Stå upp för Katalonien

På SR:s nyhetssajt finns en artikel av Sveriges Radios Sydeuropa korrespondent Margareta Svensson om de fängelsestraff som Högsta Domstolen i Spanien har dömt ut till flera katalanska politiker på grund av den folkomröstning som genomfördes 2017 emot Madrids vilja.

Du kan läsa Margareta Svenssons artikel här

Straffen är hårdare än vad många hade förväntat sig och kommer att leda till ökad spänning inom Spanien och mellan Spanien och övriga Västeuropa. Flera katalanska ledare lever nu i exil, främst i Belgien, några finns i Tyskland. 

Foto från FC Barcelonas hemma area 
Camp Nou.

Domstolens beslut fördöms från andra delar av Spanien. Baskiens parlament och den regionala regeringen i Galicien protester mot straffen. Runt om i Katalonien genomförs protester mot domstolens beslut. Offentliga aktioner genomförs på olika håll. Katalaner samlas och i parker och demonstrationer genomförs. Alltfler hänger ut katalanska flaggor från fönster och balkonger. Skyltar på spanska rivs ner, varor ifrån övriga Spanien, och framför allt ifrån Kastilien, blir utsatta för bojkott. Flera katalanska fackföreningar hotar med generalstrejk. Mästarmötet i fotboll mellan FC Barcelona och Real Madrid, det så kallade El Clasico, ställs in.

 

Kataloniens f.d. premiärminister

Carles Puigdemont, från de 
katalanska kristdemokraterna 
(CDU). Puigdemont lever nu i

exil i Belgien.

Relationen mellan parlamenten i Barcelona och Madrid har varit ansträngd sedan flera år. Centralregeringen i Madrid avskaffade helt det regionala självstyret under en period 2017, arresterade den regionala regeringens ledamöter och parlamentets talman. Även ämbetsmän råkade ut för repressalier. Till exempel den regionala polischefen avskedades och hela hans poliskår lades ner. Den regionala domstolens ordförande gick samma öde tillmötes tillsammans med flera rektorer och borgmästare. I folkomröstningen 2017 röstade en majoritet av katalanerna för självständighet.

Kataloniens parlament i Barcelona.

Att detta sker i en västerländsk demokrati på 2000-talet borde få EU:s medlemsländer att protestera. Den spanska regeringen måste utsättas för ett hårt tryck att benåda de demokratiskt valda regionpolitiker som nu har fått sina straff, ge amnesti åt dom som lever i landsflykt och återinsätta de ämbetsmän som har avskedats. Med undantag för Belgien, som ett lysande undantag, har det varit tyst från övriga EU. Spaniens hantering av Katalonien och dess demokrati bör också tas upp av Europarådet samt dess domstol för mänskliga rättigheter.    


En uppvisning av en antiterrorist enhet inom 

Guardia Civil

Nuvarande konstitutionella kris i Spanien, är den allvarligaste för spansk demokrati sedan det fascistiska kuppförsöket av den halv-militära federala polisen, Guardia Civil 1981. Denna konflikt har flera orsaker. Kulturella-, ekonomiska- historiska- och politiska faktorer samverkar.

Foto från ett socialistiskt valmöte i Madrid 2019.

En anledning är de skandaler som under senare år drabbat spansk rikspolitik. Särskilt har det konservativa partiet Partido Popular (PP, som har sina rötter i fascistdiktaturens, falangistparti) och det andra stora partiet socialistiska (PSOE) avslöjats med fingrarna i syltburken som lett till åtal och fängelsestraff för flera politiker och höga statstjänstemän. Avslöjanden om korruption och inkompetens har skapat växande frustration och ökad otålighet med nationella institutioner i Katalonien och i andra provinser.

Albert Rivera Ciudadanos partiordförande.

Vid parlamentsvalet 2015 och i ett nyval året efter straffades båda dessa statsbärande partier hårt av väljarna. 2016 fick (PP) och (PSOE) knappt över 50%av rösterna tillsammans. Under senare år har tre nya partier dykt upp i spansk politik. Samtliga dessa nykomlingar har brutit sig ut ur (PP) och PSOE). Liberala Ciudadanos (Medborgarna) som bildades i just Katalonien, och vänstersocialistiska Podemos (Vi kan) har skakat om i det spanska politiska systemet. I de val som har genomförs i år, till EU-parlamentet och det nationella, har ett nytt högernationalistiskt parti. Vox (Rösten), slagit igenom. Detta parti som bildades  2013 ur PP:s mer högernationalistiska flygel som slog sig samman i en allians med några mindre nyfascistiska grupper. Även Ciudadanos har sina rötter i (PP).    

Vox generalsekreterare Javier Ortega Smith.

Ciudandanos motsätter sig katalansk självstyre men har samtidigt kritiserat (PP) för spansk ny-nationalism och för att man accepterar ny-fascistiska strömningar inom sitt parti. Ciudadanos är för ökat regionalt självstyre för landets provinser och att Katalonien, Baskien och Galicien får större självstyre än övriga delar av Spanien med anledning av dessa regioners speciella icke spanska historia och kultur. Det nya vänster partiet Podemos stödjer öppet självständighet för Katalonien och Baskien. Medan Vox helt är emot och vill avveckla det regionala självstyre som redan finns för Katalonien och andra regioner. POSE är också emot katalansk självständighet men kan tänka ett utökat självstyre för Katalonien i enligt med vad som Galicien och Baskien nu har. (PP) vill bevara nuvarande situation.   


En kö till en vallokal i Barcelona. Under

omröstningen om självständighet 2017.   

Det är en historisk paradox att den spanska regeringen 2017 använde sig av sig av samma federala poliskår i Barcelona, för att fängsla regionala politiker och ta valsedlar i beslag, som i början 1980- talet stormade Cortez (det nationella parlamentet) och började skjuta hej vilt omkring sig i ett försök att återinföra fascismen i Spanien. 

Foto från Guardia Civils stormning av det spanska parlamentet.

Katalonien med sina 7,5 miljoner invånare, fler än både Danmark, Norge samt Finland, har ett eget språk katalanska som är äldre än spanska, (kastilianska) både i skrift och som talspråk. En En mindre minoritet på 5-6 tusen, i Pyrenéerna, talar aranesiska (occitanska). Mindre än 20 procent av Kataloniens befolkning är av spansk härkomst eller har spanska som sitt första språk. 

Foto från Andorra och dess huvudstad Andorra la Vella. 

Andorra har också katalanska som majoritetsspråk.

Denna skillnad märks i vad Katalonien heter på sina 

tre officiella språk: Catalunya (katalanska) (Cataluña 

(spanska) och Catalonha (araneiska).

Möte för ett självständigt Katalonien 2016.

Katalonien har en historia, en kultur och en  egen identitet som är annorlunda än den spanska. Under sin långa historia har regionen haft en tydlig orientering åt Frankrike och Italien (som också har en katalansk språklig minoritet), katalanska talas också i närliggande Andorra. 

Väggmålning i Barcelona på katalanska med en 

uppmaning om att tala det katalanska språket 

Medan övriga Spanien har en kulturell och politisk tradition med tydliga drag av av nationell slutenhet och av en kulturell isolering från övriga Europa. Än i dag märks detta på många sätt. T.ex. i Spanien är det få ungdomar som kan engelska, även bland akademiker.

Den berömda Katedralen, Sergrada Famila
(Den Heliga Familjen) i Barcelona.

I Katalonien är det bättre. Kunskaper i både engelska och i franska är vanligare där än i övriga Spanien. Katalonien är mer ekonomiskt- och socialt utvecklat än övriga Spanien. För många svenskar, likt mig själv, uppfattar att Barcelona har en mer öppen atmosfär än Madrid. Barcelona känns också mer modernt och europeiskt än vad regionen runt Madrid (Kastilien) gör.

En katalansk flagga utanför parlamentet i 

Barcelona 2017. 

Det ligger mycket i den uppfattning som framförs av region regeringen i Barcelona att Katalonien, liksom övriga regioner, aldrig fick den självständighet som utlovades efter Francodiktaturens slut. 

Väggmålning på baskiska i San Sebastian 

om baskisk självständighet. 

Dessutom så har Katalonien, inte störst självstyre i Spanien. Baskien och Galicien har ett mer långtgående självstyre. Baskien har eget ansvar för sin regionala budget (medan Katalonien inte har beslutsrätt över större investeringar t.ex. infrastruktur). Galicien har med framgång kämpat till sig självbestämmande rätt över skatter och annan finansiering. Vilket Katalonien inte har.

En viktig händelse för många katalaner.
1873 utropas den första spanska republiken
i Barcelona, med katalanen Fransco Pi Margall
som informell president. Margall var en varm '
anhängare av en demokratisk federation
mellan nationens olika regioner.

Ett annan viktig anledning till ökad nationalism i Katalonien är att den spanska staten gick ifrån den överenskommelse med Katalonien om ökat regionalt självstyre ifrån 2006. Ett avtal som antogs av parlamenten i Madrid och Barcelona, och efter en folkomröstning i Katalonien, samt skrevs under av den dåvarande socialistiska federala regeringen. Partido Popular överklagade överklagade beslutet till högsta domstolen som förklarade beslutet olagligt. Detta "svek" har skapat ökad misstro mot Spanien i Katalonien. En känsla av att Madrid kan man inte lita på har spritt sig bland katalanerna.

Högsta domstolen i Madrid.

Att folkomröstningen genomfördes, trots Madrids protester, för det goda med sig att detta tvingar fram en omprövning av relationerna mellan centralregeringen och regionerna. Särskilt med de regioner som har annan kulturell identitet än den spanska. Kataloniens politiker, och andra folkvalda från nationens olika regioner, har dessutom rätt i sin argumentering om att Spanien har en federal- och regionalistisk tradition att falla tillbaka på. 

Demonstration för katalansk självständighet
i Barcelona 2016.

Spanien har sedan tidig medeltid en tradition där nationens olika regioner har haft ett stort inslag av självstyre och anses utgöra egna "länder". Innan inbördeskriget avskaffade den republikanska vänsterregeringen, med socialister och kommunister i spetsen, det regionala självstyret för att man var orolig för uppror i konservativa regioner som Galicien (med sitt eget språk, galiciska, sin keltiska kultur och sin orientering mot Portugal), och för Granada och Kanarieöarna (med deras kulturella orientering åt Nordafrika).

Demonstration för skotsk självständighet.

Efter inbördeskriget fortsatte Franco diktaturen denna politik men nu med en spansk nationalistisk motivering. Under fascistdiktaturen var denna enhetspolitik direkt riktad emot politiskt radikala regioner som Katalonien och Baskien medan mer pålitliga regioner som Galicien och Andalusien fick något större svängrum.

Spanska inbördeskriget 1936-1939 gör sig gällande även i nutiden. 

Fascister som gör falangismens hälsning 

vilket är förbjudit på offentlig plats.

Katalanska likt baskiska var under diktaturen förbjudet i arbetsliv, på allmän plats, i skolor och i andra offentliga sammanhang. Efter diktaturens fall behöll den nya spanska demokratin delar av både Francotidens konstitution och kombinerade den med delar av den republikanska.

Baskiens flagga.

Senare har regeringen i Madrid motvilligt tvingas till eftergifter på grund av folkliga opinioner ute i regionerna men också på grund av krav från EU och Europarådet, men envist vägrat att återgå till de federala inslag som fanns i 1923 års demokratiska konstitution.

General Franco var Spaniens diktator med titel

El Caudillo (ledaren) 1939-1975.

En ny nationalstat i Katalonien kommer att flytta en rad problem från Madrid till Barcelona utan att detta behöver betyda att problemen blir lösta. Men man skulle bli herre i eget hus. 

Skottlands flagga.

Precis som i relationen mellan Edinburgh och London, när det gäller Skottland, anser jag att Kataloniens omröstning, inte försvagar demokratin, utan tvärtom förstärker den i Spanien och i Europa. Omröstningen i Katalonien, som nu politikerna har dömts för, tvingar fram ett nytänk om regionalisering och federalism som jag välkomnar.

Skylt i Wales på landets två språk Kymniska (ett keltisk språk,

som talas av c:a 20% av befolkningen) och engelska.

Jag är inte säker på att omröstningens resultat ens på sikt kommer att leda till ett självständigt Katalonien, vilket jag inte har någonting emot, till skillnad emot vad ett ja i en andra omröstning i Skottland skulle innebära. Brexit och ett kommande utträde ur EU har definitivt ryckt undan mattan för ett bevarande av Storbritannien. Vilket många brexitörer också erkänner. Efter att Edinburgh har blivit huvudstad i ett självständigt Skottland kommer Cardiff i Wales snart att följa efter. På lite längre sikt kommer Nordirland att förenas med Republiken Irland i en ny irisk nation.

 

Wales flagga.

Jag har full förståelse för det katalanska missnöjet, precis som det skotska, när det gäller kritik av huvudstadens politiker och maktorgan för all den diskriminering, centralisering och maktdominans  som man har blivit, och fortfarande blir utsatt för. 2014 förlorade förespråkarna för ett självständigt Skottland knappt. Ett resultat som noterades runt om i Europa både i huvudstäder som av olika inhemska minoriteter i andra delar av sina respektive nationer. Resultatet från Skottland väckte stort stort intresse i Barcelona. Flera ledande företrädare för katalansk självständighet deltog aktivet i den skotska folkomröstningen. Troligen kommer en andra skotsk folkomröstning snart att bli av till följd av Brexit som en majoritet av väljarna i Skottland var emot. En omröstning som förespråkarna för självständighet troligen vinner. Vilket inger fruktan i London och i Madrid. Men hopp i Barcelona.

Nicola Sturgeon,

Skottlands regeringschef.

Vad är alternativet? Svaret är en verklig regionalisering och skapandet av federativa unioner mellan jämbördiga "länder" inom nationalstaterna i Europa. En sådan utveckling kommer att dämpa krav på självständighet över hela Europa t.ex. på Korsika, på Sardinien, på Sicilien, på Madeira, på Färöarna, på Åland, i Venedig-Veneto, i Normandie, i Bretagne, i Wales, i Skottland, i Katalonien, i Baskien, i Galicien, i Flandern, i Sydtyrolen etc. Nationerna runt om i Europa står inför valet att behandla sina länder och regioner med respekt, lyhördhet och tolerans eller kommer att få ökade konflikter med de delar av sina nationer som har en annan kultur, språk och andra traditioner än den nationalstatliga.




Färöarnas flagga.

En verklighet som också  gäller för oss i Sverige, på Gotland, i Sámpí (Sameland), i Meänmaa (Tornedalen), i Jämtland, i Orsabygden, i Älvdalen och i Skaúnelaands (Skåneland). 


Sámpí:s flagga.
Gemensam för de samiska områdena
i Sverige, i Norge, i Finland och i Ryssland
(där den inte är tillåten).

Den katalanska folkomröstningen, kommer liksom den skotska, inte endast att påverka berörda länder. I flera europeiska nationer kommer en smärtsam omprövning att tvinga fram att en centralistisk ordning överges där all verklig makt utgår från nationernas centrum till förmån för ett mer decentraliserat styre.

Jubel på det korsikanska självständighets partiets valvaka 

när det stod klart att man fick egen majoritet i det regionala 

parlamentet i Ajaccio. Vilket chockade Paris.

Regionalisering (i t.ex. Sveriges fall) och en federativ union (i t.ex. Spaniens och Storbritanniens fall) är en utveckling som det finns många skäl att ställa sig positiv till.

Samer klädda i traditionell folkdräkt.

I globaliserad värld blir det alltmer uppenbart att nationalstaterna är för små för många viktiga beslutet som påverkar medborgarnas vardag och är för stora, klumpiga och oflexibla för många andra. Beslutsfattande med bristande förankring i medborgarnas vardag blir en konsekvens av att makt långt bort ska administrera lokala- och regionala verksamheter som man inte har tillräcklig kunskap eller förståelse för t.ex. arbetsmarknad, utbildning, social utveckling, turism och kultur. Samtidigt som t.ex. frågor om internationell terrorism, miljöskydd och migration måste lyftas upp på en övernationell nivå.

Protester i Sydtyrolen, en tysk 

språklig region i Italienska alperna.

Detta område blev italienskt, från

att tidigare tillhört Österrike,

efter första världskriget.

Dessutom är en föreställningen om en flagga, ett språk och en enhetlig kultur ingenting annat än en myt. Flertalet nationer i Europa, även Sverige, har aldrig haft denna homogena struktur. Utan har, som t.ex. i Spaniens fall, bestått av flera länder, i ordets ursprungliga betydelse, det vill säga ett sammanhängande område som lätt kan definieras och avgränsas, med sin egen historia och egen kulturella identitet, i många fall även med ett eget språk.  

Den skåneländskan flaggan som i sina färger 

avspeglar landets geografiska läge mellan Sverige 
(gult) och Danmark (rött).

Skånska flaggan. Från början var denna en symbol för en kulturregion (land) som, likt den baskiska, är uppdelad mellan två nationer. I Baskiens fall Spanien och Frankrike. När det gäller Skaúnelaands (Skåneland, Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm), delas detta land upp av Sverige och Danmark. Region Skåne tog ett politiskt beslut om att den Skåneländska flaggan skall vara officiell symbol både för regionen och för Skåne. I Sverige har två inhemska länder till som vi delar med andra stater. Tornedalen som delas av Sverige och Finland. Och Sámpí som delas mellan fyra nationer: Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Vår livaktiga nationalstats myt om en enhetlig kultur, ett språk, en flagga etc. har resulterat i att andra inhemska kulturer än den rikssvenska, det vill säga Mälardalens, precis som när det gäller t.ex. i Spanien eller Frankrike, undertrycks och diskrimineras. Inom nationalstaterna lyfts nu språk, kulturer, folkgrupper upp och får ny livskraft på grund av att globalisering leder till att nationalstaternas hegemoni försvagas. 

Jämtlands flagga.

I Sveriges fall utgör våra inhemska minoriteter som samer, gutar, skåningar, svedjefinnar, tornedalingar, älvdalningar och jämtar tydliga exempel på grupper och landsdelar som har pressas ner på grund av krav på nationell enhet.

Meänmaa:s (Tornedalens) flagga.

Det blir också alltmer uppenbart att av tradition centralstyrda nationer som Frankrike, Sverige och Storbritannien får allt svårare att möta globaliserings utmaningar och ha möjlighet att utnyttja dess fördelar. Medan nationer med decentralism som t.ex. Tyskland, Schweiz och Österrike kommer att klara sig bättre. 

Vy över Kiruna i Norrbotten.

Det som är bra för Norrbotten behöver inte fungera bra i Skåne, eller tvärt om. Mångfald av språk, kultur, traditioner, inom och mellan nationalstaterna är en källa till rikedom för hela Europa.

En skånsk vy. En Möllegård (kvarngård) på slätten.

Ett foto som tydligt avslöjar Skånes närhet till Danmark 

och Centraleuropa.  

Titta på fotot nedan från Barcelona som avslöjar att även inom Spanien finns stora skillnader mellan de olika ländernas kultur och tradition. I Katalonien kan man tydligt se att arkitektur är starkt påverkad av både fransk och italiensk tradition. Medan kastalisk arkitektur, runt Madrid, och för andra regioner längre söderut har en tydlig koppling till arabisk och nordafrikansk tradition.   

Foto från Barcelonas paradgata: Las Ramblas.

Foto överst:

Valsedel i folkomröstningen om katalansk självständighet.

Lägg märke till att den är både på katalanska och spanska.

Länk till denna blogg

Etiketter:

Spanien, Katalansk självständighet, Självständighet för Katalonien, Katalonien, Barcelona, Folkomröstning, Federalism, Regionalism, Skottland, Skåne, Skåneland, Sámpí, Sameland, Tornedalen, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Sverige, Storbritannien, Brexit, Las Ramblas, Meänmaa, Guter, Skåningar, Jämtar, Älvdalningar, Nicola Sturgeon, Edinburgh, London, General Franco, Baskien, Galicien, Portugal, Andorra, Italien, Granada, Andalusien, Kanarieöarna, Galiciska, Katalanska, Baskiska, Madrid, Carles Puigdemont, Kastilianska, Aranesiska, Occitanska, Sergrada Famila, Civilgardist, Partido Poular, PP, Nynationalism, Spansk nynationalism, Ny fascism, Ciudadanos, Liberaler, Podemos, Västersocialister, Albert Rivera, Vox,  Margareta Svensson, SR, Sveriges Radio, Sydeuropa korrespondent, Javier Ortega Smith, Barcelona, El Clasico, FC Barcelona, Real Madrid, Katalanska Fackföreningar, Generalstrejk, Camp Nou, Europarådet, Europadomstolen