I mitt förra inlägg på denna blogg (se länk i slutet av
detta inlägg) tog jag upp den existentiella rädsla för lidande och åldrande som
ligger bakom den moderna människans dödsskräck. En ångest som ligger bakom
mycket av den Corona hysteri som nu sprider sig som en löpeld i våra
västerländska samhällen. En hysteri som eldas på av media och som framtvingar
olika panikartade och inte alltid så genomtänkta åtgärder av våra politiker och
andra makthavare.
I en intressant artikel i Läkartidningen ifrågasätter en medicinare Johnny Ludvigsson, professor i barnmedicin (pediatrik) vid Linköpings universitet den rapportering om dödsfall om covid-19 som förekommer både i officiella statistiken såväl som i media. Hans artikel är publicerad under rubrik: ” Fixeringen vid antalet döda med covid-19 är missvisande.”
Här kan du läsa Ludvigssons artikel i Läkartidningen
Ludvigssons tes som jag instämmer i. Är att man i den officiella
statistiken och rapportering av Corona pandemin inte gör någon skillnad mellan
personer som avlider enbart på grund av Corona ifrån personer som avlider även
på grund av andra orsaker som till lungsvikt, cancersjukdom, hjärtsvikt, där
man också har kunnat konstatera covid-19. Och där man i flertalet fall (c:a 85%) har
anledning att anta att själva Corona viruset ”endast” har påskyndat en död som
troligen hade inträffat inom kort (dagar, veckor eller några få månader). Och denna insikt är viktig. Covid-19 liksom
andra former av virus dödar i allmänhet inte i sig. Men de personer som har någon
form av extra känslighet och överlever kan bli riktigt sjuka och tyvärr få
biverkningar som t.ex. förlorad känsel och kronisk trötthet. Konsekvenser som
för flertalet kommer efter en tid att minska eller helt försvinna. Medan för flertalet av oss andra får vi endast förskylningsliknade symtom och knappast ens märker att vi har fått Corona. Vilket i sig har underlättat smittspridning och försvårat att spåra smittan. Detta kan vi
t.ex. lära oss från Sars och andra pandemier. Flertalet av de äldre som har avlidit med
Covid-19 i hemtjänst eller i särskilt boende skulle ha avlidit ändå. Vilket
inte gör varje enskilt fall till något positivt, men som gör att statistiken
inte alls är alarmerande som vi får itutat oss. Lögn, förbannad lögn och ren statistik
är en komparation som än en gång har bevisat sin existens.
En annan aspekt är att olika panik åtgärder som nu genomförs av nedstängning får konsekvenser för folkhälsan i samhället som man inte riktigt vill inse eller tycks ta någon som helt hänsyn till. I detta sammanhang har Ludvigssons resonemang om hur en långvarig ekonomisk lågkonjunktur med påföljande kraftigt ökad arbetslöshet djupt påverkar fysisk- och mental hälsa både för barn och vuxna relevans. Här tar Ludvigsson med all rätt upp lärdomar som vi kan dra ifrån de social medicinska konsekvenser som den så kallade 90-tals krisen har fått. Dessutom låsas vi inte känna till det faktum att covid-19 kommer finnas kvar beroende om vi stänger ner eller inte. I stället för att försöka bli av med viruset gäller för lära oss att leva med någonting som kommer att finnas kvar i samhället verken vi vill det eller inte. Använder munskydd eller inte.
Och naturligtvis måste vi skydda riskgrupper som äldre och kronisk sjuka. Att vi misslyckats med skydda äldre inom omsorgerna är en prakt skandal. Som vi har anledning att skämmas över. Och detta borde vi diskutera intensivt. Men det vill många inte ta tag i. Man kan misstänka att covid-19 hysterin används som en ursäkt för att dölja en rad missgrepp och misstag som man inte vill ta sitt ansvar för. Som t.ex. varför äldreomsorgen sedan lång tid tillbaka inte har anses vara ett viktigt politikområde och därför har en låg status med låga löner och osäkra anställningsvillkor. Flera epidemiologer för fram att det stora antalet timvikarier är en viktig anledning till varför Corona snabbt spred sig inom kommunernas äldreomsorg. En annan viktig fråga är varför har Sverige tillskillnad emot t.ex. både Danmark och Finland helt avvecklat den civila delen av totalförsvaret med dess stora förråd av medicinsk material eller slakten av den militära fältsjukhusen med deras respiratorer och annan intensivvårds utrustning? I våras när covid-19 bröt ut kördes på någon enstaka dag, både i Danmark och i Finland, material från olika förråd som tillhörde civilförsvaret eller den militära krigssjukvården ut till sjukhus och äldreboenden. Att Sverige hel saknar dessa resurser borde vi kritisk granska och debattera. Men tystnaden är nästan helt total.
Mitt inlägg om vår militära sjukvård
Med all rätt lyfter Ludvigsson fram de riktlinjer som
finns för prioritering av intensivvårdsplatser. Riktlinjer som politiker, andra
beslutsfattare och media inte riktigt vill kännas vid. Ludvigsson skriver:
”I de
riktlinjer som gavs i mars 2020 om prioritering vid brist på
intensivvårdsplatser talar man om förväntad överlevnad [2]. Prioritet 1: »En patient med svår
sjukdom eller skada med förväntad överlevnad på mer än 12 månader ges högsta
prioritet för intensivvård. Måste man prioritera också mellan patienter i den
gruppen utgår man från förväntad återstående livslängd, alltså från biologisk
ålder«. Detta synsätt är accepterat inom sjukvården men har saknats i
debatten.”
Dessa riktlinjer är kloka, tydliga och lätta att förstå. Ser man på statistiken över de som avlidit i Covid-19 i detta perspektiv, statistiken över de som insjuknat, så får man ett annat perspektiv än de tal som gängse förekommer i debatten. Till detta kommer att alla åtgärder med nedstängningar och Lock downs inte kommer att få någon effekt på sikt. Sedan finns en aspekt till. Som jag tog upp i mitt förra inlägg. En allmän risk för att vår tilltro för politiker, vår lagstiftning och våra myndigheter allvarligt naggas i kanten. Att i panik vidta åtgärder som delvis saknar lagstöd (det är inte bara i Danmark som detta har skett där beslutet om att avliva samtliga minkar togs och genomfördes trots att politiker och polis visste att detta var olagligt), skapar misstänksamhet och en oro. Rent av ångest hos många. Till detta kommer de allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser som åtgärderna medför för enskilda medborgare och samhället i stort.
Besöksförbud inom hemtjänst och särskilda boenden saknar enligt experter på offentlig rätt lagstöd. Men naturligtvis har man rätt att ställa krav på besökarna t.ex. om klädsel, olika skyddsåtgärder som munskydd, skyddsrock, handskar och deras hälsoläge. Dessutom utgör rörelsefrihet en grundlagsskyddad rättighet som man ganska lättvindigt inte tycks bryr sig om. Om politiker och myndigheter som kommuner får bryta mot lagen. Kan detta ge livsluft åt ytterst obehagliga krafter på vänster och höger kanterna. Och ge inspiration och olika knäppgökars konspirationsteorier. Och detta behöver vi inte bjuda på. Här kan vi lära av Tyskland där myndigheternas olika åtgärder i hanteringen av Corona pandemin har retat upp vanligt folk som tillsammans med olika folkrörelser demonstrerar med både extrem vänster och extrem höger i massiva manifestationer i flera större städer. Tilltron till vår rättsstat och vår demokrati har tyvärr problem med sin trovärdighet ändå. Och detta är mycket allvarligt för oss nu och kan bli allvarligt för kommande generationer. Vi vet alla vilka konsekvenser som 1920-talets och det tidiga 1930-talets bristande tilltro till demokratin och olika myndigheter i central- och i mellan Europa fick. I form av nazism, i fascism, i judeutrotning och i ett världskrig. Vi måste vara mer rädd om vår demokrati och om att värna rättsstatens principer.
Länk till mitt förra inlägg om Corona hysterin
Etiketter:
Corona, Corona pandemin, Corona hysterin, Johnny Ludvigsson, Linköpings universitet,
statistik, Tyskland, Danmark, Minkfarmar, Rörelsefrihet, Grundlagar, Grundlagsskyddade rättigheter, Finland, Lock downs, Pandemi, Social medicin,
Periadik, Barnmedicin, Intensivvård, Medicinska prioriteringar, Civilt försvar,
Militär sjukvård, Militära fältsjukhus, Munskydd, Rättsstatens principer, Virologi, Epidemiologi,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar