogran, EU, Frontex, Fri rörlighet, Migration, Flyktingar, Flyktingpolitik,
Medelhavet, Putin, Trump, AKP, Islamism, EU-kommissionen, EU:s ministerråd,
EU-parlamentet, Europa parlamentet, Jihadimalmo, Sverige, Polen, Ungern,
Slovakien, Europasamarbetet, EU:s yttre gräns, Proxykrig, Sunniislam,
Sunninationalism, Sunniislamism, Hybridkrig, Jenny Sonesson, Gunnar Jönsson,
DN, SVT Utrikes, al-Assad, Kustbevakning, Tull, Polis, Gränsbevakning, Yttre gränsskydd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar