I dag, 6 februari, är det samernas nationaldag som firas över hela Sámpi (Sameland). Grattis till en av Sveriges fem nationella inhemska minoriteter och Europas enda naturfolk. Mina gratulationer gäller till samtliga samer även till de ryska som numera inte får högtids hålla denna dag eller få använda sig av deras gemensamma flagga. Just i dag är det därför särskilt lämpligt att reflektera över den svenska minoritetspolitiken för våra inhemska nationella-, regionala-, samt lokala minoriteter. Och att fråga sig hur ligger Sverige till i ett allmänt europeiskt perspektiv och särskilt jämfört med våra nordiska grannländer?
Inuitiska kvinnor på Grönland.
Tyvärr ligger Sverige långt efter övriga Norden och jämfört med flertalet övriga EU-nationer. Några exempel: tillsammans med Ryssland är Sverige i Europa ensam (av berörda nationer) att inte skriva under FN:s särskilda konvention om naturfolks särskilda rättigheter (ILO-169) vilket Danmark har gjort sin inuitiska befolkning på Grönland och som Norge samt Finland har för sina samiska befolkningar. Sverige är tillika med Frankrike ensam inom EU om att inte skriva under en konvention som är gemensam för EU och Europarådet ang inhemska lokala- och regionala minoriteters språkliga- och kulturella rättigheter.
Europarådets huvudbyggnad i Strasbourg.
Vilka konsekvenser får detta vidmakthållande av en föråldrad och delvis odemokratisk statscentralism? Att Sverige ännu bestämt vägrar att acceptera ILO-169 påverkar den samiska kulturen och samers livsvillkor i grunden, inte minst inom renbetesområdet. Om Sverige skrev ILO-169 skulle den svenska staten tvingas att ge samerna rätt till att få vara med att påverka beslut ang prospektering, annan användning av mark som t.ex. skogsbruk, jakt, fiske och turism för de samebyar som bedriver renskötsel. En frågeställning som har blivit aktuell ang att bevilja gruvbrytning i Kallak och efter att Girjas sameby vann en fler årig rättslig strid mot svenska staten i Högsta Domstolen. Dessutom skulle en svensk ratificering av ILO-169 ge det samiska språkets ställning en stärkare ställning t.ex. när det gäller ortsnamn på vägskyltar och kartor.
Ett exempel på gruvnäring i Sámpi.
Gruvan i Stekenjokk,
Ett annat exempel är att riksdag och regering vägrar att acceptera att de inhemska lokala- och regionala minoritetsspråk
(folkspråk) som EU och Europarådet erkänner i sin småspråkskonvention ens existerar.
Vilket påverkar skåneländskan, gutiska, värmländska, jämtländska, orsamål och
älvdaliskan. Detta innebär att dessa folkspråk överlevnad är hotad. I praktiken
förhindras att dessa språk kan utvecklas genom t.ex. språkundervisning eller kulturella aktiviteter men också att dessa landsdelars traditioner inte längre
blir tillgängliga för nuvarande samt framtida generationer på sitt original språk. Vilket är allvarligt då
kunskaper om våra folkspråk håller på att dö ut. Vilket i sin tur förhindrar
för många i Sverige att erhålla samt bevara en kulturell identitet
som är autentisk för den egna individen och för sin närmaste omgivning t.ex. familj, släkt eller vänner.
Från en broschyr om älvdaliska.
Sedan kan man undra varför svenska politiker och byråkrater känner en stark motvilja mot etnisk mångfald och har en rädsla för kulturellt aktiva och medvetna medborgare? Här har rent maktpolitiska skäl en viktig roll. Myndigheter och politiker fruktar att förlora makt t.ex. genom att gruvor stoppas i Sámpi. Eller att en växande folklig medvetenhet om sina kulturella rötter och sina specifika traditioner skall leda till att olika landsdelar söker egna lösningar för bl.a. sin arbetsmarknad och kultur. Och inte minst att börja ifrågasätta fortsatt centralisering från Stockholm. T.ex. om Skåne börjar orientera sig mot danska Själland samt norra Tyskland, Gotland mot Baltikum, Värmland och Bohuslän mot norska Sörlandet med Oslo, Norra Uppland med Roslagen mot Åland och Helsingfors, Jämtland och Dalarna mot mellersta Norge med Trondheim, Norrbotten mot finska Lappland och Österbotten. Dessutom finns i svensk offentlighet en övertygelse om att myten med ett land, en flagga och ett folk är sann. Vilket inte stämmer för Sveriges del liksom för flertalet andra nationer i Europa. En annan orsak till att denna naturliga mångfald avvisas är okunskap om olika landsdelars historia och kulturella traditioner.
Skyltar vid Treriksröset.
Vad beror denna ganska unika utveckling på? Sedan reformationen och Gustav Vasas dagar har svensk samhällsutveckling präglats av en stark- och målmedveten centralisering till Mälardalsområdet runt Stockholm. Dessutom kom Sverige aldrig att påverkas av den renässans för regionalism som följde i flertalet västeuropeiska nationer som ett naturligt led en allmän uppgörelse av de totalitära ideologierna som genomfördes efter Andra Världskrigets barbari. Där även nationalism ansågs utgöra ett hot mot demokrati, fred och mänskliga rättigheter.
Tysklands delstater (Förbundsländer).
I arvet från Gustav Vasas enhetsstat ligger också en religiös legitimering av nationalstaten som upplevs främmande för de flesta västeuropéer efter 1945. Vår lagstiftning som aldrig kom att påverkas av negativa erfarenheter från kriget vilket kom att ske i t.ex. Danmark, Norge, Tyskland och Beneluxländerna. I en uppgörelse med den modernistiska juridik som hade dominerat i Europa sedan mitten av 1800-talet, Rättspositivism, resulterande i att denna rättsfilosofi övergavs. En syn på lag och rätt som ännu finns kvar och som dominerar svensk offentlighet. Rättspositivism innebär bl.a. att lagstiftning och politik inte anses skall få ha någonting med sant eller rätt i någon högre mening att göra. Utan att politiker och andra makthavare har rätt att efter eget tycke fatta vilka beslut som man vill så länge de direkt inte bryter mot aktuell lag. En återgång till en traditionell naturrättslig juridik efter 1945 innebar bl.a. en målmedveten strävan att begränsa statlig makt genom att nya grundlagar infördes som bl a. gav ökat regionalt självstyre, att författningsdomstolar infördes, ett ökat legalt skydd för etniska - och religiösa minoriteter, skapande ett oberoende rättsväsende, fria marknadsekonomier, samt att garantera frihet för ideella organisationer samt oberoende medier.
Domslut förkunnas av domare i din tyska författningsdomstolen
i Karlsruhe. Denna domstol infördes för att skydda den
demokratiska författningen efter Andra Världskriget.
Grattis till alla våra samer från en annan del av vår nation som ligger utanför det traditionella rikssvenska området. Som skåning hoppas jag att nästa gång ni firar er nationaldag att vi då tillsammans med andra inhemska minoriteter kan fira att Sverige har skrivit under ILO-169 och EU:s- och Europarådets konvention om våra inhemska folkspråk.
Samiska flaggan.
Foto överst:
Samer friar sin nationaldag.
Etiketter: Sámpi, Samland, Samer, ILO-190, Naturfolk, Kallak, Gruvbrytning, Girjas sameby, Sverige, Ryssland, Finland, Norge, Danmark, EU, Europarådet, Folkspråk, Småspråk, Statscentralism, Nationalism, Gustav Vasa, Skåneländska, Värmländska, Jämtländska, Gutiska, Älvdaliska, Skåne, Bohuslän, Värmland, Jämtland, Gotland, Älvdalen, Orsabygden, Folkrätt, Naturrätt, Positivrätt, Reformationen, Andra Världskriget,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar