Europa = en gemensam kultur

Alesandro Quecendrao de Val har skrivit en insiktsfull debattartikel som är publicerad under rubrik: Europe, one culture. Hans artikel finns att läsa på sajten: The New Federalist.

Du kan läsa de Vals artikel här


Nattvakten av Rembrandt van Rijn.

De val skriver bl.a. i sin artikel om att
"Let’s look at art – why art? Art is the maximum expression of a civilisation, it is what a culture leaves for posterity, where the thoughts of an era are expressed, it is definitely the climax of an era. Let’s look at art throughout history. Classical art in Greece created the patterns that Rome adopted and spread to the borders of the empire, half of Europe followed the same pattern under the Roman government. Another example: the Germanic tribes used a completely different art which was yet surprisingly very similar to the one used by most Indo-European tribes before the arrival of Rome. The torques (Celtic necklaces by a high-quality goldsmith) that we can admire in several English museums follow the same pattern that we can see in an archaeology site in the north of Burgos, which in turn is similar to what some German warriors would wear in the forests of Teutoburg. That is to say, in antiquity most of Europe shared the same art, which is synonymous with saying the same culture or a very similar one at least. "


Makarna Arnofilins trolovning av Jan van Eyck. 

de Val har rätt. Västerlandets konst och arkitekttur liksom övrig kultur och bildning visar oss européer vem vi faktiskt är. Men varför är detta faktum känt av allt färre, inte minst i vår land? Jag är övertygad om att orsaken finns att finna i vår moderna historia som präglas av sekularisering, nationalism, populism, radikalism, bejakandet av okunskap och en relativistisk kultursyn med dess attack av den klassiska västerländska humanismen. Avvisar man vår västerländska "själ" blir det svårt att bejaka eller att förstå Europatanken eller dess betydelse för vår civilisation i dag.

Spjutbäraren av Polykleitos.

Tidigare generationer brukade säga att vår civilisation bygger på arvet från Athen, Rom och Jerusalem. Detta är riktigt, men lika viktigt är att betona att dessa tre kulturer har smält samman till en ny helhet. Det är därför vi kan påstå att det finns en västerländsk civilisation och ett gemensamt europeiskt kulturarv.

Kunskaper om grekiska filosofer och om romerska kejsare ansågs naturligt för en akademiker i Europa från medeltid fram till Andra världskriget. Denna kunskap ingick i en allmän västerländsk kulturtradition som brukar benämnas ”Klassisk bildning”. 

En byst av Aristoteles.

                                                                

Arvet från grekiska stadsstater och romarriket utgjorde en kulturell referensram som tillsammans med grekiska och latin uppfattades som naturliga inslag i ett civiliserat samhälle. En allmän uppfattning var att kunskaper i antikens två stora språk krävs för att bevara en utvecklad kommunikation mellan lärda och makthavare. Ett annat viktigt skäl var att kunskap om antiken ansågs överföra europeiska värderingar till nya generationer.

Irländska soldater i sin skyttegrav vid slaget i Somme 1915.

Det förra århundradet präglades av en rad katastrofer som skapade djupa sår och påverkade vår syn på den västerländska civilisationen. Flera av dessa katastrofer var medvetet framskapade och ledde till massdöd och ödeläggelse. Folkmordet på armenierna – det meningslösa dödandet i Första världskrigets skyttegravar – utrensningar och deportationer under sovjettiden – nazisternas judeutrotning – etnisk rensning på Balkan är alla exempel på tragiska inslag i vår moderna europeiska historia.

Glasögon i Auschwitz.

På gymnasier och på olika ”akademier” förmedlades kunskaper om antikens retorik. Det var självkart för en bildad man att behärska dess regler. Man följde dessa ideal när man talade i olika offentliga sammanhang inom förvaltning och politik. Retorik användes även i rent sociala sammanhang, t.ex. i borgerskapets salonger eller i olika föreningar. Retorik fick en viktig roll för folkrörelser som var aktiva vid demokratins genombrott, t.ex. i nykterhetsloger, i rösträttsföreningar och inom arbetarrörelsen. Frikyrkopredikanter och kyrkans präster var ofta duktiga retoriker. Kunskap om retorik användes i undervisning eller när man skrev olika texter som brev, tidningsartiklar eller litteratur.

Winston Churchill som medvetet

inspirerades av den antika retoriken

med dess Logografer
(professionella talskrivare).

Skolning i retorik kom att skapa en kulturellt bildad elit av professionella talare och skribenter som bar upp det offentliga livet. En bildad klass som kom att prägla politik, vetenskap och kultur. Från detta antika arv hämtades dessutom en rad kulturella referenser.                                                                                        

Fru Justitia, rättvisans gudinna
här med sin balansvåg.
Benämnd Dike i grekisk mytologi.  
           

Jurister studerade, nu som då, romersk rätt. Medicinare lärde sig grekiska termer från senantikens anatomi, vilket man fortfarande gör. Matematiker och astronomer fick goda kunskaper om grekisk matematik. Politiker intresserade sig för kejsare och statsmän. Vetenskapsmän studerade filosofernas teorier. På officersakademier blev antika härförare analyserade. Språkvetare arbetade med latinisk- och grekisk grammatik. Lyrik och klassisk teater inspirerade författare. Skådespelare fick spela antika dramer. Ingenjörer och arkitekter tog intryck av romersk byggnadsteknik. Skulptörer och målare fascinerades av antikens konstverk. Teologer studerade Bibelns böcker och urkyrkans teologer.

  

Leonardo da Vincis teckning Den Viruvianske

mannen. En illustration om människokroppens

geomateriska proportioner. 

                                                                           

Först under romantiken i mitten av 1800-talet började grekiska och latin att förlora sin ställning som de lärdas språk. Ett annat skäl till den starka ställning som den vänsterländska antiken kom att få i Europa kan förklaras utifrån kyrkans och den kristna trons roll som förmedlare av kultur. Bibeln spred kunskaper om antikens Rom. I Nya testamentets olika delar skildras förutom religiösa perspektiv om Gud som skapare och Jesus liv – lärjungarnas förkunnelse – kyrkans tidiga historia – även rent världsliga aspekter om romarriket, t.ex. byråkrati, handel och familjeliv.

Aposteln Paulus av El Greco.

   

I Sverige krävdes fram till början av 1900-talet kunskaper i grekiska och i latin för studier vid universitet, för att få tillträde till olika statliga tjänster, för att få undervisa vid läroverk och inom högre utbildning eller för att vigas till olika kyrkliga ämbeten. Krav på kunskaper i grekiska och i latin ansågs viktigt och helt naturligt för personer med utbildning och ansvar. Det var främst latinkunskaper som stod i centrum med undantag för teologer som av kyrkohistoriska skäl, i första hand, studerade grekiska.

Arkopolis klippan i Athen.

Sedan dess har kunskaper och förståelse av det europeiska arvet minskat vilket har öppnat upp för väster- och höger populism i olika former som Brexit, Trump och Corbyns New socialistic Labour. Under förra århundrandet gav denna kollektiva glömska för vår västerländska kultur och dess ideal tillsammans med en fortgående kollektiv självförakt för Europa politiska fenomen som t.ex. nationalism, fascism, nazism och kommunism. I Sverige utgör (SD) och (MP) främsta exponenter för senare årtiondens populistiska våg inom samhälle och kultur. En annan viktig förklaring är socialismens och liberalismens gemensamma modernistiska projekt manifesterat genom företeelser som, futurism, strukturalism, positivism och rationalism. Vars yttersta konskevenser bl.a. kan konstateras i Gurlag och i Auschwitz. Eller i Flanderns skyttegravar under Första världskriget.

Utan kunskap om vårt europeiska kulturarv och utan en förståelse för
Europatanken blir vi lätta offer för höger- eller vänster populism. Som själslösa individer kan vi aldrig bli personer utan endast utgöra individer eller kollektiva aktörer. Utan kunskap och insikt om vår civilisation och dess historia kan vi aldrig motsvara krav på att bli Politai. Aristoteles term för insiktfulla och mogna medborgare. Platons dialog om samhällets uppbyggnad och överlevnad: Staten hette Politea i original. Politea var en term för en demokrati övervakad av domstolar och styrd av ansvarsfulla samt kloka män. Där relationen mellan medborgarna byggde på ett aktivet medborgarskap inom lagstiftningens och traditionens ram.

 

Talmans podiet i Europaparlamentet.

Bild ovan:

Skolan i Athen, en fresk av Raffaello Sanzio.

I detta verk ger "Rafael" en sammanfattning på

det antika arvet, som illusterars av filosofer

ifrån antikes Grekland.

Kommentar:

Rafael, Rembrandt, Da Vinci, van Eyck och
Polykleitos verk som illusterar detta inlägg 
utgår samtliga ifrån det antika geometriska idealet

om Det gyllene snittet, som först lanserades 
av Pythagoras och sedan följdes upp av andra
grekiska matematiker t.ex. Eudodox och Euklides.
     

   

Etiketter:    

Europa, EU, Europatanken, Kultur, Aristoteles,
Västerländska kulturarvet, Rom, Athen, Jerusalem,
Alesandro Quecendrao de Val, The New Federalist,
Politai, Politea, Staten, Medborgare, Medborgarskap,
Antiken, Klassisk bildning, Platon, Aristoteles, Euklides,
Eudodox, Rafael, Skolan i Athen, Rembrandt,
Leonardo da Vinci, Jan van Eyck, El Greco,    

Wallström frågas ut om Abbas och PLO:s antisemtism

Det är bra att Mikael Oskarsson (KD) ställer frågor till utrikesminister Margot Wallström (S) om PLO presidenten Mahmoud Abbas antisemitiska uttalanden i ett 90 minuter långt tal som sändes direkt i PLO:s TV kanal om judarnas "egen"  skuld till Shoah (förintelsen). Hitintills har Wallström vägrat att kommentera detta. Men genom Oscarssons skriftliga frågor, i form av en interpellation, kommer hon nu inte undan längre. Vilket vi ska vara tacksamma för.
 


PLO:s president Mahmoud Abbas.

Klicka på länken för att läsa Oskarssons interpellation. 

Abbas uttalanden om Judarnas egen skuld för Shoah

Det är bra att Oscarsson väljer att interpellerar i stället för att ställa en enkel fråga. Genom sin interpellation kan samtliga riksdagsledamöter som vill delta i hans debatt med Wallström. Om Oscarsson valt en enkel fråga hade det blivit endast en debatt mellan honom och Wallström.


Mikael Oscarsson (KD),
Riksdagsledamot.

Sedan är det bra att Wallström ställs tills svar i dubbel mening inför sin anti- judiska politik. Wallström, liksom stora delar av nutida svensk vänster, men tillskillnad emot tidigare socialdemokratiska statsministerar som Göran Persson och Tage Erlander, har bejakat antisemitisk retorik och öppet flörtat med antisemitiska grupper som Fatah, Hamas och Hizbollah.


Göran Persson (S),
Statsminister och
partiordförande 1996- 2007.

I tidningen Världen i Dag har Lukas Berggren skrivit en läsvärd ledare om Abbas tal. I hans artikel, ställer Berggren en berättigad fråga: "Varför ska Sverige stödja en terrorhyllande antismit, Wallström?, som också är rubrik för hans text.

Du kan läsa hans ledare här:

Berggrens ledare om Abbas tal 

Berggrens ger i början av sin artikel följande sammanfattning av det budskap om Abbas förde fram i sitt tal.

"Det har väl knappast undgått någon att den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har talat ur skägget, eller kanske snarare ur hjärtat. I en revisionistiskt präglad ”historielektion” lade han nyligen skulden för Förintelsen och det industriella dödandet av sex miljoner judar på judarna själva. ”De antijudiska känslorna berodde inte på deras religion, utan snarare på deras sociala funktion, som hade att göra med ocker, banker och så vidare”, menade Abbas."

Nu undrar man bara vilka ursäkter och undanflykter Wallström ska ta till denna gång. Dessutom är det extra pinsamt för UD att nära medarbetare till Wallström fanns på plats när Abbas höll sitt tal.

Naturligtvis är det hög tid att återkalla det diplomatiska erkännandet av Palestina (som i egentligen inte existerar som en stat) och att avsluta allt stöd till denna terrorist kramande regim. 


Margot Wallström (S),
Utrikesminister.

Foto ovan:
Ett foto från förintelsen. Detta fotografi är ifrån Buchenwald när detta utrotningsläger befriades den 16 maj 1945 

Etiketter:
PLO, Mahmoud Abbas, Palestina, Mikael Oscarsson, Kristdemokraterna (kd), Socialdemokraterna (S), Margot Wallström, UD, Utrikesdepartementet, Lukas Berggren, Världen i dag, Göran Persson, Tage Erlander,

Vaddå Europa?

I Norrköpings Tidningar har Hans Stigsson skrivit en läsvärd krönika om Sveriges oförmåga att ha någon EU-politik som bejakar Europatanken och som är väl förankrad sammarbetets möjligheter samt i dess utmaningar.

Stigsson har rätt i sin analys om att det är okunskap, populism och bristande engagemang som gör att samtliga riksdagspartier utom Liberalerna säger nej till den måttliga höjning av EU:s budget som EU- kommissionen föreslår efter att Storbritannien lämnar. 

Stigssons artikel är publicerad med den träffsäkra rubriken: "Sverige saknar Europapolitik."

Du kan läsa Stigssons krönika här


Foto från Europaparlamentets sessionsal.

Tillika med Stigsson känner jag en oro inför kommande val till Europaparlamentet. Det finns risk för att Europa-frågor och EU-frågor kommer att lysa med sin frånvaro. Framför allt kommer frågor som rör hur sammarbetet ska utvecklas för att lösa Europas gemensamma problem med t.ex. asyl, integration, terrorism, rysk aggression och möta sociala utmaningar som t.ex. ökat drogmissbruk, människohandel och organiserad brottslighet att vara frånvarande i nyhetsförmedling och i debatten. Dessa och andra viktiga Europa frågor riskeras att trängas undan av och att drunkna i olika dags aktuella inrikespolitiska frågor. 

Visionära och ideologiska frågor som t.ex. rör att stärka inflytande för nationalstaternas inhemska minoriteter t.ex. samer, platttyskar, älvdalningar, frisare, skåningar, sydterolare eller gutar kommer att vara frånvarande i den offentliga debatten. Dessutom man förvänta sig att det knappast alls kommer att debatteras hur man ska kunna skapa fler regionala utvecklingskorridorer över nationsgränser och utveckla de som redan finns. Jag har också låga förväntningar på att frågor om hur samarbete inom utbildning, kultur, teknik och ekonomi mellan medlemsstaterna skall underlättas, för att nu endast ta tre exempel som tyvärr inte kommer att få ringa uppmärksamhet i vår europeiska valdebatt. I Sverige har vi svårt att förstå att vi är européer och att vår framtid, efter Brexit, finns i Berlin, i Paris, i Bryssel och i Warszawa, men inte i London eller Washington.

Jag har tidigare tagit upp detta perspektiv i två inlägg på denna blogg.

I ett inlägg tar upp det faktum att Sverige alltmer isoleras inom EU på grund av sitt bristande engagemang för Europasammarbetet.

Du kan läsa detta inlägg här

I ett annat inlägg tar upp ett resonemang om att övriga medlemsländer, efter Brexit, i längden inte kommer att acceptera Sveriges och Danmarks hållning med att plocka russin ur kakan utan att vara bredda att engagera sig för det gemensamma bästa, för EU eller för Europatanken. Och att det i längden kommer inte vara möjligt att stå utanför bankunionen såväl som valutasamarbetet inom Euronzonen.



Eurosedlar.

Inlägg om Europa efter Brexit


I ett tredje inlägg tar upp att Europas mångfald, inom och mellan nationalstaternas gränser faktiskt är dess styrka. Detta är ett faktum inte alls brukar beaktas i svensk politik. Men utgör det viktigaste argumentet för Europatanken och EU tillsammans med fredstanken och värnandet av demokratin. 

Men fortfarande är federalism och regionalism två fy-ord i svensk offentlighet.



Skylt på tyska och frisiska i staden
Husum i nordvästra Tyskland.

Du kan läsa detta inlägg här

Jag kan inte låta bli att kopiera Stigssons avslutning på sin krönika som är helt magnifik. Stigsson skriver:

"Men svensk Europapolitik är alltså förvirrad. Stefan Löfven är tveksam till europeiskt försvarssamarbete av delvis samma skäl som svensk höger, men utan att föreslå Nato-medlemskap (eller i praktiken ens rusta upp vårt nationella Sverige). Han motsätter sig förstärkt EU-budget, men leder lätt och ledigt ett toppmöte som mynnar ut i ett principbeslut om införande av en social pelare – som ofrånkomligt långsiktigt leder till långt större kostnader för unionen. Statsministern kräver en mer solidarisk flyktingpolitik, men är inte beredd att skärpa de yttre gränskontrollerna och hjälpa sydeuropeiska medlemsländer.




Statsminister Stefan Löven (S.)

Det ser lite, men bara lite, bättre ut inom högern – där Moderaternas Karin Enström andefattigt backar upp regeringen. Det illustrerar emellertid något som närmast skulle kunna kallas ideologiska fantomsmärtor, med en förvirrad brexitör i form av Theresa May på 10 Downing Street och en ärkepopulistisk protektionist i Vita huset. Under decennier har Moderaternas ideologiska inspiration kommit från Washington och framför allt London. Sällan Bonn/Berlin och aldrig Paris. Den världen lär inte komma tillbaka. "


Karin Ernström (M) utrikespolitisk
talesperson och f.d. försvarsminister.


Foto ovan:
Europaparlamentets talmanspodium.


Etiketter:
Eu, Eupolitik, Europpolitik, EU-val, Hans Stigsson, Norrköpings Tidningar, Stefan Löfven, Theresa May, Karin Enström, Donald Trump, 

Mullorna ljög om Irans kärnvapen

Premiärminister Benjamin Netanyahu kunde på Valborgsmässoafton presentera Mossads förmodligen största triumf hittills: Man har spårat upp och erövrat hela Irans topphemliga arkiv för Projekt Amad, mullornas kärnvapenprojekt. 55.000 sidor(!) material om det projekt som enligt Iran inte finns. Här kunde premiärministern visa svart på vitt hur Iran förbereder kärnvapenattacker.



Artikel i New York Times


"The senior Israeli official, who spoke on the condition of anonymity to discuss a secret mission, said that Israel’s Mossad intelligence
service discovered the warehouse in February 2016, and had the building under surveillance since then.

Mossad operatives broke into the building one night last January, removed the original documents and smuggled them back to Israel the same night, the official said.

Mr. Trump was informed of the operation by the Mossad chief, Yossi Cohen, on a visit to Washington in January, the official said. The official attributed to the delay in making the material public to the time it took to analyze the documents, the vast majority of which were in Persian."





En av Irans tre sovjetiska utbåtar av
Kilo-klass, som har moderniserats och
troligen anpassas för att kunna bära kärnvapen.

Se Netanyahus pressinformation för internationell media (på engelska):

https://youtu.be/_qBt4tSCALA

Läs Netanyahus pressmeddelande:

Pressmeddelandet om avslöjandet av Irans atomprogram

Underrättelsetjänster över hela världen ser det som en gigantisk triumf för Mossad, helt utan motsvarighet i spionagets historia.


Irans president sedan 2013,
Hassan Rouhani.


I The Washington Free Deacon finns en artikel om hur Trumfadministrationen reagerar på avslöjandet:

Officiell kommentar ifrån Washington

Barak Ravid
Ravid berättar på Twitter

Israelisk TV-journalist med underrättelse-
bakgrund, berättar mera om hur aktionen gick till:

"An Israeli official said the Mossad received intelligence that showed the Iranians were trying to hide all the documents which dealt with the
military dimensions of their nuclear program. The official said that in a highly secret operation known to a handful of Iranian officials the
Iranians transferred tens of thousands of documents and CD's from several different sites around the country to a civilian warehouse in
Tehran.  

The Israeli official said the Iranians did all that because they were afraid that in post Iran deal inspections the IAEA will discover
the incriminating documents. The Mossad has put the warehouse under surveillance and started preparing for a possible operation
to seize the documents. According to Israeli officials more than 100 Mossad spies worked on this operation.

A senior Israeli intelligence official told me the Mossad managed to put its hands on most of the documents in the warehouse.

"We didn’t take everything because it was too heavy", he said. On March 5th Prime Minister Netanyahu met Trump and the Senior members of the cabinet and briefed them on the details
of the new intelligence. An Israeli official said that at the same time the Mossad gave the CIA copies of all the 100 thousand documents it has obtained.

In February Mossad started translating & analyzing the documents most of were written in Farsi. A special team with 50 analysts was in the CIA formed in the Mossad & a separate team is working both intelligence agencies still haven’t finished analyzing the documents.  

An Israeli official told me: 

"The documents tell us new things about the military dimensions of the Iranian nuclear
program. Things we didn’t know before. The documents give us new details about Iranian R&D sites, sites for possible nuclear
tests & individuals involved"  

The official added: "The documents
tell us more details than the IAEA knew until toady about the Iranian nuclear program." 


Mossads sigill
(institutet för särskilda operationer)

Nyhetssajten Debka File hävdar att Israel lyckades ta hand om över 100.000 dokument på papper eller digitalt. 60 % av detta är ännu inte färdiganalyserat av Israel och USA. Så fler viktiga avslöjanden om Irans krigsplaner torde vara på väg.

Artikeln i Debeka File

Etiketter:
Israel, Mellanöstern, Iran, Tehran, Mossad, Kärnvapen, Benjamin Netanyahu, USA, Trumpadministrationen, IAEA, Hassan Rouhani, Jahadimalmo, 


Detta inlägg har hämtats från bloggen: Jihadimalmo och publiceras med tillstånd. Både text och länkar kommer ifrån denna blogg. Jag väljer att vara lika generös. Illustrationerna med undantag ifrån den översta (som är kopierad ifrån Jihadimalo) är hämtad från Wikipedia.