I Expressen har den välkända samiska författaren (med det typiska samiska familjenamnet Labba) Elin Anna Labba skrivit en artikel med anledning av de trakasserier som renskötande samer blir utsatta för efter att ha vunnit en mångårig rättstvist mot svenska saten i det så kallade Girjas målet. Hennes artikel är publicerad under rubrik: ”De ihjälskjutna renarna tyder på att hatet lever ”.
Jag är inte alls överraskad över att samer får sina renar ihjälskjutna
som hämnd för att man vann över staten. Jag är inte heller överraskad över att
detta får ske utan att det vidtas några kraftfulla politiska eller andra
åtgärder från det svenska samhället. Eller att det knappast alls har rapporteras
om detta i svenska medier. Men detta får mig att undra vad kan vi i Sverige lära oss av hur
minoritetspolitiken bedrivs i andra nationer i Västeuropa?
Nationsflaggor utanför Europarådets lokaler i
franska Strasbourg. Europarådet bildades 1949
för att skydda demokratiska rättigheter och
rättsstatens principer i Europa efter Andra
Världskrigets slut.
FN, Europarådet och EU har vid ett flertal tillfällen hårt
kritiserat Sverige för hur våra inhemska minoriteter blir behandlade så som
samer, tornedalningar, svedjefinnar, skåningar, guter och älvdalningar.
Missaktning och nonchalans mot samer, bl.a. genom att benämna denna etniska
folkgrupp för "Lappar", även i officiella sammanhang (som t.ex. Lappland), är typiskt för
den statscentralistiska anda och Mälardalsfixering
som har dominerat Sverige sedan Gustav Wasas dagar. Detta fundamentalistiska
nationalstats kramade har skapat ett klimat i det svenska samhället kulturellt
och politiskt, där samer förväntas att hålla sig på mattan och alla former av
försvar för sitt språk (t.ex. i form av krav om vägskyltar på samiska i Norrbottens-,
Vänsterbottens- och i Jämtlands län) möts med misstro. Samer ska inte hävda att
de har samma rättigheter som vi andra. Och framför allt får man inte ha
fräckheten att hävda att man i vissa sammanhang har särskilda rättigheter som
naturfolk. Vilket man faktiskt har enligt FN:s konvention för naturfolk ILO
169, liksom t.ex. indianer i Syd- och Nordamerika, inuiter på Grönland,
aboriginer i Australien och maorier på Nya Zeeland.
Med en "äkta" renskötande same i huvudrollen
Lene Cecilia Sparrok, som gestaltar sameflickan
Elle-Marja som flyr från Sámpi för att komma undan
diskriminering och marginalisering.
Denna film som vann guld
på filmfestivalen i Venedig gjorde ett strakt intryck
på mig. Som jag som skåning alltför väl kände
igen mig i.
Jag har skrivit ett inlägg på denna blogg efter
att Girjas Sameby hade vunnit i Högsta Domstolen. I detta inlägg finns några
länkar till inlägg som jag skrivit om Sveriges inhemska minoriteter och dess
situation i dag. I detta inlägg relaterar jag detta till ett allmänt europeiskt
minoritetspolitiskt sammanhang.
Skanúnelaands (Skånlands) flagga. Ofta kallad för den
skånska flaggan. Är gemensam för Skåne,
Blekinge, Halland och danska Bornholm.
Lägg märke till att flaggans två färger, gult för
Sverige och rött för Danmark, en symbol för
landets geografiska position mellan de två nationerna.
Genom ett beslut av Region Skåne är flaggan
numera även officiell regionflagga för Skåne.
Som skåning känner man igen sig alltför väl i
det som Labba tar upp i sin artikel. Jag som skåning har, liksom vad som
ofta drabbar t.ex. samer, jämtar och guter från Gotland, fått skällsord slängd efter mig
av rikssvenskar i t.ex. Stockholm. Jag har blivit kallad för ”Dansk djävul” eller "Halvdansk". Både vi i Skúnelaands och samer i Sámpi har blivit utsatta för en hårdhänt
försvenskning av vårt språk och vår kultur. Både vi och samer förvägras våra
rättigheter av den svenska staten som vägrar att skriva under EU:s och
Europarådets gemensamma konvention om inhemska minoriteters (lokala-regionala minoriteter) språkliga- och
kulturella rättigheter. De inhemska nationella minoriteternas kulturella rättigheter tvingades Sverige motvilligt att skriva
under för att kunna bli medlemmar i EU, vilket ger samiska som språk, på papperet, med knappast i praktiken, en officiell status i Sverige. Tyvärr lyckades Sveriges regering med fransk hjälp, inför inträdet i EU, få smita undan att skriva under rättigheter för de inhemska lokala- och
regionala minoriteterna. Dessutom som lök på laxen vägrar vår riksdag
och vår regering att skriva under ILO 169.
Staten måste ta sitt ansvar för att
skydda samer och påverka den rikssvenska befolkningens attityder mot samer,
främst i Sameland, men också i övriga delar av Sverige. Många åtgärder, både på
kort- och lång sikt, måste till för ändra samers och andra minoriteter situation i det svenska samhället. En praktisk åtgärd skulle
vara att göra filmen Sameblod obligatorisk i skolans
undervisning. Detta är en stark film som visar på ett pedagogiskt sätt hur
samer förföljs och medvetet marginaliseras. Den väcker debatt och tillför insikter.
Vägskylt på engelska och det keltiska språket gäliska
i Nordvästra Skottland. Även lågskotska (ett germanskt
språk) är officiellt minoritetsspråk i Skottland.
Om Sverige skulle följa t.ex. Tysklands, Irlands, Italiens, Belgien och Nederländernas exempel och skriva under konventionen om kulturella och språkliga rättigheter för våra minoriteter och tillika med t.ex. Danmark, Norge och Finland skriva under ILO 169. Skulle detta ge våra inhemska minoriteter en helt ny annan status och uppgradera betydelsen av en aktiv minoritetspolitik, som Tyskland gjort för sina minoriteter: danskar och frisare (i norra Tyskland), vender (en slaviskt språklig minoritet i östra Tyskland), och plattyskar (i nationens västra delar). Irland för sin keltiska talande befolkning, Belgien för sin tyska minoritet (franska i söder och flamländska i norr, är majoritetsspråk), Italien för flera språk som t.ex. franska, tyska, albanska, katalanska, sardinska, kalabriska, kroatiska, sicilianska och auprinska. Nederländerna för frisiska.
"Hej" på Lëtzburgesch, en två meter hög skulptur
i justitiedepartementets foajé under Luxemburgs
ordförandeskap i EU, våren 2005. Att något liknande
skulle ske i Rosenbads lokaler med samiska, "Heei",
eller skånska, "Heij", finns inte alls på den mentala
kartan i det officiella Sverige.
Vägskylt på engelska och det keltiska språket gäliska
i Nordvästra Skottland. Även lågskotska (ett germanskt
språk) är officiellt minoritetsspråk i Skottland.
Om Sverige skulle följa t.ex. Tysklands, Irlands, Italiens, Belgien och Nederländernas exempel och skriva under konventionen om kulturella och språkliga rättigheter för våra minoriteter och tillika med t.ex. Danmark, Norge och Finland skriva under ILO 169. Skulle detta ge våra inhemska minoriteter en helt ny annan status och uppgradera betydelsen av en aktiv minoritetspolitik, som Tyskland gjort för sina minoriteter: danskar och frisare (i norra Tyskland), vender (en slaviskt språklig minoritet i östra Tyskland), och plattyskar (i nationens västra delar). Irland för sin keltiska talande befolkning, Belgien för sin tyska minoritet (franska i söder och flamländska i norr, är majoritetsspråk), Italien för flera språk som t.ex. franska, tyska, albanska, katalanska, sardinska, kalabriska, kroatiska, sicilianska och auprinska. Nederländerna för frisiska.
"Hej" på Lëtzburgesch, en två meter hög skulptur
i justitiedepartementets foajé under Luxemburgs
ordförandeskap i EU, våren 2005. Att något liknande
skulle ske i Rosenbads lokaler med samiska, "Heei",
eller skånska, "Heij", finns inte alls på den mentala
kartan i det officiella Sverige.
Foto från staden Luxemburg i nationen med samma namn.
Eller Luxemburg för sin Lëtzburgesch språkiga befolkning. Kan lilla Luxemburg, med en befolkning som motsvarar Göteborgs, ha tre officiella språk. Tyska och franska är majoritets språk, Lëtzburgesch har ställning som officiellt minoritetsspråk, så borde Sverige klara av att ge officiell status åt de inhemska minoritetsspråk som EU och Europarådet erkänner: skånska, älvdaliska, orsamål, jämtländska, gutiska, meänkieli, (tornedelasfinska) som egentligen är ett regionalt minoritetsspråk, men som av den svenska staten märkligt nog fått status som nationellt minoritetsspråk (tillsammans med samiska, jiddisch, finska och romani-chib). Finland har två officiella svenska språk. Rikssvenska på Åland och Finlandssvenska på fastlandet. Samiska har också ställning som officiellt minoritetsspråk i vårt östra grannland. Norge har förutom bokmål, även nynorska, samiska och kvänska (kvärer en finsk- ugrisk minoritet i Nordnorge). Danmark har skrivit under ILO 169 för sin grönländska befolkning vilket bl.a. medför att grönländskan automatiskt får en officiell ställning som minoritetsspråk. Danmark erkänner ytterligare tre minoritetsspråk: tyska och frisiska i Söderjylland, och färöiska för sin befolkning på Färöarna.
Skylt på frisiska och tyska
i staden Husum, i nordvästra
Tyskland.
Foto överst
Renskötande samer i Sámpi
Adress till denna blogg:
https://skanepaug.blogspot.com/
Etiketter:
Samer, Sameblod, Sameland, Sampi, Lappar, Lappland, ILO 169, Girjas, HD, Expressen, Elin Anna Labba, EU, Europarådet, FN, Minoritetspolitik, Inhemska lokala- regionala- och nationella minoriteter, Skåneland, Skaúnellands, Skåne, Halland, Blekinge, Halland, Bornholm, Luxemburg, Belgien, Danmark, Norge, Plattyskar, Frisare, Keltiska, Gäliska, Skottland, Irland, Finland, Lågskotska, Danskar, Lëtzburgesch, Italien, Finland, Tyska, Franska, Inuiter, Aboriginer, Maorier, Nya Zeeland, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Meänmaa, Tornedalen, Meänkielli, Tornedalsfinska, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Nationella minoriteter,
https://skanepaug.blogspot.com/
Etiketter:
Samer, Sameblod, Sameland, Sampi, Lappar, Lappland, ILO 169, Girjas, HD, Expressen, Elin Anna Labba, EU, Europarådet, FN, Minoritetspolitik, Inhemska lokala- regionala- och nationella minoriteter, Skåneland, Skaúnellands, Skåne, Halland, Blekinge, Halland, Bornholm, Luxemburg, Belgien, Danmark, Norge, Plattyskar, Frisare, Keltiska, Gäliska, Skottland, Irland, Finland, Lågskotska, Danskar, Lëtzburgesch, Italien, Finland, Tyska, Franska, Inuiter, Aboriginer, Maorier, Nya Zeeland, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Meänmaa, Tornedalen, Meänkielli, Tornedalsfinska, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Nationella minoriteter,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar