torsdag 27 februari 2020

Håll truten Lapp djävul!

Renskötselns förutsättningar - Sametinget

I Expressen har den välkända samiska författaren (med det typiska samiska familjenamnet Labba) Elin Anna Labba skrivit en artikel med anledning av de trakasserier som renskötande samer blir utsatta för efter att ha vunnit en mångårig rättstvist mot svenska saten i det så kallade Girjas målet. Hennes artikel är publicerad under rubrik: ”De ihjälskjutna renarna tyder på att hatet lever ”.


Jag är inte alls överraskad över att samer får sina renar ihjälskjutna som hämnd för att man vann över staten. Jag är inte heller överraskad över att detta får ske utan att det vidtas några kraftfulla politiska eller andra åtgärder från det svenska samhället. Eller att det knappast alls har rapporteras om detta i svenska medier. Men detta får mig att undra vad kan vi i Sverige lära oss av hur minoritetspolitiken bedrivs i andra nationer i Västeuropa?

Bildresultat för europarådet
Nationsflaggor utanför Europarådets lokaler i 
franska Strasbourg. Europarådet bildades 1949 
för att skydda demokratiska rättigheter och 
rättsstatens principer i Europa efter Andra 
Världskrigets slut.

FN, Europarådet och EU har vid ett flertal tillfällen hårt kritiserat Sverige för hur våra inhemska minoriteter blir behandlade så som samer, tornedalningar, svedjefinnar, skåningar, guter och älvdalningar. Missaktning och nonchalans mot samer, bl.a. genom att benämna denna etniska folkgrupp för "Lappar", även i officiella sammanhang (som t.ex. Lappland), är typiskt för den statscentralistiska anda och Mälardalsfixering som har dominerat Sverige sedan Gustav Wasas dagar. Detta fundamentalistiska nationalstats kramade har skapat ett klimat i det svenska samhället kulturellt och politiskt, där samer förväntas att hålla sig på mattan och alla former av försvar för sitt språk (t.ex. i form av krav om vägskyltar på samiska i Norrbottens-, Vänsterbottens- och i Jämtlands län) möts med misstro. Samer ska inte hävda att de har samma rättigheter som vi andra. Och framför allt får man inte ha fräckheten att hävda att man i vissa sammanhang har särskilda rättigheter som naturfolk. Vilket man faktiskt har enligt FN:s konvention för naturfolk ILO 169, liksom t.ex. indianer i Syd- och Nordamerika, inuiter på Grönland, aboriginer i Australien och maorier på Nya Zeeland.               



Ett foto från den sevärda filmen Sameblod 2016. 
Med en "äkta"  renskötande same i huvudrollen
Lene Cecilia Sparrok, som gestaltar sameflickan
Elle-Marja som flyr från Sámpi för att komma undan
diskriminering och marginalisering. 
Denna film som vann guld
på filmfestivalen i Venedig gjorde ett strakt intryck
på mig. Som jag som skåning alltför väl kände
igen mig i. 

Jag har skrivit ett inlägg på denna blogg efter att Girjas Sameby hade vunnit i Högsta Domstolen. I detta inlägg finns några länkar till inlägg som jag skrivit om Sveriges inhemska minoriteter och dess situation i dag. I detta inlägg relaterar jag detta till ett allmänt europeiskt minoritetspolitiskt sammanhang.


Bildresultat för skanska flaggan
Skanúnelaands (Skånlands) flagga. Ofta kallad för den 
skånska flaggan. Är gemensam för Skåne, 
Blekinge, Halland och danska Bornholm. 
Lägg märke till att flaggans två färger, gult för 
Sverige och rött för Danmark, en symbol för
landets geografiska position mellan de två nationerna. 
Genom ett beslut av Region Skåne är flaggan 
numera även officiell regionflagga för Skåne. 

Som skåning känner man igen sig alltför väl i det som Labba tar upp i sin artikel. Jag som skåning har, liksom vad som ofta drabbar t.ex. samer, jämtar och guter från Gotland, fått skällsord slängd efter mig av rikssvenskar i t.ex. Stockholm. Jag har blivit kallad för ”Dansk djävul” eller "Halvdansk". Både vi i Skúnelaands och samer i Sámpi har blivit utsatta för en hårdhänt försvenskning av vårt språk och vår kultur. Både vi och samer förvägras våra rättigheter av den svenska staten som vägrar att skriva under EU:s och Europarådets gemensamma konvention om inhemska minoriteters (lokala-regionala minoriteter) språkliga- och kulturella rättigheter. De inhemska nationella minoriteternas kulturella rättigheter tvingades Sverige motvilligt att skriva under för att kunna bli medlemmar i EU, vilket ger samiska som språk, på papperet, med knappast i praktiken, en officiell status i Sverige. Tyvärr lyckades Sveriges regering med fransk hjälp, inför inträdet i EU, få smita undan att skriva under rättigheter för de inhemska lokala- och regionala minoriteterna. Dessutom som lök på laxen vägrar vår riksdag och vår regering att skriva under ILO 169

Bildresultat för samiska flaggan 
Sámpis (Samelands) flagga, gemensam för de 
samiska områdena i Norge, Sverige, Finland 
och Ryssland (där den inte är tillåten). 

Staten måste ta sitt ansvar för att skydda samer och påverka den rikssvenska befolkningens attityder mot samer, främst i Sameland, men också i övriga delar av Sverige. Många åtgärder, både på kort- och lång sikt, måste till för ändra samers och andra minoriteter situation i det svenska samhället. En praktisk åtgärd skulle vara att göra filmen Sameblod obligatorisk i skolans undervisning. Detta är en stark film som visar på ett pedagogiskt sätt hur samer förföljs och medvetet marginaliseras. Den väcker debatt och tillför insikter. 



Vägskylt på engelska och det keltiska språket gäliska 
i Nordvästra Skottland. Även lågskotska (ett germanskt
språk) är officiellt minoritetsspråk i Skottland. 


Om Sverige skulle följa t.ex. Tysklands, Irlands, Italiens, Belgien och Nederländernas exempel och skriva under konventionen om kulturella och språkliga rättigheter för våra minoriteter och tillika med t.ex. Danmark, Norge och Finland skriva under ILO 169. Skulle detta ge våra inhemska minoriteter en helt ny annan status och uppgradera betydelsen av en aktiv minoritetspolitik, som Tyskland gjort för sina minoriteter: danskar och frisare (i norra Tyskland), vender (en slaviskt språklig minoritet i östra Tyskland), och plattyskar (i nationens västra delar). Irland för sin keltiska talande befolkning, Belgien för sin tyska minoritet (franska i söder och flamländska i norr, är majoritetsspråk), Italien för flera språk som t.ex. franska, tyska, albanska, katalanska, sardinska, kalabriska, kroatiska, sicilianska och auprinska. Nederländerna för frisiska. 



"Hej" på Lëtzburgesch, en två meter hög skulptur
i justitiedepartementets foajé under Luxemburgs
ordförandeskap i EU, våren 2005. Att något liknande
skulle ske i Rosenbads lokaler med samiska, "Heei",
eller skånska, "Heij", finns inte alls på den mentala 
kartan i det officiella
 Sverige.  

Foto från staden Luxemburg i nationen med samma namn.


Eller Luxemburg för sin Lëtzburgesch språkiga befolkning. Kan lilla Luxemburg, med en befolkning som motsvarar Göteborgs, ha tre officiella språk. Tyska och franska är majoritets språk, Lëtzburgesch har ställning som officiellt minoritetsspråk, så borde Sverige klara av att ge officiell status åt de inhemska minoritetsspråk som EU och Europarådet erkänner: skånska, älvdaliska, orsamål, jämtländska, gutiska, meänkieli, (tornedelasfinska) som egentligen är ett regionalt minoritetsspråk, men som av den svenska staten märkligt nog fått status som nationellt minoritetsspråk (tillsammans med samiska, jiddisch, finska och romani-chib). Finland har två officiella svenska språk. Rikssvenska på Åland och Finlandssvenska på fastlandet. Samiska har också ställning som officiellt minoritetsspråk i vårt östra grannland. Norge har förutom bokmål, även nynorska, samiska och kvänska (kvärer en finsk- ugrisk minoritet i Nordnorge). Danmark har skrivit under ILO 169 för sin grönländska befolkning vilket bl.a. medför att grönländskan automatiskt får en officiell ställning som minoritetsspråk. Danmark erkänner ytterligare tre minoritetsspråk: tyska och frisiska i Söderjylland, och färöiska för sin befolkning på Färöarna.    

Bilingual signs German-Frisian, police station Husum, Germany 0892.JPG

Skylt på frisiska och tyska
i staden Husum, i nordvästra 
Tyskland.

Foto överst
Renskötande samer i Sámpi 

Adress till denna blogg:
https://skanepaug.blogspot.com/


Etiketter:
Samer, Sameblod, Sameland, Sampi, Lappar, Lappland, ILO 169, Girjas, HD, Expressen, Elin Anna Labba, EU, Europarådet, FN, Minoritetspolitik, Inhemska lokala- regionala- och nationella minoriteter, Skåneland, Skaúnellands, Skåne, Halland, Blekinge, Halland, Bornholm, Luxemburg, Belgien, Danmark, Norge, Plattyskar, Frisare, Keltiska, Gäliska, Skottland, Irland, Finland, Lågskotska, Danskar, Lëtzburgesch, Italien, Finland, Tyska, Franska, Inuiter, Aboriginer, Maorier, Nya Zeeland, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Meänmaa, Tornedalen, Meänkielli, Tornedalsfinska, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Nationella minoriteter,   
     

fredag 21 februari 2020

Svenska bensinmackar var spioncentraler åt Sovjet!

Bildresultat för naftasyndikat

Att svenska kommunistpartiet medverkande aktivt i Sovjetunionens militära- och politiska spioneri mot Sverige är välkänt för de flesta. Detta spioneri liksom andra illegala aktiviteter som praktisk hjälp åt ryska agenter, penningtvätt, häleri, smuggling, sabotage, urkundsförfalskning, kuirhantering, politiska kampanj aktiviteter som upplopp och vilda strejker m.m. ägde rum under olika verksamhets former. 

Att detta spioneri också skedde med hjälp av ett svenskt oljebolag som hade ett 100-tal bensinmackar över hela Sverige. Är någonting som jag inte tidigare har känt till.

Oljearbetare i Baku c:a 1850

Med dessa syften bildades ett svenskt oljebolag, Naftasyndikat, som officiellt drevs av svenska kommunister men som styrdes helt från Moskva. Bolaget var verksamt mellan 1928-1937. Detta oljebolag finansierade bland annat stora delar av det svenska kommunistpartiets verksamhet och hjälpte Lenin och Stalin med att sälja guld och andra värdeföremål som bolsjevikerna hade roffat åt sig. Bolagets olja kom från den verksamhet som familjen Nobel hade byggt upp i Baku, huvudstad i nuvarande Azerbajdzjan, som bolsjevikerna konfiskerades efter Lenins statskupp.

Bildresultat för fredrik malm 
Fredrik Malm (L)

Om detta oljebolag har den liberala riksdagsledamoten Fredrik Malm har skrivit en läsvärd bok: ”Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.” Förlag Carlsson.



Wilhelm Agrell har skrivit bokens förord. Agrell är en välkänd samhällsdebattör och författare som är professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet. Innan sin akademiska karriär var han under några år knuten till den militära underrättelsetjänsten, IB, nuvarande MUST.

Bolagets VD var Malms farfars far Einar Kruse, riksdagsledamot för kommunisterna, som lämnade sitt uppdrag för att på Moskvas order bli företagets chef.

Bildresultat för Vilhem Agrell
Professor Wilhelm Agrell

I Expressen finns en intressant artikel om boken med en länk till det studiesamtal med Fredrik Malm som Expressens TV kanal har producerat för sitt program Ledarsnack. 

Artikel och intervju i Expressen med Malm ang hans bok

Upprinnelsen till denna bok var att Malm plötsligt fick veta av sin moder att sin morfar och sin morfars far hade varit aktiva kommunister med centrala uppdrag inom det svenska kommunistpartiet, SKP (Sveriges Kommunistiska Parti). Denna oväntade kunskap fick Malm att börja forska om sina släktingar och det svenska kommunistpartiets verksamhet under mellankrigstiden. Bland annat vände sig Malm till säkerhetspolisens arkiv för att få läsa sina släktingars personakter. Det material som SÄPO hade samlat in inspirerade Malm till att skriva denna bok. 

    
Affisch från Tredje Internationalens, 
mer känt som Komintern, kongress 1922. 
Detta var Moskvas organisation för att styra
världens kommunistpartier. Svenska SKP 
var en lojal medlem av Komintern fram till
att organisationen avvecklades 1943.

Vad som gör Vänsterpartiet ganska unikt bland vänstersocialistiska partier i norra Europa är att man har en kontinuerlig partihistoria bak till sovjetkommunismen. Vilket bl.a. märks i EU-parlamentet där vänsterpartiet är ensamt nordiskt parti i den kommunistiska partigruppen. Övriga nordiska vänstersocialistiska partier, som t.ex. danska Socialistisk Folkeparti eller finska Vänsterförbundet, har i ställt valt att bli medlemmar av den gröna partigruppen. Flertalet andra vänstersocialistiska partier i Västeuropa har bildats genom direkta utbrytningar ur kommunistpartier, som t.ex. Socialistisk Folkeparti, eller bildats av vänster sossar tillsammans med aktiva inom olika oberoende vänstergrupper verksamma inom t.ex. miljö, kultur, fredsarbete, feminism och konsumentfrågor, som t.ex. Socialistisk Venstre i Norge.

Aksel Larsen c 1959.jpg
Aksel Larsen som grundade 
Socialistisk Folkeparti 1959 och
var dess partiordförande 59-68.

Malms bok har främst blivit uppmärksammad för att han påpekar att SKP plötsligt fick en stor förmögenhet samtidigt som företaget såldes och avvecklades 1937. Pengar som troligen finansierade inköp av den stora fastighet i centrala Stockholm där Vänsterpartiet ännu har sitt partihögkvarter. Det är tänkvärt att detta tydliggör partis rötter i sovjet styrd kommunism. Samtidigt med att Naftasyndikat upphörde fick partiet dessutom ett stort innehav av aktier, konst och andra värdeföremål. Nya tidningar och tidskrifter startades upp och flera nya ombudsmän och annan personal anställdes.

Ett välkänt foto som symboliserar vänsterpartiets 
kommunistiska partihistoria. Ett sammanträffande 
1974 i Östberlin mellan Lars Wernerpartiordförande 
1975-1993 (till höger), och Erich Honecker från 
östtyska kommunistpartiet SED, landets diktator 
1971-1989. 

Men ännu viktigare tycker jag är det som Malm framför i sin intervju om att vi utifrån vad som då inträffade kan dra generella lärdomar om hur diktaturer agerar i västerländska demokratier. Inte minst med tanke på Vladimir Putins ny-stalinistiska utrikes- och säkerhetspolitik där gränsen mellan fred och krig medvetet har suddas ut. Och där fredliga civila verksamheter som forskning, utbildning, kultur, handel, sport etc. används för att uppnå långsiktiga politiska och militära mål. Detta kan exemplifieras med den ryska ledningen för naturgas i Östersjön Nordic Stream. Även den kommunistiska diktaturen Folkrepubliken Kina bedriver en likartad utrikes- och säkerhetspolitik. Med tanke på erfarenheterna från Naftasyndikat och Nordic Stream ter sig debatten om kinesiska Huawei skall få bygga upp framtidens 5-G nät i flera västerländska demokratier som fullt naturlig och rimlig.


Jag delar Malms uppfattning att vi har anledning att vara medveten om de hot och de risker som finns. Och vara mer försiktiga i våra ekonomiska kontakter med auktoritära nationers företag och dess olika verksamheter. 

 
Huaweis monter på en mässa i Berlin 2018

Foto överst:
En av Naftasyndikats bensinmackar. 

Adress till denna blogg:
https://skanepaug.blogspot.com/

Etiketter:
Fredrik Malm, Wilhelm Agrell, Naftasyndikat, Liberalerna, Kommunism, Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Oljebolag, Bensinmackar, Vladimir Lenin, Josef Stalin, Vladimir Putin, Sovjetunionen, bolsjeviker, Ryssland, bolsjeviker Kina, Huawei, 5-G, Nordic Stram, Östersjön, Spioneri, Vänsterpartiet, Agenter, Sabotage, Häleri, Guld, Nobel, Baku, Einar Kruse, SÄPO, IB, MUST, Azerbajdzjan

söndag 16 februari 2020

Sverige och EU?


Bildresultat för så förs svensk eu-politik med ett tvärsäkert kanske

Ylva Nilsson har skrivit en läsvärd bok om Sveriges relation till EU. Bokens titel är träffsäker: ”Så förs Svensk EU politik: Med ett tvärsäkert KANSKE. ”

Nilsson är tyvärr ganska ensam inom den svenska journalistkåren om att ha satt sig in i Eurosamarbetet med dess ursprung, historia och olika skeenden. Nilsson har rätt i sin uppfattning att det krävs att man har satt sig in i Europatanken för att kunna förstå hur EU fungerar och varför detta samarbete blev till. Och att detta ideal formulerades utifrån den europeiska kontinentens erfarenheter av två världskrig, miljoner döda och Andra världskrigets barbari. 

Bildresultat för så förs svensk eu-politik med ett tvärsäkert kanske



Med all rätt för Nilsson fram den starka känsla som fanns i Västeuropa efter 1945 om att detta inte får ske igen. Och att denna tanke var en viktig faktor bakom bildandet av det samarbete som senare blev EU. Nilsson för också fram, med all rätt, att europeisk politik då präglades av en uppgörelse med de totalitära ideologierna: kommunism, nazism och fascism. Och Nilsson har även rätt i att nationalismen också räknas in bland de ideologier, i ett nytt fredligt efterkrigs Europa, som måste hållas tillbaka för att säkra demokrati, fred och välstånd. Allt utifrån en insikt om att nationalism och nationalstaten när den blev utsatt för prövning hade misslyckats med sin huvuduppgift att skapa välstånd, säkra fred och bevara demokratin, kombinerat med en övertygelse att den delvis i sig själv bar skuld för det barbari som hade ödelagt vår civilisation. I hennes bok framför hon en intressant analys om att ett viktigt skäl till att Sverige brukar missförstå politiken i efterkrigstidens Europa är att vi till stor del inte kom att påverkas av detta krig och dess efterspel. 

Bildresultat för andra världskriget
Lik från Förintelsen offer.

I Expressens Ledar TV intervjuas Nilsson om sin bok. I detta studiosamtal för hon fram flera intressanta och tänkvärda synpunkter. Ett historiskt faktum (som hon också tar upp i sin bok) är att Sverige aktivt försökte få USA att stoppa bildandet av det som senare blev EU eftersom den socialdemokratiska regeringen uppfattade ett starkt Västeuropa som någonting nytt, okänt och som ett hot mot sin egen maktställning. Men då, till skillnad mot nu, var Washington positivt inställt till ett europeiskt överstatligt samarbete. Att Sverige aktivt agerade mot sina grannländers strävan att stärka demokratin och att försonas med varandra är nog okänt för flertalet svenskar. Jag måste erkänna detta var helt okänt för mig.


Bildresultat för Handelsminister Lange
Dåvarande handelsminister Gunnar Lange (S),
i mitten av fotot, som aktivt stred för att Sverige
inte skulle ansluta sig till EU:s föregångare EG 
och som var drivande bakom handelsorganisationen 
EFTA, för de länder i Västeuropa som inte anslut 
sig till EG.

Ett annat faktum, förutom bristande kunskap och förståelse för Europa i stort, som enligt Nilsson förklarar Sveriges relation med Europa efter 1945, är vår svenska självbild (som är ett arv från socialdemokratins maktdominans sedan slutet av 1920- talet) med en tanke om att vi är lite bättre, lite mer humana, lite mer fredliga och mer effektiva och är mindre bråkiga samt stökiga än de besvärliga européerna. Nilssons uppfattning om att vi, likt britterna, har en uppblåst nationell självöverskattning som gör att vi tror att vi klarar oss på egen hand. Har fog för sig. Liksom hennes uppfattning om att vi har svårt att inse det faktum att vi är ett europeiskt folk och är bosatta i ett europeiskt land som har präglats av en gemensam europeisk kultur. 

Bildresultat för europas kultur

En tänkvärd illustration om Europas kultur

En annan uppfattning som Nilsson för fram är att Sveriges agerande i Bryssel kännetecknas av en självdestruktiv egoism. Och att detta gör att vi inte tas på riktigt allvar inom EU. Sverige säger nästan alltid nej till förslag, försöker förhala och minska ner på åtgärder och är ytterst ovillig till att bidra till EU:s budget (samtidigt som skryter om hur bra vi är på att betala till FN). Men kräver att EU skall skynda och hjälpa Sverige med våra problem som t.ex.skogsbränder och migrations- och flyktingströmmar. Vi har sagt nej vid ett flertal tillfällen till att hjälpa Spanien, Italien och Grekland som under många år har haft liknande problem med ett stort inflöde av flyktingar från Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Samma nationer som kom till vår hjälp vid de svåra skogsbränderna sommaren 2018 tillsammans med några andra EU medlemmar som Polen och Finland. Ett annat utslag av svensk världsfrånvänd populism är att säga nej till ökad medlemsavgift när Storbritannien, en nettobetalare, lämnar EU samtidigt som vi kräver att andra skall köpa vår idé om att införa ett socialt protokoll, den så kallade Sociala Pelaren. En åtgärd som skulle bli omfattande och kostsam. Hit hör också svenska krav på ökade satsningar inom bl.a. miljö, cybersäkerhet, fredsbevarande operationer och brottsbekämpning. 

Bildresultat för skogsbränder sverige

Flygplan från flera EU länder kom till vår hjälp under 
skogsbränderna sommaren 2018.

Nilsson nämner i intervjun ett annat mentalt hinder som präglar det svenska agerandet inom EU. Vår näst intill momentana ovilja att diskutera stora och framtids inriktade Europa frågor. Till skillnad emot t.ex. Frankrikes Emmanuel Macron eller Tysklands Angela Merkel. En sådan viktig ödesfråga för oss européer är hur EU skall hantera USA:s alltmer tydliga ointresse för att engagera sig i Europa och att hjälpa till att försvara våra gemensamma institutioner samtidigt som Putins Ryssland och ett allt starkare Kina blir alltmer aggressiva mot vår demokrati, vårt samarbete och försöker ta makten över våra samhällen? Då går inte, för att citera Nilsson, att tycka att ett förbud mot att fiska ål är en central frågeställning och ta strid för att detta skall drabba andra länders fiskare samtidigt som de svenska skall undantas. I detta ligger också enligt Nilsson, och det tror jag att hon har rätt i, en ovilja till att förstå att om Sverige, som ett mindre medlemsland (befolkningsmässigt), skall få igenom det som är viktigt för oss måste vi ibland vara beredda att ge stöd åt det som är viktigt för andra. Som Nilsson uttrycker saken i intervjun, om du i din bostadsrättsförening skall få igenom ett byte av ytterdörrar måste du vara beredd att först ge ditt stöd till att byta ut balkonger om flertalet andra tycker att detta är ett mer angeläget projekt. 

Bildresultat för emmanuel macron angela merkel

Emmanuel Macron och Angela Merkel

Varför politiker och partier i Sverige är näst intill fanatiska i sin okritiska förkärlek för FN samtidigt som man allmänt uppfattar EU som dyrt, onödigt och byråkratiskt? Förklarar Nilsson med att saker som sker inom FN ligger långt bort, påverkar oss inte i samma utsträckning som beslut inom EU och förpliktar oss inte alls i samma grad. I New York går det bra att inom FN tala engagerat inför Generalförsamlingen om världsfred och om att utrota barnfattigdom. Men när du talar för din sak inom EU och får igenom ditt förslag, t.ex. i Ministerrådet, då förväntas det av dig att beslutet blir genomfört. Och du ställs till svars om inget händer både inom EU och av andra medlemsstater. Ditt agerande blir granskat av folkvalda politiker i EU-parlamentet. Även på hemma plan i ditt nationella parlament ställs du till svars och bli granskad. 

Kårhusockupationen firar 45 år – föreläsning 27/5 med Kjell Östberg |
Foto från ockupationen av kårhuset på 
Stockholms Universitet 1968.

Flykt från ansvar är ett omfattade samhällsproblem i Sverige. En omfattande ovilja att ta impopulära men nödvändiga beslut är ett kännetecken på denna ansvarslösa kultur. Ovilja till att utkräva ansvar kombinerat med att ta beslut med bristande förankring i den verklighet som berörs är ett annat typiskt inslag i denna tradition. Detta världsfrånvända flum är ett mentalt arv från 1960-talets studentmarxism som ännu påverkar oss på ett olyckligt sätt. Tillflykt till önsketänkande styr vår nationella politik inom flera viktiga samhällsområden som t.ex. skola, brott, integration och försvar. Denna ansvarslöshetens kultur präglar tydligt också vår Europapolitik. 

Bildresultat för ministerrådet
Foto från ett sammanträde med miljöministrar i 
EU:s Ministerråd. Sveriges Isabella Lövin (MP) 
till höger.

Sverige i EU "- det blir lite som killen som sovit varje natt hos flickvännen i 2,5 år men fortfarande har kvar tandborsten i sin egen lägenhet", genom denna anekdot fångar Nilsson en viktig insikt om att Sverige inte riktigt mentalt är inne i Europasamarbetet eller i EU.    

Nilsson avslutar intervju med att uttrycka sin oro och besvikelse över att den ovilja, det ointresse, den bristande kunskap och det svala engagemang som har funnits i samtliga regeringar sedan vi blev medlemmar. Jag delar denna oro och besvikelse.

Bildresultat för europaparlamentet
Europa Parlamentets entré i Bryssel

Foto överst:
En illustration av det svenska ointresset för EU. 
Inför en pressträff i Bryssel med svensk media 
med den dåvarande svenska EU-kommissionären 
Cecilia Malmström

Adress till denna blogg:
https://skanepaug.blogspot.com/

Etiketter:                                                                                                                            
Ylva Nilsson, Så förs svensk EU politik: Med ett tvärsäkert kanske EU, Expressen TV, Europa, EU politik, Europatanken, EU:s ministerråd, Europa Parlamentet, EU-parlamentet, Storbritannien, Gunnar Lange, Brexit, Emmanuel Macron, Ryssland, Vladimir Putin, Kina, USA, Donald Trump, FN, Andra världskriget,  EG, EFTA, Cecilia Malmström, Den sociala pelaren,