Det är mycket bra att USA:s president Joe Biden nu följer upp beslutet från 2018 av Kongressens Representanthus och erkänner på den amerikanska nationens vägnar de massmord och den förföljelse som genomfördes omkring 1885-1925, det så kallade Seyfo (svärdet), i det sönderfallande Ottomanska väldet, nutida Turkiet, Libanon, Irak och Syrien (även i Iran skedde massmord på kristna och judar under denna period) som ett regelrätt folkmord. Vilket det faktiskt var. Detta folkmord var välplanerat och genomfördes av tre olika grupper som samarbetade med varandra. Sunniislamiska islamister, turkiska nationalister (den så kallade Ungturkiska rörelsen) och kurder. Egentligen var Seyfo endast en del av de massmord som genomfördes på icke muslimska minoriteter. Från början var Seyfo en benämning på det assyriska/syrianska folkmordet 1914-1925, men används numera allt oftare som en samlande term för hela periodens alla övergrepp på områdets olika minoriteter mellan 1880-talet och fram till början av 1930-talet.
Turkiets ambassad i Stockholm.
I tidigare inlägg tar jag upp hur Turkiets ambassadör i Stockholm målmedvetet har agerat för att stoppa ett erkännande av folkmordet från den svenska regeringen. En kampanj som den turkiska ambassaden och dess utrikesförvaltning tyvärr har lyckats väl med.
Mustafa Kemal Atatürk aktiv inom den Ungturkiska
rörelsen och Turkiets president 1923-1938.
I den svenska debatten har inte bara turkar utan även kurder blivit upprörda i när debattörer har vågat att ta upp folkmordet på olika kristna minoriteter i Mellanöstern under perioden från 1880-talet fram till 1930-talet. Detta kan förklaras bristande kunskaper men också utifrån att man vill mörka det faktum att det faktiskt framför allt var kurder som utförde folkmordet mot de assyriska, syrianska och kaldeiska minoriteterna i Irak och i Iran, vid tiden för Första världskriget. Kanske kan den nutida reaktionen från kurder också förklaras utifrån ett dåligt samvete. Flertalet kurder var vid denna tid nomader som efter att kristna och andra minoriteter hade fördrivits tog över man deras byar.
Foto från en syriansk kyrka.
Medan etniska turkar ansvarade för folkmordet mot övriga minoriteter bosatta inom nutida Turkiets gränser, i Libanon och i Syrien som judar, ortodoxa, katoliker, unierade kristna, orientaliskt kristna, armenier, greker i Mindre Asien (Turkiets Medelhavs kust) och de greker bosatta vid Turkiets Svarta havs kust (pontinska greker). Hundratusentals av den grekiska befolkningsgruppen i Pontien massakrerades i folkmordet. Inte nog med det utan det var denna grupp på 2 till 3 miljoner människor som sedan deporterades 1923. Det är också från denna befolkningsgrupp som en stor del av grekerna som finns i Sverige kommer. Namn som Pascalidou och Staffilidis - till exempel Alexandra Pascalidou (välkänd journalist och författare) och Babis Staffilidis (f.d. fotbollsspelare i Djurgården) har de suffix i feminin respektive maskulin form som brukar känneteckna pontinska namn.
Alexandra Pascalidou vid utdelningen
av priset Årets europé 2015.
När den grekiska befolkningen fördrevs från Mindre Asiens kust försvann även andra kristna minoriteter (dessutom områdets judiska befolkning) nästan helt från västra Turkiet. Ett område som har varit ett kristet område sedan antiken. Flera av dessa församlingar, t.ex. i Antiochia och Efesos, var båda ett patriarkat inom de katolska såväl som inom de ortodoxa kyrkorna, tömdes nu nästan på sin kristna befolkning som hade en historia från urkyrkans tid och apostel Paulus missionsresor (se Apostlagärningarna i Nya testamentet).
Jungfru Marias hus i Efesos, i nuvarande Turkiet.
Enligt kristen tradition flyttade Maria
tillsammans med lärjungen Johannes till
denna stad efter korsfästelsen av Jesus c:a år 32.
tillsammans med lärjungen Johannes till
denna stad efter korsfästelsen av Jesus c:a år 32.
Folkmordet på judar och de kristna minoriteterna: assyrier, syrianer, kaldéer, armenier, greker och pontinska greker måste erkännas av en rad skäl. En viktig anledning är att ett erkännande är viktigt för en försoning inom Turkiet mellan landets olika befolkningsgrupper och mellan Turkiet och dess grannländer, särskilt Armenien, Grekland och Israel. Så länge detta folkmord förnekas av den turkiska staten är en verklig försoning omöjlig. Ett förnekade öppnar dessutom upp för fortsatt förföljelse och diskriminering vilket inte minst de senaste decenniernas utveckling i Turkiet och i Mellanöstern tydligt visar. Olika kristna minoriteter, judar (Mellanöstern är i dag helt tömt på judar, och kristna håller på att gå samma utveckling till mötes) och de icke kristna minoriteterna yazidier, och mandéer. I viss mån blir även de islamiska minoriteterna shiiter och turkmener utsatta för diskriminering och förföljelse.
Sankt Paulus ortodoxa kyrka i Antiochia,
dagens Antakya.
Ett svenskt erkännande av Seyfo-folkmordet har diskuterats länge. Den svenska riksdagen erkände folkmordet 2010 trots kraftiga protester från Turkiet. Stefan Löven lovade inför valet 2014 att en ny socialdemokratisk regering skulle följa upp detta genom att Sverige som nation, genom ett erkännande från regeringen, officiellt skulle erkänna Seyfo som ett folkmord. Ett löfte som genast efter valvinsten drogs tillbaka. 2010 röstade (S) för ett erkännande. Men sedan fick (S) och Löven kalla fötter. Troligen för att turkar i Sverige utgör en viktig väljargrupp för socialdemokratin. När riksdagen på nytt 2014, 2017 och 2019 har röstat om att även regeringen skall erkänna folkmordet då har moderater och Centern gjort (S) sällskap och röstat emot. Sverigedemokraterna har ändrat sig och röstade för 2019. Särskilt (S), (M) och (C) ställningstagande är en skandal. EU-parlamentets röstade 2019 för att erkänna folkmordet.
Charles Aznavour (1924-2018), välkänd låtskrivare
och artist, var egentliga namn var Chahnour Varing Aznavourian.
Aznavour föddes i Paris av föräldrar som var flyktingar ifrån Seyfo.
Han är ett exempel av flera inom fransk kultur
med armeniska rötter. Aznavour var aktiv i den
internationella kampanjen för att få de turkisk-
kurdiska massmorden av olika minoriteter i det Ottomanska
imperiet erkända som folkmord.
Mest känd hos oss i Sverige är hans
romantiska superhit She från 1974.
Den socialistiska gruppen i parlamentet röstade med stor majoritet för. Även där röstade svenska socialdemokrater i emot, annars var det endast den kommunistiska gruppen och de två partigrupper längst ut till höger; den nationalistiska och extrem högerns sammanslutning med nynazister, fascister och monarkister som röstade emot. Flera andra nationer har redan slagit fast att Seyfo faktiskt var ett folkmord och etnisk rensning t.ex. Frankrike som direkt efter Första världskriget slog fast att massdödandet var folkmord. Dessutom har andra nationer senare erkänt massakrerna som folkmord t.ex. Australien, Kanada, Tyskland, Storbritannien, Belgien och märkligt nog även Ryssland.
Ove Bring. Professor i Folkrätt.
Vars bok: "De mänskliga rättigheternas väg
- genom historien och litteraturen".
Atlantis 2011. Varmt rekommenderas.
Till skillnad emot vad som ofta framförs från officiellt svenskt håll är internationell forskning entydig i sin uppfattning om att Seyfo faktiskt var ett folkmord, och alla de krav som ställs inom folkrätten för att ett folkmordsrekvisit skall vara uppfylld, gäller för Seyfo. En uppfattning som framförts av Sveriges främsta folkrättsexpert professor Ove Bring som hårt har kritiserat regeringens hållning i frågan. Bring som tidigare har varit anställd på UD har kritiserat sin forna arbetsgivare för deras ovilja att agera angående Seyfo och för deras bristande intresse för de kristna minoriteternas situation i Mellanöstern. Bring har också varit verksam som expert inom FN och Europarådet. I detta sammanhang utgör kristdemokraten Lars Adaktusson ett lysande undantag i svensk politik. Adaktusson som har varit ledamot av Europaparlamentet och dess utrikesutskott, och som nu är ledamot av riksdagen, har länge agerat för ett erkännande av Seyfo och varit aktiv för uppmärksamma de kristna minoriteterna och för yazidiernas situation. Det var Adaktussons förtjänst att EU-parlamentet röstade för att erkänna folkmordet. I egenskap av vara EU-parlamentets särskilda utsedda rapportör för de kristna minoriteterna i Mellanöstern var han huvudansvarig för den resolution som antogs.
Lars Adaktusson (KD).
I ett tidigare inlägg tar jag upp Adaktussons engagemang i frågan kopplat till kurdernas och de kristnas situation i Irak.
Ett annat skäl är att dagens omfattande antisemitism i flera euroepiska nationer som t.ex. Österrike, Ungern och Polen bland annat kan förklaras av att dessa länder inte har erkänt sin skuld när det gäller massmord och förföljelse av judar under 1930- och 1940-talen. Gör man inte upp med sitt förflutna så är risken stor att man gör om sina misstag igen.
Foto från den kommunistiska regimens
stora antisemitiska och patriotiska
kampanj 1968. Då många judar
valde att flytta från Polen bl.a. till Sverige.
Ett annat skäl är att Seyfo kan komma att utgöra en inspirations källa till folkmord och förföljelse av olika minoriteter på andra håll. Ett välkänt exempel är Heinrich Himmler chef för SS under Tredje riket och en av huvudarkitekterna bakom Förintelsen (Shoah, på hebreiska) öppet refererade till Seyfo när han legitimerade folkmordet av judar, romer (zigenare) och andra rasmässigt "mindervärdiga" folk. Himmler som var stationerad som militärexpert vid tyska ambassaden i Istanbul, åren efter Första världskriget, framförde senare att det faktum att turkarna kom undan med vad som då hände, är någonting som Nazityskland nu kan lära sig av.
Foto överst:
Assyrier gräver gravar i Turkiet under Seyfo 1915.
Etiketter: Seyfo, Folkmord, Folkrätt, Turkiet, Mellanöstern, Mindre Asien, Medelhavet. Kaspiska havet, (S), Socialdemokraterna, USA, Sverige, Joe Biden, Kongressen, Lars Adaktusson (KD), Kristdemokraterna, EU, EU-parlamentet, Ove Bring, Assyrier, Syrianer, Greker, Pontinska greker, Kaldéer, Mandéer, Yazidier, Polen, Antisemitism, Ottomanska väldet, Stefan Löven, Irak, Syrien, Libanon, Iran, Kurder, Kurdistan, Armenier, Armenien, Israel, Judar, Efesus, Antiochia, Jungfru Maria, Apostel Johannes, Joe Biden, Alexandra Pascalidou, Nazityskland, Tredje Riket, Tyskland, SS, Heinrich Himmler, Shoah, Förintelsen, Charles Aznavour,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar