I tidningen Världen i Dag tar Olof Edsinger i en läsvärd ledare upp den svenska vänsterns nya favorit identitetspolitiken och dess indelning av olika befolkningsgruppers roll och deras plats i samhället. Som i dess radikala- och ny-marxistiska maktanalys indelas i en obligatorisk under, respektive, överordnad position. Hans text är publicerad med rubrik: ”När maktanalysen kastas över ända.”
Här kan du läsa Edsingers ledare
Edsinger har en viktig poäng i hans konstaterade om att
denna radikala och ny-marxistiska analys av samhället har tydliga kvasireligiösa drag. All ondska
och möjlig godhet får här sin förklaring. Dessutom kan denna analys användas till lite
av varje. T.ex. att bortförklara politiska misstag inom olika politikområden
som migration och integration, svaga skolresultat i socialt utsatta områden,
växande kriminalitet etc. Identitetspolitikens förenklade världsbild är tacksam
att använda när vänner och fiender i offentligen skall utses. Att bedöma konflikten inom (L) och kritisera partiledningens politiska vägval utifrån att Nymako Sabuni är en svart kvinna från Afrika. Visar identitetetspolitikens bristande verklighetsförankring. Edsinger ger i sin text några andra intressanta exempel.
Han skriver: ” Ett annat exempel som kastar den identitetspolitiska maktanalysen över ända är de IS-kvinnor som nu ställs inför rätta i Europa. Spontant stämmer de ju inte alls in på hur det ”borde” vara: de är kvinnor; de är muslimer; de är småbarnsföräldrar. Hela deras situation skriker med andra ord att de är ”offer". Samtidigt har vårt rättsväsende på goda grunder slagit fast att de är förövare. Ja, till och med terrorister. De europeiska IS-kvinnorna kan faktiskt beskrivas som något av en identitetspolitisk härdsmälta.”
”Ta till exempel de senaste veckornas drev mot Kristdemokraternas ledare Ebba Busch. Även här har vi ju en kvinna (underprivilegierad utifrån ett identitetspolitiskt synsätt), kristen (religiös minoritet) och nyskild småbarnsmamma (normalt en person som man i Sverige ömmar för). Men eftersom hon också är partiledare för ett parti som kan spela en nyckelroll i händelse av ett regeringsskifte är hon trots sina identitetspolitiska meriter lovligt byte för medierna. Den som vill få en motbild till Ebba Busch har bara att iaktta de silkesvantar som Centerpartiets Fredrik Federley blev behandlad med av medierna när det kom fram att han hade haft en dömd pedofil som dating-partner. Enligt identitetspolitikens logik måste ju Federley, i egenskap av homosexuell, betraktas som ett offer. Att han även var andre vice ordförande i regeringens viktigaste stödparti spelade kanske också in.”
Precis som Edinger för fram i sin text är Maktanalys en svår
konst. Det är lätt att hamna fel. Flera fallgropar finns. T.ex. visst kan man som
t.ex. skåning, same, dalmas eller gotlänning bli utsatt för missaktning i
Stockholm. Eller som stockholmare på Gotland eller i Skåne på en individ nivå.
Men om man lägger detta raster på hela samhället hamnar man fel. T.ex. en
viktig anledning till att jag, när jag var bosatt i Stockholm, som skåning, då
och då fick möta missaktning kan bl.a. förklaras att man i Mälardalslandskapen
inte är van att lyssna till skånska. Eller att jag blev "rasifierad" som halvdansk. För att nu använda identitetspolitikens språkbruk. Om man överlag skulle bli mer tillåtande och generös inom nationell offentlighet för olika dialekter (det har dock blivit något bättre under senare år). Liksom inom SVT och SR (där man numera kan få höra metrologer tala skånska vilket var omöjligt in på slutet av 1990-talet) skulle detta
problem blir mindre över tid. Ofta finns praktiska lösningar att ta till utan att behöva
bygga upp intellektuella idealsamhällen och andra politiska luftslott. Dessutom
skulle ett ökat regionalt självstyre öka förståelsen för att Sverige har flera
olika geografiska områden som delvis har en annan historia och kultur än den
rikssvenska. T.ex. Skåneland, Gotland, Älvdalen, Gotland, Jämtland och Sámpí. Men också om Sverige likt t.ex. Danmark och Norge skrev på FN:s konvention ang naturfolks särskilda rättigheter vilket det berömda rättsprocessen mellan staten och Giljas sameby tydligt visar behövs. Sedan skulle Sverige också kunna skriva under EU:s och Europarådets konvention om att likställa inhemska lokala- och regionala minoriteters språk och kultur. Som skulle stärka t.ex. guteiskans, älvalsmålet eller skånskans ställning.
Ett annat argument som Edinger tar upp i detta sammanhang. Är
att man under maktanalysens kvasivetenskapliga täckmantel kan maskera egna maktambitioner och försök
att bevara sin egen makt. Bekämpa politiska motståndare eller att förhindra att
nya alternativa åsikter eller förklaringsmodeller når ut och få gemenomslag.
Utomlands, men knappast i Sverige, har identitetspolitiken som dolt politiskt
maktmedel knappast uppmärksammats alls. Märkligt nog i ganska liten utsträckning även av borgerliga partier. Den
kritik som har förekommit har nästan uteslutande förts fram av så kallad alternativ media och av (SD) som i sin tur, med viss rätt, kan anklagas för att förespråka en
egen identitetspolitik där vänsterns identitetspolitik byggd på ras-och kön
samt sexuell läggning byts ut med en som har sin grund i medborgarskap och kulturellt
ursprung.
Om detta skriver Edinger: ”Trots de i vissa sammanhang så användbara flödesschemana för makt och maktlöshet, spelar fördomar och partipolitiska hänsyn in i bilden. Ett sista aktuellt exempel kan därför vara Socialdemokraternas offensiv mot den så kallade högeralliansen. Visst kan det finnas skäl att, som flera av de S-märkta ministrarna har gjort, lyfta ett varningens finger för att ge Sverigedemokraterna för stort genomslag i regeringens politik. Men bakom fernissan av indignation och varningar för att Sverige är på väg i en icke-demokratisk riktning döljer sig också något helt annat. Nämligen viljan att till varje pris behålla regeringsmakten.”
Etiketter: Världen
i dag, Olof Edsinger, Identitetspolitik, Maktanalys, Svensk politik, Migration,
Integration, Invandring, Regional identitet, Nymako Sabuni, Liberalerna, Babben Larsson Sverigedemokraterna,
Socialdemokraterna, Ebba Bush, Kristdemokraterna, Fredrik Federley, Centern,
IS, IS kvinnor, Islamska staten, Regionalism, Skåne, Gotland, Sámpí, Sameland, SVT, SR,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar