Trump, Biden och Europa

 

Nu när det verkar som Joe Biden blir USA:s nästa president kan det vara av intresse att summera vilken betydelse Donald Trumps administration har haft för Europa. Både när det gäller hur relationen mellan Europa och USA har påverkats. Men också hur Vita Huset och den republikanska majoriteten i Senaten har påverkat interna europeiska relationer. Dessa båda perspektiv tar Ann- Sofie Dahl upp i en läsvärd artikel som har publicerats i tidskriften Axess under rubrik. ”America alone.”

Här kan du läsa Dahls artikel

Natos Generalsekreterare Jens Stoltenberg, 

f.d. socialdemokratisk statsminister 

i Norge, håller tal.

Dahl har rätt i sin analys att denna gång, mer än någonsin, är valet av USA:s president ett ödesval även för oss i Europa. Trumps tid i Vita Huset har kännetecknas av en medveten vilja och strategi att nedmontera den liberala världsordning som USA själv tog initiativ till att skapa efter Andra världskrigets slut. 

WTO:s huvudkontor i Genève.

Ett system som lätt till skapandet av flera viktiga internationella organisationer som FN, EU, Nato, Världsbanken och 

Världs Handels Organisationen (WTO). Ett samarbete mellan västvärldens nationer för att säkra fred och demokrati. Denna anda har också kännetecknat vår relation med USA efter 1945. Att bevara en positiv ekonomisk och social utveckling i Europa blev viktigt för USA efter kriget för att förhindra kommunism och fascismens återkomst. Denna oro för att demokratin kan gå under i vår världsdel har varit en ledstjärna för USA:s politik i Europa. I detta har också funnits ett mål om att förhindra att Sovjet också skulle ta över Västeuropa, efter att Moskva bakom järnridån införde kommunistiska enpartistater. 

Marshallhjälpen är uppkallad efter den dåvarande amerikanska 

utrikesministern George Marshall.

Detta stöd till Europa skedde bland annat genom en aktiv återuppbyggnad med hjälp av den så kallade Marshallhjälpen. Som bidrog till att västra Europas industri och kommunikationer snabbt kom igång efter 1945. De första administrationerna i Vita Huset efter kriget var också varma anhängare av det Europeiska samarbetet inom EU. Allt detta för att hålla Ryssland ute från västra Europa och att integrera Tyskland djupt in i ett demokratiskt Europa. Att föra ihop Tyskland och Frankrike militärt, politiskt och ekonomiskt blev ett centralt inslag i Washingtons stävan i att skapa ett fredligt Europa. Allt för att Berlin inte skulle sätta vår världsdel i brand. Så att USA för en tredje gång skulle behöva gå i krig för att rädda vår frihet. Detta var den grund som de transatlantiska relationerna byggdes upp på under efterkrigstiden.

EU:s flagga och medlemsstaternas utanför 

för EU-parlamentet i Bryssel.

Men Trumps America frist strategi har också påverkat relationerna inom Europa. Trump har vid ett flertal tillfällen uttalat sitt ogillande över både Nato och EU. I Trumps värld är det en återgång till de internationella spelregler som gällde innan de både världskrigen som gäller. En ordning där varje nation var för sig agerar endast för sin egen sak på den internationella scenen. Trumps politik innebär rent konkret att USA:s säkerhet skall endast byggas upp på sin egen styrka och att han samt kretsen runt honom tycks anse att internationella regler med ett flernationellt samarbete hotar eller åtminstone försvårar denna strävan.

Vladimir Putin.

Medan EU och Europa har fortsatt att sträva efter en världsordning som bygger på samarbete och där relationerna mellan nationer byggs upp på internationella regelverk har USA under Trump valt en annan väg. De tydliga drag som finns i hans personlighet av förakt för svaghet och för förlorare, tror jag förklarar hans gillande av flera totalitära politiker som t.ex. Vladimir Putin, Viktor Orbán, Jaroslaw Kaczynski, Recep Tyyip Erdogan, Rodrigo Duterte eller Jair Bolosonaro. Och hans ogillande av liberalt sinande samarbetspolitiker som Angela Merkel, Emmauel Macron eller Justin Trudeau. För Trumps person har nog detta en större betydelse en någon djupare ideologisk övertygelse. Förutom hans icke politiska styre bör man inte glömma att Trump är ointresserad och djupt okunnig när det gäller utrikespolitik överlag. Men visst finns det hos Trump en förkärlek för en nationalistisk populism som bl.a. grundar sig på en misstro mot politiker, diplomater, internationella regelverk och organisationer, men även för sina egna generaler. Medan yrkespolitikern Biden under sina 40 år i Washington medvetet har inriktat sin politiska gärning på utrikes- och säkerhetspolitik. Biden har en både bred och djup kunskap om europeisk politik. Vilket Trump helt saknar. 

Emmanuel Macron.

Särskilt intressant blir Dahls artikel när hon går in på Trumps försök att splittra Europa. Här nämns med rätta vad Trumps tidigare säkerhetspolitiska rådgivare John Bolton skildrar i sin nyligen publicerade bok om hur nära det faktiskt har varit att Trump drog USA ur Nato. Liknade uppgifter har USA:s tidigare försvarsminister James Mattis lämnat bland annat i olika intervjuer i media. Trumps beslut att dra bort amerikanska styrkor från Tyskland och att omplacera en del av dessa i Polen samt Tjeckien. Vilket anses av många bedömare som ett sätt att straffa Angela Merkel som han inte allas tycker om.

John Bolton f.d säkerhetspolitisk rådgivare

Har åren med Trump bara inneburit negativa saker för Europa. Nej måste det ärliga svaret bli. Trump har lyckats, där andra före honom har misslyckats, att skapa fredliga relationer mellan Israel och flera sina arabiska grannar. Ett fredligare Mellanöstern är positivt även för Europa. Att detta bl.a. beror på en gemensam oro för Iran är en sak, men här har faktiskt Trump haft en positiv och aktiv roll. Och detta tycker jag att han och hans administration inte i Sverige eller i internationell media har fått det erkännande som denna framgång faktiskt förtjänar. Trumps ointresse av att försvara demokratin i Europa från ett växande politiskt- och militärt hot från både Ryssland och Kina har medverkat till att starta upp en process med ett fördjupat militärt och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU. Detta tycker jag är bra. Trumps ljumma intresse för Europa har också påskyndat ökade militära anslag i flertal nationer som också är en nödvändig utveckling. De senaste amerikanska administrationernas klagomål på att vi européer inte tar ett tillräckligt ansvar för vår egen säkerhet och demokrati. Har relevans. Och här har Trump varit mer tydlig än vad hans närmaste föregångare i Vita Huset har varit. 

Kvinnor med Israels- och 

Förenade Arabemiratens flaggor.

Det är bra för Europa och för oss européer att vi nu tycks får en ny president i Washington som är mer positivt inställd till oss, till Nato och till EU. Men också till internationellt samarbete i stort. Men vi européer måste samtidigt inse allt inte blir inte frid och fröjd med Biden heller. För USA blir Asien allt viktigare och Europa allt mindre viktigt. Kina upplevs som ett större hot, på sikt, än Ryssland. Asiater och latinos är väljargrupper som kommer att vara viktigare för kommande presidenter än ättlingar till européer som blir en allt mindre andel av USA:s befolkning. 

Flaggor utanför Nato:s högkvarter i Bryssel.

Vi måste inse att de good old days som förr präglade klimatet i de transatlantiska relationerna under Kalla kriget inte kommer tillbaka med Biden. Krav på att Europa blir mer aktiv i att säkra sin egen fred och sin demokrati kommer inte att drags tillbaka i Washington. Men dessa krav kommer att framställas med en positiv ton och med en ökad förståelse för Europas situation. Men med Biden vi får ett andrum under hans administration vilket vi väl behöver. Jag hoppas att vi européer använder denna tid väl genom att förstärka vårt samarbete kring försvars- och säkerhetspolitik. Och att Sverige kommer att delta i denna europeiska process fullt ut. Vi européer måste rusta upp snabbt och målmedvetet under de närmste 10-15 åren. Och bli mer aktiva på den internationella scenen. Särskilt i vårt närområde: Nordatlanten, Arktis, Östersjön, Medelhavet, Mellanöstern, Nordafrika och Kaukasus. Vi européer måste vara beredda på att USA inom några få mandatperioder troligen kommer att lämna Europa åt sitt öde. Kanske redan under nästa republikanska president. Men detta kommer inte Biden att göra. Han blir förmodligen den sista presidenten i USA:s historia vars båda föräldrar var födda i Europa.

Joe Biden. USA:s nya president?

Mer information:

När detta skrivs har Biden vunnit både i Michigan och i Wisconsin knappt, och troligen kommer att vinna i Arizona och därmed fått 264 elektorsröster av de 270 som krävs. Dessutom leder Biden klart i Nevada när nästan alla röster där är räknade.

Ann-Sofie Dahl är statsvetare och specialist på Nato. Dahl har särskilt forskat om transatlantiska relationer inom utrikes- och säkerhetspolitik.

Ann-Sofie Dahl.

Länk till denna blogg

Etiketter: Ann-Sofie Dahl, Donald Trump, Joe Biden, USA, Europa, Presidentval, USA, EU, Nato, Världsbanken, WTO, FN, Internationellt samarbete, Den transatlantiska länken, James Mattis, John Bolton, Mellanöstern, Israel, Iran, Ryssland, Kina, Vladimir Putin, Angela Merkel, Emmanuel Macron, America first, Axcess, Marshallhjälpen,