Varför vänstern rädds familj o friskolor

 

Världen i dag har publicerat en ledare av Carin Stenström som fångar mitt intresse. Stenström tar upp i sin artikel en självklarhet att föräldrar har en avgörande betydelse för barn- och ungdomars utveckling till mogna samhällsmedborgare. Denna insikt har märkligt nog alltmer har trängts undan under senare årtionden från både politik och skola. Stenströms artikel är publicerad under rubrik: ”När föräldrarnas betydelse erkänns kan skolan bli bättre.” 

Här kan läsa hennes artikel

Nyvångsskolan i Dalby, nära Lund,

min gamla högstadieskola i kommunal regi.

Stenström har rätt i sin analys om att den aktuella debatten om svensk skola är märklig och världsfrånvänd i flera avseenden. Det är bara att hålla med Stenström i hennes påpekande om att friskolor i allmänhet, kristna friskolor eller judiska i synnerhet, inte utgör något problem i sig. Det fria skolvalet utgör inte orsak eller förklaring för den svenska skolans problem. Friskolor, liksom alla skolor som drivs i offentlig regi, skall vara bra. Dåliga skolor skall snabbt avvecklats oberoende av vem som är huvudman. Samtliga skolor skall naturligtvis följa läroplan och andra bestämmelser. De skandaler som under senare år har avslöjats när det gäller några friskolor som har drivits av islamiska föreningar är inte representativa. Framför allt inte för friskolor i stort. Men inte ens för alla skolor med islamiska huvudmän. Naturligtvis skall inte vem som helst få driva friskolor, t.ex. islamister, talibaner, fascister, nazister eller stalinister.

Sankt Nicholas, estnisk friskola i Stockholm.

Ett exempel på en traditionell friskola som startade

redan på 1940-talet.

Friskolor är inte heller orsak till den segregering som blir alltmer uppenbar i det svenska samhället. Forskning ger en tydlig bild av att våra bostadsområden, särskilt i större städers förorter byggda under 1960- 70- och 80-talen som utgör förklaring samt en betydelsefull drivkraft för segregation. Boven i dramat är misslyckanden inom andra samhällsområden som bostadspolitik, arbetsmarknad, invandring och integration. Jag märkte själv detta tydligt när jag var bosatt under några år på det ökända Järvafältet i nordvästra Stockholm med områden som Rinkeby, Tensta, Kista och Husby. I tunnelbanan till eller från mitt arbete i city fick jag uppleva hur positivt det fria skolvalet faktiskt är att motverka etnisk- och social segregation. Varje dag mötte jag massor av ungdomar från denna socialt eftersatta del av Stockholm som åkte till skolor i innerstan. Som utan det fria skolvalet aldrig hade fått en chans till en klassresa in i det svenska samhället och till ett positivt vuxenliv. 

Rinkeby tunnelbanestation. 

Att det naturligtvis inte är acceptabelt att skolor i flera av våra miljonprogramområden år så dåliga att föräldrar och elever inte vill sätta sin fot i dessa. Men detta är ett annat problem. När jag talade med föräldrar i området så var det inte bara närliggande skolors låga kvalité som man valde bort. Utan många föräldrar drevs av en full legitim önskan att ge sina barn en livschans genom att skapa möjligheter att få svenska vänner. Ett säkert sätt, enligt flera föräldrar som jag talade med, för att deras barn på detta sätt få kontakter in i det svenska samhället. Några uttryckte att här ute kommer mina barn aldrig att lära sig svenska ordentligt. Medan andra såg det fria skolvalet som chans för sina barn att slippa undan socialt utanförskap i from av droger, kriminalitet och religiös extremism.

Klassfoto. Årskurs 9 från Husbygårdsskolan på Järvafältet.

Ett tydligt exempel på bostadsrelaterad segregation.  

Men varför är friskolors och det fria skolvalets uppenbart goda så farligt för socialdemokratin och övrig vänster? En förklaring är att just detta är en nagel i ögat på vänsterpartiernas självbild att utgöra en upplyst modern elit som sitter inne med lösningar på samhällets alla problem. Och därför alltid har rätt. Att friskolors resultat och påverkan tyder på annat upplevs med stor olust inom (S). Sedan är det också en fråga om makt. Det fria skolvalet har inneburit en påtaglig förskjutning av makt från kommun och stat till elever och föräldrar. Som inneburit att politiker och byråkrater har förlorat inflytande. Och detta upplevs som ett direkt hot av många inom (S) och övriga västerpartier mot deras maktdominans i det svenska samhället. Självständiga och fria individer utgör alltid ett hot mot alla som har ambitioner om att skapa världsliga paradis.

Skolverkets huvudkontor i Solna.

Men föräldrarollen varför är den så kontroversiell då? Dåvarande (S)-riksdagsmannen Stellan Arvidsson, därefter generaldirektör på dåvarande Skolöverstyrelsen (nuvarande Skolverket) och mångårig ordförande av den östtyska kommunistdiktaturen supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, skapade den svenska enhetsskolan 1948 och senare vår moderna grundskola 1969, med just Östtyskland som förebild. Sedan dess har en alltmer politiserad skola upplevs som ett viktigt instrument av svensk vänster för att motverka föråldrade borgerliga ideal och institutioner. Arvet från Arvidsson har hålls vid liv inom (S) vilket medfört ett frontalangrepp på t.ex. familj, religion och kyrka, släkt, grannskap, traditionell bildning och en europeisk kultur T.ex. studier av antiken, filosofi, klassisk litteratur och kyrkohistoria försvann nästan helt. Inte minst genom studentmarxismens inmarsch i olika institutioner som följde på 1968 t.ex. universitet, högskolor (inte minst på journalistutbildningar, social- och lärarhögskolor), politik och förvaltning. Det fria skolvalet upplevs hota denna radiala politiskt röda maktordning. Inte minst den traditionella kärnfamiljen har bemötts med stor misstro och en direkt ovilja. Staten, inte föräldrar, precis som i östtyska DDR, skall fostra barn och ungdomar. 

Stellan Arvidsson (S).

Lägg märke till den östtyska flaggan och den vita

heders vimpeln från den östtyska regimen. 

Inte ens när den östtyska diktaturens systematiska och omfattade brott mot  mänskliga rättigheter kunde beläggas och visas upp i olika dokument efter Berlinmurens fall 1989 så var (S) beredd att ompröva sitt stöd för Stellan Arvidsson och hans politik. Att flera tusentals lärare, inte minst rektorer och andra skolledare, samt lärarstudenter genom förbundets regi kom att studera tyska och den östtyska skolan på noga planerade propaganda resor kom att få en stor betydelse för att den svenska skolan har utvecklats annorlunda än i t.ex. våra nordiska grannländer och i övriga Västeuropa. Det fria skolvalet som den tidigare borgerliga Alliansregeringen införde var det första försöket att vända utvecklingen bort från denna politiserade skola.  

Foto av en cell från Hohenschönhausen i Berlin.

Ett fängelse för politiska fångar i Östberlin.

I dag ett muséum. Väl värt ett besök.

Guidade turer med f.d. politiska fångar

erbjuds besökare särskilt under helger och på sommaren.

Det är därför Engelska Skolans värnade av en god klädkod har väckt ett sådant ramaskri i vänsterkretsar. Att ha synpunkter på flickors kjollängd går inte alls för sig bland feminister och andra radikala kulturprofeter. Men att sharia lagar, i praktiken, tillåts få styra flickors och kvinnors liv i våra utsatta områden är ok. En tolerans som motiveras med att detta hotar inte den röda maktordning som eftersträvas. Tvärtom finns det många inom kulturvänstern som medvetet allierar sig med islamister och andra som i dessa bostadsområden som bedriver patriarkala hedersförtryck av kvinnor. Just för det inte är borgerliga värderingar som står på spel. 

Att vuxna tillåter sig att ha synpunkter på

sina kvinnliga elevers kjollängd och urringningar 

eller killars halskedjor stör vänsterns

kulturideal från 1968 om tonåringars egenmakt.

Nuvarande översexualisering av unga kvinnor

är också ett könsförtryck. Och påverkar hur de blir bemötta

i sitt vuxenliv. Men detta är en blind fläck för vänstern.  

Engelska Skolan har rätt. Hur du är klädd och hur du uppträder i olika sociala sammanhang har betydelse för dina chanser att göra karriär. Få fram gång i yrkeslivet. Din klädsel påverkar hur andra uppfattar dig och genom de kläder du har på dig sänder ut en tydlig signal vilket värde du tillmäter dig själv. Det är därför en deprimerad person sällan är välklädd. Att Engelska Skolan förbereder sina elever för vuxenlivets oskrivna koder är något som bör vinna gehör och välkomnas. Inte kritiseras. Pågående mobbing av Engelska Skolan från regeringen och övrig vänster är skandalös.

Examensdag Engelska Skolan i Bromma.

Men naturligtvis det fria skolvalet är inte perfekt system. Men just detta är inget att förvånas över. För detta blir ett politiskt beslutade system aldrig. För egen del tycker jag att en ständig översyn av bidragsregler, bestämmelser ang kötid etc. är befogad. Jag tycker också att vi i Sverige, likt i Finland och i Danmark, bör ha extern betygssättning för alla elever i årskurs 8 och 9 och i gymnasieskolan bl.a. för minska risken för betygsinflation. Betyg måste vara rättvisa och ge en realistisk bild av elevens faktiska kunskaper. Helst skulle jag vilja se att en traditionell studentexamen återinförs kombinerad med en moderniserad form av en realskola och att vi åter får en traditionell lärlingsutbildning. 

Andersens bageri och Café Nimb i Köpenhamn

där en svensk släkting genomförde sin lärlingsutbildning

till dansk konditor.

Foto överst:

Familjen en farlig institution för alla radikala profeter och samhällsomdanare.

Länk till denna blogg 

Heja Skalman!

Etiketter: Världen i dag, Carin Stenström, Friskolor, Det fria skolvalet, Enhetsskolan, Stellan Arvidsson, Östtyskland, DDR, Berlinmuren, 1968, 1989, Skolor, Studentmarxism, Hedersförtryck, Patriarkalt förtryck, Feminism, Stockholm, Järvafältet, Miljonprogramsområden, Förorter, Kötid, Finland, Danmark, Studentexamen, Realskola, Lärlingsutbildning, Föräldraskap, Kärnfamilj, Engelska Skolan, Förbundet Sverige-DDR, Extern examination, Skalman, Bamse, Lille Skrutt,

Regeringskansliet vs Coronakommissionen

 

Under de senaste dagarna har en konstitutionell skandal kommit till allmän kännedom. Den av regeringen tillsatta kommission av olika experter som skall granska hur regeringen har hanterat Corona pandemin har efter ihärdiga vädjanden till Regeringskansliet (som är regeringens egen myndighet) förvägrats få ut minnesanteckningar från 2020 som kommissionens huvudsekreterare Joakim Sonnegård har efterfrågat vid ett flertal tillfällen.

Regeringskansliets byggnad: Rosenbad.

Läkartidningen har publicerat en läsvärd artikel av Anna-Kajsa Torkelsson om detta under rubrik. ”Coronakommissionen nekas ta del av underlag om pandemihantering.” 

Torkelssons artikel kan du läsa här

JO-ämbetets huvudentré.

Detta är inte första gången som denna myndighet hamnar i blåsväder. Under förra året riktade JO vid ett flertal tillfällen kritik emot hur offentlighetsprincipen hanteras på Regeringskansliet. Eller uttryckt på mer vardaglig svenska så har denna myndighet fått kritik för att man bryter emot en grundläggande princip i vår lagstiftning om att dokument och papper hos en offentlig myndighet skall lämnas ut till alla som så önskar och utan dröjsmål. I vissa undantagsfall kan delar av en handling, eller handlingen i sin helhet, beläggas med sekretess t.ex. en polisär förundersökning innan åtal har väckts, medicinska journaler, personlig känsliga uppgifter om sociala förhållanden eller upplysningar som rör rikets säkerhet t.ex. militära förhållanden eller viss diplomatisk korrespondents. Princip allt annat är offentligt. Men detta är en inte relevant här. För när Coronakommissionen tillsattes beslutade regeringen att den skall ha rätt att även få ta del av material med offentlig sekretess.

En illustration över sekretess.

Men varför göra politik av detta? Bortsätt från den märkliga i att en av regeringen tillsatt kommission med opolitiska experter anser vara tvingade att agera i media, vilket kommissionens ordförande nu har gjort, mot sina uppdragsgivare för att försöka få ut material som man har fått vetskap om existerar (om detta material nu inte har förstörs vilket kan leda till åtal) och som man inte har fått. Så väcker denna maktdemonstration från regeringen en rad frågor. Tillika med kommissionen har jag svårt att tänka mig att när en rådgivande grupp som bl.a. består av två socialdemokratiska statssekreterare (vice minister och politisk tjänsteman) som har sammanträtt under 149 tillfällen, under vissa dagar mer en gång, inte skulle föra anteckningar om vad man har diskuterat och vad man har enats om att föra fram för råd till regeringen. Sedan förstår jag inte varför inte vår statsminister inte agerar om nu inte ansvarig statsråd socialminister Lena Hallengren inte gör någonting. Både Magdalena Andersson och Hallengren förstår naturligtvis att detta leder till misstankar om en medveten mörkläggning.

Magdalena Andersson (S) till vänster.

Lena Hallengren (S) till höger.

Men den allra viktigaste frågan i detta spektakel av maktmissbruk (och kanske även med inslag av en ren och bar inkompetens) blir naturligtvis vad är det man anstränger sig så kraftfullt att dölja? Vad är det som är så känsligt att det inte får visas upp för kommissionen och tas med i deras slutrapport som skall presenteras den 25 februari? Om man får spekulera så kan jag tänka mig att kansliet och (S) vill dölja att flera av de beslut som regeringen har fattat under pandemin har saknat tillräckliga fakta underlag t.ex. i form av konsekvens analys av hur t.ex. ekonomi och sysselsättning kan komma att påverkats.  Eller hur olika åtgärder påverkar smittspridning. För mig är det uppenbart att grundlagsrättsliga konsekvenser till stor del allt för lätt har fått styrka på foten. Att inskränka grundlagsskyddade medborgerliga friheter som t.ex. mötesfrihet, näringsfrihet och religionsfrihet. När detta görs måste man vara väl medveten om vad man då beslutar. Och detta får bara göras i akuta undantagsfall. Och beslut om detta måste bygga på principerna om laglighet, vissa rättigheter får aldrig inskränkas, och proportionalitet, det vill säga att man inte får ta i mer än vad som behövs och inte låta beslut ligga kvar längre än absolut nödvändigt.

Grundlagsskyddade friheter finns som annan

lag att läsa i lagboken.

Om detta skulle visa sig stämma är det troligt att det kan bevisas att beslut har fattats i panik eller ännu värre på grund av populism. Om det med hjälp av de anteckningar som kommission har begärt att få ut t.ex. kan beläggas svart på vitt att regeringen, eller ansvarigt statsråd, t.ex. har varit medveten om att de antal personer som rapporteras vara inlagda på sjukhus på grund av pandemin har varit fel och klart överdrivna. T.ex. på grund av att en stor grupp som konstaterats ha Corona när man läggs in är där av andra medicinska skäl än covid-19. T.ex. benbrott, hjärtsvikt etc. Att statistik över hur covid-19 belastar sjukvårdens akutresurser har varit fel helt enkelt.

En teckning om panik och ångest.

Hittills har regeringarna Löfven och Andersson klarat sig ganska bra i medborgarnas ögon. I Sverige har inte pandemin och olika åtgärder om inskränkningar inte lett till demonstrationer och yttringar av folkligt missnöje. Tillskillnad emot flertal nationer i syd- och i mellan Europa, som Spanien, Frankrike, Belgien, Tyskland och Österrike. I Sverige har Corona inte lett till politiska motsättningar mellan partierna. Fram till nu.  Motsättningar mellan den borgerliga oppositionen och regeringen börjar nu bli märkbara. Att Magdalena Andersson och regeringen, i detta läge, väljer att inte agera och där igenom lägger bollen på straffpunkten vid öppet mål för oppositionen, medierna och folkopinionen under ett valår. Inger en allmän känsla av att (S) är bredd att betala ett högt politiskt pris för detta tydliga lagtrots. Vilket i sin tur indikerar att det finnas för regeringen väldigt känsliga uppgifter, i det material, som man vill gömma undan. Bortsätt för att en annan knäpp konspirations företrädare får en försenad julafton. Så förlorar svensk demokrati och vi alla på detta. Medborgarnas tilltro till politiker och vårt styrelseskick minskar vilket kan få mycket allvarliga konsekvenser för demokratin på sikt.

Foto från en Corona demonstration i tyska Stuttgart.

Det finns inom socialdemokratin en tradition av makt är rätt. En attityd som bl.a. innebär en uppfattning om att man som folkvald inte alltid behöver följa lagar och regler. En offentlig kultur som har skapats sakta men säkert, och i huvudsak omedvetet tror jag, på grund av partiets långvariga innehav av regeringsmakt som i sin tur har resulterat i en osund och delvis odemokratisk utveckling där politik och förvaltning på ett olyckligt sätt har växt ihop. Att Coronakommissionens ordförande f.d. justitierådet (domare i högsta domstolen) Mats Mellin agerar i detta uppdrag som en opolitisk tjänsteman skall göra. Det vill säga att undersöka fakta och presentera slutsatser utifrån det material som man har fått tillgång till och efterlysa det material som han och övriga i kommissionen anser sig behöva få tillgång till, utan att snegla på vilka politiska konsekvenser detta kan få för regeringen. Är nog en obehaglig överraskning för flera ledande personer inom (S). Men detta väcker ett visst hopp hos mig. En insikt om att den klassiska opolitiska och omutbara tjänstemannen ännu finns kvar trots allt. Men tjänstemän av detta slag finns det allt färre av. Detta spektakel inger också hos mig en annan insikt om att vi behöver få en ny regering efter nästa val.

Högsta Domstolens stora domsal.

Foto överst:

Regeringskansliets emblem vid sin huvudentré på Rosenbad.

Länk till denna blogg

Etiketter: Covid-19, Corona, Coronakommissionen, Regeringskansliet, JO, Joakim Sonnegård, Mats  Mellin, Justitieråd, Högsta Domstolen, Domare, Offentlighetsprincip, Grundlagar, Proportionalitet, Legalitet, Statsråd, Ministrar, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Magdalena Andersson, Lena Hallengren, Mörkläggning, Maktmissbruk, Läkartidningen, Anna-Kajsa Torkelsson, 

Snart är vi och Finland med i Nato

 

På Petterssons blogg fann jag en mycket läs värd artikel från finska YLE svenskspråkiga redaktion om Putin, Ukraina, Nato, Sverige och Finland. I denna artikel intervjuas Nato tidigare Generalsekreterare Anders Fog Rasmussen, som precis som hans efterträdare Jens Stoltenberg har varit statsminister. Rasmussen i Danmark och Stoltenberg i Norge. Trots skillnader i partipolitisk orientering, Rasmussen i högerliberala Venstre och Stoltenberg i socialdemokratiska Arbiderpartiet, så har båda dessa nordiska statsmän på sin post (Stoltenberg avgår inom kort) fått arbeta under liknande villkor. En ämbetstid som har präglats av ökad Rysk regression mot sina grannländer, hyberkrigföring mot väst och ett ökat förtryck mot sin inhemska opposition. 

Östtyskar som firar Berlinmurens- och kommunismens fall 1989.

Genom den senaste tidens farliga utveckling längs gränsen mellan övriga Ukraina och Ryssland är det klart att Vladimir Putin och Kreml sätter planerna i verket om att bygga upp ett nytt ryskt imperium i östra Europa. Där forna Sovjetunionen utgör förebild. Putin har öppet erkänt att han anser att Sovjetväldets avveckling var en stor olycka för Ryssland. Problemet är att flertalet östeuropéer inte håller med honom. Och det vet han mycket väl. Och denna ambition har Putin inte gjort någon hemlighet av. Redan när han efterträdde Boris Jeltsin uttryckte han sin beundran från den uppdelning av Europa som dåtidens stormakter gjorde under Wienkongressen 1815 och i Jaltakonferensen 1945. Små nationer, som Sverige, Finland och de baltiska staterna, kan kanske få finnas kvar men på rysk nåder och hamna under Moskvas kontroll.  Detta späds på av en traditionell rysk oförståelse av en rad västerländska värderingar som medborgliga rättigheter, rättsstatens principer och internationell rätt. Som har djupa rötter i rysk kultur. Att Putin redan nu har satt sig över och i en allt högre grad sätter sig över den rättsordning för fred, öppenhet och samarbete i Europa som redan slogs fast i Helsingfors 1975 genom den Europeiska Säkerhetskonferensen, som Ryssland har skrivit under, struntar Putin och Kreml uppenbarligen helt i.

Foto från Jalta konferensen 1945.

Att Jalta ligger på Krim är en intressant

historisk parallell precis som

de varningar som nu förts fram emot ett

Jalta 2.0 där demokratierna i väst ger Moskva 

fria händer i östra Europa.

Artikeln på Petterssons blogg :

”Sverige och Finland kan gå med i Nato på ett dygn.”

kan du läsa här

Artikeln på svenska YLE:

”Ett ryskt anfall mot Ukraina skulle öka Finland och Sveriges intresse för Natomedlemskap.”

kan du läsa här

Svenska soldater vid Visby ringmur.

Att ett ryskt anfall mot Ukraina skulle öka svenskt och finländsk intresse för ett medlemskap i Nato är en helt korrekt bedömning av Rasmussen. Men hans slutsats om att vi över en natt kan bli medlemmar är av två orsaker ett farligt resonemang. För det första: Detta kan vi inte vara helt säkra på. Men jag inser att möjligheten finns. För det andra: och en ännu mer betydelsefull invändning mot detta resonemang är att då kan det vara för sent. I praktiken behöver Sverige, likt Finland, vara medlemmar, allra minst behöver båda ha beslutat om en så kallad Nato-option, och ha meddelat omvärlden att denna nu aktiveras när t.ex. de tre baltiska staterna tillsammans med de strategiskt betydelsefulla öarna i Östersjön: Gotland, Åland och Bornholm, blir ockuperade av ryska trupper.

Sveriges ÖB Micael Bydén tillsammans med

amerikanska officerare under övningen Aurora 17.

Så fort en Nato-option har beslutats och en ansökan har lämnats in måste den svenska regeringen få hit utländsk trupp. Truppstyrkan på Gotland behöver snabbt försäkras ytterligare och militär materiell behöver tillföras  bl.a. genom att sjömissiler, luftvärn, fler flygplan och en kraftig ökad marin närvaro. Liksom att luftvärn behövs placeras ut för att förstärka skyddet av våra största städer och viktiga militära anläggningar. Förutom Nato-option i dag, Nato medlemskap i morgon, måste regeringen snabb inkalla partiledarna och kungen till konselj för att där ta beslut tas om option, medlemskap och begäran om utländsk trupp. Vid detta tillfälle måste regeringen också ta beslut om att ÖB, som då bör vara närvarande, får lov att utnyttja en snabb kredit på 5 miljarder som finns i budgeten för att köpa in vapen och ammunition. Det är önskvärt att få hit ett antal kryssningsmissiler. En åtgärd som skulle höja vara en mycket tydlig signal om att vi kommer att försvara oss. Och en signal om att ett angrepp mot Sverige kommer att kosta på.

Trupp, vapen och ammunition kan snabbt behövas

att flygas in med transportflygplan.

Men i ett verkligt allvarligt läge, då ett storkrig har brutit ut i Europa genom ett snabbt ryskt anfall understödda av enheter från Belarus och Kazakstan, är troligtvis inte ens detta tillräckligt. Redan då behöver Sverige genom ett Nato-medlemskap, helst i går, kunna ha placerat ut, i förväg, militära styrkor från olika västerländska demokratier, t.ex. USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike på svenskt territorium. Kanske även enheter från Kanada i nordligaste Sverige. Samtidigt som svenska förband kan behöva agera i samverkan med våra grannar i Norden och i Baltikum. Dessa utländska enheter bör helst ha övat här, ha förråd här och delvis redan vara på plats. Den brista sanningen är att våra styrkor är för svaga för att klara ett ryskt angrepp på egen hand. Och att kunna återta ett ockuperat Gotland eller Stockholm kan vi glömma. Om det då inte redan är försent kan en ny borgerlig ledd regering efter valet i september fatta dessa nödvändiga beslut. Att ett Nato medlemskap ser ut att bli en viktig valfråga är bara sunt. Men vi kan troligen inte vänta till dess. Att vi inte redan är medlemmar av demokrati klubben Nato är att spela en rysk roulett med vår frihet och vår demokrati. I ett väldigt farligt spel där risken att förlora allt snabbt blir allt högre. 

Foto av kanadensiska soldater på övning i Norge.

Att vår nya statsminister Magdalena Andersson i detta mycket spända säkerhetspolitiska läge väljer att prioritera att närvara vid en pressträff om nya Corona restriktioner före att medverka på Folk- och Försvars Rikskonferens inger ingen trygghet precis. Och sänder ut ett tydligt besked om att (S) inte riktigt prioriterar vårt försvar. Och detta är en signal som noteras av Putin i Moskva. Liksom att regeringen endast motvilligt har gått med på oppositionens krav om att samla partiledarna. Men att då inte för att ta några beslut eller att ha några förhandlingar, utan bara för att ge en kortare information. Detta är en annan mycket tydlig signal. Tycker man att det inte ens nu är läge för krisåtgärder och en omprövning av den förda politiken. Då inser man att detta kommer troligen aldrig att ske med denna regering innan det är för sent. Sverige behöver en ny regering helt enkelt.   

Statsminister Magdalena Andersson (S).

Foto överst:

Anders Fog Rasmussen till vänster och Jens Stoltenberg till höger.

Länk till denna blogg

Etiketter: Nato, Nato medlemskap, Natos Generalsekreterare, Nato-option, Jens Stoltenberg, Anders Fog Rasmussen, Gotland, Vladimir Putin, Folk och Försvar, Folk och Försvars Rikskonferens, Åland, Bornholm, Stockholm, Ukraina, Baltikum, ÖB, Konselj, Kungen, Regeringen, Kazakstan, Belarus, YLE, Petterssons blogg, Luftvärn, Kryssningsmissiler, Wienkongressen, Jaltakonferensen, Norge, Kanada, USA, Magdalena Andersson, Socialdemokraterna,    

Att tvingas till samhällsförsvar på bibliotek

 

Vår flathet och överslätade attityd mot en växande otrygghet på bibliotek säger oss en hel del om vilket klimatet som vi tillåter i vårt samhälle? Detta är en del i en samhällsfråga som tyvärr har blivit alltmer aktuell. Just detta ämne tar Patrik Engellau upp på sajten: Det goda samhället. Hans artikel är publicerad under rubrik: En vändpunkt.

Här kan du läsa hans artikel

Patrik Engellau

Det så kallade ”Stöket” (ett Orwellskt liknande nyspråk för missbruk, knarkaffärer, hot, trakasserier och sexuella övergrepp) på biblioteken hänger ihop med flera andra problem t.ex. konsekvenser av en långvarig massinvandring med tillhörande misslyckad integration, förfallet i skolan, förslumning av flera miljonprogramområden, ökat bruk av narkotika och en eskalerande ungdomskriminalitet. Denna problematik hänger också ihop med en rad sociala faktorer som t.ex. ökad långvarig arbetslöshet bland ungdomar och nysvenskar, ökad trångboddhet (skall 6-8 personer leva i en tvåa eller i liten trea, så blir det inte särskilt lugnt hemma). Men just detta utgör också ett viktigt skäl varför det är extra viktigt att det är lugnt, tyst och fridfullt på våra bibliotek. Att inte ta fajten för ro på våra bibliotek är att svika de unga som behöver tystnaden mest.

George Orwell med hans mest berömda

exempel på nyspråk från hans dystopiska

samhällsskildring av ett nytt totalitärt

samhälle där lögnen härskar,

skildrat i hans roman 1984, från 1949.

Engellau har en viktig poäng i sitt resonemang om det nyspråk och andra mer eller mindre fantasifulla omskrivningar av verkligheten på våra bibliotek har sin grund i ett kulturradikalt flum med rötter i 60- och 70-talens Studentmarxism. Att inte ställa krav. Att se mellan fingrarna med brott, acceptera ovärdigt tilltal m.m. har präglat och skadat det svenska samhället djupt. Denna väl menade kravlöshet är förödande för goda vädren i vårt samhälle som respekt, lyhördhet och hjälpsamhet. Men också när det gäller mer tuffa, men viktiga värderingar som respekten för lagar och regler och inte minst när det gäller allas rätt till att få känna sig trygga även utanför hemmets fyra väggar.

Foto från Kårhusockupationen på Stockholms

universitet 1968. Ett välkänt exempel på

Studentmarxism i Sverige.

Jag minns en händelse för lite mer än ett år sedan på mitt eget kommunbibliotek strax utanför Malmö. Där några ungdomar pratade högt, vägrade att dämpa sina röster, trots tillsägning från en ur personalen och en besökande äldre kvinna. Detta fick till konsekvens att ungdomarna slutade trakassera några andra ungdomar och i stället började förolämpa dessa två kvinnor. Jag och två andra medelålders män, som också såg vad som hände, reagerade starkt på detta och vi tillsammans körde ut ungdomarna ur lokalen. Vilket vi senare fick banor för av en tillskyndade konflikträdd bibliotekschef. Själv hade jag haft svårt att agera med framgång. Det var en ren tur att dessa män också var där då. Att lämna tillbaka böcker från sina barn var deras ärende. Dessutom var två pappor inga trogna besökare på biblioteket. Och jag var där också av ren slump för att läsa några tidskrifter.

Foto från kommunbiblioteket i Arlöv.

Vid en direkt fysik konfrontation skulle det kunna sluta illa för mig. Jag har passerat 60, de övriga två var 15-20 år yngre. Har fått utbildning i Personligt självskydd när jag arbetade i säkerhetsbranschen, med detta ligger långt tillbaka i min historia. Särskilt illa hade det kunna gå någon av de tre ungdomarna varit beväpnad med kniv, eller Gud förbjudne, med skjutvapen. Men jag och de två andra två kände starkt nu räcker det. Dessa ungdomar skall inte tro att de är "Kungar" som kan få ta över vårt bibliotek. Jag blev också väldigt irriterad på den attityd av respektlöshet som de visade upp. Vi tre talades vid om saken när vi lämnade lokalen. Samtliga av oss hade också en oro för vad ungdomarna skulle kunna få för sig att göra mot kvinnorna.

En illustration av Personligt självskydd.

Ibland när jag ser tillbaka på denna händelse slår en tanke mig. Att man får det samhälle man förtjänar. Och man får det klimat på ett våra bibliotek som man tillåter. Just det sista nämnda förde jag fram i min ordväxling med bibliotekschefen. Jag framförde också en förundran om att hon helt tycks negligera sitt viktiga ansvar för sin personals arbetsmiljö. Undrar vad bibliotekariens fackliga organisation: Förbundet för Dokumentation, Information och Kultur (DIK) ser på händelser som denna och vad man tycker att kommunerna skall vidta för åtgärder för att minska ordningsproblemen på våra bibliotek? 

Foto från utbildning i personskydd.

Först måste vi erkänna att genom svika våra bibliotek sviker vi alla som behöver dessa viktiga institutioner. Vi sviker då också samhällets viktiga uppdrag för folkbildning där biblioteken är av central betydelse. Dessutom kan jag inte låta bli att förundras över att det skall vara så svårt att kalla ordningsproblem för just ordningsproblem. Och det borde vara självklart att om väktare eller annan ordningspersonal som t.ex. trygghetsvärdar behövs eller om utbildning i krishantering eller rent av i personskydd krävs för personalen, då får kommunerna se till att detta kommer på plats. Jag är övertygad om att för dessa åtgärder finns ett växande stöd i breda folklager. Bland den så kallade Tysta majoritet som sällan syns eller hörs i den allmänna debatten. Jag måste också erkänna att jag, trots de banor jag fick, och den fara jag utsatte mig för, ändå känner en viss stolthet för att ställde upp för sant och rätt. Tänker på Edmund Burks klassiska citat: ” Nödvändigheten för ondskans triumf är att goda män inget gör.”

Två kvinnliga väktare i tjänst med förordnande som 

ordningsvakt.

Foto överst:

Från biblioteket i Arlöv.

Etiketter: Bibliotek, Patrik Engellau, Ordningsproblem, Personskydd, Personligt självskydd, Självskydd, Stök, DIK, Bibliotekarie, Det goda samhället, Väktare, Trygghetsvärdar, Flum, 1968 vänster, Studentmarxism, Folkbildning, Sexuella trakasserier, Droghandel, Våld, Hot,  Integration, Invandring, Skolan, Väktare, Ordningsvakter, Trygghetsvärdar, 

Varför får vi krig i Europa?

 

Det är väldigt tydligt att Vladimir Putin och Kreml nu på allvar sätter sina planer i verket om att rasera den ordning för fred, säkerhet och samarbete i Europa som byggdes upp efter det kalla krigets slut. Tecknen har varit många. Vi minns alla det ryska anfallet på Georgien, ockupationen av Krim samt östra Ukraina. Putins agerande i Belarus och vad han har övertalat sin lyd regim i Minsk att utföra utmed sina gränser till Polen och Litauen. Eller den "hjälp" som Moskva nu ger åt det despotiska styret i Kazakstan. Den aktuella krisen med ett aggressivt vapenskrammel och en väldig truppsammandragning utmed gränsen till övriga Ukraina är ett led i en tydlig händelseutveckling med målsättning att återskapa ett nytt Moskva-välde av det slag som Sovjetunionen engång var. Och för att uppnå detta övergripande mål förstår Putin och hans folk att då måste man kväsa Ukraina en gång för alla.

Foto från Mariupol den sista större stad

som Kiev håller i östra Ukraina.

  

Men varför finns denna strävan efter konflikt i Moskva? En rad faktorer har lett till den utveckling som nu kan ge oss ett storkrig i Europa i morgon. Ett krig som inte bara kommer att påverka Ukraina eller de baltiska staterna utan också kommer att påverka samtliga nationer i Europas östra och norra delar. Och naturligtvis även oss i Sverige. Vi kan inte alls vara säker på att vi även denna gång kan komma undan ett krig som drabbar flera av våra grannländer. Nato medlemskap nu tack!

Ukrainska stridsvagnar vid Mariupol. 

Det finns flera aktuella politiska- ekonomiska orsaker, men även grundläggande sociala- samt kulturella skäl till varför den uppkomna situationen är så allvarlig som den nu är. En viktig psykologisk orsak är att regimen i Kreml inte känner sig säker nationellt. Med all rätt. Kretsen runt Putin oroar sig för en växande opposition mot korruption och protester mot ett samhälle i förfall. Tänk om vi i Sverige, likt Ryssland, hade haft en fallande medlivslängd under de senaste 20-30 åren, ökad social utslagning, en utbildningssektor och en hälso- och sjukvårdssektor som helt har fallit samman?

Rysk kravallpolis upplöser en demokrati 

demonstration i Moskva.

Till denna välfärdskris finns en annan tydlig utveckling av att alltfler ryssar i ökad omfattning blir upprörda över den plundring av gemensamma samhällsresurser som Putins folk mer eller mindre öppet genomför. Resurser som man stoppar i egna fickor. Det har uppskattas att den inre kretsen rumt Putin består av c:a 200 personer. Flertalet av dessa är namngivna och uppförda på olika sanktionslistor av en rad internationella organ som FN och EU. Sedan finns det en större krets som cirka 5000 personer som bedöms få stoppa stora summor i sina egna fickor och i andras med Kremls goda minne. I denna krets finns bl.a. höga militärer, personer från olika säkerhetsorgan, diplomater och Kreml vänliga affärsmän. Personer som likt den inre kretsen gömmer undan tillgångar utomlands.

Skridskobana i Moskva.

  

Den växande folkliga kritik mot denna kleptomaniska ordning oroar Putin själv (som nu är en världens rikaste personer) och hans krets. En oro som bland annat resulterar i en mer hårdhänt och desperat attityd inåt och och utåt. Förmodligen inser Putin och hans krets att vid en lyckad folkresning får man fly landet för att överleva. Denna oro och rädsla har den ryska oppositionen fått känna av i ökad omfattning under senare år. Det har t o m offentligt erkänns av Kreml att regimens ledning oroar sig över att unga influeras av västerländsk populärkultur och andra västliga värderingar. Denna oro är nog befogad i större städer som Moskva och i Sankt Petersburg, vilket jag själv har kunnat notera på plats. Detta förklarar bland annat de väldigt hårda tag mot organisationer som Memorial (som bl.a. dokumenterar övergrepp under Sovjettiden) och oppositionella som politikern Aleksej Navalnyj eller de politiska mord som genomförs på order från Kreml bland annat mot journalisten Anna Politkovskaja och politikern Boris Menzov. Putins väg till makten, hur hans styre har utvecklats i en alltmer auktoritär riktning och hur detta har utarmat Ryssland skildras på ett förtjänstfullt sätt i Cathrine Beltons mästerverk: Putins krets. Läs gärna denna bok. Den finns i bokhandeln och kan beställs bl.a. på Adlibris.

Catherine Belton och omslaget till hennes bok.

En annan aspekt som märkligt nog få har uppmärksammat i Sverige men mycket mer på annat håll bl.a. i Storbritannien, i USA och i Danmark är det faktum att i Moskva aldrig i själva verket erkände de värderingar om en internationell ordning baserad på folkrättens principer som redan slogs fast under den Europeiska Säkerhetskonferensen (Helsingforskonferensen) under 1970-talet. En ordning som bland annat innebar ett förbud emot att förändra gränser med våld eller genom påtryckningar samt hot i Europa. Detta innebar också att varje nation fick rätt att själv få bestämma över sin utrikes- och säkerhetspolitik. Sovjetledarna skrev på för att man var i akut behov av ekonomisk hjälp. I flera större städer hade hunger kraveller brutit ut, bl.a. i Minsk och i Kiev, och i Kreml visste man att sovjet-väldet var i gungning. Förmodligen trodde den tidens kommunistiska ledning att man i praktiken inte skulle behöva leva upp till dessa krav. Då som nu, men även under Boris Jeltsins mer liberala styre, fanns i det ryska samhället en stark attityd om att Moskva har en historisk rätt att styra över hela Östra Europa och över de muslimska republiker som ingick i Sovjetunionen. Ett arv som går tillbaka när Konstantinopel intogs av turkarna på 1400-talet. De ryska tsarerna gjorde anspråk på att vara de östromerska kejsarnas lagtima efterföljare. Och en övertygelse om att Moskva var ett tredje Rom. En tradition som Putin har tagit upp som en historisk sanning vilket anses ge Ryssland rätt att styra över gamla Östrom.

Sovjets ledare Brezjnev och USA:s president

Ford träffas i Helsingfors 1975 för att skriva under

avtalet om fred, samarbete och säkerhet i Europa.

Som senare resulterade i bildandet av

den Europeiska säkerhetsorganisationen

OSCE.

Att ett samhälle, en nation, ett folk, kan styras utifrån religiösa- och kulturella värderingar som hämtas ända bort från antiken har vi vårt moderna, sekulära och i huvudsak tämligen kulturlösa svenska samhälle svårt att ta till oss. Vi har svårt att förstå hur djupt denna nations dramatiska historia påverkar den ryska folksjälen än i dag. "Glöm inte att Ryssland alltid är Ryssland och så vill förbi", är en klok sammanfattning från Henry Kissinger, f.d. amerikansk utrikesminister.  

Henry Kissinger USA:s

utrikesminister 1973-79.

Kissinger var född i Hamburg, i en judisk familj,

 som flydde till USA efter att

nazismen och Adolf Hitler kom till makten. 

Att mongolernas erövring, det enväldiga tsarväldets despotiska styre, dess avskaffande, ett inbördeskrig, Lenins- och Stalins terror, väpnade konflikter mot flera islamiska grannfolk, flera revolutioner, deltagande i två världskrig, sovjetväldets kollaps, införande av en helt ny och en för rysk tradition främmande ekonomiskt system med marknadsekonomiska inslag har skapat ett samhälle som har präglats av en kultur och av en politisk tradition som är väldigt annorlunda än vår egen. Detta är en viktig faktor som vi måste börja ta till oss i väst. Att vi i vårt svenska samhälle har svårt att förstå detta arv. Är enkelt att förstå. Och är väldigt tydligt. Men denna brist på kunskap utgör en allvarlig fara för alla som vill försöka förstå vår granne i öster. Några svenska så kallade "Slavofiler", Rysslands kännare och rysk språkiga forskare som Kristian Gerner och Per-Arne Bodin har skrivit om detta kulturella arv. 

Professor Kristian Gerner med omslaget

på hans läsvärda bok om Sovjetunionens

skendöd.

Men vad konkret innehåller detta arv? Vilka grund har denna historia av en annorlunda och ifrån övriga Europa avvikande kultur? Ett åtskiljande som börjar redan i senantiken. En viktig faktor är att Ryssland aldrig kom att påverkas av den europeiska antiken. Kievriket, nuvarande västra Ryssland, Ukraina och Belarus (Vitryssland), som kristnades från Bysans från mitten av 800-talet, kom, till skillnad emot övriga delar av Östrom, att anta en antik kyrkoslaviska (fornkyrkoslaviska) som religiöst- och intellektuellt språk i stället för grekiska (nuvarande kyrkoslaviska är en moderniserad variant). Detta språk byggde på den grekiska dialekt som talades i nordvästra Grekland (området runt nuvarande Thessaloniki under 800-talet) och den sydslaviska som talades i de sydöstra delarna av nuvarande Bulgarien. 

Ortodoxa präster bär en ikon

med Kyrillos och Methodios

 Kyrkoslaviska utarbetades av Kievrikets två apostlar Kyrillos (†869) och Methodios (†885). Bibeln kom senare att översattes från grekiska till detta språk av deras lärjungar. Denna missionsgärning kom att prägla samhällsutvecklingen i östra Europa. Präster och munkar kom inte, till skillnad emot i övriga ortodoxa kristna områden, att läsa och studera Bibeln på grekiska. Genom detta val av språk blev det antika arvet inte kulturellt tillgängligt i Kievriket. Ukraina och Belarus kom senare att påverkas av en västeuropeisk kulturell tradition, bakvägen, genom ett polskt och ett litauiskt inflytande som man periodvis kom att lyda under. Båda dessa nationer kom – tillskillnad mot Ryssland som fick en kristenhet som inte påverkades av arvet från Aten eller Rom – att påverkas av arvet från antiken. En historisk skillnad som ännu har betydelse för politik, religion och kultur i dessa tre nationer. Och som, i nutid, har skapat motsättningar mellan dessa tre slaviska nationer. 

Ett exempel på Kievrikets kristnande.

Den nyligen renoverade Sofia katedralen

i Kiev. 

Att Ryssland med denna kulturella bakgrund ställer sig väldigt främmande inför grundläggande västerländska värderingar som demokrati, rättsstatens principer och en rad andra uttryck av grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter är inget att förvånas över. Resonemang om internationell rätt står man också helt oförståelse inför. Ryssen i gemen både fascineras av oss i väst. Imponeras av vår levnadsstandard och vår tekniska utveckling. Men många känner också ett förakt för vad som uppfattats vara en dekanat, en omoralisk och en förslappad västkultur. Inte minst inom säkerhetsorganen som har sina rötter inom sovjets styrets KGB är detta förakt starkt. Och det är denna krets och dess värderingar som har präglat Putin djupt. 

Putin på en officiell tillställning

med KGB:s efterträdare FSB.

Vi måste sluta vara naiva om Ryssland. Och förstå deras beundran för makt och vilja att styra. Samt ta till oss deras förakt för svaghet och obeslutsamhet. En kraftfull och en verklig upprustning nu är ett måste för Europas demokratier. En Nato anslutning är väldigt brådskande för Sveriges och för Finlands del. Men redan i dag kan regeringen snabb inkalla riksdagen och ta ett beslut om en Nato-option precis som Finland redan har gjort. I Stockholm måste man börja att agera nu. För i morgon kan det vara för sent. 

Politiken som börja leverera resurser till försvaret.

Och ta nödvändiga beslut om Nato-option och medlemskap.

ÖB Micael Bydén och försvarsminister

Peter Hultqvist (S).

Foto överst:

Putin med en Ukraina karta i bakgrunden.

Länk till denna blogg

Etiketter: Ryssland, Vladimir Putin, KGB, FSB, Ukraina, Mariupol, Micael Bydén, Peter Hultqvist, Moskva, OSCE, Europeiska Säkerhetskonferensen, Helsingforskonferensen, Krim, Kievriket, Polen, Litauen, Kazakstan, Sovjetunionen, Nato, Nato-option, Kreml, FN, EU, Henry Kissinger, Cathrine Belton, Kristian Gerner, Per-Arne Brodin, Östrom, Finland, Kyrkoslaviska, Kyrillos, Methodios, Boris Jeltsin, Memorial, Aleksej Navalnyj, Anna Politkovskaja, Boris Menzov,