Sluta kryp för Kina och erkänn Taiwan

 

I en intressant artikel publicerad i Nerikes Allehanda för chefredaktör Lars Ströman fram fem tunga argument för att Sverige bör utveckla sina relationer med demokratin Taiwan och minska vårt beroende av det kommunistiska Kina. Hans artikel är publicerad under rubrik: Fem skäl till varför Sverige borde bryta med Kina och erkänna Taiwan.

Strömans artikel i NA

Prags anrika Karlsuniversitet som blev utsatt 

för ett intensivt kinesiskt intresse. 

Det som Ströman föreslår är en utveckling som andra nationer redan har påbörjat i Europa. Främst Tjeckien och Slovakien. Men även andra västländer börjar dra öronen åt sig. T.ex. Kanada och Australien. I dessa två europeiska nationer har politiken mot Bejing omprövats som en reaktion på avslöjanden om att kinesiska intressen med uppbackning av politiker och diplomater försökt ta över högre utbildning och styra dess innehåll. Vilket bland annat har fått huvudstäderna: Prag och Bratislava att bryta med sina kinesiska vänorter och i stället skapa sig vänortssamarbeten på Taiwan. Och det kan större svenska städer också göra.

Den berömda Karlsbron i Prag.

I Australien och i Kanada är det främst ett omfattande politiskt spionage mot politiker, företagsledare, journalister och statstjänstemän som fått dessa nationer att reagera. Australien har kallat hem sin ambassadör och Kanada (som likt Sverige har medborgare som fängslats på politiska grunder) har minskat sin diplomatiska närvaro i Bejing. Båda dessa nationer har likt Tjeckien och Slovakien sagt upp flera samarbetsavtal med Kina. Vilket, precis som Ströman för fram i sin artikel, har utlyst kinesiska motåtgärder som hot om ekonomisk bojkott och politiska kampanjer mot dessa nationer i kinesiska medier. Vilket den norska laxindustrin fick känna av efter att Stortingets Nobelkommitté 2010 gav fredspriset till människorättsaktivisten Liu Xiaobo.

Xiaobos tumma stol 

vid prisceremonin i Oslos stadshus.

Ströman har rätt i sin analys om att utbyggda relationer med Taiwan och framför allt ett diplomatiskt erkännande av regimen i Taipei skulle göra de kommunistiska ledarna sura. Häftig retorik mot Sverige skulle föras fram. Kanske skulle Bejing under en tid helt bryta de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Men detta är någonting som vi kan leva med. Tråkigt för Volvo, men demokratierna i västvärlden måste sluta och krypa för den totalitära och alltmer aggressiva diktaturen i Bejing. Dessutom är, som Ströman helt rätt för fram, borde marknadsekonomin på Taiwan inte vara ointressant för Sverige. Tillskillnad emot i Kina har utländska företag fri etableringsrätt och Taiwan saknar helt den diskriminering av utlänningar som finns i Kina ang ägande av företag och fysiska tillgångar. Dessutom är man en rättsstat med fria och oberoende domstolar och har rättvisa juridiska mekanismer för att lösa tvister mellan medborgare, företag och myndigheter. Någonting som helt saknas i Kina. 

Foto från en domstol på Taiwan.

Ströman för fram fem tunga argument som jag tycker håller hög logisk substans. Han har rätt i att Sverige till och med skall vara beredd att sälja Gripen plan, eller andra vapen till Taiwan om önskemål om detta skulle föras fram. Det är intressant att notera i sammanhanget att samtidigt som Kina blir alltmer aggressivt mot vad kommunistpartiets ledning uppfattar som fiender internt och externt så har utveckling på Taiwan gått i helt annan utveckling. Efter flera årtionden av militärdiktatur och i praktiken en enparti stat, började en demokratisering redan i början av 1980-talet, 1987 togs kvarvarande delar av undantagstillståndet och de sista resterna av den politiska censuren bort. 

Foto från en vallokal på Taiwan.

En utveckling som fullbordades när det konservativa nationalistpartiet, Guomindang år 2000 förlorade makten för första gången till det liberala parti som nu styr Taiwan. Ett konservativt parti som hade styrt nationen sedan den grundandes efter kommunisternas seger, på fastlands Kina, efter inbördeskriget 1949. En utveckling som nu har lett till en fullvärdig demokrati, med fria medier, fackliga och politiska rättigheter.

Tsai Ing-wen, Taiwans president.

Nyligen blev nationens kvinnliga liberala president Tsai Ing-Wen återvald med en stor majoritet av Taiwans befolkning. Och innan dess vann liberalerna, Demokratiska Framstegspartiet, stort i de lokal- och regional val som genomfördes för två år sedan. Detta parti har egen majoritet i parlamentet sedan 2016. Liberalerna avvisar helt tankar om en återförening utan ser Kina och Taiwan som två olika nationer. Vilket jag instämmer i. Till skillnad emot Guomindang som accepterar en återförening med Kina om diktaturen i Bejing avvecklas och ersätts med demokrati. Gudomindag har historiskt domineras av veteraner, flyktingar från inbördeskriget och deras ättlingar. Medan liberalerna domineras av etniska taiwaneser. Men detta har under senare år också blivit en generationsfråga där yngre väljare överlag vill ha självständighet för att även i framtiden säkra demokratin och en fri ekonomi.

Anhängare till Guomindang demonstrerar.

En annan skillnad är att det Demokratiska Framstegspartiet tvivlar på att den fullvärdig demokrati kan förväntas uppstå i Kina. Och att Taiwans speciella historia, språk och kultur skulle få svårt att hävda sig i ett återförenat Kina. Innan 1949 hade central regeringen i Peking litet inflytande på Taiwan som under sin historia haft stor inre självständighet inom Kina, likt andra icke kinesiska områden i nuvarande Folkrepubliken, men som nu är utsatt för en hårdhänt likriktning av Han-kinesisk kultur och språk. Vilket märks i Tibet, i Xinjiang, Inre Mongoliet och i Hongkong.  En annan skillnad mellan Taiwans två dominerande partier är att liberalerna är mer internationellt orienterade mot västvärldens demokratier som EU, Japan, Sydkorea, USA och Kanada. Medan Guomindang mer ser Taiwan som en befriad del av Kina och därför uppfattar att Taiwan, i första hand, är en kinesisk nation.   

Ett foto som togs efter att Tsai Ing-wen 

vann sitt första presidentval.

Att Kina tillåts bekämpa vår demokrati och våra mänskliga rättigheter måste få ett slut. Och att demokratin på Taiwan, som är utsatt för ständiga hot från Bejing, förtjänar och behöver vårt stöd är två viktiga argument som Ströman för fram. Dessutom är det välkänt att demokratirörelsen i Hongkong har inspirerats av demokratiseringen på Taiwan och i Sydkorea. Sedan får vi inte blunda för att de skador som den kinesiska regimen utsätter oss för t.ex. genom den internationella kampanj mot yttrandefrihet som t.ex. den kinesiska ambassaden i Stockholm bedriver med stor iver mot journalister, debattörer och medier som nämner fängslandet av demokratiaktivister i Hongkong, fångläger för Xingjians muslimska befolkningsgrupper turkmener och azerer,  situationen för den mongoliska befolkningen och beslutet om att rensa ut arvet efter Djings Khan i provinsen, raserandet av tibetanska helgedomar, den fängslade svenska medborgaren Gui Minhai eller Kinas ständiga militära provokationer mot Taiwan.

Ett foto från en demonstration i Taipei 

till stöd för demokratirörelsen i Hongkong.

En annan viktig aspekt som inte så ofta uppmärksammas i den svenska debatten till skillnad emot i den europeiska är Kinas medvetna försök att köpa politiskt inflytande genom strategiska uppköp av central infrastruktur. Grekland brukar nämnas som exempel på att denna strategi har varit framgångsrik. Efter kinesiska uppköp av den konkursfärdiga hamnen i Athens hamnstad Pireus och flera statliga bolag bl.a. inom tågtrafik och ett flygbolag har Grekland varit motvilliga att inom EU acceptera förslag som direkt riktar sig mot regimen i Bejing.

Pireus hamn i Grekland. 

Ströman har rätt. Signalen mot Bejing bör vara tydlig och klar. Vi accepterar inte längre ert skurkaktiga beteende. Vi är inte era fiender. Men vill ni ha goda relationer med oss får ni uppträda med respekt för våra demokratiska värderingar. Och vi äger på egen hand full rätt att själva få bestämma vilka relationer vi vill ha med demokratin på Taiwan.

Två svenska JAS plan som tillhör det tjeckiska flygvapnet.

Varför inte JAS även i det taiwanesiska flygvapnet? 

Foto överst:

Taiwans president Tsai Ing-wen (till höger) och Kinas ledare XI Jinping (till vänster).

Länk till denna blogg

Etiketter: Nerikes Allehanda, Lars Ströman, Kina, Taiwan, Gripen, Vapenförsäljning, Tsai Ing-Wen, Xi Jinping, Taipei, Bejing, EU, Tibet, Xingjang, Hongkong, Kinas ambassad, Nobelsfredspris, Liu Xiaobo, Guomindang, Liberaler, Demokratiska framstegspartiet, Konservatism, Djings Khan, Inre Mongoliet, Nationalism, Kommunism, Norge, Australien, USA, Kanada, Australien, Japan, Sydkorea, Tjeckien, Slovakien, Prag, Bratislava,