I Expressen skriver Joel Halldorf en akademisk teolog, kristen samhällsdebattör på frikyrklig grund en intressant artikel om varför Hamids Zafaris ursäkt inte håller. Och det är lätt att hålla med Halldorf i hans uppfattning att detta finns det flera skäl till. Halldorfs artikel är publicerad under rubrik:
”Därför håller inte Hamids ursäkt.
Här kan du läsa Halldorfs artikel
En än gång bevisar Halldorf att han just nu är en klart lysande stjärna i svensk offentlighet. Genom sin lärdom och intellektuella briljans är hans krönikor och artiklar ofta väldigt läsvärda. Dom berör både ens hjärna och ens hjärta vill jag påstå. Det finns två saker till hos Halldorf som särskilt imponerar på mig. En är att han gång på gång lyckas visa att den kristna traditionen har en betydelse för att förstå vårt samhälle, kunna rätt bedöma aktuella händelser och finna lösningar. I allt detta lyckas han utifrån sin hemvist i pingströrelsen ständigt ha en ekumenisk öppenhet för andra kristna traditioner och synsätt som sträcker sig långt utanför protestantiska kyrkor och samfund. Det är t.ex. vanligt hos Halldorf att belysa tankar från den katolska traditionen, ortodoxa kyrkor eller judendom.
Allt detta bevisar Halldorf även denna gång i sin analys om avslöjandet av den tidigare så uppburna medie personligheten, f.d. rektorn och nu också f.d. skolchefen Hamid Zafirs och hans dubbelliv på nätet. Ett dubbelliv med tydliga inslag av antisemitism, islamism, hat, förföljelse och missaktning bl.a. mot personer med annan sexuell läggning än heterosexuell. Om jag skall vara helt ärlig så jag inte helt förvånad över att detta kan förekomma även hos en väletablerad person som Hamid. Tyvärr är just dessa åsikter allmänt förekommande i muslimska miljöer i Sverige. Här måste det svenska samhället vara mycket tydligare och tala klarspråk om att detta är någonting som vi inte accepterar. Och naturligtvis vidta kraftfulla åtgärder mot de personer som agerar enligt dessa värderingar.
Då är jag mer överraskad, och positivt överraskad, över den starka reaktion som avslöjandet lätt till. Med tanke på att jag bror just utanför Malmö där islamism styrks medhårs och slätas över sedan årtionden av stadens styrande vänstermajoritet och av andra grupper som t.ex. feminister, autonoma och annan alternativ vänster. Detta förvånar också med tanke på att personer med invandrar bakgrund som media och det offentliga tagit till sig brukar vara skyddade och hållas bakom ryggen. Hamid hade ett integrationspolitik uppdrag inom moderaterna, var utsedd till årets svensk, varit sommarpratare P1 och skulle medverka i populära programmet På spåret i SVT. Dessutom var Hamid nu anställd som skolchef i Mullsjö kommun.
I allt detta kan jag känna en viss sorgsenhet över att de positiva insatser som Hamid faktiskt har utfört som rektor i Göteborg där han lyckades vända utvecklingen för en skola i ett socialt utsatt område, där flera andra före honom hade misslyckats. Nu solkas ner av honom själv och det dubbelliv han levt på nätet. Jag tror också att han hade kunnat uträtta en hel bra som skolchef och i moderaternas integrationsarbete. Men självklart blev alla dessa uppdrag helt omöjliga efter avslöjandet. Dels för att hans förtroende med ens blev förbrukat. Men också för Mullsjö kommun, Sveriges Television och Moderaterna inte kan, vill och bör ta lätt på de värderingar som Hamid har uttryck för på nätet. Antisemitism är ett växande och ett alltmer allvarligt problem i Sverige. Och får svenska judar inte bara att lämna Malmö (där utvecklingen nått längst) utan också att känna sig tvingade att lämna Sverige helt och hållet. Alltfler judar flyr faktiskt Sverige. Med bakgrund av detta är det fullt försåtligt att reaktionen på vad Hamid har skrivit i lönndom har blivit så kraftfull.
Men åter till Halldorf. Att han vågar ta upp något så omodernt och okänt, i den svenska debatten, som begreppet synd. Är i detta sammanhang både modigt och klokt. Håller med Halldorf att denna aspekt klargör varför att endast en ursäkt inte räcker. Synd innebär i kristen tradition ett synsätt och en insikt om att när man har utfört en handling/handlingar som skadat, solkat ens relation med sig själv, andra och samhället i stort, samt med Gud. Innebär att man har förstört något som måste repareras. Här tror jag Halldorf har rätt. Att även utan denna sista del, som för mig, Halldorf och andra kristna har relevans, så har begreppet synd relevans både ur ett mänskligt så väl som hur ett samhällsperspektiv. Jag håller med Halldorf i hans uppfattning om att ett intellektuellt medvetande om synd och dess allmän medmänskliga konsekvenser har något att säga i fallet om Hamid.
I katolsk tradition (som Halldorf delvis berör i sin artikel) så finns en insikt om att den synd som man har genomfört med sin fria vilja som har man ett egenansvar för är något som man inte kan föra över på andra, t.ex. samhället, föräldrar och syskon, chefen ens partner etc. Och att det man har skadat måste man återställa med medvetna handlingar t.ex. be personligen om ursäkt som ett första steg, men detta måste kompletteras med att aktivt verka för att återupprätta dessa personers namn och rykte. Personer som man t.ex. har förtalat i offentligheten, måste man, om det finns en möjlighet därtill, återställa genom att på egen hand agera i media. Till detta kommer dessutom en nödvändig självreflektion måste till där man analyserar och rannsakar sig själv. Och försöker förstå hur detta kunnat ske? Vad jag skall göra för att detta inte ske igen etc? Och vara beredd att ta emot hjälp från andra man kan behöva för att ta itu med problem och brister hos en själv som har påverkat handlingen t.ex. missbruk av droger, sex, makt, inflytande och pengar, min bristande respekt för olika personer omkring mig, förakt för min egen och andras svaghet etc.
Men också att fråga sig vilka värderingar har jag i min personlighet som påverkar hur jag ser på andra? T.ex. personer med annan politiskt, religiös eller sexuell orientering än jag själv. Det kan t.ex. gälla t.ex. den åldersrasism som alltmer breder ut sig. Eller hur ser jag som etisk svensk på den muslimska kvinnan med Hijab (muslimsk sjal)? Eller hur ser en inte troende person på kristna som har ett kors om halsen eller på den judiska man som sätter en kippa på sitt huvud när besöker mig. Eller den judiska kvinnan som har ett halssmycke i form av en Davidsstjärna? Med vilken attityd bemöter jag den som städar min trappa och hiss, kör mig i taxi, min buss och serverar min mat på restaurang? Hur bemöter jag besvärliga personer i min omgivning med psykisk sjukdom, intellektuellt funktionsnedsättning eller som sprider disharmoni på grund av ofrivillig ensamhet eller annan sorg?
I katolsk tradition måste allt detta dessutom leda till en besvärlig men nödvändig handling för att försona ens relation med sig själv, sina medmänniskor och Gud. Vilket innebär att gå till kyrkan uppsöka en präst och i ett samtal nämna sina synder, dess konsekvenser (så vitt man förstår dem) och be om Guds nåd som förmedlas genom prästen i försoningens (biktens) sakrament.
Halldorf har en viktig poäng i sitt citat av den protestantiska teologen Dietrich Bonhoffers begrepp: ”billig nåd” det vill säga den nåd som delas ut lättvindigt, utan ånger och utan en verklig omvändelse. Det är lätt att förstå att Hamid behöver nåd, nu när hans liv rasar och allt gungar under honom. Det finns inget positivt att slå på en man som redan ligger ned men samtidigt får nåd inte fuskas bort. För då blir Hamid själv och hans ”offer” t.ex. judar och personer med annan sexuell orientering inte upprättade.
Sedan gillar jag, likt Halldorf, att man klargör skillnaden mellan moral och etik. Och detta är en viktig skillnad. Moralister erbjuder ingen upprättelse men det gör personer som t.ex. Halldorf med en medveten humanism förankrad i en tydlig etik. Maffiafamiljer, kriminella MC-gäng och andra typer av brottsklaner har moral. Man tvekar inte att använda våld, t. o. m begå mord mot personer som bryter mot sina moraliska koder t.ex. lämnar information till polisen eller visar bristande respekt mot maffiabossen eller hans familj. Precis som islamister eller nazister. Med deras egen producerade rättsordningar saknar helt etik. Vad moralister av olika slag saknar är att man inte håller någonting för absolut rätt och fel. Begrepp som t.ex. rättvisa, nåd och skuld anses relativa och utbytbara. Bottnar inte någon analys om människan som fenomen och hennes värdighet som mänsklig varelse. Inte i något alls som ligger utanför en själv, sin egen grupp, sitt eget intresse, sin nation, ras etc. och saknar helt förankring i någon högre form av värdesystem som utformas t.ex. av religion, humanism, filosofi etc. Om dessa existentiella livsvillkor har Halldorf har något att viktigt att säga till oss alla. Han väl värd att lyssna till. Värdenihilism kan inte återupprätta Hamid, hans offer eller någon annan för den delen.
Foto överst:
Hamid Zafir.
Länk till ett tidigare blogginlägg ang en annan artikel av Halldorf
Etiketter: Joel Halldorf, Hamid Zafir, Antisemitism, Värdenihilism, Judendom. Expressen, Katolska Kyrkan, Katolicismen, Ortodoxa kyrkor, Pingströrelsen, Frikyrklighet, Nåd, Skuld, Förlåtelse, Ursäkt, Skuldmedvetenhet, Bikt, Försoning, Ansvar, Moral, Etik, Humanism, Islamister, Nazism, MC-gäng, Brottsklaner, Dietrich Bonhoffer, Billig nåd, Maffia, Maffiafamiljer, Davidsstjärna, Kippa, Hijab,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar